Revised Common Lectionary (Complementary)
6 (A) Herre min Gud,
många är undren du gjort
och tankarna du tänkt för oss.
Inget kan liknas vid dig.
Jag vill förkunna
och berätta om dem,
de är fler än man kan räkna.
7 (B) Slaktoffer och matoffer
vill du inte ha
– du har öppnat mina öron[a] –
brännoffer och syndoffer
begär du inte.
8 (C) Därför säger jag:
"Se, jag kommer,
i bokrullen står det skrivet om mig.
9 (D) Att göra din vilja, min Gud,
är min glädje.
Din lag är i mitt hjärta."[b]
10 (E) Jag förkunnar glädjebudet
om rättfärdighet
i den stora församlingen,
jag sluter inte mina läppar.
Du, Herre, vet det.
11 Jag döljer inte din rättfärdighet
i mitt hjärta,
jag talar om din trofasthet
och din frälsning.
Jag gömmer inte
din nåd och din sanning
för den stora församlingen.
12 (F) Du, Herre, tar inte
din barmhärtighet ifrån mig.
Din nåd och din sanning
ska alltid bevara mig,
13 (G) för jag är omgiven av
otaliga onda ting.
Mina synder har hunnit ifatt mig,
jag orkar inte se dem[c].
De är fler än håren på mitt huvud.
Mitt mod sviker mig.
14 Var nådig, Herre, och rädda mig!
Herre, skynda till min hjälp!
15 (H) Låt alla som vill ta mitt liv
möta skam och vanära,
låt dem som önskar mig ont
vika tillbaka och skämmas.
16 (I) Låt dem häpna av skam,
de som säger till mig:
"Haha, haha!"
17 (J) Låt alla som söker dig
få jubla och glädjas i dig,
låt dem som älskar din frälsning
alltid säga: "Herren är stor!"
Påsken och det osyrade brödets högtid
12 Herren sade till Mose och Aron i Egyptens land: 2 (A) ”Denna månad ska vara den främsta hos er. Den ska hos er vara den första av årets månader. 3 Säg till hela Israels församling: På tionde dagen i denna månad ska varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm. 4 Men om hushållet är för litet för ett lamm, ska familjefadern och hans närmaste granne ta ett lamm tillsammans efter antalet personer. För varje lamm ska ni beräkna ett visst antal, efter vad var och en äter. 5 Ett felfritt[a], årsgammalt lamm av hankön[b] ska ni välja ut och ta antingen från fåren eller getterna. 6 (B) Ni ska förvara det till den fjortonde dagen[c] i denna månad. Då ska hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen[d].
7 Och man ska ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det. 8 (C) Köttet ska ätas samma natt. Det ska vara stekt över eld och ätas med osyrat bröd och bittra örter. 9 Ni ska inte äta något av det rått eller kokt i vatten, utan det ska vara stekt över eld med huvud, fötter och innanmäte. 10 (D) Ni ska inte lämna kvar något av köttet till morgonen. Om något av det skulle bli över till morgonen, ska ni bränna upp det i eld.
11 Så ska det ätas: Ni ska ha bältet om livet[e], skor på fötterna och stav i handen. Och ni ska äta det snabbt. Detta är Herrens påsk[f].
12 (E) Den natten ska jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och jag ska hålla dom över Egyptens alla gudar[g]. Jag är Herren.
13 Blodet ska vara ett tecken för er på husen där ni är. När jag ser blodet ska jag gå förbi er. Ingen straffdom ska drabba er med fördärv när jag slår Egyptens land.
21 (A) Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: ”Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet! 22 Ta en knippa isop[a] och doppa den i blodet som är i skålen och stryk blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren till sitt hus före morgonen, 23 (B) för Herren ska gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna ska han gå förbi dörren och inte låta fördärvaren[b] komma in i era hem och slå er.
24 Detta ska ni hålla. Det ska vara en stadga för dig och dina barn för evigt. 25 Och när ni kommer in i det land som Herren ska ge er, som han har sagt, ska ni fira denna gudstjänst. 26 När era barn frågar er: Vad betyder den här gudstjänsten? 27 ska ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren, för han gick förbi Israels barns hus i Egypten. När han slog egyptierna skonade han våra hus.” Då böjde folket sig ner och tillbad. 28 Och Israels barn gick i väg och gjorde så som Herren hade befallt Mose och Aron.
Den etiopiske hovmannen
26 En Herrens ängel talade till Filippus: "Stå upp och gå ut mitt på dagen längs vägen som går ner från Jerusalem mot Gaza. Den ligger öde."[a] 27 [b]Filippus reste sig och gick.
Då kom en etiopisk hovman[c] som var eunuck[d] och ansvarig för hela skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandake.[e] Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe 28 och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. 29 Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig nära den."
30 Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa[f] profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" 31 Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig?" Och han bad Filippus komma upp och sätta sig bredvid honom. 32 [g]Stället i Skriften som han läste var detta:[h]
Som ett får som förs bort till slakt,
som ett lamm som är tyst
inför den som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.
33 Genom hans förnedring
blev hans dom upphävd.
Vem kan räkna hans släkte,
eftersom hans liv rycks bort[i]
från jorden?
34 Hovmannen sade till Filippus: "Jag vill fråga dig vem profeten talar om, om sig själv eller någon annan?" 35 Då började Filippus tala och utifrån det skriftstället förklara evangeliet om Jesus för honom.
36 När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?"[j] 38 Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom. 39 När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje.
40 (A) Filippus kom till Ashdod, och han vandrade omkring och förkunnade evangeliet i alla städerna tills han nådde Caesarea.[k]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation