Revised Common Lectionary (Complementary)
5 (A) Jag ska låta din ätt bestå för evigt
och bygga din tron
från släkte till släkte." Sela
6 (B) Himlarna prisar dina under, Herre,
och din trofasthet
i de heligas församling.
7 Vem i skyn kan jämföras
med Herren?
Vem bland Guds söner kan liknas
vid Herren?
8 Gud är fruktad i de heligas råd,
stor och mer vördad
än alla omkring honom.
9 Herre Gud Sebaot,
vem är som du?
Stark är du, Herre,
och din trofasthet omger dig.
10 (C) Du råder över det stolta havet,
när dess vågor reser sig
stillar du dem.
11 (D) Du krossade Rahab som en slagen,
du skingrade dina fiender
med din mäktiga arm.
12 (E) Din är himlen,
din är också jorden.
Du har grundat världen
med allt vad den rymmer.
13 Nord och syd har du skapat,
Tabor och Hermon
jublar i ditt namn.
14 Du har en arm med kraft,
din hand är mäktig,
din högra hand är upphöjd.
15 (F) Rätt och rättfärdighet
är grunden för din tron,
nåd och sanning
står inför ditt ansikte.
16 (G) Saligt är det folk
som vet vad jubel är!
Herre, de vandrar
i ditt ansiktes ljus.
17 I ditt namn jublar de ständigt,
i din rättfärdighet upphöjs de,
18 för du är deras styrka
och härlighet,
i din nåd upphöjer du vårt horn.
19 (H) Ja, vår sköld tillhör Herren,
vår kung tillhör Israels Helige.
20 (I) Du talade en gång i en syn
till dina trogna och sade:
"Jag har sänt hjälp
genom en hjälte,
jag har upphöjt en yngling[a]
ur folket.
21 (J) Jag har funnit min tjänare David
och smort honom
med min heliga olja.
22 Min hand ska stödja honom,
min arm ska styrka honom.
23 Ingen fiende ska plundra honom,
ingen orättfärdig
ska förtrycka honom.
24 Jag ska krossa hans fiender
framför honom
och slå ner dem
som hatar honom.
25 Min trofasthet och nåd
ska vara med honom,
i mitt namn ska hans horn
bli upphöjt.
26 (K) Jag ska lägga havet
under hans hand,
floderna under hans högra hand.
27 (L) Han ska ropa till mig:
"Du är min Far, min Gud
och min frälsnings klippa!"
28 (M) Jag ska göra honom
till den förstfödde,
till den högste
bland[b] kungarna på jorden.
29 Jag ska bevara min nåd
mot honom för evigt,
mitt förbund med honom
ska stå fast.
30 (N) Jag ska låta hans ätt[c]
bestå i evighet
och hans tron
så länge himlen är till.
31 Om hans barn överger
min undervisning
och inte följer mina befallningar,
32 (O) om de bryter mina lagar
och inte håller mina bud,
33 då ska jag straffa deras brott med ris
och deras synd med plågor.
34 Men min nåd
ska jag inte ta ifrån honom,
jag ska inte svika min trofasthet.
35 (P) Jag ska inte bryta mitt förbund,
det mina läppar har sagt
ska jag inte ändra.
36 (Q) En gång för alla
har jag svurit vid min helighet,
jag sviker inte David:
37 (R) Hans ätt ska bestå för evigt
och hans tron som solen inför mig,
Jeremias kallelse
4 Herrens ord kom till mig. Han sade: 5 (A) ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till profet för folken[a].”
6 (B) Men jag svarade: ”O, Herre Gud![b] Jag kan inte tala, för jag är för ung.” 7 (C) Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. 8 (D) Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.” 9 (E) Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. 10 (F) Jag sätter dig i dag över folk och riken för att rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”
Filippus i Samaria
4 (A) De som nu hade skingrats gick från plats till plats och förkunnade evangeliet. 5 (B) Filippus[a] kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket där. 6 De lyssnade alla noga till det som Filippus förkunnade när de hörde och såg de tecken han gjorde: 7 (C) från många som hade orena andar for dessa ut med höga rop, och många lama och halta blev botade. 8 (D) Och det blev stor glädje i den staden.
9 (E) Men i staden fanns sedan tidigare en man vid namn Simon, som utövade magi[b] och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort, 10 och alla, både små och stora, lyssnade till honom och sade: "Det är han som kallas Guds stora kraft!" 11 De hade lyssnat till honom därför att han länge fascinerat dem med sin magi. 12 Men när de nu trodde på Filippus, som förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor. 13 Till och med Simon kom till tro. Han blev döpt och höll sig sedan ständigt till Filippus, och han blev utom sig av häpnad när han såg de stora tecken och kraftgärningar som skedde.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation