Revised Common Lectionary (Complementary)
Brödragemenskapens välsignelse
133 En pilgrimssång av David.
Se, hur gott och ljuvligt det är
när bröder bor enigt tillsammans!
2 [a]Det är som när den fina oljan
på huvudet[b]
rinner ner över skägget,
över Arons skägg,
och ner över kragen på hans dräkt.
3 Det är som när Hermons dagg
kommer ner över Sions berg.
Där skänker Herren välsignelsen,
liv till evig tid.
4 David sade till honom: ”Hur har det gått? Berätta för mig.” Han sade: ”Folket har flytt från striden och många har fallit och dött. Saul och hans son Jonatan är också döda.”
5 David frågade den unge mannen som berättade det för honom: ”Hur vet du att Saul och hans son Jonatan är döda?” 6 (A) Den unge mannen som berättade det för honom svarade: ”Jag råkade vara där på berget Gilboa, och där stödde sig Saul mot sitt spjut medan vagnar och ryttare ansatte honom. 7 När han vände sig om och fick se mig ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag. 8 Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit.[a]
9 Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Dödsångesten griper mig[b], för livet är fortfarande kvar i mig. 10 Då gick jag fram till honom och dödade honom, för jag visste att han inte skulle överleva sitt fall. Och jag tog kronan som satt på hans huvud och ett armband som han hade på armen och tog med dem hit till min herre.” 11 Då grep David tag i sina kläder och rev sönder[c] dem. Detsamma gjorde alla som var hos honom. 12 De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.
13 David frågade den unge mannen som hade berättat det för honom: ”Varifrån är du?” Han svarade: ”Jag är son till en amalekit som lever här som främling.” 14 (B) David sade till honom: ”Hur vågade du räcka ut din hand och förgöra Herrens smorde[d]?” 15 Och David kallade på en av de unga männen och sade till honom: ”Kom hit och hugg ner honom!” Och han stack ner honom så att han dog. 16 David sade till honom: ”Ditt blod ska komma över ditt eget huvud,[e] för din egen mun vittnade mot dig när du sade: Jag har dödat Herrens smorde.”
Sorgesång över Saul och Jonatan
17 David sjöng denna sorgesång över Saul och hans son Jonatan, 18 (C) och han bestämde att man skulle lära Juda barn ”Bågsången”, som finns nertecknad i ”Den redliges bok”:
19 ”Ditt majestät[f], Israel,
ligger slaget på dina höjder.
Hur har inte hjältarna fallit!
20 (D) Förkunna det inte i Gat,
ropa inte ut det
på Ashkelons gator,
så att inte filisteernas döttrar
gläder sig,
de oomskurnas döttrar fröjdar sig.
21 Ni Gilboas berg,
på er må det varken falla
dagg eller regn
och inte finnas fält för offergåvor,
för hjältarnas sköld
ligger nersölad där,
Sauls sköld blir aldrig mer
smord med olja.[g]
22 (E) Från slagnas blod,
från hjältars hull
vek inte Jonatans båge,
vände inte Sauls svärd
hungrigt tillbaka.
23 Saul och Jonatan,
älskade och ljuvliga i livet
och inte åtskilda i döden.
De var snabbare än örnar,
starkare än lejon.
24 Ni Israels döttrar, gråt över Saul,
som klädde er
i scharlakan och prakt
och prydde era kläder
med smycken av guld.
25 Hur har inte hjältarna
fallit mitt i striden!
Jonatan ligger slagen
på dina höjder.
26 (F) Jag sörjer dig,
Jonatan, min broder.
Du var mycket ljuvlig för mig,
din kärlek till mig var underbar,
mer än kvinnors kärlek.
27 Hur har inte hjältarna fallit
och krigets vapen förstörts!”
27 (A) Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. 28 (B) En av dem som hette Agabus steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält[a] skulle drabba hela världen – den kom också under Claudius regering. 29 (C) Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i Judeen. 30 (D) De gjorde så och sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation