Revised Common Lectionary (Complementary)
Den gode herden
23 (A) En psalm av David.
Herren är min herde,
mig ska inget fattas.
2 (B) Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.
3 (C) Han ger liv åt[a] min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 (D) Även om jag vandrar
i dödsskuggans dal
fruktar jag inget ont,
för du är med mig.
Din käpp och stav[b],
de tröstar mig.
5 (E) Du dukar för mig ett bord
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja[c]
och låter min bägare flöda över.
6 (F) Ja, godhet och nåd ska följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i[d] Herrens hus
för alltid.
Domsord och löften till Israel
11 (A) Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten av Herrens hus, den som ligger mot öster. Och se, vid ingången till porten befann sig tjugofem män. Bland dem såg jag Jaasanja, Asurs son, och Pelatja, Benajas son, ledare bland folket. 2 Då sade han till mig: ”Människobarn, det är dessa män som tänker ut ont och ger onda råd här i staden. 3 (B) Det är de som säger: Det är inte tid att bygga hus. Här är grytan och vi är köttet. 4 Profetera därför mot dem, människobarn, profetera!”
5 Då föll Herrens Ande över mig, och han sade till mig: ”Säg: Så säger Herren: Detta är vad ni tänker, ni av Israels hus, det som stiger upp i ert sinne känner jag till. 6 (C) Ni har slagit många här i staden, ni har fyllt gatorna med döda. 7 Därför säger Herren Gud så: Kropparna av dem som ni har slagit i staden, de är köttet, och staden är grytan. Men er ska jag föra bort därifrån. 8 (D) Ni är rädda för svärdet, och svärdet ska jag låta komma över er, säger Herren Gud. 9 Jag ska föra er bort härifrån och ge er i främlingars hand, och jag ska hålla dom över er. 10 (E) Ni ska falla för svärdet. Vid Israels gräns ska jag döma er. Och ni ska inse att jag är Herren. 11 Staden ska inte vara en gryta för er, och ni ska inte vara köttet i den. Jag ska döma er vid Israels gräns. 12 Och ni ska inse att jag är Herren och att ni inte har följt mina stadgar och inte gjort efter mina bud utan levt efter lagarna hos de hednafolk som bor runt omkring er.”
13 (F) Medan jag profeterade på detta sätt dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade med hög röst: ”O, Herre Gud, vill du helt göra slut på det som är kvar av Israel?” 14 Då kom Herrens ord till mig: 15 (G) ”Människobarn, det är till dina bröder, ja, dina egna bröder, dina nära släktingar och till hela Israels hus som Jerusalems invånare säger: Håll er borta från Herren. Det är vi som har fått landet till egendom. 16 (H) Därför ska du säga: Så säger Herren Gud: Fastän jag förde dem långt bort bland hednafolken och spred ut dem i främmande länder, blev jag en tid en helgedom för dem i de länder dit de hade kommit. 17 (I) Därför ska du säga: Så säger Herren Gud: Jag ska samla er från folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och jag ska ge er Israels land.
18 När de har kommit dit, ska de göra sig av med alla avskyvärda avgudar och alla vidrigheter som finns där. 19 (J) Jag ska ge dem ett och samma hjärta[a], och en ny ande ska jag lägga i deras bröst. Jag ska ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, 20 (K) för att de ska vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud. 21 (L) Men då det gäller dem som vandrar efter sina hjärtans vidrigheter och följer sina avskyvärda avgudar, ska jag låta det de gjort komma över deras huvuden, säger Herren Gud.”
Herrens härlighet lämnar Jerusalem
22 (M) Då lyfte keruberna sina vingar och hjulen följde dem, och härligheten från Israels Gud var över dem. 23 (N) Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden[b].
24 (O) Men Anden lyfte mig upp och i en syn från Guds Ande förde han mig till de bortförda i Kaldeen. Sedan försvann den syn jag hade fått se. 25 Och jag talade till de bortförda alla de ord som Herren hade uppenbarat för mig.
Bokrullen med de sju sigillen
5 (A) Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både insidan och utsidan, förseglad med sju sigill[a]. 2 (B) Och jag såg en väldig ängel som ropade med stark röst: "Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?" 3 Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den. 4 Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den.
5 (C) Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat. Han kan öppna bokrullen och dess sju sigill."
Lammet inför tronen
6 (D) Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm[b], som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn[c] och sju ögon, som är Guds sju andar utsända över hela jorden. 7 (E) Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen.
8 (F) Och när det tog bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner.
Den nya sången till Lammet
9 (G) Och de sjöng en ny sång:
"Du är värdig att ta bokrullen
och bryta dess sigill,
för du har blivit slaktad,
och med ditt blod
har du friköpt människor åt Gud
av alla stammar och språk
och länder och folk.
10 (H) Du har gjort dem
till ett kungarike
och till präster åt vår Gud,
och de ska regera på jorden."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation