Revised Common Lectionary (Complementary)
7 "Hör, mitt folk, jag vill tala!
Israel, jag vill vittna mot dig:
Jag är Gud, din Gud.
8 Det är inte för dina slaktoffer
jag går till rätta med dig,
dina brännoffer är ständigt
inför mig.
9 Jag vill inte ta tjurar från ditt hus
eller bockar från dina fållor,
10 för skogens alla djur är mina,
boskapen på de tusen bergen.
11 Jag känner alla fåglar på bergen[a],
allt som rör sig på marken är mitt.
12 (A) Om jag vore hungrig
skulle jag inte säga det till dig,
för världen är min
med allt vad den rymmer.
13 (B) Skulle jag äta tjurars kött
eller dricka bockars blod?
14 (C) Nej, offra lovets offer till Gud,
uppfyll dina löften
till den Högste
15 (D) och ropa till mig på nödens dag.
Jag ska rädda dig,
och du ska ära mig."
זZajin
7 (A) I sin nöd och hemlöshet
minns Jerusalem
alla skatter hon hade
i forna dagar.
Nu när hennes folk
har fallit i fienders hand
och ingen hjälpare finns,
ser de med hån
på hennes undergång.
חHeth
8 (B) Svårt har Jerusalem syndat,
därför har hon blivit oren[a].
Alla som ärat henne föraktar henne,
för de ser hennes nakenhet.
Själv suckar hon och vänder sig bort.
טTeth
9 (C) Orenhet fläckar hennes mantelflik,
hon tänkte inte
på hur slutet skulle bli.
Hon har sjunkit ofattbart djupt,
och ingen tröstare finns.
Herre, se mitt betryck,
för fienden triumferar!
יJod
10 (D) Fienden sträckte sin hand
efter alla hennes skatter.
Hon såg hur hedningar
gick in i hennes helgedom,
dem du förbjöd
att komma in i din församling.[b]
כKaf
11 Hela hennes folk suckar
och söker efter bröd.
De byter sina skatter mot mat
för att hålla sig vid liv.
Se, Herre, och tänk på
hur föraktad jag blivit!
17 (A) Dessa människor är källor utan vatten och moln jagade av stormvinden. Det djupa mörkret väntar dem. 18 (B) De talar stora och tomma ord och lockar med lössläppthet och köttsliga begär till sig människor som nyss[a] har kommit undan dem som lever i villfarelse. 19 (C) De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, för det man besegras av är man slav under.
20 (D) Om de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och kommit undan världens smitta men sedan återigen låter sig snärjas och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början. 21 (E) Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem. 22 Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: Hunden vänder om till sin spya, och tvättat svin vältrar sig i smutsen[b].[c]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation