Revised Common Lectionary (Complementary)
14 Människan, av kvinna född,
lever en kort tid
och mättas av oro.
2 (A) Som ett blomster växer hon upp
och vissnar,
som en skugga flyr hon
och kan inte bestå.
3 Mot en sådan öppnar du ditt öga,
mig drar du till doms inför dig.
4 (B) Kan en ren komma från en oren?
Nej, inte en enda!
5 (C) Om människans dagar är bestämda
och hennes månaders antal
är fastställt av dig,
om du har satt en gräns
som hon inte kan överskrida,
6 (D) vänd då din blick ifrån henne
och ge henne ro,
låt henne få glädje av sin dag
som en daglönare.
7 För ett träd finns det hopp,
huggs det ner kan det gro igen
och nya skott ska inte saknas.
8 Även om dess rötter åldras i jorden
och stubben dör i mullen,
9 ska det grönska vid doften av vatten
och skjuta skott som ett ungt träd.
10 Men när en man dör ligger han där.
När en människa ger upp andan,
var är hon då?
11 (E) Som vattnet försvinner ur sjön
och en flod sinar och torkar ut,
12 så lägger sig människan
och står inte upp igen.
Först när inte himlen finns mer
vaknar hon och reser sig
från sin sömn.
13 Tänk om du ville
gömma mig i dödsriket,
dölja mig tills din vrede upphör,
sätta en bestämd tid för mig
och tänka på mig!
14 (F) Kan en människa som en gång dött
få liv igen?
Då skulle jag hålla ut
i min mödas tid
tills min avlösning kommer.
Lidande och hopp
אAlef
3 Jag är mannen
som fått se lidande
under hans vredes ris.
2 Han har lett mig och fört mig
i mörker och inte i ljus.
3 Ja, han vände sin hand mot mig
gång på gång, dagen lång.
בBeth
4 (A) Han nötte ut mitt kött och min hud,
han krossade mina ben.
5 Han byggde en mur mot mig
och omringade mig
med bitterhet och möda.
6 (B) På mörka platser lät han mig bo,
likt dem som länge varit döda.
גGimel
זZajin
19 (A) Tänk på min nöd och min hemlöshet,
malörten och det bittra!
20 Min själ tänker ständigt på det
och sjunker ihop inom mig.
21 Detta tar jag till hjärtat,
därför har jag hopp:
חHeth
Räddning undan förföljare
31 För körledaren. En psalm av David.
15 Men jag litar på dig, Herre,
jag säger: "Du är min Gud."
16 (A) Min tid är i dina händer.
Rädda mig från mina fienders hand,
från dem som förföljer mig.
Ett liv efter Guds vilja
4 (A) När nu Kristus har fått lida till kroppen ska också ni beväpna er med samma sinne. Den som fått lida till kroppen har slutat med att synda, 2 (B) så att han resten av tiden här i sin kropp inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja.
3 (C) Länge nog har ni levt som hedningarna vill – i orgier, begär, fylleri, supkalas, vilda fester och förbjudna avgudakulter. 4 Därför blir de förvånade och hånar er när ni inte längre följer med och kastar er ut i samma ström av utsvävningar. 5 (D) Men de ska stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda. 6 (E) Det var därför evangeliet förkunnades också för dem som nu är döda, för att de skulle dömas till kroppen så som människor döms men leva i anden så som Gud lever.
7 (F) Slutet på allting är nära. Var därför kloka och nyktra så att ni kan be. 8 (G) Framför allt ska ni visa uthållig kärlek till varandra, för kärleken överskyler många synder.[a]
Jesus begravs
57 (A) När det blev kväll kom en rik man från Arimatea[a] som hette Josef och som också hade blivit en Jesu lärjunge. 58 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den.
59 Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg 60 och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. 61 Maria Magdalena och den andra Maria var där och satt mitt emot graven.
En vaktstyrka bevakar graven
62 Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen[b], samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus 63 (B) och sade: "Herre, vi har tänkt på att den där bedragaren sade medan han ännu levde: Efter tre dagar ska jag uppstå. 64 (C) Befall därför att graven ska säkras fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första."
65 Pilatus sade till dem: "Här har ni en vaktstyrka. Gå och säkra graven så gott ni kan." 66 De gick och säkrade graven genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.
Jesu begravning
38 (A) Josef från Arimatea, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla för judarna, bad sedan Pilatus om att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick då och tog hand om hans kropp. 39 (B) Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus på natten. Han hade med sig en blandning av myrra[a] och aloe[b], omkring trettio kilo[c]. 40 De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de väldoftande salvorna, så som judarna brukar göra vid begravningar. 41 Vid platsen där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. 42 Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag och graven låg nära.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation