Revised Common Lectionary (Complementary)
Bön om hjälp i svår nöd
86 (A) En bön av David.
Herre, vänd ditt öra till mig
och svara mig,
för jag är svag och fattig.
2 (B) Bevara min själ,
för jag är trogen.
Du är min Gud,
fräls din tjänare som litar på dig.
3 Förbarma dig över mig, Herre,
för jag ropar till dig dagen lång.
4 (C) Gläd din tjänares själ,
för till dig, Herre, lyfter jag min själ.
5 (D) Du, Herre, är god och förlåtande,
stor i nåd mot alla
som ropar till dig.
6 (E) Herre, hör min bön,
lyssna till mitt rop om nåd!
7 (F) Jag ropar till dig på nödens dag,
för du kommer att svara mig.
8 (G) Ingen bland gudarna
är som du, Herre,
inga gärningar är som dina.
9 (H) Alla folk som du har gjort
ska komma och tillbe
inför dig, Herre.
De ska ära ditt namn,
10 (I) för du är stor och du gör under.
Du ensam är Gud.
11 (J) Visa mig, Herre, din väg,
jag vill vandra i din sanning.
Ge mig ett odelat hjärta
så att jag vördar ditt namn.
12 Jag vill tacka dig, Herre min Gud,
av hela mitt hjärta
och ära ditt namn i evighet,
13 (K) för din nåd över mig är stor,
du räddar min själ
ur dödsrikets djup.
14 (L) Gud, de fräcka reser sig mot mig,
en flock av våldsmän
vill ta mitt liv.
De har inte dig för ögonen.
15 (M) Men du, Herre,
är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede
och stor i nåd och sanning.
16 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig.
Ge din makt till din tjänare
och fräls din tjänarinnas son!
17 Ge mig ett tecken på din godhet,
låt dem som hatar mig se det
och skämmas,
för du, Herre, hjälper
och tröstar mig.
Hagar och Ismael
16 Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar[a]. 2 Och Saraj sade till Abram: ”Se, Herren har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Kanske kan jag få barn genom henne[b].” Och Abram lyssnade till Sarajs ord. 3 När Abram hade bott tio år i Kanaans land[c], tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram. 4 Han gick in till Hagar och hon blev havande. Men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor.
5 Då sade Saraj till Abram: ”Den kränkning jag utsätts för ska komma över dig. Jag lade själv min slavinna i din famn, men när hon märkte att hon var havande började hon förakta mig. Herren får döma mellan mig och dig.” 6 Abram sade till Saraj: ”Se, din slavinna är i din hand. Gör med henne som du finner bäst.” När Saraj då bestraffade henne, flydde hon bort från henne.
7 Men Herrens ängel fann henne vid en vattenkälla i öknen, den källa som ligger vid vägen till Shur. 8 Han sade: ”Hagar, Sarajs slavinna, varifrån kommer du och vart går du?” Hon svarade: ”Jag är på flykt från min husmor Saraj.” 9 Då sade Herrens ängel till henne: ”Gå tillbaka till din husmor och ödmjuka dig under henne.” 10 Och Herrens ängel fortsatte: ”Jag ska göra dina efterkommande så talrika att man inte kan räkna dem.” 11 Sedan sade Herrens ängel till henne:
”Se, du är havande,
och du ska föda en son.
Du ska kalla honom Ismael[d],
för Herren har hört
hur du har lidit.
12 (A) Han ska vara som en vildåsna.
Hans hand ska vara mot alla
och allas hand mot honom.
Och han ska bo mitt emot[e]
alla sina bröder.”
13 Och hon gav ett namn åt Herren som hade talat med henne. Hon sade: ”Du är den Gud som ser mig”, för hon tänkte: ”Har jag här fått se en skymt av honom som ser mig?” 14 Därför kallar man brunnen Beer-Lahaj-Roi[f]. Den ligger mellan Kadesh och Bered.
Jesus och barnen
15 (A) Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. 16 Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. 17 (B) Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation