The Daily Audio Bible

⁷ Och Mose sade till Aron: ”Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning för dig själv och för folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning för dem, så som Herren har befallt.”

⁸ Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferkalv. ⁹ Arons söner bar fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och strök på altarets horn, men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. ¹⁰ Syndofferdjurets fett, njurar och leverfett brände han på altaret, så som Herren hade befallt Mose. ¹¹ Men köttet och huden brände han upp i eld utanför lägret. ¹² Sedan slaktade han brännofferdjuret, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret. ¹³ De räckte honom det styckade brännofferdjuret med dess huvud, och han brände det på altaret. ¹⁴ Han tvättade inälvorna och benen och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.

¹⁵ Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndofferbock och slaktade den och offrade den till syndoffer på samma sätt som det förra syndofferdjuret. ¹⁶ Och han förde fram brännofferdjuret och offrade det på föreskrivet sätt. ¹⁷ Han bar också fram matoffret och tog en handfull av det och brände det på altaret, förutom morgonens brännoffer. ¹⁸ Sedan slaktade han tjuren och baggen, som var folkets gemenskapsoffer, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret. ¹⁹ Fettstyckena av tjuren samt baggens fettsvans och det fett som omsluter inälvorna, liksom njurarna och leverfettet ²⁰ lade de på bringorna, och han brände fettstyckena på altaret. ²¹ Men bringorna och det högra lårstycket lyfte Aron som ett lyftoffer inför Herrens ansikte, så som Mose hade befallt.

^22 (A) Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade dem. Därefter steg han ner, sedan han hade offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret. ²³ Och Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet. Sedan gick de ut igen och välsignade folket. Då visade sig Herrens härlighet för allt folket. ^24 (B) Eld gick ut från Herren och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg det, jublade de och föll ner på sina ansikten.

Nadabs och Abihus synd

10 ^(C) Men Arons söner Nadab och Abihu^[a] tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld^[b] inför Herrens ansikte, något som han inte hade befallt dem. ^2 (D) Då gick eld ut från Herren och förtärde dem, och de dog inför Herren. ^3 (E) Och Mose sade till Aron: ”Detta är vad Herren har sagt: På dem som står mig nära ska jag visa mig helig och inför allt folket visa mig härlig.” Och Aron teg stilla^[c].

^4 (F) Mose kallade till sig Mishael och Elsafan, söner till Arons farbror Ussiel, och sade till dem: ”Kom fram och bär ut era släktingar från helgedomen, utanför lägret.” ⁵ Då steg de fram och bar ut dem i deras tunikor från lägret, så som Mose hade sagt. ⁶ Sedan sade Mose till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar: ”Ni ska inte ha ert hår oordnat eller riva sönder era kläder^[d]. Annars kan ni dö och vrede drabbar hela församlingen. Men era bröder, hela Israels hus, får gråta över den brand som Herren har tänt. ^7 (G) Ni ska inte lämna uppenbarelsetältets ingång, för att ni inte ska dö, för Herrens smörjelseolja är på er.” Och de gjorde enligt Moses ord.

Regler för präster

⁸ Herren talade till Aron. Han sade: ^9 (H) ”För att ni inte ska dö får varken du själv eller dina söner dricka vin eller starka drycker^[e] när ni ska gå in i uppenbarelsetältet. Det ska vara en evig stadga för er från släkte till släkte. ¹⁰ Ni ska skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent. ¹¹ Och ni ska lära Israels barn alla de stadgar^[f] som Herren har kungjort för dem genom Mose.”

^12 (I) Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans kvarvarande söner: ”Ta det matoffer som har blivit över av Herrens eldsoffer och ät det osyrat vid sidan av altaret, för det är högheligt. ¹³ Ni ska äta det på en helig plats, för det är din och dina söners lagliga rätt av Herrens eldsoffer. Den befallningen har jag fått. ^14 (J) Lyftofferbringan och offergärdslåret ska ni äta på en ren plats, du och dina söner och döttrar med dig, för du har fått dem som din och dina söners lagliga rätt av Israels barns gemenskapsoffer. ¹⁵ Tillsammans med eldsoffren av fettstyckena ska offergärdslåret och lyftofferbringan bäras fram för att lyftas som ett lyftoffer inför Herrens ansikte. De ska tillhöra dig och dina söner med dig som en evig rätt, så som Herren har befallt.”

^16 (K) Mose frågade efter syndofferbocken, och se, den var uppbränd. Då blev Mose vred på Eleasar och Itamar, Arons kvarvarande söner, och sade: ¹⁷ ”Varför har ni inte ätit syndoffret^[g] på den heliga platsen? Det är ju högheligt. Han har gett er det för att ni ska ta bort församlingens skuld och bringa försoning för dem inför Herrens ansikte. ^18 (L) Se, dess blod har inte burits in i helgedomens inre. Därför skulle ni ha ätit upp köttet på helig plats, så som jag hade befallt.”

¹⁹ Men Aron sade till Mose: ”Se, de har i dag offrat sitt syndoffer och brännoffer inför Herrens ansikte och du vet vad som har hänt mig. Om jag nu i dag hade ätit syndofferkött, skulle det ha varit välbehagligt för Herren?” ²⁰ När Mose hörde det var han nöjd.

Liknelsen om den växande säden

²⁶ Jesus sade: "Guds rike är som när en man sår säd i jorden. ²⁷ Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur. ²⁸ Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet. ²⁹ Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne."

Liknelsen om senapskornet

^30 (A) Han sade också: "Vad ska vi likna Guds rike vid? Vilken liknelse ska vi använda? ³¹ Det är som ett senapskorn^[a]. När man sår det är det minst av alla frön på jorden. ³² Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."

³³ Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de kunde förstå^[b]. ^34 (B) Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.

Jesus stillar stormen

^35 (C) På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Vi far över till andra sidan." ³⁶ De lämnade folket och tog med honom i båten som han var^[c]. Även andra båtar följde med.

³⁷ Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas. ³⁸ Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare^[d]! Bryr du dig inte om att vi går under?" ³⁹ Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. ⁴⁰ Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?" ^41 (D) Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"

Jesus botar en besatt

5 ^(E) Så kom de över till gerasenernas område^[e] på andra sidan sjön. ² När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande ³ och bodde bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. ⁴ Flera gånger hade han blivit bunden med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. ⁵ Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och sargade sig själv med stenar.

⁶ När han nu fick se Jesus på långt håll, kom han springande och föll ner för honom ⁷ och skrek högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Lova mig inför Gud att du inte plågar mig!" ⁸ Jesus hade nämligen just sagt till honom: "Du orena ande, far ut ur mannen!" ⁹ Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."^{[f] 10} Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.

¹¹ Där gick en stor svinhjord och betade vid berget. ¹² Andarna bad honom: "Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem!" ¹³ Det tillät han. De orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Det var ungefär två tusen svin som drunknade i sjön.

¹⁴ De som vaktade dem flydde och berättade om det i staden och ute på landet, och man gick för att se vad som hade hänt. ¹⁵ När de kom till Jesus och såg den besatte som hade haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda. ¹⁶ De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och med svinen. ¹⁷ Då bad de att Jesus skulle lämna deras område.

¹⁸ När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt om att få följa med honom. ¹⁹ Men Jesus lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig och hur han förbarmat sig över dig." ²⁰ Då gick mannen och började ropa ut över hela Dekapolis^[g] allt som Jesus hade gjort med honom. Och alla var förundrade.

פPe

צTsade

קQof

רResh

שShin

תTaw