Bible in 90 Days

Stefanus grips

^8 (A) Stefanus var fylld av nåd och kraft och gjorde stora tecken och under bland folket. ⁹ Då kom det fram några från synagogan som kallades "De frigivnas^[a]" – folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien^[b] – och började diskutera med Stefanus. ¹⁰ Men de kunde inte stå emot den vishet och den Ande som här talade.

¹¹ Då intalade de några män att säga: "Vi har hört honom predika hädiska ord mot Mose och Gud!" ¹² De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda och kom sedan och grep honom och förde honom inför Stora rådet. ¹³ Sedan skickade de fram falska vittnen som sade: "Den där mannen slutar inte att predika mot denna heliga plats och mot lagen! ¹⁴ Vi har hört honom säga att Jesus från Nasaret ska bryta ner denna plats och ändra på de seder som Mose har gett oss." ¹⁵ Alla som satt i rådet fäste blicken på honom, och de såg att hans ansikte var som en ängels.

Stefanus tal

7 Då frågade översteprästen: "Är det verkligen så?" ^2 (B) Stefanus svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig!

Abraham

Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Haran. ³ Han sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och bege dig till det land som jag ska visa dig.^{[c] 4} Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och när hans far hade dött, förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor.

^5 (C) Han gav honom ingen arvedel i landet, inte ens en fotsbredd, men han lovade att ge det som egendom åt honom och hans efterkommande, trots att han var barnlös. ⁶ Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras. Man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. ⁷ Men det folk vars slavar de blir ska jag döma, sade Gud, och sedan ska de dra ut och tjäna mig på denna plats.^{[d] 8 (D)} Och han gav honom omskärelsens förbund. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv stamfäderna.

Josef

^9 (E) Våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom ^10 (F) och räddade honom ur alla hans lidanden. Han gav honom nåd och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus^[e].

^11 (G) Men hela Egypten och Kanaan drabbades av svält och svår nöd, och våra fäder fann ingenting att äta. ^12 (H) När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång. ^13 (I) Den andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. ^14 (J) Josef skickade då bud och lät hämta sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. ^15 (K) Och Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. ^16 (L) De fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt^[f] för en summa i silver av Hamors barn i Sikem.

^17 (M) När tiden närmade sig då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, växte folket i antal och de blev allt fler i Egypten, ^18 (N) ända tills en annan kung kom till makten i Egypten, en som inte kände till Josef. ^19 (O) Han gick fram med list mot vårt folk och förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda för att de inte skulle överleva.

Mose

^20 (P) Vid den tiden föddes Mose, och han var vacker inför Gud. Under tre månader sköttes han i sin fars hus, ^21 (Q) och när han sedan sattes ut tog faraos dotter upp honom och uppfostrade honom som sin egen son. ²² Och Mose blev undervisad i all egyptiernas visdom, och han var mäktig i ord och gärningar.

^23 (R) När han fyllt fyrtio år fick han tanken att besöka sina bröder, Israels barn. ²⁴ Han fick då se hur en av dem blev misshandlad, och han tog honom i försvar och hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern. ²⁵ Nu trodde Mose att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte. ²⁶ Nästa dag träffade han på några av dem när de slogs, och han försökte få dem att bli sams. Han sade: Ni män är ju bröder! Varför gör ni varandra illa? ²⁷ Men den som hade gjort orätt mot sin landsman stötte undan Mose och svarade: Vem har satt dig till ledare och domare över oss? ^28 (S) Tänker du döda mig så som du dödade egyptiern i går? ^29 (T) Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjans land där han fick två söner.

^30 (U) När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i lågan från en brinnande törnbuske. ³¹ Mose var förundrad över synen han såg, och när han gick närmare för att se efter vad det var, hördes Herrens röst: ³² Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Då darrade Mose av fruktan och vågade inte se dit.^{[g] 33 (V)} Men Herren sade till honom: Ta av sandalerna från dina fötter, för platsen där du står är helig mark. ³⁴ Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten.^[h]

³⁵ Denne Mose som de avvisade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare?, honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.^{[i] 36 (W)} Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. ^37 (X) Det var denne Mose som sade till Israels barn: En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er, ur era bröders krets.^{[j] 38 (Y)} Det var han som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och han tog emot levande ord för att ge till oss.

^39 (Z) Men våra fäder ville inte lyda honom. De avvisade honom och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten. ⁴⁰ De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte.^{[k] 41 (AA)} Och de gjorde vid den tiden en kalv, och de bar fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk. ⁴² Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här^[l], som det står skrivet i profeternas bok^[m]: Var det åt mig ni bar fram slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?^{[n] 43} Ni bar Moloks^[o] tält och er gud Refans^[p] stjärna, de bilder ni gjort för att tillbe. Men jag ska föra bort er i fångenskap bortom Babylon.

^44 (AB) Våra fäder hade vittnesbördets tält^[q] i öknen, utformat så som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild denne fått se. ^45 (AC) Det tältet fick våra fäder i arv, och de förde det hit under Josuas ledning när de tog över landet efter folken som Gud drev undan för dem. Här stod det fram till Davids tid. ^46 (AD) Han fann nåd inför Gud och bad att få finna en boning åt Jakobs Gud^[r]. ^47 (AE) Men det blev Salomo som byggde ett hus åt honom.

^48 (AF) Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten säger:

⁵⁰ Har inte min hand gjort allt detta?

Avslutande anklagelse

^51 (AG) Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron! Ständigt gör ni motstånd mot den helige Ande, ni som era fäder. ^52 (AH) Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade den Rättfärdiges ankomst, och nu har ni förrått och mördat honom, ^53 (AI) ni som fått lagen förmedlad av änglar men inte hållit den."

Stefanus stenas

^54 (AJ) När de hörde detta blev de ursinniga^[t] och gnisslade tänder mot Stefanus. ^55 (AK) Men fylld av den helige Ande lyfte han sin blick mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod vid Guds högra sida, ^56 (AL) och han sade: "Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida."

⁵⁷ Då skrek de högt och höll för öronen och stormade fram mot honom alla på en gång, ^58 (AM) och de släpade ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. ^59 (AN) Så stenade de Stefanus, medan han bad och sade: "Herre Jesus, ta emot min ande." ^60 (AO) Sedan föll han på knä och ropade med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd!" Med de orden somnade han in. Och Saulus hade samtyckt till att han dödades.

Församlingen förföljs och skingras

8 ^(AP) Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. ² Några gudfruktiga män begravde Stefanus och visade djup sorg över honom.

^3 (AQ) Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och satte dem i fängelse.

Filippus i Samaria

^4 (AR) De som nu hade skingrats gick från plats till plats och förkunnade evangeliet. ^5 (AS) Filippus^[u] kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket där. ⁶ De lyssnade alla noga till det som Filippus förkunnade när de hörde och såg de tecken han gjorde: ^7 (AT) från många som hade orena andar for dessa ut med höga rop, och många lama och halta blev botade. ^8 (AU) Och det blev stor glädje i den staden.

^9 (AV) Men i staden fanns sedan tidigare en man vid namn Simon, som utövade magi^[v] och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort, ¹⁰ och alla, både små och stora, lyssnade till honom och sade: "Det är han som kallas Guds stora kraft!" ¹¹ De hade lyssnat till honom därför att han länge fascinerat dem med sin magi. ¹² Men när de nu trodde på Filippus, som förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor. ¹³ Till och med Simon kom till tro. Han blev döpt och höll sig sedan ständigt till Filippus, och han blev utom sig av häpnad när han såg de stora tecken och kraftgärningar som skedde.

Apostlabesök i Samarien

¹⁴ När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. ^15 (AW) Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, ¹⁶ eftersom Anden ännu inte hade fallit över någon av dem. De var bara döpta i Herren Jesu namn. ¹⁷ Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

¹⁸ Men när Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar ¹⁹ och sade: "Ge den kraften till mig också, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande." ^20 (AX) Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar! ^21 (AY) Du har ingen del eller lott i den här saken, för ditt hjärta är inte uppriktigt inför Gud. ²² Omvänd dig därför från din ondska och be till Herren så att han, om möjligt, förlåter dig vad du tänker i ditt hjärta. ^23 (AZ) Jag ser att du är full av bitter galla och fast i orättfärdighetens band." ²⁴ Simon svarade: "Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni sagt drabbar mig."

²⁵ Sedan de vittnat och predikat Herrens ord vände de tillbaka till Jerusalem. På vägen förkunnade de evangeliet i många byar i Samarien.

Den etiopiske hovmannen

²⁶ En Herrens ängel talade till Filippus: "Stå upp och gå ut mitt på dagen längs vägen som går ner från Jerusalem mot Gaza. Den ligger öde."^{[w] 27 [x]}Filippus reste sig och gick.

Då kom en etiopisk hovman^[y] som var eunuck^[z] och ansvarig för hela skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandake.^[aa] Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe ²⁸ och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. ²⁹ Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig nära den."

³⁰ Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa^[ab] profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" ³¹ Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig?" Och han bad Filippus komma upp och sätta sig bredvid honom. ^32 [ac]Stället i Skriften som han läste var detta:^[ad]

³⁴ Hovmannen sade till Filippus: "Jag vill fråga dig vem profeten talar om, om sig själv eller någon annan?" ³⁵ Då började Filippus tala och utifrån det skriftstället förklara evangeliet om Jesus för honom.

³⁶ När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?"^{[af] 38} Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom. ³⁹ När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje.

^40 (BA) Filippus kom till Ashdod, och han vandrade omkring och förkunnade evangeliet i alla städerna tills han nådde Caesarea.^[ag]

Saulus omvändelse

9 ^(BB) Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen ² och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som tillhörde Vägen^[ah], män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem.

^3 (BC) Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljus från himlen omkring honom. ⁴ Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: "Saul! Saul! Varför förföljer du mig?" ^5 (BD) Då frågade han: "Vem är du, Herre?" Rösten svarade: "Jag är Jesus, den du förföljer. ⁶ Men res dig och gå in till staden, så ska du få veta vad du måste göra." ^7 (BE) Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen.

⁸ Saulus reste sig upp från marken, och när han öppnade sina ögon kunde han inte se. Då tog de honom i handen och ledde honom in i Damaskus. ⁹ Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.

¹⁰ I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre." ¹¹ Då sade Herren till honom: "Res dig och gå till Raka gatan och fråga i Judas hus efter en som heter Saulus från Tarsus^[ai], för han ber. ¹² I en syn har han sett hur en man som heter Ananias kommer in och lägger händerna på honom så att han kan se igen."

¹³ Ananias svarade: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. ¹⁴ Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn." ^15 (BF) Men Herren sade till honom: "Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels barn. ^16 (BG) Och jag ska själv visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull."

¹⁷ Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder! Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande." ¹⁸ Genast var det som om fjäll föll från hans ögon. Han fick tillbaka sin syn, och han reste sig och blev döpt. ¹⁹ Sedan åt han och fick nya krafter.

Saulus predikar Jesus

Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, ²⁰ och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. ²¹ Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar det namnet? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?" ^22 (BH) Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.

²³ Efter en tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen, ^24 (BI) men Saulus fick reda på deras plan. Dag och natt höll de vakt vid portarna för att döda honom, ²⁵ men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter^[aj] muren i en korg.

^26 (BJ) När han kom till Jerusalem^[ak] försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge. ²⁷ Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn. ²⁸ Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. ²⁹ Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. ^30 (BK) När bröderna fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea och sände honom sedan vidare till Tarsus.

^31 (BL) Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning.

Petrus i Lydda och Joppe

³² Petrus reste runt i hela området och kom även ner till de heliga som bodde i Lydda. ³³ Där träffade han en man vid namn Eneas, som var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka. ^34 (BM) Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och bädda din säng!" Genast steg han upp. ³⁵ Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren.

³⁶ I Joppe^[al] fanns en lärjunge som hette Tabita, på grekiska Dorkas, hinden. Hon var rik på goda gärningar och generös mot de fattiga. ³⁷ Men vid den tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne på övervåningen. ³⁸ Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: "Skynda dig och kom till oss!"

³⁹ Petrus bröt upp och gick med dem. När han kom fram tog de med honom upp till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de tunikor^[am] och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var hos dem.

^40 (BN) Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot kroppen och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp. ⁴¹ Han räckte henne handen och hjälpte henne upp. Därefter kallade han till sig de heliga och änkorna och lät dem se att hon levde. ⁴² Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. ⁴³ Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en viss Simon som var garvare^[an].

Cornelius ser en syn

10 I Caesarea bodde en man som hette Cornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen^[ao]. ² Han var from och fruktade Gud^[ap] liksom alla i hans familj, och han gav generöst med gåvor till folket och bad alltid till Gud.

³ En dag runt nionde timmen^[aq] såg han tydligt i en syn hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Cornelius!" ^4 (BO) Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp och blivit ihågkomna inför Gud. ⁵ Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. ^6 (BP) Han är gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."

⁷ När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare och en from soldat från sitt närmaste följe. ⁸ Han förklarade alltsammans för dem och sände iväg dem till Joppe.

Petrus ser en syn

⁹ Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus upp på taket för att be. Det var vid sjätte timmen^[ar]. ¹⁰ Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten kom han i hänryckning. ^11 (BQ) Han såg himlen öppen och hur något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner till jorden, ¹² och i den fanns jordens alla fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. ¹³ Och en röst kom till honom: "Res dig, Petrus, slakta och ät!" ^14 (BR) Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent." ^15 (BS) Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent." ¹⁶ Detta hände tre gånger, och sedan blev duken strax upplyft till himlen.

¹⁷ Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda, stod männen som Cornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, ¹⁸ och nu ropade de och frågade om Simon som kallas Petrus var där som gäst. ¹⁹ Petrus funderade fortfarande över synen när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig. ²⁰ Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."

²¹ Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?" ^22 (BT) De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga." ²³ Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster.

Petrus möter Cornelius

Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom. ²⁴ Dagen därpå kom de till Caesarea. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner. ²⁵ När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad. ^26 (BU) Men Petrus reste honom upp och sade: "Stå upp! Jag är också bara en människa."

²⁷ Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där. ^28 (BV) Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren. ²⁹ Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?"

³⁰ Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig ³¹ och sade: Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. ³² Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet. ³³ Då skickade jag genast bud efter dig, och det var vänligt av dig att komma. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga."

Petrus tal

^34 (BW) Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, ^35 (BX) utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. ^36 (BY) Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre, ^37 (BZ) och ni känner till det som har hänt^[as] i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade: ^38 (CA) hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. ^39 (CB) Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem.

De hängde upp honom på trä och dödade honom, ⁴⁰ men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – ^41 (CC) inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. ^42 (CD) Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. ^43 (CE) Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

Hedningarna tar emot Anden

⁴⁴ Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. ⁴⁵ De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, ^46 (CF) eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud.

^47 (CG) Då sade Petrus: "Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?" ⁴⁸ Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

Petrus rapport om hedningarna

11 Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att även hedningarna hade tagit emot Guds ord. ² När Petrus kom upp till Jerusalem började de omskurna angripa honom ^3 (CH) och sade: "Du har varit inne hos oomskurna män och ätit med dem!"

⁴ Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt: ^5 (CI) "Jag var i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. ⁶ När jag såg efter och studerade den närmare, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. ⁷ Jag hörde också en röst som sade till mig: Res dig, Petrus, slakta och ät! ⁸ Jag svarade: Nej, nej, Herre! Det har aldrig kommit något oheligt eller orent i min mun. ⁹ För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent. ¹⁰ Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.

¹¹ Samtidigt stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea, ¹² och Anden sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka^[at]. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom in i mannens hus. ^13 (CJ) Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus. ¹⁴ Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj^[au].

^15 (CK) Och när jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden. ^16 (CL) Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt^[av]: Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i den helige Ande. ¹⁷ Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro^[aw] på Herren Jesus Kristus, vem var då jag att kunna hindra Gud?"

^18 (CM) När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv."

Evangeliet når även hedningarna

^19 (CN) De som hade skingrats genom förföljelsen som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia^[ax], och de förkunnade ordet endast för judar. ²⁰ Men bland dem fanns några från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiokia började de tala även till grekerna och förkunna evangeliet om Herren Jesus. ²¹ Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.

^22 (CO) Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. ^23 (CP) När han kom dit och såg vad Guds nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. ²⁴ Barnabas var en god man, fylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara fördes till Herren.

^25 (CQ) Därefter begav han sig till Tarsus för att söka upp Saulus. ²⁶ Han fann honom och tog med honom till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna^[ay].

^27 (CR) Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. ^28 (CS) En av dem som hette Agabus steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält^[az] skulle drabba hela världen – den kom också under Claudius regering. ^29 (CT) Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i Judeen. ^30 (CU) De gjorde så och sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.

Petrus fängslas och blir räddad

12 Vid den tiden lät kung Herodes^[ba] gripa och misshandla några i församlingen. ^2 (CV) Han lät avrätta Jakob, Johannes bror, med svärd. ³ När han såg att judarna gillade detta, fortsatte han och grep även Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid. ⁴ Efter gripandet satte han honom i fängelse och lät honom bevakas av fyra vaktskift med fyra man var. När påsken var över tänkte han ställa honom inför folket. ^5 (CW) Petrus hölls därför kvar i fängelset medan församlingen bad ihärdigt till Gud för honom.

⁶ Natten innan Herodes skulle ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset. ^7 (CX) Plötsligt stod där en Herrens ängel, och ett ljussken lyste upp rummet. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: "Skynda dig upp!" Då föll kedjorna från hans händer, ⁸ och ängeln sade till honom: "Sätt på dig bältet och sandalerna." Petrus gjorde så, och ängeln sade: "Ta på dig manteln och följ mig." ⁹ Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som hände genom ängeln var verkligt utan trodde att det var en syn han såg.

^10 (CY) De gick förbi den första vakten och så den andra och kom sedan till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. Så kom de ut och gick längs en gata, och plötsligt lämnade ängeln honom. ¹¹ När Petrus blev sig själv igen sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har sänt sin ängel och räddat mig från Herodes hand och från allt som det judiska folket hade väntat sig."

^12 (CZ) När han nu insett vad som hänt gick han till Marias hus, hon som var mor till Johannes som kallades Markus^[bb]. Där var många samlade och bad. ¹³ Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att öppna. ¹⁴ När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade: "Petrus står utanför porten!" ¹⁵ De sade till henne: "Du är tokig!" Men hon försäkrade att det var så, och då sade de: "Det är hans ängel." ¹⁶ Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. ¹⁷ Han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och så berättade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: "Berätta det för Jakob^[bc] och de andra bröderna." Sedan gick han ut och begav sig till en annan plats.

¹⁸ På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna. Vad hade hänt med Petrus? ¹⁹ När Herodes lät söka efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han vakterna och befallde att de skulle föras bort^[bd]. Därefter reste han ner från Judeen till Caesarea och stannade där.

Herodes död

²⁰ Herodes låg i bitter fejd med folket i Tyrus och Sidon. Gemensamt uppvaktade de kungen, och när de hade fått över hans kammarherre Blastus på sin sida bad de om fred. De var nämligen beroende av kungens område för sin försörjning.

²¹ På utsatt dag satte sig Herodes på tronen, klädd i kunglig skrud^[be], och höll ett tal till dem. ^22 (DA) Då ropade folket: "Det är en guds röst, inte en människas!" ^23 (DB) Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar^[bf] och dog.

SAULUS FÖRSTAMISSIONSRESA (Kap 13:4-14:28)

Barnabas och Saulus sänds ut

^24 (DC) Guds ord hade framgång och spred sig alltmer. ^25 (DD) När Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, vände de tillbaka och tog då med^[bg] sig Johannes som kallades Markus.

13 ^(DE) I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger^[bh], Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror^[bi] till landsfursten Herodes, samt Saulus. ^2 (DF) När de tjänade Herren^[bj] och fastade sade den helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till." ^3 (DG) Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem.

På Cypern

⁴ Utsända av den helige Ande gick de ner till Seleucia^[bk] och seglade därifrån till Cypern. ⁵ De kom till Salamis^[bl] och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes^[bm] som medhjälpare.

⁶ Sedan reste de över hela ön ända till Pafos^[bn]. Där träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet vid namn Barjesus^[bo]. ⁷ Han höll till hos ståthållaren Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord. ⁸ Men Elymas^[bp], trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra ståthållaren från att komma till tro.

⁹ Saulus, som även kallades Paulus^[bq], uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom ^10 (DH) och sade: "Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar? ¹¹ Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom. ^12 (DI) När ståthållaren såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära.

I Antiokia i Pisidien

^13 (DJ) Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge^[br] i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. ¹⁴ Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien^[bs]. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig. ^15 (DK) Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det."

¹⁶ Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna! ^17 (DL) Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån,^{[bt] 18 (DM)} och under fyrtio år bar han dem^[bu] i öknen. ^19 (DN) Han utrotade sju folk i Kanaans land och gav deras land i arv åt sitt folk. ²⁰ Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år.

Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. ^21 (DO) Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. ^22 (DP) Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.^[bv]

^23 (DQ) Från hans efterkommande^[bw] har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus. ²⁴ Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. ^25 (DR)(DS) Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.

²⁶ Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. ^27 (DT) Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat. ^28 (DU) Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. ^29 (DV) Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet^[bx] och lade honom i en grav. ^30 (DW) Men Gud uppväckte honom från de döda, ^31 (DX) och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.

^32 (DY) Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick ^33 (DZ) har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.^{[by] 34} Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.^{[bz] 35} Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.^{[ca] 36 (EA)} När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. ³⁷ Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.

³⁸ Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. ^39 (EB) Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. ⁴⁰ Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:

⁴² När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat. ^43 (EC) Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.

⁴⁴ Följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord. ^45 (ED) Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade.

^46 (EE) Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. ^47 (EF) För så har Herren befallt oss:^[cc]

^48 (EG) När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv. ⁴⁹ Och Herrens ord spreds över hela området.

⁵⁰ Men judarna hetsade upp de förnäma kvinnorna som vördade Gud och de ledande männen i staden. De satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. ^51 (EH) Då skakade de av dammet från sina fötter mot dem och fortsatte till Ikonium.^{[cd] 52} Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.

I Ikonium

14 ^(EI) I Ikonium hände samma sak. De gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro. ² Men de judar som vägrade tro hetsade upp hedningarna och förgiftade deras sinnen gentemot bröderna. ^3 (EJ) Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.

⁴ Men folket i staden delade sig så att vissa höll med judarna och andra med apostlarna. ^5 (EK) Och när både hedningarna och judarna med sina ledare gjorde upp en plan att misshandla och stena dem, ^6 (EL) fick apostlarna reda på det och flydde till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och trakten däromkring. ⁷ Där fortsatte de att förkunna evangeliet.

I Lystra

^8 (EM) I Lystra satt en man som var handikappad och förlamad i benen från födseln och som aldrig kunnat gå. ^9 (EN) Han lyssnade när Paulus predikade. Paulus fäste sin blick på honom, och när han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad^{[ce] 10} sade han med hög röst: "Res dig upp och stå på dina ben!" Då hoppade han upp och började gå omkring.

^11 (EO) När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de på lykaoniska: "Gudarna har kommit ner till oss i mänsklig gestalt!" ¹² De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet.^{[cf] 13 (EP)} Prästen i Zeustemplet utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket.

¹⁴ Men när apostlarna Barnabas och Paulus hörde det, rev de sönder sina kläder^[cg] och rusade in bland folket och ropade: ^15 (EQ) "Människor, vad är det ni gör? Vi är också människor som ni! Vi kommer till er med evangeliet att ni ska omvända er från dessa tomma avgudar till den levande Guden, han som gjort himmel, jord och hav och allt som finns i dem.^{[ch] 16 (ER)} I forna generationer lät han alla hednafolk gå sina egna vägar. ^17 (ES) Ändå har han lämnat många vittnesbörd om sig själv. Han gör gott, han ger er regn från himlen och skördetider och mättar er med mat och glädje i era hjärtan." ¹⁸ Med dessa ord lyckades de med nöd och näppe lugna folket så att de inte offrade åt dem.

^19 (ET) Från Antiokia och Ikonium kom det nu några judar. De lyckades få med sig folket, och man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död. ²⁰ Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden.

I Derbe och till Antiokia i Syrien

Nästa dag gick Paulus och Barnabas vidare till Derbe. ²¹ De förkunnade evangeliet i staden och vann många lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia ^22 (EU) och styrkte lärjungarnas själar och uppmanade dem att stå fasta i tron. De sade: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike." ²³ I varje församling utsåg de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på.

²⁴ Sedan tog apostlarna vägen genom Pisidien och kom till Pamfylien. ²⁵ De predikade ordet i Perge och gick ner till Attalia. ^26 (EV) Därifrån seglade de tillbaka mot Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. ^27 (EW) När de hade kommit fram, samlade de församlingen och berättade om allt som Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. ²⁸ Och de stannade en längre tid där hos lärjungarna.

Mötet i Jerusalem

15 ^(EX) Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. ^2 (EY) När det nu blev oenighet^[ci] och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, bestämde man att Paulus och Barnabas och några till av dem skulle resa upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem med denna fråga. ³ Församlingen utrustade dem för resan, och de reste genom Fenicien och Samarien. Där berättade de utförligt om hedningarnas omvändelse och spred stor glädje bland alla bröderna.

^4 (EZ) När de kom till Jerusalem blev de mottagna av församlingen och apostlarna och de äldste, och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem. ⁵ Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg fram och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Mose lag. ⁶ Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.

^7 (FA) Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro. ^8 (FB) Och Gud, som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem likaväl som till oss. ^9 (FC) Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat^[cj] deras hjärtan genom tron. ^10 (FD) Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? ^11 (FE) Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd vi blir frälsta, vi på samma sätt som de."

¹² Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus som berättade om hur stora tecken och under Gud hade gjort genom dem bland hedningarna. ¹³ När de hade talat färdigt, sade Jakob: "Bröder, hör på mig. ¹⁴ Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn^[ck] bland hedningarna. ¹⁵ Det stämmer överens med profeternas ord, där det står skrivet:

¹⁹ Därför anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud, ^20 (FF) utan bara skriva till dem att hålla sig borta från sådant som blivit orent genom avgudadyrkan^[cm], från sexuell omoral, från kött av kvävda djur^[cn] och från blod. ^21 (FG) Mose har ju sedan urminnes tider haft sina förkunnare i alla städer, och man läser honom i synagogorna varje sabbat."

Brev från församlingen i Jerusalem

²² Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas som kallades Barsabbas^[co] och dessutom Silas^[cp], båda ledande män bland bröderna, ²³ och skickade med dem följande brev:

"Från apostlarna och de äldste, era bröder. Hälsningar till bröderna från hednafolken i Antiokia och Syrien och Kilikien. ^24 (FH) Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er med sina ord och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag. ²⁵ Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, ²⁶ som har vågat sina liv för vår Herre Jesu Kristi namn. ²⁷ Vi sänder alltså Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.

^28 (FI) Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler: ²⁹ att ni håller er borta från kött offrat till avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från sexuell omoral. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott!"

³⁰ De skickades nu i väg och kom ner till Antiokia, där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet. ^31 (FJ) Bröderna läste det och blev glada över denna uppmuntran. ^32 (FK) Judas och Silas, som själva var profeter, uppmuntrade och styrkte bröderna med många ord. ³³ När de hade varit där en tid lät bröderna dem vända tillbaka med fridshälsningar till dem som hade sänt ut dem. ^{[cq] 35} Men Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.

PAULUS ANDRAMISSIONSRESA (15:36-18:22)

Ny missionsresa

³⁶ Efter en tid sade Paulus till Barnabas: "Vi borde resa tillbaka och besöka bröderna i alla städerna där vi predikat Herrens ord och se hur de har det." ^37 (FL) Barnabas ville då ta med Johannes som kallades Markus. ³⁸ Men Paulus tyckte inte det var lämpligt att ta med sig den som hade övergett dem i Pamfylien och inte följt med dem i arbetet. ³⁹ Konflikten blev så skarp att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus^[cr] och seglade till Cypern. ^40 (FM) Paulus däremot valde Silas och gav sig iväg, sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd. ⁴¹ Han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna.

16 ^(FN) Paulus kom också till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var son till en troende judinna, men hans far var grek^[cs]. ^2 (FO) Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus. ^3 (FP) Paulus ville ha med honom på resan, och av hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom eftersom alla visste att hans far var grek.

^4 (FQ) När de reste genom städerna överlämnade de besluten som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt. ^5 (FR) Och församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag.

Under Andens ledning

^6 (FS) Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de blev hindrade av den helige Ande från att förkunna ordet i Asien. ⁷ När de nådde Mysien försökte de ta sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande.^{[ct] 8} Då reste de genom Mysien ner till Troas.

⁹ På natten såg Paulus en syn där en makedonier stod och vädjade till honom: "Kom över till Makedonien och hjälp oss!" ¹⁰ När han sett denna syn försökte vi^[cu] genast ta oss vidare till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet för dem.

I Filippi

¹¹ Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samotrake, och nästa dag till Neapolis. ¹² Därifrån tog vi oss till Filippi, som är den största staden i den delen av Makedonien^[cv] och en romersk koloni^[cw]. I den staden stannade vi några dagar.

¹³ På sabbaten tog vi oss ut genom stadsporten och gick längs en flod där vi antog att det skulle finnas en böneplats^[cx]. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade samlats där. ¹⁴ En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger^[cy] och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som vördade Gud. Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus predikade. ^15 (FT) När hon och hennes familj hade blivit döpta, bad hon: "Om ni anser att jag tror på Herren, kom då och bo hemma hos mig!" Och hon övertalade oss.

Paulus och Silas i fängelse

¹⁶ En gång, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka som hade en spådomsande och skaffade sina herrar stora inkomster genom att spå. ¹⁷ Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!" ^18 (FU) Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att lämna henne!" Och i samma ögonblick for anden ut.

¹⁹ När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget inför myndigheterna. ^20 (FV) De förde fram dem till domarna och sade: "De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar ²¹ och förkunnar seder som vi romare inte får anta eller följa." ^22 (FW) Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas^[cz]. ²³ De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga. ²⁴ När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken.

²⁵ Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och lovsång till Gud medan fångarna lyssnade på dem. ^26 (FX) Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrarna, och allas bojor lossnade och föll av.

²⁷ Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsedörrarna stod öppna drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv^[da], eftersom han trodde att fångarna hade flytt. ²⁸ Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte illa! Vi är här allesammans." ²⁹ Då bad han om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. ^30 (FY) Sedan förde han ut dem och frågade: "Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?" ^31 (FZ) De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." ³² Och de förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.

³³ Redan vid samma timme på natten tog fångvaktaren med dem och tvättade deras sår, och han döptes genast tillsammans med hela sin familj. ^34 (GA) Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.

³⁵ När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där människorna." ³⁶ Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!" ^37 (GB) Men Paulus sade till dem: "De har piskat oss offentligt utan rättegång, fast vi är romerska medborgare^[db], och kastat oss i fängelse. Och nu vill de skicka iväg oss i hemlighet! Å nej, de får komma hit själva och hämta ut oss."