Book of Common Prayer

Herrens gärningar mot sitt folk

Absalom planerar för uppror

15 ^(A) En tid därefter skaffade Absalom sig en vagn^[a] och hästar och femtio man som sprang framför honom. ² Tidigt varje morgon brukade Absalom ställa sig vid vägen som ledde till porten, och så ofta någon var på väg till kungen för att få en rättssak avgjord, kallade Absalom honom till sig och frågade: ”Från vilken stad är du?” När han svarade: ”Din tjänare är från den och den av Israels stammar”, ³ sade Absalom till honom: ”Din sak är både god och rätt, men du har ingen som lyssnar på dig hos kungen.” ⁴ Absalom tillade: ”Tänk om jag var satt till domare i landet! Då kunde alla som har någon rättssak eller tvist komma till mig, och jag skulle ge dem rättvisa.” ⁵ Och när någon kom fram och ville falla ner för honom, räckte han ut handen och tog tag i honom och kysste honom. ⁶ Så gjorde Absalom med alla israeliter som kom för att få någon sak avgjord hos kungen. Så stal Absalom israeliternas hjärta.

⁷ När fyra^[b] år hade gått sade Absalom till kungen: ”Låt mig gå till Hebron^[c] och uppfylla mitt löfte som jag gett åt Herren. ^8 (B) Din tjänare gav nämligen ett löfte när jag bodde i Geshur i Aram: Om Herren låter mig komma tillbaka till Jerusalem ska jag tjäna Herren.” ⁹ Kungen sade till honom: ”Gå i frid.” Då bröt han upp och begav sig till Hebron.

¹⁰ Men Absalom sände i hemlighet ut budbärare till Israels alla stammar och lät säga: ”När ni hör basunen ljuda ska ni säga: Nu är Absalom kung i Hebron!” ¹¹ Tvåhundra män från Jerusalem hade följt med Absalom. De hade blivit inbjudna och följde med i god tro helt ovetande. ^12 (C) Medan Absalom offrade slaktoffer^[d] sände han bud och lät hämta giloniten Ahitofel^[e], Davids rådgivare, från hans stad Gilo.

Sammansvärjningen växte i styrka och allt fler bland folket gick över till Absalom.

David flyr

¹³ En budbärare kom till David och sade: ”Israels män har vänt sina hjärtan till Absalom.” ^14 (D) Då sade David till alla de tjänare som var med honom i Jerusalem: ”Kom, vi måste fly! Annars finns ingen räddning för oss undan Absalom.^[f] Skynda er i väg! Han kan plötsligt komma över oss och dra olycka över oss och slå staden med svärd.” ¹⁵ Kungens tjänare svarade kungen: ”Vad än vår herre kungen beslutar är vi dina lydiga tjänare.” ¹⁶ Och kungen gav sig i väg och hela hans hushåll följde med honom. Men kungen lämnade kvar tio av sina bihustrur för att se efter huset. ¹⁷ När kungen drog ut följde hela folket efter honom. Men de stannade vid det sista huset. ^18 (E) Alla hans tjänare och alla kereteerna och peleteerna drog förbi honom. Och alla de sexhundra gatiterna^[g] som hade följt med honom från Gat gick förbi framför kungen.

Paulus fängslas

²⁷ När de sju dagarna närmade sig sitt slut, fick judarna från Asien se Paulus i templet. De hetsade upp hela folkmassan, grep tag i honom ^28 (A) och skrek: "Israeliter, hjälp oss! Här är mannen som lär alla överallt att vara emot vårt folk och vår lag och denna plats. Och nu har han till och med tagit in greker i templet^[a] och orenat denna heliga plats!" ^29 (B) De hade nämligen sett Trofimus från Efesos ute i staden med Paulus och antog att Paulus hade tagit med honom in i templet. ³⁰ Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep tag i Paulus och släpade ut honom ur templet, och genast stängdes portarna.

³¹ Medan de försökte döda honom, fick garnisonens befälhavare rapport om att Jerusalem var i uppror. ³² Han tog då genast soldater och befäl och ryckte ut mot dem. Så snart de fick se befälhavaren och soldaterna slutade de att misshandla Paulus.

³³ Befälhavaren steg då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla bojor^[b]. Sedan frågade han vem han var och vad han hade gjort. ^34 (C) Några i folkmassan skrek ett, andra något annat. Då han i kaoset inte kunde få klart besked befallde han att Paulus skulle föras till fästningen^[c]. ³⁵ När de nådde trappan var soldaterna tvungna att bära honom, så våldsamt trängde folkmassan på, ^36 (D) för de följde efter och skrek: "Bort med honom!"

Jesus talar igen om sitt lidande

^32 (A) De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De var fyllda av bävan, och de som följde med var rädda. Då tog Jesus än en gång med sig de tolv och började berätta för dem vad som skulle hända honom: ³³ "Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, ³⁴ som ska håna honom och spotta på honom, gissla och döda honom. Men efter tre dagar kommer han att uppstå."

Jakobs och Johannes begäran

³⁵ Då kom Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: "Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om." ³⁶ Han sade till dem: "Vad vill ni att jag ska göra för er?" ³⁷ De svarade: "Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra."

^38 (B) Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare^[a] som jag dricker? Eller döpas med det dop som jag döps med?" ^39 (C) De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Ni ska få dricka den bägare som jag dricker och döpas med det dop som jag döps med. ⁴⁰ Men platserna på min högra och min vänstra sida är det inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som de är beredda för."

⁴¹ När de tio andra fick höra det, blev de upprörda över Jakob och Johannes. ^42 (D) Då kallade Jesus till sig dem och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare beter sig som herrar över dem och att deras stormän härskar över dem. ^43 (E) Men så är det inte hos er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, ⁴⁴ och den som vill vara främst bland er ska vara allas slav. ⁴⁵ Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många^[b]."