Syndabekännelse och förlåtelse

32 (A) En vishetspsalm[a] av David.

Salig är den som fått
        sitt brott förlåtet,
    sin synd övertäckt!
Salig är den som Herren inte
        tillräknar synd
    och som i sin ande är utan svek.

(B) Så länge jag teg
        förtvinade mina ben
    och jag stönade dagen lång.
(C) Dag och natt var din hand
        tung över mig,
    min kraft rann bort
        som i sommarens torka.[b] Sela

(D) Då erkände jag min synd för dig
        och dolde inte min skuld.
    Jag sade: "Jag vill bekänna
        mina brott för Herren" –
    då förlät du mig min syndaskuld.
        Sela

(E) Därför ska alla trogna be till dig
        medan du går att finna.
    Om väldiga vattenfloder kommer
        ska de inte nå dem.
(F) Du är mitt beskydd,
        du bevarar mig från nöd,
    du omger mig
        med frälsningens jubel. Sela

(G) Jag vill lära dig och undervisa dig
        om den väg du ska vandra,
    jag vill ge dig råd
        och låta mitt öga vaka över dig.
(H) Var inte som en häst eller mula
        som saknar förstånd,
    som måste tämjas
        med töm och betsel
            om de ska komma till dig.

10 (I) Den gudlöse har många plågor,
    men den som litar på Herren
        omger han med nåd.
11 (J) Gläd er i Herren och fröjda er,
        ni rättfärdiga,
    jubla, alla ni som har ärliga hjärtan!

Footnotes

  1. 32:1 vishetspsalm   Hebr. maskíl (även i Ps 42, 44-45, 52-55, 74, 78, 88-89, 142).
  2. 32:4 min kraft rann bort som i   Annan översättning: "jag blev som en åker i".