Bön i ensamhet och nöd

142 [a]En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan[b].

Med hög röst
        ropar jag till Herren,
    med hög röst
        ber jag Herren om nåd.
[c]Jag utgjuter mitt bekymmer
        för honom,
    berättar om min nöd för honom.

[d]När min ande mattas i mig
        är du den som känner min stig.
    På vägen där jag går
        har de lagt snaror för mig.
[e]Se på min högra sida,
    där finns ingen
        som känns vid mig.
    Jag har ingen tillflykt mer,
        ingen som frågar efter min själ.

[f]Jag ropar till dig, Herre,
    jag säger: Du är min tillflykt,
        min lott i de levandes land.
Lyssna till mitt rop,
        för jag är i stor nöd.
    Rädda mig från mina förföljare,
        för de är starkare än jag.
[g]För min själ ut ur fängelset,
        så att jag kan prisa ditt namn.
    De rättfärdiga ska samlas
        omkring mig
    när du visar din godhet mot mig.

Read full chapter

Footnotes

  1. 142:1 1 Sam 22:1, 24:4, Ps 57:1.
  2. 142:1 när han var i grottan   på flykt undan kung Saul. Se 1 Sam 22:1 och Ps 57.
  3. 142:3 Ps 62:9.
  4. 142:4 Ps 77:4, 140:6, 141:9, 143:4.
  5. 142:5 Ps 31:12, 38:12, 88:9, 19.
  6. 142:6 Ps 16:5, 27:13, 73:26, 116:9.
  7. 142:8 Ps 25:17, 143:11.