Passage Resources Hebrew/Greek Your Content
Previous Next
Print Page Options Listen to 5 Mosebok 1
Close SFB

5 Mosebok 1
Svenska Folkbibeln

Mose ger en historisk tillbakablick

1 Detta är de ord som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen, på hedmarken mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab, 2 elva dagsresor från Horeb,[a] när man tar den väg som går över Seirs bergsbygd till Kadesh-Barnea.

3 I det fyrtionde året,[b] på första dagen i elfte månaden, talade Mose till Israels barn, alldeles så som Herren hade befallt honom att tala till dem. 4 Han gjorde det sedan han hade slagit Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon, och Og, kungen i Basan, som bodde i Ashtarot vid Edrei. 5 På andra sidan Jordan i Moabs land började Mose denna undervisning. Han sade:

6 Herren, vår Gud, talade till oss vid Horeb och sade: "Länge nog har ni uppehållit er vid detta berg. 7 Bryt nu upp och bege er till amoreernas bergsbygd och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden och i Låglandet, i Negev och i Kustlandet vid havet till kananeernas land och till Libanon, ända till den stora floden, floden Eufrat. 8 Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem."

Domare utses

9 Jag sade till er på den tiden: "Jag kan inte ensam bära er. 10 Herren, er Gud, har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen. 11 Må Herren, era fäders Gud, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er. 12 Men hur skall jag ensam kunna bära era bekymmer, era bördor och tvister? 13 Utse åt er visa, förståndiga och kunniga män inom era stammar, så skall jag sätta dem till huvudmän över er." 14 Ni svarade mig: "Ditt förslag är gott." 15 Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och kunniga män, och satte dem till huvudmän över er, som befälhavare över tusen eller över hundra eller över femtio eller över tio, och till tillsyningsmän i era stammar. 16 Vid den tiden befallde jag era domare och sade: "Hör efter vad tvisten gäller mellan era bröder och döm rättvist mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom. 17 När ni dömer skall ni inte vara partiska utan lyssna både till den ringe och den höge. Ni skall inte frukta för någon människa ty domen hör Gud till. Och om något fall blir för svårt för er, skall ni lägga fram det för mig, så att jag får höra det." 18 Jag befallde er på den tiden allt vad ni skulle göra.

Spejare sänds ut från Kadesh-Barnea

19 Vi bröt upp från Horeb och vandrade genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni har sett, på vägen till amoreernas bergsbygd, så som Herren, vår Gud, hade befallt oss. Och vi kom till Kadesh-Barnea. 20 Där sade jag till er: "Ni har nu kommit till amoreernas bergsbygd som Herren, vår Gud, vill ge oss. 21 Se, Herren, din Gud, har lagt landet framför dig. Drag dit upp och intag det, så som Herren, dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd och var inte förfärad."

22 Då kom ni alla fram till mig och sade: "Låt oss sända i väg några män framför oss som kan utforska landet åt oss, och må de sedan komma tillbaka till oss med uppgift om vägen vi skall ta dit upp och om de städer vi skall komma till." 23 Jag tyckte att förslaget var gott, och jag tog ut tolv män bland er, en från varje stam. 24 De gav sig i väg och drog upp till Bergsbygden och kom till Druvdalen och bespejade landet. 25 De tog med sig av landets frukt och förde det ner till oss och lämnade sin rapport till oss och sade: "Det är ett gott land som Herren, vår Gud, ger oss."

26 Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade Herrens, er Guds, befallning. 27 Ni knotade i era tält och sade: "Eftersom Herren hatar oss har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoreernas hand för att förgöra oss. 28 Vart skall vi ta vägen? Våra bröder har gjort oss förskräckta, för de säger: Folket är större och resligare än vi, städerna är stora och befästa upp mot himlen, och dessutom såg vi anakiter där."

29 Då svarade jag er: "Ni skall inte bli förskräckta och inte vara rädda för dem. 30 Herren, er Gud, som går framför er, skall själv strida för er, alldeles som han gjorde för er i Egypten, inför era ögon, 31 och i öknen där du såg hur Herren, din Gud, bar dig, så som en man bär sin son, hela den väg ni vandrade tills ni kom till denna plats." 32 Men trots detta trodde ni inte på Herren, er Gud, 33 som gick framför er på vägen för att utse lägerplatser åt er - om natten i eld för att visa den väg ni skulle gå och om dagen i molnskyn.

Herrens straff

34 När nu Herren hörde era ord, blev han vred och svor en ed: 35 "Inte någon av dessa män i detta onda släkte skall få se det goda land som jag med ed har lovat att ge åt era fäder, 36 ingen utom Kaleb, Jefunnes son. Han skall få se det, och åt honom och hans barn skall jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han i allt har följt Herren."

37 Också på mig blev Herren vred för er skull. Han sade: "Inte heller du skall komma dit in. 38 Josua, Nuns son, han som är din tjänare, han skall komma dit in. Honom skall du inge mod, ty han skall dela landet åt Israel som arv. 39 Och era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, och era söner som i dag varken förstår gott eller ont, de skall komma dit in. Åt dem skall jag ge landet, och de skall ta det i besittning. 40 Men ni skall vända om och bege er mot öknen i riktning mot Röda havet."

41 Då svarade ni mig: "Vi har syndat mot Herren. Vi vill dra upp och strida, alldeles som Herren, vår Gud, har befallt oss." Och var och en spände på sig sina vapen och tänkte att det skulle vara lätt att dra upp mot bergsbygden.

42 Men Herren sade till mig: "Säg till dem: Ni skall inte gå dit upp och ge er in i strid, så att ni blir slagna av era fiender, ty jag är inte med er." 43 Jag talade till er, men ni lyssnade inte på mig utan trotsade Herrens befallning och drog i övermod upp mot bergsbygden. 44 Och amoreerna som bodde i den bergsbygden drog ut mot er och jagade er så som bin gör, och slog er i Seir och drev er ända till Horma. 45 Då vände ni tillbaka och ni grät inför Herrens ansikte. Men Herren hörde inte er röst, han lyssnade inte till er. 46 Därför måste ni stanna i Kadesh så många dagar som ni gjorde.

Footnotes

  1. 5 Mosebok 1:2 Horeb Berget Sinai.
  2. 5 Mosebok 1:3 fyrtionde året efter uttåget ur Egypten.
Listen to 5 Moseboken 1
Close SFB15

5 Moseboken 1
Svenska Folkbibeln 2015

Mose ger en historisk tillbakablick

1 Detta är de ord som Mose talade till hela Israel i öknen på andra sidan Jordan, på hedmarken[a] mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab. 2 Det är elva dagsresor från Horeb[b] längs vägen över Seirs bergsbygd till Kadesh-Barnea.

3 I det fyrtionde året, på första dagen i elfte månaden[c], talade Mose till Israels barn allt som Herren hade befallt honom att säga dem. 4 (A) Det var efter att han hade slagit Sichon, amoreernas kung som bodde i Heshbon, och Og[d], Bashans kung som bodde i Ashtarot vid Edrei.

5 På andra sidan Jordan i Moabs land började Mose förklara denna undervisning. Han sade: 6 Herren vår Gud talade till oss vid Horeb och sade: ”Ni har stannat länge nog vid detta berg. 7 Bryt nu upp och gå till amoreernas bergsbygd[e] och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden, i Låglandet, i Negev och i kustlandet vid havet. Gå till kananeernas land[f] och till Libanon ända till den stora floden, floden Eufrat. 8 (B) Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem.”

Domare utses

9 (C) På den tiden sade jag till er: ”Jag kan inte bära er ensam. 10 (D) Herren er Gud har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen. 11 Må Herren, era fäders Gud, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er. 12 Men hur ska jag ensam kunna bära era bekymmer, bördor och tvister? 13 Utse åt er visa, förståndiga och kunniga män inom era stammar, så ska jag sätta dem till huvudmän[g] över er.” 14 Ni svarade mig: ”Ditt förslag är gott.”

15 (E) Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och kunniga män, och satte dem till huvudmän över er. De blev befälhavare över tusen, över hundra, över femtio eller över tio, och förmän i era stammar.

16 Vid den tiden befallde jag era domare och sade: ”Hör efter vad tvisten gäller mellan era bröder och döm rättvist mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom. 17 (F) När ni dömer ska ni inte vara partiska utan lyssna både till den ringe och den höge. Ni ska inte frukta för någon människa, för domen tillhör Gud. Och om något fall blir för svårt för er, ska ni lägga fram det för mig så att jag får höra det.” 18 Jag befallde er på den tiden allt ni skulle göra.

Spejare sänds ut från Kadesh

19 Vi bröt upp från Horeb och vandrade genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni har sett, på vägen till amoreernas bergsbygd, så som Herren vår Gud hade befallt oss. Och vi kom till Kadesh-Barnea. 20 Där sade jag till er: ”Ni har nu kommit till amoreernas bergsbygd som Herren vår Gud vill ge oss. 21 Se, Herren din Gud har lagt landet framför dig. Dra dit upp och inta det så som Herren, dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd eller modlös.”

22 (G) Då kom ni alla fram till mig och sade: ”Låt oss sända i väg några män[h] framför oss som kan utforska landet åt oss, och sedan komma tillbaka till oss med uppgift om vägen vi ska ta dit upp och om de städer vi ska komma till.” 23 Jag tyckte att förslaget var gott, och jag tog ut tolv män bland er, en från varje stam. 24 De gav sig i väg och drog upp till Bergsbygden och kom till Druvdalen och spejade i landet. 25 De tog med sig av landets frukt och förde det ner till oss och lämnade sin rapport till oss och sade: ”Det är ett gott land som Herren vår Gud ger oss.”

26 Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade Herren er Guds befallning. 27 (H) Ni klagade i era tält och sade: ”Herren hatar oss, därför har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoreernas hand för att förgöra oss. 28 Vart ska vi ta vägen? Våra bröder har gjort oss modlösa, för de säger: Folket är större och resligare än vi, städerna är stora och befästa upp till himlen, och dessutom såg vi anakiter[i] där.”

29 Då svarade jag er: ”Bli inte förskräckta, var inte rädda för dem! 30 (I) Herren er Gud som går framför er ska själv strida för er, precis som han gjorde för er i Egypten inför era ögon. 31 (J) Och i öknen såg du hur Herren din Gud bar dig, så som en man bär sin son, hela den väg ni vandrade tills ni kom till denna plats.”

32 Men trots detta trodde ni inte på Herren er Gud, 33 (K) som gick framför er på vägen för att utse lägerplatser åt er – om natten i eld för att visa er vägen ni skulle gå och om dagen i molnskyn.

Herrens straff

34 När nu Herren hörde era ord, blev han vred och svor en ed: 35 (L) ”Ingen av dessa män i detta onda släkte ska få se det goda land som jag med ed har lovat att ge era fäder, 36 ingen utom Kaleb, Jefunnes son. Han ska få se det, och åt honom och hans barn ska jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han i allt har följt Herren.”

37 (M) Också på mig blev Herren vred för er skull. Han sade: ”Inte heller du ska komma dit in. 38 Josua, Nuns son, din tjänare, han ska komma dit in. Ge honom mod, för han ska dela landet åt Israel som arv. 39 (N) Och era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, och era söner som i dag varken förstår gott eller ont, de ska komma dit in. Åt dem ska jag ge landet, och de ska ta det i besittning. 40 Men ni ska vända om och bege er mot öknen i riktning mot Röda havet.”

41 (O) Då svarade ni mig: ”Vi har syndat mot Herren. Vi vill dra upp och strida, precis som Herren vår Gud har befallt oss.” Och var och en spände på sig sina vapen och tänkte att det skulle vara lätt att dra upp mot bergsbygden.

42 Men Herren sade till mig: ”Säg till dem: Ni ska inte gå dit upp och ge er in i strid så att ni blir slagna av era fiender, för jag är inte med er.” 43 Jag talade till er, men ni lyssnade inte på mig utan trotsade Herrens befallning och drog i övermod upp mot bergsbygden. 44 Och amoreerna som bodde i den bergsbygden drog ut mot er och jagade er som bin gör, och slog er i Seir och drev er ända till Horma. 45 Då vände ni tillbaka och ni grät inför Herrens ansikte. Men Herren hörde inte er röst, han lyssnade inte till er. 46 Därför måste ni stanna i Kadesh så många dagar som ni gjorde.

Footnotes

  1. 1:1 hedmarken   Moabs hedar (4 Mos 33:49) strax öster om Jeriko. De uppräknade platsnamnen tycks ha passerats under vandringen (jfr 4 Mos 33).
  2. 1:2 elva dagsresor från Horeb   Ca 20 mil från berget Sinai.
  3. 1:3 fyrtionde året … elfte månaden   Jan-feb 1406 f Kr.
  4. 1:4 slagit Sichon … Og   Kungar öster om Jordan. Se 2:26f, 4 Mos 21:21f.
  5. 1:7 amoreernas bergsbygd   Här troligen samlingsnamn för södra delen av landet, från Jerusalem (Jos 10:3, 6) ner till Kadesh-Barnea (5 Mos 1:20).
  6. 1:7 kananeernas land   Här troligen delen norr om Jerusalem upp till Libanon (jfr 11:30).
  7. 1:13 sätta dem till huvudmän   Se 2 Mos 18:25. Lag och rätt påbjöds av Gud (se t ex 16:18f, 17:8f).
  8. 1:22 sända i väg några män   Se avsnittet om spejarna i 4 Mos 13-14.
  9. 1:28 anakiter   Berömda högresta kämpar (jfr 4 Mos 13:34). Jättelika kananeiska krigare nämns också i den egyptiska Anastasipapyren från 1200-talet f Kr.
Close SVL

5 Mosebok 1
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

1-2 Denna bok återger Moses tal till Israels folk, när de slagit läger i dalen Araba i Moabs öken, på östra sidan av floden Jordan, mitt emot Suf, mellan städerna Paran, Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab. Det tar bara elva dagar att gå till fots från berget Horeb till Kades-Barnea, om man tar vägen förbi berget Seir.

3 I det fyrtionde året efter uttåget ur Egypten, på den första dagen i elfte månaden, meddelade Mose folket allt det som Herren hade talat med honom om beträffande dem.

4 Vid den tiden när talet hölls hade amoreernas kung Sihon redan blivit besegrad vid Hesbon, och Og, kung i Basan, hade besegrats vid Astarot, i närheten av Edrei.

5 Det var öster om Jordan, i Moab, som Mose började sitt tal till Israel. Talet innehöll alla de lagar och förordningar som Gud hade befallt honom att meddela folket:

Ledare från varje stam

6 Herren, vår Gud, sa till oss vid berget Horeb: 'Ni har stannat här tillräckligt länge.

7 Gå nu och inta amoreernas bergsbygd, Arabas dal och Negev, hela Kanaans land och Libanon, hela området från Medelhavskusten till floden Eufrat.

8 Jag har gett er allt detta! Gå nu och ta det land i besittning som Herren lovade era förfäder Abraham, Isak och Jakob och alla deras ättlingar.'

9 Då sa jag till er: Jag behöver hjälp! Jag orkar inte bära ansvaret för er alldeles ensam,

10 för Herren har förökat er så att ni är lika många som stjärnorna.

11 Måtte han föröka er tusen gånger till och välsigna er som han har lovat,

12 men hur ska en enda man ensam kunna klara av alla problem som uppstår?

13 Välj alltså ut några män från varje stam, sådana som är visa, erfarna och förståndiga, så ska jag låta dem bli era ledare.

14 Ni gick med på förslaget.

15 Jag tog männen ni hade utsett, några från varje stam, och lät dem bli mina medhjälpare med ansvar över tusen, hundra, femtio och tio, med uppgift att avgöra era tvister och hjälpa er på olika sätt.

16 Jag förmanade dem att alltid vara rättvisa, och vara det även mot utlänningar!

17 Jag sa till dem: När ni dömer ska ni inte favorisera en man därför att han är rik. Och ni ska vara lika rättvisa mot både små och stora. Var inte rädda för deras missnöje, för ni dömer i Guds ställe! Om det dyker upp något fall som ni tycker är för svårt, kan ni låta mig ta hand om det.

18 Samtidigt gav jag er också en hel del andra instruktioner.

19-21 Sedan lämnade vi berget Horeb och vandrade genom den väldiga och besvärliga öknen, tills vi slutligen kom fram till amoreernas bergsbygd dit Herren ledde oss.Vi var då vid Kades-Barnea på gränsen till det utlovade landet, och jag sa till er: Herren Gud har gett oss det här landet. Gå nu och inta det, som han har befallt oss! Var inte rädda och tveka inte!

22 Men då svarade ni: 'Låt oss först skicka iväg spejare, som kan undersöka var det går bäst att ta sig in i landet, och som kan föreslå vilka städer vi ska anfalla först.'

23 Det verkade vara ett bra förslag, så jag valde ut tolv spejare, en från varje stam.

24-25 De gick över bergen och kom till Eskols dal. Sedan kom de tillbaka med olika frukter de hade plockat i landet. Vad vi fick se var nog för att övertyga oss om att det verkligen var ett bördigt land som Herren, vår Gud, hade gett oss.

Uppror mot Herren

26 Men ni vägrade att gå in dit och gjorde uppror mot Herren.

27 Ni muttrade och klagade i era tält och sa: 'Herren måste tycka illa om oss, eftersom han har lett oss hit från Egypten, bara för att dödas här av dessa amoreer.

28 Vad är det vi ger oss in i? Våra bröder, som utforskade landet, har skrämt oss med det de berättat. De påstår att folket i landet är stort och mäktigt och att städernas murar reser sig högt upp mot himlen! De har till och med sett jättar där, Anaks ättlingar!'

29 Men då svarade jag: Var inte rädda!

30 Herren Gud är er ledare, och han kommer att strida för er och göra stora under, precis som ni såg att han gjorde i Egypten.

31 Och ni vet vilken omsorg han har haft om er också här i öknen, alldeles som en far som tar hand om sina barn!

32 Men inget jag sa tycktes hjälpa.Ni vägrade att tro på Herren, vår Gud,

33 som hade lett er hela vägen, valt ut de bästa lägerplatserna och gått före oss i eld om natten och i ett moln om dagen.

34-35 Herren hörde hur ni klagade, och han blev förargad. Han lovade att inte en enda då levande vuxen skulle få leva länge nog för att få se det underbara land han hade lovat deras förfäder.

36 Det enda undantaget var Kaleb, Jefunnes son. Han hade helhjärtat följt Herren, och därför skulle han som ett personligt arv få sin del av det land som han varit med om att utforska.

37 Herren blev till och med förargad på mig för er skull och sa: 'Du ska inte få komma in i det utlovade landet!

38 I stället ska din medhjälpare, Josua, Nuns son, bli den som leder folket. Uppmuntra honom när han förbereder sig att ta över ansvaret.

39 Jag kommer att ge landet till era barn, som ännu inte kan skilja på gott och ont, och som ni har påstått skulle tvingas bli slavar.

40 Men ni får vända om och gå tillbaka genom öknen mot Röda havet.'

41 Då bekände ni era synder: 'Vi har syndat! Vi vill gå in i landet och strida och kämpa för det, som Herren, vår Gud, har sagt till oss.' Ni tog alltså era vapen och tänkte att det skulle bli en enkel sak att inta hela området.

42 Men Herren sa till mig: 'Säg till dem att inte göra det, för jag tänker inte gå med dem. De kommer att bli besegrade av fienden.'

43 Jag lydde Herren, men ingen brydde sig om vad jag sa. I stället handlade ni än en gång rakt emot Herrens befallning och gick upp i bergsbygden för att strida.

44 Men amoreerna som bodde där kom emot er som en bisvärm och dödade israeliter hela vägen från Seir till Horma.

45 Då återvände Israels folk till Herren och grät inför honom, men han ville inte lyssna.

46 Sedan blev vi kvar ganska länge i Kades.

Close NUB

5 Moseboken 1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Återblick på ökentiden: Moses första tal

(1:1—4:43)

1 Detta är det tal Mose höll till Israels folk i Moabs öken på östra sidan av floden Jordan mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di Sahav. 2 Det tar elva dagar att gå från berget Horeb[a] till Kadesh Barnea om man tar vägen genom Seirs bergsbygd.[b] 3 I det fyrtionde året[c], på den första dagen i elfte månaden, meddelade Mose folket allt det som Herren hade befallt honom att säga till dem. 4 Då hade Mose besegrat amoréernas kung Sichon som styrde i Heshbon. Vid Edrei hade han besegrat Og, kungen i Bashan, som styrde i Ashtarot. 5 Det var öster om Jordan i Moab som Mose började undervisa om lagen. Han sa:

Ledare från varje stam

(2 Mos 18:13-27)

6 Herren, vår Gud, sa till oss vid berget Horeb: ”Nu har ni stannat här tillräckligt länge. 7 Gå nu till amoréernas bergsbygd och deras grannar i Jordandalen, bergsbygden, Låglandet, Negev och kusten, till Kanaans land och Libanon, ända till den stora floden Eufrat. 8 Jag har gett er detta land. Gå nu och ta det land i besittning som Herren med ed lovade era förfäder Abraham, Isak och Jakob och alla deras ättlingar.”

9 Då sa jag till er: ”Jag orkar inte bära ansvaret för er alldeles ensam, 10 för Herren, er Gud, har förökat er så att ni är lika talrika som stjärnorna på himlen. 11 Måtte han föröka er tusen gånger till och välsigna er som han har lovat, 12 men hur ska jag ensam kunna bära den tunga börda ni är och de tvister som uppstår bland er? 13 Välj alltså ut män från varje stam, sådana som är visa, erfarna och förståndiga, så ska jag låta dem bli era ledare!”

14 Ni gick med på förslaget. 15 Jag tog ledarna, kloka och erfarna män från varje stam, och lät dem bli ledare för er med ansvar över tusen, hundra, femtio eller tio. 16 Jag förmanade era domare: ”Lyssna på era bröder och var rättvisa, såväl i tvister mellan bröder som i tvister med en utlänning. 17 När ni dömer ska ni inte vara partiska. Lyssna till låg som hög. Var inte rädda för någon, för domen är Guds. Om det dyker upp något fall som ni tycker är för svårt, kan ni låta mig ta hand om det.” 18 Samtidigt gav jag er också andra instruktioner om vad ni skulle göra.

De spejarna

(4 Mos 13:1-33)

19 Sedan lämnade vi berget Horeb och vandrade genom den väldiga och fruktansvärda öken som ni ju själva har sett, tills vi slutligen kom fram till amoréernas bergsbygd, så som Herren, vår Gud, hade befallt oss. Vi kom till Kadesh Barnea. 20 Där sa jag till er: ”Ni har nu kommit till amoréernas bergsbygd som Herren, vår Gud, har gett oss. 21 Se, Herren, din Gud, har lagt landet framför dig! Gå nu och inta det, så som Herren, dina fäders Gud, har befallt. Var inte rädd och tveka inte!”

22 Men då kom ni till mig och svarade: ”Låt oss först skicka iväg spejare som kan undersöka var det går bäst att ta sig in i landet och till vilka städer vi ska komma.”

23 Det verkade vara ett bra förslag, så jag valde ut tolv spejare, en från varje stam. 24 De gick över bergen och kom till Druvdalen och utforskade den. 25 Sedan kom de tillbaka med olika frukter de plockat i landet. De rapporterade att det verkligen var ett bördigt land som Herren, vår Gud, ville ge oss.

Uppror mot Herren

(4 Mos 14:1-45)

26 Men ni vägrade att gå in dit, ni gjorde uppror mot Herrens, er Guds, befallning. 27 Ni muttrade och klagade i era tält och sa: ”Herren måste hata oss, eftersom han har lett oss hit från Egypten för att förgöras av dessa amoréer. 28 Vad är det vi ger oss in i? Våra bröder som utforskade landet har skrämt oss med det de berättat, att folket i landet är stort och mäktigt och att städernas murar reser sig högt upp mot himlen. De har till och med sett Anaks ättlingar[d] där.”

29 Jag sa då till er: ”Låt er inte skrämmas! Var inte rädda för dem! 30 Herren, er Gud, går framför er och han kommer att strida för er, precis som ni såg honom göra i Egypten. 31 Du såg ju också vilken omsorg han har haft om dig här i öknen, alldeles som en far som tar hand om sina barn, tills ni kommit ända hit.”

32 Men ni vägrade trots detta att tro Herren, er Gud, 33 som hade lett er hela vägen, valt ut lägerplatserna och gått före er i en eld om natten för att visa vägen och i ett moln om dagen.

34 När Herren hörde hur ni klagade blev han arg. Han svor 35 att inte en enda då levande vuxen från denna onda generation skulle få se det underbara land han hade lovat deras förfäder. 36 Det enda undantaget var Kalev, Jefunnes son. Han hade helhjärtat följt Herren och därför skulle han och hans ättlingar få del av det land Kalev varit med om att utforska.

37 Till och med på mig blev Herren arg för er skull. Han sa: ”Du ska inte få komma in dit! 38 Istället ska din medhjälpare, Josua, Nuns son, komma dit. Uppmuntra honom, för han kommer att leda Israel och dela landet som arv åt dem. 39 Era barn, de som ännu inte kan skilja på gott och ont, och som ni påstod skulle tillfångatas, de ska få komma dit, och till dem ska jag ge landet och de ska ta det i besittning. 40 Men ni själva får vända om och gå tillbaka genom öknen mot Sävhavet.”

41 Då svarade ni: ”Vi har syndat mot Herren. Vi vill gå och strida som Herren, vår Gud, har befallt oss.” Ni tog alltså era vapen och tänkte att det skulle bli en enkel sak att marschera upp i bergen.

42 Men Herren sa till mig: ”Säg till dem att inte göra det, för jag tänker inte gå med dem. De kommer att besegras av fienden.”

43 Jag sa detta till er, men ingen lyssnade. Istället handlade ni än en gång upproriskt mot Herrens befallning och gick i övermod upp i bergen. 44 Men amoréerna som bodde där kom emot er som en bisvärm och dödade er hela vägen från Seir till Horma. 45 Då återvände ni till Herren och grät inför honom, men han ville inte lyssna. 46 Sedan blev ni kvar ganska länge i Kadesh.

Footnotes

  1. 1:2 Horeb är ett annat namn på berget Sinai.
  2. 1:2 Det tog Israel elva dagar att komma till Kanaans land första gången. Nu står de återigen vid gränsen, 38 år senare. Se v. 14,15.
  3. 1:3 Efter uttåget ur Egypten.
  4. 1:28 Se 4 Mos 13:33-34.
Close NET

Deuteronomy 1
New English Translation

The Covenant Setting

1 This is what[a] Moses said to all of Israel in the Transjordanian[b] wilderness, the arid rift valley opposite[c] Suph,[d] between[e] Paran[f] and Tophel,[g] Laban,[h] Hazeroth,[i] and Di Zahab.[j] 2 Now it is ordinarily an eleven-day journey[k] from Horeb[l] to Kadesh Barnea[m] by way of Mount Seir.[n] 3 However, it was not until[o] the first day of the eleventh month[p] of the fortieth year[q] that Moses addressed the Israelites just as[r] the Lord had instructed him to do. 4 This took place after the defeat[s] of King Sihon[t] of the Amorites, whose capital was[u] in Heshbon,[v] and King Og of Bashan, whose capital was[w] in Ashtaroth,[x] specifically in Edrei.[y] 5 So it was in the Transjordan, in Moab, that Moses began to deliver these words:[z]

Events at Horeb

6 The Lord our God spoke to us at Horeb and said, “You have stayed[aa] in the area of this mountain long enough. 7 Head out[ab] and resume your journey. Enter the Amorite hill country, and all its neighboring areas, including the rift valley,[ac] the hill country, the foothills,[ad] the Negev,[ae] and the coastal plain—all of Canaan and Lebanon as far as the Great River, that is, the Euphrates. 8 Look! I have already given the land to you.[af] Go, occupy the territory that I,[ag] the Lord, promised[ah] to give to your ancestors[ai] Abraham, Isaac, and Jacob, and to their descendants.”[aj] 9 I also said to you at that time, “I am no longer able to sustain you by myself. 10 The Lord your God has increased your population[ak] to the point that you are now as numerous as the very stars of the sky.[al] 11 Indeed, may the Lord, the God of your ancestors, make you a thousand times more numerous than you are now, blessing you[am] just as he said he would! 12 But how can I alone bear up under the burden of your hardship and strife? 13 Select wise and practical[an] men, those known among your tribes, whom I may appoint as your leaders.” 14 You replied to me that what I had said to you was good. 15 So I chose[ao] as your tribal leaders wise and well-known men, placing them over you as administrators of groups of thousands, hundreds, fifties, and tens, and also as other tribal officials. 16 I furthermore admonished your judges at that time that they[ap] should pay attention to issues among your fellow citizens[aq] and judge fairly,[ar] whether between one person and a native Israelite[as] or a resident foreigner.[at] 17 They[au] must not discriminate in judgment, but hear the lowly[av] and the great alike. Nor should they be intimidated by human beings, for judgment belongs to God. If the matter being adjudicated is too difficult for them, they should bring it before me for a hearing.

Instructions at Kadesh Barnea

18 So I instructed you at that time regarding everything you should do. 19 Then we left Horeb and passed through all that immense, forbidding wilderness that you saw on the way to the Amorite hill country as the Lord our God had commanded us to do, finally arriving at Kadesh Barnea. 20 Then I said to you, “You have come to the Amorite hill country, which the Lord our God is about to give[aw] us. 21 Look, he[ax] has placed the land in front of you![ay] Go up, take possession of it, just as the Lord, the God of your ancestors, said to do. Do not be afraid or discouraged!” 22 So all of you approached me and said, “Let’s send some men ahead of us to scout out the land and bring us back word as to how we should attack it and what the cities are like there.” 23 I thought this was a good idea,[az] so I sent[ba] twelve men from among you, one from each tribe. 24 They left and went up to the hill country, coming to the Eshcol Valley,[bb] which they scouted out. 25 Then they took[bc] some of the produce of the land and carried it back down to us. They also brought a report to us, saying, “The land that the Lord our God is about to give us is good.”

Disobedience at Kadesh Barnea

26 You were not willing to go up, however, but instead rebelled against the Lord your God.[bd] 27 You complained among yourselves privately[be] and said, “Because the Lord hates us he brought us from Egypt to deliver us over to the Amorites so they could destroy us! 28 What is going to happen to us? Our brothers have drained away our courage[bf] by describing people who are more numerous[bg] and taller than we are, and great cities whose defenses appear to be as high as heaven[bh] itself! Moreover, they said they saw[bi] Anakites[bj] there.” 29 So I responded to you, “Do not be terrified[bk] of them! 30 The Lord your God is about to go[bl] ahead of you; he will fight for you, just as you saw him do in Egypt[bm] 31 and in the wilderness, where you saw him[bn] carrying you along like a man carries his son. This he did everywhere you went until you came to this very place.” 32 However, through all this you did not have confidence in the Lord your God, 33 who would go before you on the way to find places for you to camp, appearing in a fire at night and in a cloud by day to show you the way you ought to go.

Judgment at Kadesh Barnea

34 When the Lord heard you, he became angry and made this vow:[bo] 35 “Not a single person[bp] of this evil generation will see the good land that I promised to give to your ancestors! 36 The exception is Caleb son of Jephunneh;[bq] he will see it and I will give him and his descendants the territory on which he has walked, because he has wholeheartedly followed me.”[br] 37 As for me, the Lord was also angry with me on your account. He said, “You also will not be able to go there. 38 However, Joshua son of Nun, your assistant,[bs] will go. Encourage him, because he will enable Israel to inherit the land.[bt] 39 Also, your infants, who you thought would die on the way,[bu] and your children, who as yet do not know good from bad,[bv] will go there; I will give them the land and they will possess it. 40 But as for you,[bw] turn back and head for the wilderness by the way to the Red Sea.”[bx]

Unsuccessful Conquest of Canaan

41 Then you responded to me and admitted, “We have sinned against the Lord. We will now go up and fight as the Lord our God has told us to do.” So you each put on your battle gear and prepared to go up to the hill country. 42 But the Lord told me: “Tell them this: ‘Do not go up and fight, because I will not be with you and you will be defeated by your enemies.’” 43 I spoke to you, but you did not listen. Instead you rebelled against the Lord[by] and recklessly went up to the hill country. 44 The Amorite inhabitants of that area[bz] confronted[ca] you and chased you like a swarm of bees, striking you down from Seir as far as Hormah.[cb] 45 Then you came back and wept before the Lord, but he[cc] paid no attention to you whatsoever.[cd] 46 Therefore, you remained at Kadesh for a long time—indeed, for the full time.[ce]

Footnotes

  1. Deuteronomy 1:1 tn Heb “These are the words.”
  2. Deuteronomy 1:1 tn Heb “on the other side of the Jordan.” This would appear to favor authorship by someone living on the west side of the Jordan, that is, in Canaan, whereas the biblical tradition locates Moses on the east side (cf. v. 5). However the Hebrew phrase בְּעֵבֶר הַיַּרְדֵּן (beʿever hayyarden) is a frozen form meaning “Transjordan,” a name appropriate from any geographical vantage point. To this day, one standing east of the Jordan can describe himself as being in Transjordan.
  3. Deuteronomy 1:1 tn The Hebrew term מוֹל (mol) may also mean “in front of” or “near” (cf. NCV, TEV, CEV, NLT).
  4. Deuteronomy 1:1 sn This place is otherwise unattested and its location is unknown. Perhaps it is Khirbet Sufah, 4 mi (6 km) SSE of Madaba, Jordan.
  5. Deuteronomy 1:1 tn The Hebrew term בֵּין (ben) may suggest “in the area of.”
  6. Deuteronomy 1:1 sn Paran is the well-known desert area between Mount Sinai and Kadesh Barnea (cf. Num 10:12; 12:16).
  7. Deuteronomy 1:1 sn Tophel refers possibly to eṭ-Ṭafîleh, 15 mi (25 km) SE of the Dead Sea, or to Dâbîlu, another name for Paran. See H. Cazelles, “Tophel (Deut. 1:1),” VT 9 (1959): 412-15.
  8. Deuteronomy 1:1 sn Laban. Perhaps this refers to Libnah (Num 33:20).
  9. Deuteronomy 1:1 sn Hazeroth. This probably refers to ʿAin Khadra. See Y. Aharoni, The Land of the Bible, 199-200.
  10. Deuteronomy 1:1 sn Di Zahab. Perhaps this refers to Mina al-Dhahab on the eastern Sinai coast.
  11. Deuteronomy 1:2 sn An eleven-day journey was about 140 mi (233 km).
  12. Deuteronomy 1:2 sn Horeb is another name for Sinai. “Horeb” occurs 9 times in the Book of Deuteronomy and “Sinai” only once (33:2). “Sinai” occurs 13 times in the Book of Exodus and “Horeb” only 3 times.
  13. Deuteronomy 1:2 sn Kadesh Barnea. Possibly this refers to ʿAin Qudeis, about 50 mi (80 km) southwest of Beer Sheba, but more likely to ʿAin Qudeirat, 5 mi (8 km) NW of ʿAin Qudeis. See R. Cohen, “Did I Excavate Kadesh Barnea?” BAR 7 (1981): 20-33.
  14. Deuteronomy 1:2 sn Mount Seir is synonymous with Edom. “By way of Mount Seir” refers to the route from Horeb that ended up in Edom Cf. CEV “by way of the Mount Seir Road”; TEV “by way of the hill country of Edom.”
  15. Deuteronomy 1:3 tn Heb “in” or “on.” Here there is a contrast between the ordinary time of eleven days (v. 2) and the actual time of forty years, so “not until” brings out that vast disparity.
  16. Deuteronomy 1:3 sn The eleventh month is Shebat in the Hebrew calendar, January/February in the modern (Gregorian) calendar.
  17. Deuteronomy 1:3 sn The fortieth year would be 1406 b.c. according to the “early” date of the exodus. See E. H. Merrill, Kingdom of Priests, 66-75.
  18. Deuteronomy 1:3 tn Heb “according to all which.”
  19. Deuteronomy 1:4 tn Heb “when he struck [or “smote”].”
  20. Deuteronomy 1:4 sn See Deut 2:26-3:22.
  21. Deuteronomy 1:4 tn Heb “who lived.”
  22. Deuteronomy 1:4 sn Heshbon is probably modern Tell Hesban, about 7.5 mi (12 km) south southwest of Amman, Jordan.
  23. Deuteronomy 1:4 tn Heb “who lived.”
  24. Deuteronomy 1:4 sn Ashtaroth is probably Tell ʿAshtarah, about 22 mi (35 km) due east of the Sea of Galilee.
  25. Deuteronomy 1:4 sn Edrei is probably modern Derʿa, 60 mi (95 km) south of Damascus (see Num 21:33; Josh 12:4; 13:12, 31).
  26. Deuteronomy 1:5 tn Heb “this instruction”; KJV, NIV, NRSV “this law”; TEV “God’s laws and teachings.” The Hebrew noun תּוֹרָה (torah) is derived from the verb יָרָה (yarah, “to teach”) and here it refers to the Book of Deuteronomy, not the Pentateuch as a whole.
  27. Deuteronomy 1:6 tn Heb “lived”; “dwelled.”
  28. Deuteronomy 1:7 tn Heb “turn”; NAB “Leave here”; NIV, TEV “Break camp.”
  29. Deuteronomy 1:7 sn As a geographic feature the rift valley (עֲרָבָה, ʿaravah) extends from Galilee to the Gulf of Aqaba. The reference here probably includes the Jordan Valley and continues to the wider part of the rift valley below the Dead Sea. Some versions transliterate the name as Arabah (ASV, NAB, NIV, NRSV).
  30. Deuteronomy 1:7 tn The שְׁפֵלָה (shephelah) is the geographical region between the Mediterranean coastal plain and the hill country, sometimes called the “western foothills” (NIV, CEV, NLT), “Judean foothills” (Holman), “lowland” (NASB, ESV), or by the Hebrew “Shephelah” (NRSV).
  31. Deuteronomy 1:7 sn The Negev is the area of central, southern Judah, south of the hill country and Beer Sheba and west of the rift valley. As a geographic feature it is a depression extending south to the gulf of Aqaba, but the reference here is probably to the northern portion of the region.
  32. Deuteronomy 1:8 tn Heb “I have placed before you the land.”
  33. Deuteronomy 1:8 tn Heb “the Lord.” Since the Lord is speaking, it is preferable for clarity to supply the first person pronoun in the translation.
  34. Deuteronomy 1:8 tn Heb “swore” (so NAB, NIV, NRSV, NLT). This refers to God’s promise, made by solemn oath, to give the patriarchs the land.
  35. Deuteronomy 1:8 tn Heb “fathers” (also in vv. 11, 21, 35).
  36. Deuteronomy 1:8 tn Heb “their seed after them.”
  37. Deuteronomy 1:10 tn Heb “multiplied you.”
  38. Deuteronomy 1:10 tn Or “heavens.” The Hebrew term שָׁמַיִם (shamayim) may be translated “heaven(s)” or “sky” depending on the context.
  39. Deuteronomy 1:11 tn Heb “may he bless you.”
  40. Deuteronomy 1:13 tn The Hebrew verb נְבֹנִים (nevonim, from בִּין [bin]) is a Niphal referring to skill or intelligence (see T. Fretheim, NIDOTTE 1:652-53).
  41. Deuteronomy 1:15 tn Or “selected”; Heb “took.”
  42. Deuteronomy 1:16 tn Or “you.” A number of English versions treat the remainder of this verse and v. 17 as direct discourse rather than indirect discourse (cf. KJV, NAB, NIV, NRSV, NLT).
  43. Deuteronomy 1:16 tn Heb “brothers.” The term “brothers” could, in English, be understood to refer to siblings, so “fellow citizens” has been used in the translation.
  44. Deuteronomy 1:16 tn The Hebrew word צֶדֶק (tsedeq, “fairly”) carries the basic idea of conformity to a norm of expected behavior or character, one established by God himself. Fair judgment adheres strictly to that norm or standard (see D. Reimer, NIDOTTE 3:750).
  45. Deuteronomy 1:16 tn Heb “between a man and his brother.” The first use of “brother” in this verse refers broadly to fellow citizens. This second use is narrower, being in opposition to the “resident foreigner.” The גֵּר (ger) “resident foreigner” was not simply a foreigner (Hebrew נֵכָר; nekar) but was essentially a naturalized citizen and had equal protection under the law. This is one of the verses designed to ensure that equal treatment (see also Deut 10:16-19; 16:18-20; Exod 12:49; Num 15:16, 29).
  46. Deuteronomy 1:16 sn On the Hebrew ger (גֵּר) “resident foreigner,” see notes at Exod 12:19 and Deut 29:11.
  47. Deuteronomy 1:17 tn Heb “you,” and throughout the verse (cf. NASB, NRSV).
  48. Deuteronomy 1:17 tn Heb “the small,” but referring to social status, not physical stature.
  49. Deuteronomy 1:20 tn The Hebrew participle has an imminent future sense here, although many English versions treat it as a present tense (“is giving us,” NAB, NIV, NRSV) or a predictive future (“will give us,” NCV).
  50. Deuteronomy 1:21 tn Heb “the Lord your God.” The pronoun (“he”) has been used in the translation for stylistic reasons, to avoid repetition.
  51. Deuteronomy 1:21 tn Or “has given you the land” (cf. NAB, NIV, NRSV).
  52. Deuteronomy 1:23 tn Heb “the thing was good in my eyes.”
  53. Deuteronomy 1:23 tn Or “selected” (so NIV, NRSV, TEV); Heb “took.”
  54. Deuteronomy 1:24 tn Or “the Wadi Eshcol” (so NAB).sn The Eshcol Valley is a verdant valley near Hebron, still famous for its viticulture (cf. Num 13:22-23). The Hebrew name “Eshcol” means “trestle,” that is, the frame on which grape vines grow.
  55. Deuteronomy 1:25 tn The Hebrew text includes “in their hand,” which is unnecessary and somewhat redundant in English style.
  56. Deuteronomy 1:26 tn Heb “the mouth of the Lord your God.” To include “the mouth” would make for odd English style. The mouth stands by metonymy for the Lord’s command, which in turn represents the Lord himself.
  57. Deuteronomy 1:27 tn Heb “in your tents,” that is, privately.
  58. Deuteronomy 1:28 tn Heb “have caused our hearts to melt.”
  59. Deuteronomy 1:28 tn Heb “greater.” Many English versions understand this to refer to physical size or strength rather than numbers (cf. “stronger,” NAB, NIV, NRSV; “bigger,” NASB).
  60. Deuteronomy 1:28 tn Or “as the sky.” The Hebrew term שָׁמַיִם (shamayim) may be translated “heaven(s)” or “sky” depending on the context.
  61. Deuteronomy 1:28 tn Heb “we have seen.”
  62. Deuteronomy 1:28 tn Heb “the sons of the Anakim.”sn Anakites were giant people (Num 13:33; Deut 2:10, 21; 9:2) descended from a certain Anak whose own forefather Arba founded the city of Kiriath Arba, i.e., Hebron (Josh 21:11).
  63. Deuteronomy 1:29 tn Heb “do not tremble and do not be afraid.” Two synonymous commands are combined for emphasis.
  64. Deuteronomy 1:30 tn The Hebrew participle indicates imminent future action here, though some English versions treat it as a predictive future (“will go ahead of you,” NCV; cf. also TEV, CEV).
  65. Deuteronomy 1:30 tn Heb “according to all which he did for you in Egypt before your eyes.”
  66. Deuteronomy 1:31 tn Heb “the Lord your God.” The pronoun (“him”) has been employed in the translation for stylistic reasons.
  67. Deuteronomy 1:34 tn Heb “and swore,” i.e., made an oath or vow.
  68. Deuteronomy 1:35 tn Heb “Not a man among these men.”
  69. Deuteronomy 1:36 sn Caleb had, with Joshua, brought back to Israel a minority report from Canaan urging a conquest of the land, for he was confident of the Lord’s power (Num 13:6, 8, 16, 30; 14:30, 38).
  70. Deuteronomy 1:36 tn Heb “the Lord.” The pronoun (“me”) has been employed in the translation, since it sounds strange to an English reader for the Lord to speak about himself in third person.
  71. Deuteronomy 1:38 tn Heb “the one who stands before you”; NAB “your aide”; TEV “your helper.”
  72. Deuteronomy 1:38 tn Heb “it”; the referent (the land) has been specified in the translation for clarity.
  73. Deuteronomy 1:39 tn Heb “would be a prey.”
  74. Deuteronomy 1:39 sn Do not know good from bad. This is a figure of speech called a merism (suggesting a whole by referring to its extreme opposites). Other examples are the tree of “the knowledge of good and evil” (Gen 2:9), the boy who knows enough “to reject the wrong and choose the right” (Isa 7:16; 8:4), and those who “cannot tell their right hand from their left” (Jonah 4:11). A young child is characterized by lack of knowledge.
  75. Deuteronomy 1:40 tn The Hebrew pronoun is plural, as are the following verbs, indicating that Moses and the people are addressed (note v. 41).
  76. Deuteronomy 1:40 tn Heb “the Reed Sea.” “Reed” is a better translation of the Hebrew סוּף (suf), traditionally rendered “red.” The name “Red Sea” is based on the LXX which referred to it as ἐρυθρᾶς θαλάσσης (eruthras thalassēs, “red sea”). Nevertheless, because the body of water in question is known in modern times as the Red Sea, this term was used in the translation. The part of the Red Sea in view here is not the one crossed in the exodus but its eastern arm, now known as the Gulf of Eilat or Gulf of Aqaba.
  77. Deuteronomy 1:43 tn Heb “the mouth of the Lord.” See note at 1:26.
  78. Deuteronomy 1:44 tn Heb “in that hill country,” repeating the end of v. 43.
  79. Deuteronomy 1:44 tn Heb “came out to meet.”
  80. Deuteronomy 1:44 sn Hormah is probably Khirbet el-Meshash, 5.5 mi (9 km) west of Arad and 7.5 mi (12 km) SE of Beer Sheba. Its name is a derivative of the verb חָרָם (kharam, “to ban; to exterminate”). See Num 21:3.
  81. Deuteronomy 1:45 tn Heb “the Lord.” The pronoun (“he”) has been employed in the translation here for stylistic reasons, to avoid redundancy.
  82. Deuteronomy 1:45 tn Heb “did not hear your voice and did not turn an ear to you.”
  83. Deuteronomy 1:46 tn Heb “like the days which you lived.” This refers to the rest of the forty-year period in the desert before Israel arrived in Moab.
Next
4 Mosebok 36
5 Mosebok 2
Next
dropdown
Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

New English Translation (NET)

NET Bible® copyright ©1996-2017 by Biblical Studies Press, L.L.C. http://netbible.com All rights reserved.