Revised Common Lectionary (Complementary)
Längtan till Guds hus
84 (A) För körledaren, till gittít[a]. En psalm av Koras söner.
2 (B) Hur ljuvliga är inte dina boningar,
Herre Sebaot!
3 (C) Min själ längtar och trängtar
till Herrens gårdar,
min själ och min kropp jublar
mot levande Gud.
4 Sparven har funnit sig ett hem
och svalan ett bo
där hon kan lägga sina ungar:
dina altaren, Herre Sebaot,
min kung och min Gud.
5 (D) Saliga är de som bor i ditt hus,
de lovar dig ständigt. Sela
6 (E) Saliga är de
som har sin styrka i dig,
som har dina vägar i sitt hjärta.
7 (F) När de vandrar genom tåredalen[b]
gör de den rik på källor,
och höstregnet[c] täcker den
med välsignelser.
8 De går från kraft till kraft,
de träder fram inför Gud på Sion.
9 Herre Gud Sebaot, hör min bön,
lyssna, du Jakobs Gud! Sela
10 (G) Gud, se vår sköld,
se på din smordes ansikte!
11 En dag i dina gårdar
är bättre än tusen andra.
Jag vill hellre vakta dörren[d]
i min Guds hus
än bo i de gudlösas tält,
12 (H) för Herren Gud är sol och sköld,
Herren ger nåd och ära.
Inget gott nekar han dem
som vandrar i fullkomlighet.
13 (I) Herre Sebaot,
salig är den som förtröstar på dig.
Hiskia blir kung i Juda
29 (A) Hiskia var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Abia och hon var dotter till Sakarja. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans fader David hade gjort.
Templet renas och återinvigs
3 (B) I sitt första regeringsår, i första månaden[b], öppnade han dörrarna till Herrens hus och fick dem i ordning. 4 Han lät hämta prästerna och leviterna och samlade dem på den öppna platsen mot öster 5 och sade till dem: ”Hör på mig, ni leviter: Helga nu er själva och helga Herrens, era fäders Guds, hus och för bort orenheten ur helgedomen. 6 Våra fäder var trolösa och gjorde vad ont var i Herren vår Guds ögon och övergav honom. De vände sitt ansikte bort ifrån Herrens boning och vände honom ryggen. 7 De stängde också igen dörrarna till förhuset och släckte lamporna, och de tände ingen rökelse och offrade inga brännoffer i helgedomen åt Israels Gud.
8 (C) Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till ett avskräckande exempel, till häpnad och förakt, som ni ser med egna ögon. 9 (D) Ja, därför har också våra fäder fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur har kommit i fångenskap. 10 Men nu har jag i sinnet att sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, för att hans vredes glöd ska vända sig ifrån oss. 11 (E) Så var nu inte försumliga, mina barn, för Herren har utvalt er att stå inför hans ansikte och göra tjänst inför honom till att vara hans tjänare och tända rökelse inför honom.”
16 Men prästerna gick in i det inre av Herrens hus för att rena det, och all orenhet som de fann i Herrens tempel bar de ut på förgården till Herrens hus. Där tog leviterna emot det och bar ut det i Kidrondalen. 17 De började att helga templet på första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit till Herrens förhus. De helgade sedan Herrens hus under åtta dagar. På sextonde dagen i första månaden var de färdiga. 18 Då gick de in till kung Hiskia och sade: ”Vi har renat hela Herrens hus och brännofferaltaret med tillbehör och skådebrödsbordet med tillbehör. 19 (A) Alla de kärl som kung Ahas under sin regering i trolöshet förkastade har vi återställt och helgat, och de står nu framför Herrens altare.”
23 Alltså måste avbilderna av det som finns i himlen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än så. 24 (A) Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.
25 (B) Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. 26 (C) I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. 27 (D) Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, 28 (E) så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas[a] synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation