Old/New Testament

Några stammar får sitt område

(5 Mos 3:12-20)

32 Rubens och Gads stammar hade stora boskapshjordar. Nu såg de att Jasers och Gileads land var mycket lämpligt för boskapen. ² De gick då till Mose, prästen Elasar och de övriga ledarna i menigheten och sa: ³ ”Atarot, Divon, Jaser, Nimra, Heshbon, Elale, Sivma, Nebo och Meon, ⁴ landet som Herren vunnit åt Israels menighet, är idealiskt för våra hjordar och vi dina tjänare har ju boskap. ⁵ Om du ser välvilligt på oss, låt oss – dina tjänare – få det här landområdet som vår del i stället för landet på andra sidan floden Jordan!”

⁶ ”Ni menar att ni vill stanna kvar här i allsköns ro, medan era bröder går över floden för att strida?” frågade Mose gaditerna och rubeniterna. ⁷ ”Varför gör ni era bröder osäkra så att de tvekar att gå över till det land som Herren har gett dem? ⁸ Det var på det sättet era föräldrar uppträdde! Jag skickade dem från Kadesh Barnea för att de skulle utforska landet, ⁹ men när de hade gjort det och kom tillbaka från Druvdalen, slog de ner modet på israeliterna, så att de inte vågade gå in i landet som Herren gett åt dem. ¹⁰ Herren blev då så vred på dem att han med ed lovade ¹¹ att ingen av dem som vid detta tillfälle var tjugo år eller däröver och som varit med vid flykten ut ur Egypten, skulle få se det land han lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte varit trogna mot honom. ¹² De enda undantagen var Kalev, kenisséen Jefunnes son, och Josua, Nuns son, därför att båda helhjärtat följde Herren.

¹³ Herrens vrede brann mot Israel och han lät dem sedan vandra fram och tillbaka i öknen i fyrtio år, tills hela denna generation var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon.

¹⁴ Och nu står ni här, ni syndares avkomma, och får Herrens vrede att bli ännu större den här gången. ¹⁵ Om ni vänder er bort från honom på det här sättet, så kommer han att lämna folket i öknen och ni kommer att bli ansvariga för hela nationens undergång!”

¹⁶ Då kom de fram till honom och sa: ”Vi tänker bygga fållor åt våra hjordar och städer åt våra hustrur och barn, ¹⁷ men själva vill vi beväpna oss och gå över till andra sidan i spetsen för folket tills alla har kommit dit där de ska bo. Under tiden bor våra hustrur och barn i befästa städer här, skyddade för dem som bor i området. ¹⁸ Vi ska inte återvända hit till våra hem förrän alla bland Israels folk har fått sina arvslotter. ¹⁹ Vi vill inte ha några landområden på andra sidan floden Jordan eftersom vi får vår arvslott här på den östra sidan.”

²⁰ Då sa Mose: ”Om ni gör som ni har sagt, utrustar er för Herrens krig ²¹ och alla era trupper går över och blir kvar på andra sidan Jordan inför Herren tills han har drivit ut alla sina fiender ²² och landet är helt underlagt honom, så kan ni sedan få vända tillbaka hit. Då har ni uppfyllt era skyldigheter mot Herren och Israel. Och detta land kommer att vara er egendom inför Herren.

²³ Men om ni inte gör som ni lovat, syndar ni mot Herren och ni kan vara övertygade om att ni får känna av följderna! ²⁴ Sätt nu i gång och bygg städer åt era familjer och fållor åt era hjordar och gör precis som ni har sagt!”

²⁵ ”Herre, vi dina tjänare ska följa dina föreskrifter”, svarade folket från Gad och Ruben. ²⁶ ”Våra barn, hustrur och boskapshjordar ska stanna kvar här i Gileads städer, ²⁷ men alla vi andra dina tjänare som är krigsutrustade, ska gå ut i striden för Herren, precis som du, herre, har befallt.”

²⁸ Mose gav nu en befallning om dem till prästen Elasar, Josua, Nuns son, och familjeöverhuvudena av Israels stammar. ²⁹ Han sa: ”Om alla stridsdugliga män i Gads och Rubens stammar går med er över floden Jordan, så ska ni när ni lagt landet under er, ge dem Gileads land som arvslott. ³⁰ Men om de inte går över beväpnade med er, ska de få landområden bland er övriga i Kanaan.”

³¹ ”Det Herren har befallt dina tjänare ska vi göra”, försäkrade folket från Gads och Rubens stammar. ³² ”Vi ska gå över beväpnade inför Herren till Kanaan, men vårt eget land ska vara på den här sidan av Jordan.”

³³ Mose tilldelade Gads och Rubens stammar och ena hälften av Josefs son Manasses stam hela det område som tillhört amoréernas kung Sichon och kung Og i Bashan med alla dess städer och landområdena runt omkring.

³⁴ Gaditerna byggde upp städerna Divon, Atarot, Aroer, ³⁵ Atrot Shofan, Jaser, Jogbeha, ³⁶ Bet Nimra och Bet Haran. Alla var befästa städer och försedda med fårfållor.

³⁷ Rubeniterna byggde upp städerna Heshbon, Elale, Kirjatajim, ³⁸ Nebo, Baal Meon, vilkas namn har ändrats, och Sivma. De gav namn åt städerna som de byggde upp.^[a]

³⁹ Sedan begav sig Makirs ättlingar från Manasses stam till Gilead, intog det och drev bort amoréerna som bodde där. ⁴⁰ Mose gav Manasses son, Makirs ättlingar, Gilead och de bosatte sig där. ⁴¹ Jair från Manasses stam intog byar i Gilead och kallade dem för Jairs byar. ⁴² Novach intog Kenat och dess kringliggande byar och gav området namnet Novach efter sig själv.

Lägret på Moabs slätter

Israels väg till löfteslandet

33 Här är de sträckor Israels folk vandrade från den stund då Mose och Aron ledde dem ut ur Egypten i ordnade härskaror. ² På Herrens befallning skrev Mose ner varje uppbrott från en lägerplats till en annan, så som de vandrade sträcka för sträcka:

³⁸ Vid berget Hor gick prästen Aron på Herrens befallning upp på berget och däruppe dog han. Detta skedde under det fyrtionde året efter det att Israels folk hade lämnat Egypten, den första dagen i den femte månaden. ³⁹ Aron var 123 år gammal när han dog på berget Hor. ⁴⁰ Det var då som den kanaaneiske kungen i Arad som bodde i Negev i Kanaans land, fick höra att Israels folk närmade sig.

⁵⁰ Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko:

⁵¹ ”Tala till israeliterna: ’När ni går över floden Jordan in i Kanaans land ⁵² ska ni fördriva alla folk som bor där, förstöra deras avgudar och gjutna beläten och ödelägga deras offerplatser. ⁵³ Ta landet i besittning och bosätt er där, för det har jag gett er. ⁵⁴ Dela landområdena genom lottkastning i förhållande till stammarnas storlek. Ge de större områdena av landet till de större stammarna och de mindre områdena till de mindre stammarna. Det som lotten ger ska bli vars och ens del. Gör fördelningen efter era fädernestammar. ⁵⁵ Men om ni inte fördriver folket som bor där, kommer de att bli som törne i era ögon och taggar i era kroppar. De ska tränga er i landet där ni bor. ⁵⁶ Och då kommer jag att göra med er så som jag har planerat att göra med dem.’ ”

Kanaans gränser

34 Herren talade till Mose: ² ”Ge israeliterna denna befallning: ’När ni kommer in i Kanaans land, som ni ska få som ert eget, ska det ha följande gränser:

³ I söder ska ert lands gräns innefatta en del av öknen Sin utmed gränsen till Edom. I öster ska den södra gränsen börja vid Döda havet, ⁴ fortsätta söderut förbi Skorpionhöjden i riktning mot Sin och vidare mot sin sydligaste punkt Kadesh Barnea, varifrån den fortsätter till Hasar-Addar och fram till Asmon. ⁵ Från Asmon kommer gränsen att följa Egyptens gränsflod ner till havet.

⁶ Kusten utmed Medelhavet ska utgöra gräns i väster.

⁷ Gränsen i norr ska ni dra från Medelhavet österut till berget Hor, ⁸ från Hor sedan till Levo-Hamat och genom Sedad ⁹ och Sifron till Hasar Enan. Detta ska vara er norra gräns.

¹⁰ I öster ska ni dra gränsen från Hasar Enan till Shefam ¹¹ och vidare från Shefam till Rivla öster om Ain. Därifrån fortsätter den längs höjderna öster om Gennesaretsjön, ¹² följer sedan floden Jordan och slutar vid Döda havet. Detta är ert land med dess gränser.’ ”

¹³ Mose befallde israeliterna: ”Detta är landet som ska fördelas genom lottkastning, landet som enligt Herrens befallning ska delas mellan nio och en halv stam. ¹⁴ Rubens och Gads stammar och halva Manasses stam har redan fått sina områden. ¹⁵ Alltså har 2,5 stam redan fått sin arvedel på östra sidan av Jordan mitt emot Jeriko.”

¹⁶ Herren talade till Mose: ¹⁷ ”Detta är namnen på de män som ska ansvara för fördelningen av landet: prästen Elasar och Josua, Nuns son. ¹⁸ Ni ska också utse en ledare från varje stam till att delta i fördelningen. ¹⁹ Detta är de männens namn:

²⁹ Detta är alltså de män som Herren befallt att övervaka uppdelningen av Kanaan mellan israeliterna.

Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö

(Matt 17:22-23; Luk 9:43-45)

³⁰ Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han försökte undvika att det skulle bli känt, ³¹ eftersom han undervisade sina lärjungar.

Han sa: ”Människosonen ska överlämnas till människorna, och de kommer att döda honom, men efter tre^[a] dagar ska han uppstå från de döda.”

³² Men de förstod inte vad han talade om, och de vågade inte fråga heller.

Jesus förklarar vem som är störst

(Matt 18:1-5; Luk 9:46-48)

³³ Så kom de till Kafarnaum, och när de var hemma, frågade han dem: ”Vad pratade ni om på vägen?” ³⁴ Men de teg, för de hade diskuterat vem av dem som var störst.

³⁵ Då satte han sig ner och bad de tolv att komma till honom, och han sa till dem: ”Den som vill vara den främste måste göra sig minst och bli allas tjänare.”

³⁶ Sedan tog han ett barn och ställde det mitt ibland dem, lade armen om barnet och sa: ³⁷ ”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig.”

Lärjungarna förbjuder en man att göra under i Jesus namn

(Matt 10:42; Luk 9:49-50)

³⁸ Johannes sa till Jesus: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte var en av oss försökte vi stoppa honom.”

³⁹ Då sa Jesus: ”Låt honom hållas. Ingen som gör under i mitt namn kan plötsligt efteråt börja tala illa om mig. ⁴⁰ Den som inte är mot oss, han är för oss. ⁴¹ Sannerligen säger jag er: om någon bara ger er ett glas vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus, så ska han inte gå miste om sin lön.

Jesus varnar för förförelser

(Matt 18:8-9; Luk 17:1-2)

⁴² Om någon förför en av dessa små som tror på mig, så skulle det vara bättre för den personen att kastas i havet med en kvarnsten runt halsen. ⁴³ Om din hand förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet stympad, än att ha båda händerna i behåll och hamna i Gehenna^[b], i den eld som aldrig slocknar.^{[c] 45} Och om din fot förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet handikappad, än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna.^[d]

⁴⁷ Om ditt öga förför dig, så riv ut det. Det är bättre att gå in i Guds rike enögd, än att ha båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, ⁴⁸ där

⁴⁹ Alla måste saltas genom eld.^{[f] 50} Salt är bra, men till vilken nytta är saltet om det har förlorat sin kraft? Kan man få det salt igen? Bevara er sälta och lev i fred med varandra!”^[g]