Old/New Testament
Israel har inte återvänt till Herren
4 Hör detta, ni Bashans kor[a]
som bor på Samarias berg,
ni kvinnor som förtrycker de svaga
och krossar de fattiga,
ni som säger till era män:
”Kom med något att dricka!”
2 Herren, Herren har svurit
vid sin helighet:
”Det ska komma en tid
då man ska driva iväg er med oxpikar
och de sista av er med metkrokar.[b]
3 Då ska ni var och en gå ut
genom närmaste hål i muren,
ni ska kastas ut mot Hermon,[c] säger Herren.
Israels förhärdelse
4 Gå till Betel och synda,
till Gilgal, och begå ännu mer synd!
Bär fram era offer på morgonen
och ert tionde på tredje dagen.
5 Bränn syrat bröd som tackoffer
ropa och skryt om era frivilliga offer,
för det är ju vad ni, israeliter, älskar! säger Herren, Herren.
6 Jag gav er tomma magar[d]
i alla era städer,
jag lät er sakna bröd
på alla era orter.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
7 Jag höll också tillbaka regnet för er
ända till tre månader före skördetiden.
Jag lät det regna över en stad
men inte över en annan.
Det regnade på en åker
men inte på en annan,
som då torkade ut.
8 Från den ena staden efter den andra
stapplade man bort till en enda stad
för att hämta dricksvatten,
men det fanns aldrig tillräckligt.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
9 Många gånger lät jag era skördar drabbas av mjöldagg och mögel.
Era många vingårdar[e] och trädgårdar,
era fikonträd och olivträd åt gräshopporna upp.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
10 Jag sände plågor till er
som en gång i Egypten.
Jag dödade era unga män med svärd,
och jag lät era hästar tas som byte.
Jag fyllde era näsor
med likstanken från ert läger.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
11 Jag lät ödeläggelse drabba er
på samma sätt som Guds ödeläggelse
av Sodom och Gomorra.
Ni var som en brand ryckt ur elden.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
12 Därför ska jag göra så med dig, Israel.
Och när jag nu ska göra så med dig,
bered dig därför, Israel, att möta din Gud!
13 För se, han som formar bergen,
skapar vinden
och förkunnar för människan sina tankar,
han som gör morgonrodnaden till mörker
och går fram över jordens höjder,
Herren, härskarornas Gud, är hans namn.
Amos sörjer över Israel
5 Hör denna klagosång som jag sjunger om er, ni israeliter:
2 Jungfrun Israel har fallit
och kan inte resa sig igen.
Hon ligger övergiven på sin mark,
ingen vill hjälpa henne upp.
3 Så säger Herren, Herren:
Den stad som tågar ut med tusen man
ska bara ha hundra kvar,
och den som tågar ut med hundra
ska bara ha tio kvar för israeliterna[f].
4 Så säger Herren till israeliterna:
Sök mig, så ni får leva.
5 Men sök mig inte i Betel,
gå inte till Gilgal,
färdas inte till Beer Sheva!
För Gilgal måste föras bort i fångenskap,
och Betel ska bli till intet.
6 Sök Herren, så ni får leva,
annars ska han gå fram som en eld
över Josefs ätt,
och den ska ingen kunna släcka,
utan den ska förtära Betel.
7 Ni förvandlar rätten till malört
och kastar rättfärdigheten till marken.
8 Han som gjorde Sjustjärnorna och Orion[g],
han som förvandlar mörkret till morgon
och får dagen att mörkna till natt,
han som kallar på havets vatten
och häller ut det över jordytan,
Herren är hans namn.
9 Det är han som låter förödelse blixtra
över fästningen,
förödelse över den befästa staden.
10 De hatar rättvisa domare i porten
och ser med förakt på den som talar sanning.
11 Därför, ni som trampar på den fattige
och tar ifrån honom hans säd i skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
men får aldrig bo i dem,
ni planterar underbara vingårdar
men får aldrig dricka vinet från dem.
12 Jag vet att era överträdelser är många
och era synder stora.
Ni förtrycker den rättfärdige,
tar mutor och låter inte de fattiga få sin rätt.
13 Därför tiger den förståndige i denna tid,
för det är en ond tid.
14 Sök det goda, inte det onda,
så får ni leva!
Då ska Herren, härskarornas Gud,
vara med er,
som ni har sagt att han är.
15 Hata det onda och älska det goda!
Låt rätten råda när man dömer i porten!
Då kanske Herren, härskarornas Gud,
ska vara nådig mot det som återstår av Josefs ätt.
16 Därför säger Herren, härskarornas Gud, Herren:
Dödsklagan ska höras på alla gator
och verop på alla torg.
Bönderna kallas till att sörja
och de som kan sjunga sorgesång till att klaga.
17 I alla vingårdar ska det bli klagan,
när jag går fram bland er, säger Herren.
Herrens dag
18 Ve er, som längtar efter Herrens dag!
Varför längtar ni efter den?
Herrens dag är mörker
och inte ljus,
19 som när en man flyr för ett lejon
och möter en björn,
kommer hem till sitt hus,
stöder sin hand mot väggen
och blir biten av en orm.
20 Ja, Herrens dag blir mörker, inte ljus,
tjockt mörker utan en strimma av ljus.
21 Jag hatar, jag avskyr era fester,
jag står inte ut med era högtider.
22 Även om ni bär fram
era brännoffer och matoffer till mig
vill jag inte ta emot dem.
Jag vill inte se era gemenskapsoffer av gödkalvar.
23 Bort med larmet från dina sånger!
Jag vill inte höra ditt harpospel.
24 Låt rätten flöda fram som vatten
och rättfärdigheten som en alltid rinnande ström.
25 Frambar ni slaktoffer eller matoffer åt mig
under de fyrtio åren i öknen, ni Israels folk?
26 Ni bar väl omkring Sackut, er kung,
och Kevan, er stjärngud,
era avgudabilder som ni gjort åt er själva.[h]
27 Därför ska jag föra er bort i fångenskap
bortom Damaskus,
säger Herren, vars namn är härskarornas Gud.”
Herren avskyr Israels högmod
6 Ve er som känner er säkra i Sion
och trygga på Samarias berg,
de förnämsta bland det främsta av folken,
er som israeliterna tyr sig till!
2 Gå över till Kalne och se efter,
gå sedan därifrån till Stora Hamat,
fortsätt till Gat i Filisteen!
Är de bättre än dessa riken?
Eller är deras land större än ert?
3 Ni slår bort den onda dagen från er
men låter grymhetens välde komma allt närmare.
4 Ni ligger på elfenbensbäddar
och breder ut er i era soffor,
ni äter lamm ur hjorden
och gödkalvar som fötts upp.
5 Ni skrålar till harpospel
och vill musicera som David.
6 Ni dricker vin ur stora skålar
och smörjer er med finaste olja,
men lider inte under Josefs undergång.
7 Därför får ni bli bland de första
som går till exil.
Då blir det slut på deras festande
som nu breder ut sig där.
8 Herren, Herren, har svurit vid sig själv, så säger Herren, härskarornas Gud:
”Jag avskyr Jakobs högmod
och hatar dess fästningar.
Jag ska utlämna staden
och allt som finns i den.”
9 Om det finns tio man kvar i ett och samma hus, så ska de också dö. 10 Och om en släkting kommer som ska bränna de döda kropparna[i] och vill föra dem ut ur huset frågar han den som är därinne: ”Finns det någon mer med dig?” När han får ett nej till svar fortsätter han: ”Tyst, Herrens namn får inte nämnas.”
11 Herren befaller,
och det stora huset slås i spillror
och det lilla krossas till grus.
12 Springer hästar på klippor?
Plöjer man där med oxar?[j]
Ni har förvandlat rätten till gift
och rättfärdighetens frukt till malört.
13 Ni gläder er över Lo Devar
och säger:
”Har vi inte med vår egen styrka
intagit Karnajim?”[k]
14 ”Se, nu ska jag resa upp mot er, israeliter,
säger Herren, härskarornas Gud,
ett folk som ska förtrycka er ända från Levo-Hamat till Aravaströmmen.”
Guds folk ska räddas
7 Sedan fick jag se fyra änglar stå vid jordens fyra hörn, och de hindrade de fyra vindarna från att blåsa över jorden, över havet eller mot något träd. 2 Jag fick också se en annan ängel komma upp från öster, och han hade med sig den levande Gudens sigill. Han ropade högt till de fyra änglarna, som hade fått makt att skada jorden och havet: 3 ”Skada inte jorden, havet eller träden förrän vi har märkt vår Guds tjänare med ett sigill på pannan.”
4 Jag fick höra hur många som hade blivit märkta med sigill. Det var 144 000,[a] och de kom från alla Israels stammar:
5 12 000 från Judas stam var märkta med sigill,
12 000 från Rubens stam,
12 000 från Gads stam,
6 12 000 från Ashers stam,
12 000 från Naftalis stam,
12 000 från Manasses[b] stam,
7 12 000 från Simons stam,
12 000 från Levis stam,
12 000 från Isaskars stam,
8 12 000 från Sebulons stam,
12 000 från Josefs stam och
12 000 från Benjamins stam.
Den stora skaran hyllar Gud och Lammet
9 Sedan fick jag se en stor skara människor som ingen kunde räkna. De var från alla folk och stammar och länder och språk, och de stod inför tronen och Lammet, klädda i vita dräkter och med palmkvistar i sina händer. 10 De ropade högt:
”Frälsningen finns hos vår Gud,
han som sitter på tronen,
och hos Lammet.”
11 Alla änglarna stod runt tronen och runt de himmelska ledarna och de fyra levande varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sa:
”Amen.
Pris, härlighet,
vishet och tacksägelse,
ära, makt och kraft tillhör vår Gud
i all evighet.
Amen.”
13 Sedan frågade en av de äldste mig: ”Dessa som är klädda i vita dräkter, vilka är de, och varifrån kommer de?”
14 ”Min herre”, svarade jag, ”du är den som vet det.”
Då sa han till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina dräkter rena och gjort dem vita i Lammets blod.[c] 15 Det är därför
de står här inför Guds tron
och tjänar honom dag och natt i hans tempel.
Han som sitter på tronen
ska slå upp sitt tält över dem.
16 De ska aldrig mer gå hungriga eller törstiga,
och varken solen
eller någon annan brännande hetta ska skada dem.
17 För Lammet, som står mitt för tronen,
ska vara deras herde
och leda dem till källorna med livets vatten[d].
Och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.