Old/New Testament
Liknelsen om grytan
24 I det nionde året, på tionde dagen i tionde månaden[a] kom Herrens ord till mig: 2 ”Du människa, anteckna detta datum, just denna dag, för just denna dag har kungen av Babylonien anfallit Jerusalem. 3 Ge det upproriska släktet denna liknelse, säg: ’Så säger Herren, Herren:
Sätt på en gryta, sätt på den
och häll vatten i den!
4 Lägg i den köttbitar,
de bästa köttbitarna
från lår och bog,
och fyll på med de bästa benen.
5 Ta de bästa i fårhjorden
och lägg ved under grytan
för att koka benen.
Låt den koka
och benen koka med.
6 Så säger Herren, Herren:
Ve över den blodbefläckade staden,
en rostig gryta vars rost inte går bort!
Ta bort köttstyckena ur den, bit för bit,
utan att kasta lott om dem.
7 Stadens blod som den utgjutit är i dess mitt.
Den har utgjutit det på den kala klippan,
inte på marken där stoft skulle kunna övertäcka det.
8 För att ge utlopp åt min vrede
och hämnas har jag låtit dess eget blod
utgjutas på den kala klippan där det inte kan täckas över.
9 Så säger därför Herren, Herren:
Ve över den blodbefläckade staden!
Jag ska lägga där ved till ett stort bål.
10 Lägg på mer ved, tänd upp eld,
låt köttet koka väl och spadet koka in,
låt benen bli förbrända.
11 Sätt sedan den tomma grytan på den glödande kolen,
tills den blir så upphettad att kopparen glöder
och orenhet och rost bränns bort.
12 Men arbetet är förgäves, den myckna rosten går inte bort, inte ens i elden.
13 Din orenhet är skamlig. Därför att jag nu ville rena dig och du inte ville bli ren, får du förbli oren, tills jag har fullbordat min vrede på dig.
14 Jag, Herren, har talat. Det kommer att ske. Jag ska göra det. Jag ska inte hålla något tillbaka, inte visa skonsamhet, inte ångra mig. Efter dina gärningar ska du dömas, säger Herren, Herren.’ ”
15 Herrens ord kom till mig: 16 ”Du människa, jag kommer att plötsligt ta ifrån dig dina ögons lust. Men du får inte klaga eller gråta, inte fälla några tårar. 17 Sörj bara tyst för dig själv. Håll ingen dödsklagan. Sätt på dig turbanen och skorna, dölj inte ditt ansikte och ät inget sorgebröd[b].”
18 Jag talade till folket på morgonen, och på kvällen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld.
19 Då sa folket till mig: ”Vill du inte säga oss vad det betyder som du gör?”
20 Jag svarade: ”Herrens ord kom till mig: 21 Säg till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska vanhelga min helgedom, ert fäste och er stolthet, era ögons lust, ert käraste. Era söner och döttrar som ni lämnat kvar kommer att falla för svärdet. 22 Ni kommer då att göra som jag har gjort. Ni kommer inte att dölja ert ansikte och inte äta sorgebröd. 23 Behåll turbanen och skorna på era fötter. Ni ska inte sörja eller gråta. Ni ska tyna bort för era synders skull och sucka med varandra. 24 Hesekiel är ett tecken för er. Ni kommer att få göra som han har gjort. Och när det sker, då ska ni inse att jag är Herren, Herren.’
25 Du människa, den dag jag tar ifrån dem deras fästning, glädjen över deras härlighet, deras ögons lust och det käraste de har, deras söner och döttrar, 26 då ska en flykting komma till dig för att tala om detta. 27 Då ska din mun öppnas inför flyktingen, och du kan tala och är inte mer stum. Du ska bli ett tecken för dem, och de ska inse att jag är Herren.”
Budskap till andra länder
(25:1—32:32)
Profetia mot Ammon
25 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, vänd dig mot ammoniterna och profetera mot dem. 3 Säg till ammoniterna: ’Hör Herrens, Herrens ord! Så säger Herren: Eftersom du hånade min helgedom när den vanhelgades och Israels land när det ödelades och Juda när det fördes bort i fångenskap, 4 ska jag ge dig till österlänningarna som egendom. De ska slå upp sina tält där och sätta upp sina boningar, äta din frukt och dricka din mjölk. 5 Jag ska förvandla Rabba till betesmark för kameler och Ammon till viloplats för fårhjordar. Då ska ni inse att jag är Herren. 6 Så säger Herren, Herren: Därför att du har applåderat och stampat med fötterna och inom dig bara föraktfullt glatt dig över Israels land 7 ska jag räcka ut min hand mot dig och utlämna dig som byte till andra folk. Jag ska göra slut på dig som nation och utrota dig från länderna. Jag ska förgöra dig. Då ska du inse att jag är Herren.’ ”
Profetia mot Moab
8 ”Så säger Herren, Herren: ’Därför att moabiterna har sagt att folket i Juda har blivit som alla andra folk 9 ska jag utplåna städerna från Moabs bergssluttningar, varenda en av dem, Bet Hajshimot, Baal Meon och Kirjatajim, landets prydnad. 10 Jag ska ge Moab tillsammans med ammoniterna som egendom åt folk från östern, och ammoniterna kommer man inte längre ihåg bland folken. 11 Jag ska låta min dom gå över Moab. Då ska de inse att jag är Herren.’ ”
Profetia mot Edom
12 ”Så säger Herren, Herren: ’Därför att Edom har tagit hämnd på Juda och dragit skuld över sig genom sin hämnd, 13 säger Herren, Herren: Jag ska räcka ut min hand mot Edom och utplåna därifrån både människor och djur. Jag ska ödelägga det, och från Teman till Dedan ska de falla för svärdet. 14 Jag ska hämnas på Edom genom mitt folk Israel, och de ska göra med Edom så som min vrede och förbittring kräver. De ska få känna min hämnd, säger Herren, Herren.’ ”
Profetia mot filistéerna
15 ”Så säger Herren, Herren: ’Därför att filistéerna har varit hämndgiriga och tagit hämnd med en föraktfull attityd och i sin eviga fiendskap velat fördärva, 16 säger Herren, Herren: Jag ska räcka ut min hand mot filistéerna och utplåna keretéerna och dem som bor kvar utmed kusten. 17 Jag ska hämnas hårt på dem och straffa dem i min vrede. Då ska de inse att jag är Herren, när jag låter min hämnd drabba dem.’ ”
Profetia mot Tyros
26 I elfte året, på första dagen i månaden kom Herrens ord till mig: 2 ”Du människa, Tyros har hånat Jerusalem och sagt: ’Folkens port har brutits ner och öppnats för mig. Jag blir rik när den är ödelagd.’
3 Därför säger Herren, Herren: Jag står emot dig, Tyros, och jag kommer att sända många folk mot dig, liksom havet väller fram med sina vågor. 4 De kommer att förstöra Tyros murar och riva ner dess torn. Jag ska skrapa bort allt stoft därifrån och göra staden till en kal klippa. 5 Den ska bli en torkplats för fiskenät ute i havet. Jag har talat, säger Herren, Herren. Den ska bli ett byte för folken, 6 och dess bosättningar på fastlandet ska hemsökas med svärd. Då ska de inse att jag är Herren.
7 För så säger Herren, Herren: Jag ska låta kung Nebukadnessar av Babylonien, kungarnas kung, komma från norr mot Tyros med hästar och vagnar och en väldig armé. 8 Han ska förgöra dina bosättningar på fastlandet med svärd och bygga en belägringsvall mot dig, han ska bygga en stormningsramp och lyfta sina sköldar mot dig. 9 Han ska använda murbräckan mot dina murar och med sina vapen rasera dina torn. 10 Hans hästar är så många att de ska riva upp damm så att det täcker dig. Dina murar ska skaka av dånet från krigshästar och rullande vagnar och åkdon när de drar fram genom dina portar, som man drar in i en stormad stad. 11 Hans hästars hovar ska trampa sönder alla gator. Han ska döda ditt folk med svärd, och dina starka pelare ska rasa samman.
12 De ska plundra dig på dina rikedomar och roffa åt sig dina handelsvaror, bryta ner dina murar och riva dina präktiga hus och kasta din sten och timmer och jord i havet. 13 Jag ska göra slut på dina skrålande sånger, och ditt harpspel ska inte höras mer. 14 Jag ska göra dig till en kal klippa, en torkplats för fiskenät ska du bli. Du kommer aldrig att byggas upp igen, för jag, Herren, har talat, säger Herren, Herren.
15 Så säger Herren, Herren till Tyros: Ska inte kustländerna bäva vid dånet av ditt fall, när de sårade jämrar sig och blodbadet pågår hos dig? 16 Alla furstar vid havet ska stiga ner från sina troner, lägga av sig sina mantlar och ta av sina broderade kläder. De ska klä sig i skräck och sätta sig på marken, darrande av ständig skräck, förskräckta för din skull. 17 De ska sjunga en klagosång om dig:
’Hur har du inte gått under,
du som beboddes av sjöfolk,
du berömda stad,
mäktig på havet,
du och dina invånare,
som satte skräck i alla som bodde där!
18 Nu darrar kustländerna
när du faller,
öarna i havet skälver
vid din undergång.’
19 Så säger Herren, Herren: När jag gör dig till en ödelagd stad, en sådan där ingen längre bor, när jag låter havsdjupet komma över dig och vattenmassorna täcka dig, 20 då ska jag störta ner dig till dem som gått i graven, till folk som levt för länge sedan. Jag ska låta dig ligga där nere, som forntida ruiner, med alla dem som lagts ner i graven. Aldrig mer kommer du att återvända och ta plats i de levandes land. 21 Jag ska låta dig få ett förskräckligt slut, och du ska inte mer finnas till. Fastän man söker efter dig ska man inte finna dig, säger Herren, Herren.”
2 Gör er därför av med all ondska, falskhet, hyckleri, avundsjuka och förtal. 2 Längta som nyfödda barn efter den rena, andliga mjölken, för att genom den växa till frälsningen. 3 ”Ni har ju fått smaka Herrens godhet.”[a]
Levande stenar i Guds tempel
4 Ni kommer till honom, den levande stenen som inte dög åt människor, men som är utvald av Gud och ärad inför honom. 5 Därför är ni nu själva levande byggnadsstenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap som kan bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje på grund av Jesus Kristus. 6 Det står ju i Skriften:
”Se! Jag lägger i Sion[b]
en utvald och ärad hörnsten.
Och den som tror på honom
ska inte stå där med skam.”[c]
7 Den är alltså värdefull för er som tror, men för dem som inte tror har
”den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
blivit en hörnsten,”
och
8 ”en stötesten och en klippa som man faller på.”[d]
De stöter emot därför att de inte lyder budskapet. Så var det också bestämt för dem.
9 Men ni är ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, Guds eget folk, som ska förkunna hans storverk.”[e] Han har ju kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10 Ni som förut inte var ett folk, får nu vara Guds eget folk. Ni som tidigare inte fick någon barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.[f]
Var goda föredömen
11 Mina älskade, jag vill uppmana er som främlingar och gäster att inte ge efter för de mänskliga begär som för krig mot ert inre. 12 Uppför er väl bland hedningarna, så att de som klandrar er för att göra något ont får se era goda gärningar och hylla Gud den dag han besöker dem.[g]
13 Underordna er varje myndighet för Herrens skull: kejsaren, som är den högsta makten, 14 likaväl som landshövdingarna, som är sända för att straffa dem som gör det onda och belöna dem som gör det goda.
15 Gud vill nämligen att ni genom att göra det som är gott ska tysta de oförståndiga som kommer med dumt prat. 16 Lev som fria människor, men utnyttja inte friheten till att göra det som är ont. Var i stället tjänare åt Gud. 17 Behandla alla människor med respekt. Älska era troende syskon. Frukta Gud och visa respekt för kejsaren.
Råd till slavar
18 Ni som är tjänare, underordna er era herrar. Lyd och respektera dem, inte bara om de är vänliga och behandlar er väl, utan också om de är orättvisa. 19 Det är Guds nåd om någon för hans skull är villig att för sitt samvete lida orättvist. 20 Om ni handlar fel och måste stå ut med att bli slagna och straffade, vad är det att vara stolta över? Men om ni handlar rätt och är villiga att lida för det, då är det något stort i Guds ögon.
Följ Jesus Kristus exempel
21 Det är detta som ni blivit kallade till. Kristus själv fick ju lida för er skull och har gett er ett exempel att följa,
22 ”Han som aldrig hade begått någon synd
och aldrig hade ljugit.”[h]
23 När han blev hånad svarade han inte med att håna tillbaka, och när han fick lida svarade han inte med hotelser. Han lämnade det åt honom som dömer rättvist. 24 Han bar våra synder i sin egen kropp på korset, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit helade. 25 Ni var som vilsna får som hade sprungit bort, men nu har ni vänt tillbaka till er herde och beskyddare.[i]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.