Old/New Testament
Profetior över andra folk
(46:1—52:34)
46 Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om andra folk:
2 Om Egypten, mot den egyptiske kungen farao Nekos armé, som stod vid floden Eufrat vid Karkemish, och som Nebukadnessar, kungen av Babylonien, hade besegrat under Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår:
3 ”Gör i ordning sköldarna, både stora och små,
och dra ut i striden!
4 Spänn för hästarna,
sitt upp för att rida,
ställ upp er, ta på hjälmarna,
gör spjuten blanka
och dra på pansaret.
5 Men vad är det jag ser?
De drabbas av förskräckelse,
de drar sig tillbaka.
Deras krigare är slagna.
De flyr utan att kasta en blick tillbaka.
Det är skräck på alla sidor, Herren.
6 Den snabbaste kan inte fly
och hjälten inte komma undan.
I norr vid floden Eufrat
stapplar de och faller.
7 Vem är det som reser sig som Nilen,
likt strömmar av vatten som väller fram?
8 Egypten stiger som Nilfloden,
som strömmar av vatten som väller fram.
Han säger: ’Jag vill stiga och täcka hela jorden,
förgöra städer och dem som bor där.’
9 Dra ut, ni hästar,
storma fram, ni vagnar!
Tåga fram, ni hjältar,
ni från Kush och Put, rustade med sköldar,
och ni ludéer, som kan spänna en båge!
10 För denna dag tillhör Herren, härskarornas Herre,
en hämndens dag då han hämnas sina fiender.
Svärdet ska frossa tills det fått nog
och släckt sin törst med deras blod.
För detta är härskarornas Herres slaktoffer
i landet i norr, vid floden Eufrat.
11 Gå till Gilead efter balsam,
du arma jungfru Egypten!
Förgäves prövar du många botemedel –
det finns ingen läkedom för ditt sår.
12 Folken hör talas om din skam.
Jorden fylls av ditt förtvivlans rop.
Den ena hjälten snubblar över den andra,
och de faller tillsammans.”
13 Detta är vad Herren talade till profeten Jeremia om den babyloniske kungen Nebukadnessars kommande slag mot Egypten:
14 ”Ropa ut det i Egypten,
låt det höras i Migdol,
låt det höras i Memfis och Tachpanches!
Säg: ’Ställ upp dig, gör dig redo,
för svärdet frossar omkring dig.’
15 Varför har dina kämpar slagits ner?
De kunde inte stå,
därför har Herren slagit ner dem.[a]
16 Gång på gång snubblar de,
och den ena faller över den andra.
De säger: ’Kom, låt oss återvända
till vårt folk och landet där vi föddes,
undan förtryckarens svärd.’
17 Där ska de utropa:
’Farao, Egyptens kung, är bara ett tomt buller.
Han har gått miste om sitt tillfälle.’
18 Så sant jag lever,
säger Konungen,
härskarornas Herre är hans namn,
som Tabor bland bergen,
som Karmel vid havet
är han som kommer.
19 Packa ihop, gör er redo för landsflykt,
ni dotter Egyptens invånare,
för Memfis ska läggas öde och i ruiner,
utan invånare.
20 Egypten är en grann kviga,
men en broms kommer farande från norr.
21 Också dess legosoldater i dess mitt
är som gödkalvar.
De vänder om och flyr allesammans,
för de kan inte hålla stånd.
Det är en olyckans dag för dem,
en straffets tid.
22 Hon väser som en flyende orm
när deras armé drar fram.
De kommer med yxor mot henne,
som vedhuggare.
23 De fäller hennes skog säger Herren.
De är oräkneliga,[b]
fler än gräshoppor,
de kan inte räknas.
24 Dotter Egypten kommer på skam
och överlämnas till folket i norr.”
25 Härskarornas Herre, Israels Gud, säger: ”Jag ska straffa Amon från No, farao, Egypten och dess gudar och kungar, både farao och alla som litar på honom. 26 Jag ska överlämna dem åt dem som är ute efter deras liv, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och hans män. Men därefter ska landet åter bli bebott som i gångna tider, säger Herren.
27 Var inte rädd, min tjänare Jakob,
var inte förskräckt, Israel!
Jag ska rädda dig ur landet långt borta
och dina barn från det land där de är fångna.
Jakob ska återvända och få ro
och inte skrämmas av någon.
28 Frukta inte, min tjänare Jakob,
säger Herren,
för jag är med dig.
Jag ska förgöra alla de folk
som jag har drivit bort dig till.
Men jag ska inte utplåna dig.
Jag ska straffa dig, men rättvist,
för helt ostraffad ska jag inte släppa dig.”
Dom över filistéerna
47 Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om filistéerna, innan farao intog Gaza.
2 Så säger Herren:
”Se, vattnet stiger i norr
och blir till en översvämmande flod.
Det översvämmar landet
och allt som finns där,
städerna och dem som bor i dem.
Människorna ropar
och alla invånarna i landet klagar,
3 när hingstarnas hovar klapprar,
hans vagnar dånar
och hjulen mullrar.
Föräldrarna ser sig inte om efter barnen,
de är handlingsförlamade.
4 För dagen är inne då alla filistéer utplånas
och alla som är kvar
för att hjälpa Tyros och Sidon förgörs.
Herren ska förgöra filistéerna,
kvarlevan från Kaftors[c] ö.
5 Gazas huvud ska rakas
och Ashkelon jämnas med marken.
Du kvarlevan i deras dal,[d]
hur länge ska du rista dig själv?
6 ’Du Herrens svärd,
när ska du äntligen få ro?
Dra dig tillbaka i din skida,
vila och var stilla!’
7 Men hur ska det kunna vara stilla,
när Herren har gett sin befallning?
Mot Ashkelon och kustlandet har han beordrat det.”
6 Låt oss därför nu lämna det man först behöver lära sig om Kristus och gå vidare till en undervisning som passar vuxna. Vi vill inte börja om från början igen och lägga grunderna: omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2 undervisning om skillnaden i betydelse mellan dopet och andra tvagningar[a], om handpåläggning,[b] de dödas uppståndelse och en evig dom. 3 Så vill vi göra, om Gud tillåter det.
Varning för att överge Jesus Kristus
4 För de människor som en gång blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av den heliga Anden 5 och smakat Guds goda ord och den kommande tidsålderns krafter, 6 men sedan avfallit, dem kan man omöjligen få att vända tillbaka, eftersom de korsfäster Guds Son igen och förlöjligar honom.
7 En åker som suger åt sig det regn som ofta faller och ger bonden en god skörd får en välsignelse från Gud. 8 Men om åkern bara ger tistlar och törnen, då är den värdelös, och risken är stor att den drabbas av en förbannelse och slutet blir att den bränns av.
9 Men vad er beträffar, mina älskade, är vi övertygade om att det förhåller sig bättre med er och er frälsning, även om vi talar på det här sättet. 10 Gud är ju inte orättvis, utan minns hur hårt ni har arbetat för honom och hur mycket ni älskar honom, i och med att ni nu liksom tidigare tjänar de heliga. 11 Vi önskar därför att var och en av er ända fram till slutet ska göra allt detta med samma iver, så att ert hopp blir uppfyllt. 12 Var inte tröga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av vad Gud har lovat.
Gud håller sina löften
13 Då Gud gav sitt löfte till Abraham svor han vid sig själv, eftersom det inte fanns någon högre att svära vid, 14 och sa: ”Ja, jag ska välsigna dig och göra dina efterkommande[c] talrika.”[d] 15 Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut vad som var utlovat.
16 Människor svär en ed vid någon som är högre än de själva. Eden bekräftar det som sagts, så att det blir slut på alla diskussioner. 17 Gud ville göra klart för dem som skulle ärva det utlovade hur oföränderligt hans beslut är, och därför bekräftade han det med en ed. 18 Båda dessa bekräftelser[e] står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som vi har framför oss.
19 Detta hopp är för våra själar ett ankare, tryggt och säkert, och det når innanför förhänget[f], 20 dit Jesus gick in för oss, öppnade vägen,[g] och blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.