The Daily Audio Bible

De förtorkade benen får liv

37 Herrens hand kom över mig, och av Herrens Ande leddes jag bort och sattes ner i en dal full av ben. ² Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade. ³ Han frågade mig: ”Människa, kan de här benen bli levande igen?” Jag svarade: ”Herre, Herre, det är bara du som vet det.” ⁴ Då sa han till mig: ”Profetera till dessa ben och säg: ’Ni torra ben, hör Herrens ord! ⁵ Så säger Herren, Herren till dessa ben: Jag ska låta ande komma in i er, och ni ska få liv. ⁶ Jag ska fästa senor vid er, ge er kött och täcka er med hud. Jag ska ge er ande så att ni får liv. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”

⁷ Jag profeterade så som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes något, ett rassel. Benen förenade sig med varandra, ben fogades till ben. ⁸ Jag såg att de fick senor och muskler och täcktes med hud, men ännu hade de ingen ande.

⁹ Då sa han till mig: ”Profetera till anden^[a], profetera, människa! Säg: ’Så säger Herren, Herren: Kom från de fyra väderstrecken, o ande, och blås på dessa dräpta, så att de får liv igen.’ ”

¹⁰ Jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom anden in i dem, de blev levande och reste sig upp på fötterna likt en väldig armé.

¹¹ Han sa till mig: ”Du människa, de här benen är hela Israels folk. De säger: ’Våra ben är uttorkade. Allt hopp är ute. Det är slut med oss.’ ¹² Profetera därför och säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska öppna era gravar och låta er komma upp ur dem, mitt folk, och låta er komma tillbaka till Israels land. ¹³ Då ska ni, mitt folk, inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och låter er komma upp ur dem. ¹⁴ Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag ska låta er bo i ert eget land. Då ska ni inse att jag, Herren, har talat och gjort det, säger Herren.’ ”

De två stavarna förenas

¹⁵ Herrens ord kom till mig: ¹⁶ ”Du människa, ta en stav och skriv på den: ’För Juda och israeliterna som tillhör honom.’ Ta sedan en annan stav och skriv på den: ’Efraims stav, för Josef och alla israeliter som tillhör honom.’ ¹⁷ För dem sedan samman så att de blir en enda stav i din hand.

¹⁸ När dina landsmän frågar dig vad du menar med detta, ¹⁹ ska du svara dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska ta Josefs stav, som är i Efraims hand, och israeliternas som tillhör honom, och foga ihop den med Judas stav och göra dem till ett i min hand.’ ²⁰ Stavarna som du har skrivit på ska du hålla fram inför deras ögon.

²¹ Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska hämta tillbaka israeliterna från de folk som de gått till. Jag ska samla dem från alla håll och leda dem tillbaka till deras eget land. ²² Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En kung ska regera över dem alla. De ska inte längre vara två folk eller uppdelade i två riken. ²³ De ska sluta att orena sig med sina avgudar och vidrigheter och med alla sina överträdelser. Jag ska rädda dem från alla deras platser där de har syndat och rena dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.

²⁴ David, min tjänare, ska vara kung över dem, och de ska alla ha en enda herde. De ska följa mina lagar och noga lyda mina befallningar. ²⁵ De ska bo i landet jag gav åt min tjänare Jakob och där deras förfäder bodde. De och deras barn och barnbarn ska alltid bo där, och min tjänare David ska vara deras furste i all evighet. ²⁶ Och jag ska ingå ett fredsförbund med dem, ett evigt förbund. De ska växa i antal och jag ska ställa min helgedom bland dem för alltid. ²⁷ Jag ska själv bo mitt ibland dem, jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk. ²⁸ Då ska folken inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom förblir hos dem för evigt.’ ”

Profetia över Gog och Magog

38 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, vänd dig mot Gog i Magogs land, storfursten^[b] över Meshek och Tuval, och profetera mot honom. ³ Säg: ’Så säger Herren, Herren: Jag är emot dig, Gog, storfursten över Meshek och Tuval. ⁴ Jag ska dra dig bort med krokar i dina käftar och föra dig ut med hela din armé, dina hästar, dina fullt beväpnade ryttare och hela din här med stora och små sköldar och svärd i sin hand. ⁵ Folk från Persien, Kush och Put finns med dem, alla med sköld och hjälm. ⁶ Gomer med alla sina trupper, och Bet Togarma långt norrifrån, med alla sina trupper – många folk finns med dig.

⁷ Gör dig redo! Var beredd, du och alla dina trupper som har samlats hos dig, och ta befälet över dem! ⁸ Långt fram i tiden kommer du att bli uppmanad att handla. I en avlägsen framtid ska du invadera ett land, som har återhämtat sig från svärdets förödelse, vars invånare har samlats från många folk på Israels berg som länge legat öde. De har förts ut från andra folk och bor nu där alla i trygghet. ⁹ Du ska dra dit upp, komma som en storm och vara som ett moln som täcker landet, du och dina trupper, de många folken som är med dig.

¹⁰ Så säger Herren, Herren: På den tiden ska tankar slå rot i ditt sinne, och du ska lägga upp en ond plan. ¹¹ Du ska säga: ”Jag ska dra upp mot ett oskyddat land, anfalla dem som lever i fred och trygghet, alla som bor där utan murar, bommar och portar. ¹² Du vill ta byte och plundra, gå till angrepp mot de åter bebodda ruinerna och mot dem som har samlats från folken, som är rika på boskap och egendom och bor mitt i landet.” ¹³ Saba och Dedan och affärsmän från Tarshish med alla dess byar^[c] ska fråga dig: ”Kommer du för att ta byte? Har du samlat dina trupper för att plundra, för att föra bort silver och guld, ta boskap och gods, ta ett stort byte?” ’

¹⁴ Profetera därför, människa, och säg till Gog: ’Så säger Herren, Herren: På den tiden, när mitt folk Israel åter bor i trygghet i sitt land, ska du veta det. ¹⁵ Du ska komma från din plats långt borta i norr, du och många folk med dig, alla till häst, en stor skara och en väldig armé. ¹⁶ Du ska dra upp mot mitt folk Israel som ett moln som täcker landet. I kommande dagar ska det ske. Jag ska låta dig, Gog, anfalla mitt land, så att folk ska inse att jag genom dig visar min helighet inför dem.

¹⁷ Så säger Herren, Herren: Är du inte den som jag i gångna tider talade om genom mina tjänare Israels profeter, som då profeterade att jag skulle låta dig anfalla dem? ¹⁸ Den dag då Gog anfaller Israels land ska min glödande vrede uppväckas, säger Herren, Herren. ¹⁹ I min svartsjuka och flammande vrede säger jag att det på den tiden ska bli en stor jordbävning i Israels land. ²⁰ Inför mig ska alla bäva den dagen, såväl fiskarna i havet som himlens fåglar, markens djur och kräldjur som rör sig på marken, och alla människor på jorden. Bergen ska slås ner, klipporna störta omkull och murarna falla till marken.

²¹ Jag ska samla svärd mot Gog på alla mina berg, säger Herren, Herren. Var och en ska vända sitt svärd mot sin nästa. ²² Jag ska verkställa en dom mot honom med pest och blod och vräka ner slagregn, hagel, eld och svavel över honom, hans trupper och de många folk som är med honom. ²³ Så ska jag uppenbara min storhet och min helighet och göra mig känd inför många folk. Då ska de inse att jag är Herren.’

Omsätt budskapet i praktisk handling

¹⁹ Detta vet ni, mina kära syskon: var och en bör vara snabb till att lyssna, men sen till att tala och sen till vrede. ²⁰ En människas vrede för ju inte med sig det som är rättfärdigt inför Gud. ²¹ Gör er därför av med all omoral och all ondska. Ta i ödmjukhet emot det budskap som har såtts i er och som har kraft att rädda ert liv.

²² Omsätt budskapet i praktisk handling och var inte bara dess åhörare. Annars bedrar ni er själva. ²³ Den som hör budskapet men inte följer det, han liknar en man som får syn på sitt ansikte i en spegel. ²⁴ Han ser på sig själv, men går sedan därifrån och glömmer hur han såg ut. ²⁵ Men den som speglar sig själv i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer bort vad han hört, han ska bli lycklig i det han gör.

²⁶ Den som menar sig vara troende men inte kan kontrollera sin tunga, han bedrar sitt hjärta. Hans tro är värdelös. ²⁷ Men att visa omsorg om föräldralösa barn och änkor som har det svårt och att inte låta sig påverkas av den här världen är uttryck för en tro som är ren och fläckfri inför Gud, vår Fader.

Behandla alla människor lika

2 Mina syskon, ni tror ju på vår förhärligade Herre Jesus Kristus, så favorisera ingen människa.

² Tänk er att ni är samlade till gudstjänst, och in kommer en man med en guldring på fingret och klädd i fina kläder, likaså en fattig man i smutsiga kläder. ³ Om ni då genast fäster er blick på den finklädde och erbjuder honom den bästa platsen, medan någon säger till den fattige: ”Du kan stå där borta”, eller ”Sätt dig här på golvet bredvid mig”, ⁴ pågår det då inte en diskriminering bland er, och fäller ni inte orätta domar?

⁵ Lyssna på mig, mina kära syskon! Har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon till att vara rika i tron och ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? ⁶ Ändå föraktar ni de fattiga. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstol? ⁷ Är det inte de som hånar hans härliga namn, hans som kallade er?

⁸ Om ni följer den kungliga lagen,^[a] den som enligt Skriften lyder: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv”^[b], då gör ni rätt. ⁹ Om ni favoriserar människor, så syndar ni och är enligt lagen skyldiga till att ha brutit mot den. ¹⁰ Den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud har brutit mot allt. ¹¹ Han som sa: ”Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap” har ju också sagt: ”Du ska inte mörda.”^[c] Så om du mördar någon har du brutit mot lagen, även om du inte har varit otrogen i ditt äktenskap.

¹² Tala och handla som de som ska dömas efter frihetens lag. ¹³ Domen blir obarmhärtig för den som inte har visat barmhärtighet, medan barmhärtigheten triumferar över domen.

Tro utan handlingar är bara tomma ord

¹⁴ Mina syskon, vad är det för nytta med att säga att man tror om man inte omsätter sin tro i praktisk handling? Kan en sådan tro rädda någon? ¹⁵ Om en troende bror eller syster har varken mat eller kläder, ¹⁶ räcker det då med att säga till dem: ”Var lugna. Klä er varmt och ät ordentligt”, om ni inte ger dem vad de behöver?

¹⁷ Så är det alltså med tron. Om den inte omsätts i praktisk handling är den i sig själv död.

Uppmaning till alla folk att prisa Herren