Bible in 90 Days

Brännoffret

1 Herren kallade på Mose och talade till honom från uppenbarelsetältet. Han sade: ² Säg till Israels barn: När någon bland er vill bära fram ett offer åt Herren ska ni ta ert offer av boskapen, antingen av nöt eller småboskap.

³ Om han vill bära fram ett brännoffer^[a] från nötboskapen, ska han ta ett felfritt djur av hankön^[b] och föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att han ska räknas som välbehaglig inför Herrens ansikte. ^4 (A) Han ska lägga sin hand på brännofferdjurets huvud, och det blir då välbehagligt och till försoning för honom. ⁵ Han ska slakta ungtjuren inför Herrens ansikte, och Arons söner, prästerna, ska bära fram blodet och stänka det runt omkring på altaret som står vid ingången till uppenbarelsetältet. ⁶ Sedan ska han flå brännofferdjuret och stycka det, ⁷ och prästen Arons söner ska göra upp eld på altaret och lägga ved på elden. ⁸ Sedan ska Arons söner, prästerna, lägga styckena, huvudet och fettet på veden som brinner på altaret. ^9 (B) Men inälvorna och fötterna ska tvättas i vatten^[c] och därefter ska prästen bränna alltsammans på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.

¹⁰ Om han vill bära fram ett brännoffer av småboskapen, av fåren eller getterna, ska han ta ett felfritt djur av hankön. ¹¹ Han ska slakta det inför Herrens ansikte vid norra sidan av altaret, och Arons söner, prästerna, ska stänka blodet runt omkring på altaret. ¹² Han ska stycka djuret i dess delar, tillsammans med huvudet och fettet, och prästen ska lägga dem på veden som brinner på altaret. ¹³ Men inälvorna och fötterna ska tvättas i vatten och därefter ska prästen offra alltsamman och bränna det på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.

¹⁴ Och om han vill bära fram åt Herren ett brännoffer av fåglar, ska han ta sitt offer av turturduvor eller unga duvor. ¹⁵ Prästen ska bära fram djuret till altaret och vrida huvudet av det och bränna det på altaret. Blodet ska kramas ut på altarets sida. ¹⁶ Men krävan med dess orenhet ska han ta ut och kasta på askhögen vid östra sidan av altaret. ¹⁷ Han ska fläka upp fågeln vid vingarna, dock utan att slita loss dem, och prästen ska bränna den på altaret, på veden som ligger på elden. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.

Matoffret

2 ^(C) När någon vill bära fram ett matoffer^[d] åt Herren, ska hans offer bestå av fint mjöl. Han ska hälla olja^[e] på det och lägga rökelse ovanpå. ² Han ska bära fram det till Arons söner, prästerna, och prästen ska ta en handfull av mjölet och oljan samt all rökelsen och bränna det på altaret som ett påminnelseoffer. Det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.

³ Det som är över av matoffret ska tillhöra Aron och hans söner^[f]. Bland Herrens eldsoffer är det högheligt.

⁴ När du vill bära fram ett matoffer av det som bakas i ugn, ska det vara av fint mjöl, osyrade kakor blandade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja. ⁵ Om ditt offer är ett matoffer som tillreds på plåt, ska det vara av fint mjöl, osyrat och blandat med olja. ⁶ Du ska bryta sönder det i stycken och hälla olja på det. Det är ett matoffer. ⁷ Om ditt offer är ett matoffer som tillreds i panna, ska det tillredas av fint mjöl med olja. ⁸ Varje matoffer som är tillrett på något av dessa sätt ska du föra fram till Herren. Det ska bäras fram till prästen och han ska ta det till altaret. ⁹ Sedan ska prästen ta den del av matoffret som utgör påminnelseoffret och bränna det på altaret. Det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. ¹⁰ Det som blir över av matoffret ska tillhöra Aron och hans söner. Bland Herrens eldsoffer är det högheligt.

¹¹ Inget matoffer som ni bär fram åt Herren ska vara syrat, för ni ska inte bränna något av surdeg^[g] eller honung som eldsoffer åt Herren. ^12 (D) Som förstlingsoffer ska ni bära fram sådant åt Herren, men på altaret får det inte komma för att vara en ljuvlig doft. ^13 (E) Alla dina matoffer ska du beströ med salt^[h]. Du ska inte låta saltet i din Guds förbund fattas på ditt matoffer. Till alla dina offer ska du offra salt.

^14 (F) Om du vill bära fram ett matoffer åt Herren av den första skörden, ska du till ett sådant matoffer bära fram ax av grönskuren säd, rostade över eld och sönderstötta. ¹⁵ Du ska hälla olja på offret och lägga rökelse på det. Det är ett matoffer. ¹⁶ Prästen ska som påminnelseoffer bränna en del av de sönderstötta axen och oljan tillsammans med all rökelsen. Det är ett eldsoffer åt Herren.

Gemenskapsoffret

3 ^(G) Om någon vill bära fram ett gemenskapsoffer^[i] och han då vill ta sitt offer av nötboskapen, ska han föra fram ett felfritt djur inför Herrens ansikte, antingen av hankön eller honkön. ² Han ska lägga sin hand på offerdjurets huvud och sedan slakta det vid ingången till uppenbarelsetältet, och Arons söner, prästerna, ska stänka blodet runt omkring på altaret. ^3 (H) Av gemenskapsoffret ska han som eldsoffer åt Herren bära fram det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem, ⁴ de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna och leverfettet som han ska ta loss tillsammans med njurarna. ^5 (I) Sedan ska Arons söner bränna det på altaret, ovanpå brännoffret som ligger på den brinnande veden. Detta är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.

⁶ Om någon vill bära fram ett gemenskapsoffer åt Herren av småboskapen, ska han ta ett felfritt djur av hankön eller honkön. ⁷ Om han vill offra ett får, ska han föra fram det inför Herrens ansikte. ⁸ Och han ska lägga sin hand på offerdjurets huvud och sedan slakta det framför uppenbarelsetältet och Arons söner ska stänka blodet runt omkring på altaret. ⁹ Av gemenskapsoffret ska han som eldsoffer åt Herren offra fettet, hela fettsvansen, avstyckad vid ryggraden, det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem, ¹⁰ båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet, som han ska ta loss tillsammans med njurarna. ¹¹ Och prästen ska bränna det på altaret. Det är ett matoffer, ett eldsoffer åt Herren.

¹² Om någon vill offra en get, ska han föra fram den inför Herrens ansikte, ¹³ lägga sin hand på dess huvud och slakta den framför uppenbarelsetältet och Arons söner ska stänka blodet runt omkring på altaret. ¹⁴ Som ett eldsoffer åt Herren ska han offra det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem, ¹⁵ båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet, som han ska ta loss tillsammans med njurarna. ¹⁶ Sedan ska prästen bränna det på altaret. Det är ett matoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft. Allt fett tillhör Herren.^{[j] 17 (J)} Detta ska vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor. Inget fett och inget blod ska ni förtära.

Syndoffret

4 Herren talade till Mose. Han sade: ² Säg till Israels barn: Om någon syndar av misstag mot något av Herrens bud och gör något som inte får göras, ³ ska den smorde prästen, om det är han som har syndat och därmed dragit skuld över folket, offra en felfri ungtjur åt Herren till syndoffer för den synd han har begått. ⁴ Han ska föra fram tjuren inför Herrens ansikte till uppenbarelsetältets ingång och han ska lägga sin hand på tjurens huvud och sedan slakta tjuren inför Herren. ⁵ Den smorde prästen ska ta av tjurens blod och bära in det i uppenbarelsetältet, ⁶ och han ska doppa sitt finger i blodet och stänka det sju gånger inför Herrens ansikte framför förhänget till helgedomen.

⁷ Därefter ska prästen stryka med blodet på hornen på den väldoftande rökelsens altare, som står inför Herrens ansikte i uppenbarelsetältet. Men resten av blodet från tjuren ska han hälla ut vid foten av brännofferaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. ⁸ Och allt fett på syndoffertjuren ska han avlägsna, det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem, ⁹ båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet, som han ska ta loss tillsammans med njurarna. ¹⁰ Fettet ska tas ut så som det tas ut ur tjuren för gemenskapsoffret. Och prästen ska bränna det på brännofferaltaret. ^11 (K) Men tjurens hud och allt hans kött, hans huvud, fötter, inälvor och orenhet, ^12 (L) resten av tjuren, ska han föra bort utanför lägret^[k] till en ren plats, där man slår ut askan, och bränna upp det i eld som brinner på ved. På den plats där man slår ut askan ska det brännas.

^13 (M) Om Israels hela församling försyndar sig utan att folket märker det och de bryter mot något av Herrens bud och gör sådant som inte får göras och därigenom drar på sig skuld, ¹⁴ och sedan den synd de har begått blir känd, då ska församlingen offra en ungtjur till syndoffer. De ska föra fram den inför uppenbarelsetältet. ¹⁵ Och de äldste i församlingen ska lägga sina händer på tjurens huvud inför Herrens ansikte, och man ska slakta tjuren inför Herren. ¹⁶ Den smorde prästen ska bära något av tjurens blod in i uppenbarelsetältet, ¹⁷ och prästen ska doppa sitt finger i blodet och stänka sju gånger framför förhänget inför Herrens ansikte.

¹⁸ Därefter ska han stryka en del av blodet på hornen på altaret som står inför Herrens ansikte i uppenbarelsetältet. Men resten av blodet ska han hälla ut vid foten av brännofferaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. ¹⁹ Allt fett ska han ta ut ur tjuren och bränna det på altaret. ²⁰ Och han ska göra med tjuren som han gjorde med syndoffertjuren, så ska han göra med den. När prästen bringar försoning för dem, får de förlåtelse. ²¹ Sedan ska han föra ut tjuren utanför lägret och bränna den, så som han skulle göra med den förra tjuren. Detta är syndoffret för församlingen.

²² Om en ledare syndar genom att han av misstag bryter mot något av Herren sin Guds bud och gör sådant som inte får göras och han därigenom drar på sig skuld, ²³ eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, ska han som sitt offer föra fram en bock, ett felfritt djur av hankön. ²⁴ Han ska lägga sin hand på bockens huvud och sedan slakta den inför Herrens ansikte på samma plats som man slaktar brännoffret. Det är ett syndoffer. ²⁵ Prästen ska ta något av syndoffrets blod på sitt finger och stryka på brännofferaltarets horn, men resten av blodet ska han hälla ut vid foten av brännofferaltaret. ²⁶ Allt fettet ska han bränna på altaret, så som man gör med fettet vid gemenskapsoffret. Och när prästen bringar försoning för honom till rening från hans synd, får han förlåtelse.

^27 (N) Om någon av folket i landet syndar av misstag genom att göra sådant som inte får göras enligt Herrens bud och därigenom drar på sig skuld, ²⁸ eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, så ska han som sitt offer för den begångna synden föra fram en felfri get av honkön. ²⁹ Han ska lägga sin hand på syndofferdjurets huvud och sedan slakta det på den plats där brännofferdjuren slaktas. ³⁰ Prästen ska ta något av blodet på sitt finger och stryka det på brännofferaltarets horn, men resten av blodet ska han hälla ut vid altarets fot. ³¹ Allt fettet ska han ta ut så som fettet tas ut ur djuret till gemenskapsoffret och prästen ska bränna det på altaret till en ljuvlig doft för Herren. Och när prästen bringar försoning för honom, får han förlåtelse.

³² Men om någon vill offra ett lamm till syndoffer, ska han föra fram ett felfritt djur av honkön. ³³ Han ska lägga sin hand på syndofferdjurets huvud och slakta det till syndoffer på samma plats som man slaktar brännofferdjuren. ³⁴ Prästen ska ta av syndoffrets blod på sitt finger och stryka det på brännofferaltarets horn. Men resten av blodet ska han hälla ut vid altarets fot. ³⁵ Allt fettet ska han ta ut så som fettet tas ut ur lammet till gemenskapsoffret och prästen ska bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Och när prästen bringar försoning för den synd han har begått, får han förlåtelse.

Syndoffer för olika förseelser

5 Om någon hör edsförpliktelsen och kan vittna om något som han själv sett eller på annat sätt fått reda på, men inte berättar det, då syndar han och bär på missgärning. ^2 (O) Eller om någon utan att märka det rör vid något orent, antingen den döda kroppen av ett orent vilddjur eller den döda kroppen av ett orent boskapsdjur eller den döda kroppen av något slags orent smådjur, så blir han oren genom det och drar på sig skuld. ³ Eller om han utan att märka det rör vid en människas orenhet, vad det än är som kan orena, och han sedan får veta det, så drar han på sig skuld. ⁴ Eller om någon utan att märka det tanklöst avlägger en ed med sina läppar – att göra ont eller gott, vad man än i tanklöshet kan styrka med en ed – och han sedan kommer till insikt om vad han gjort, så har han dragit på sig skuld i något av dessa avseenden. ⁵ Då ska han, när han dragit på sig skuld i något av dessa fall, bekänna den synd han har begått. ⁶ Som offer för sin synd ska han föra fram åt Herren ett hondjur av småboskapen, antingen ett tacklamm eller en killing, till syndoffer. Och prästen ska bringa försoning för honom för hans synd.

⁷ Men om han inte har råd med ett sådant djur, ska han som offer för sin synd bära fram åt Herren två turturduvor eller två unga duvor, en till syndoffer och en till brännoffer. ^8 (P) Han ska bära fram dem till prästen, som först ska offra den som är avsedd till syndoffer. Han ska vrida huvudet av den invid halsen, men utan att ta bort det, ⁹ och han ska stänka något av syndoffrets blod på altarets sida. Men resten av blodet ska kramas ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer. ¹⁰ Den andra duvan ska han offra som brännoffer på föreskrivet sätt. När prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått, får han förlåtelse.

¹¹ Men om han inte har råd med två turturduvor eller två unga duvor, ska han som offer för sin synd bära fram en tiondels efa fint mjöl^[l] till syndoffer. Men han ska inte hälla någon olja på mjölet eller lägga någon rökelse^[m] på det, eftersom det är ett syndoffer. ¹² Han ska bära fram det till prästen, och prästen ska ta en handfull av det till påminnelseoffer och bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Det är ett syndoffer. ¹³ Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått i något av dessa avseenden, får han förlåtelse. Resten ska tillhöra prästen liksom vid matoffret.

Skuldoffret

¹⁴ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁵ Om någon av misstag begår en trolös handling genom att undanhålla något som är helgat åt Herren, ska han som skuldoffer föra fram åt Herren en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer i silver, ett visst antal siklar efter helgedomssikelns^[n] vikt. ¹⁶ Han ska ersätta det han har undanhållit av det helgade och lägga till en femtedel. Detta ska han ge åt prästen, och när prästen bringar försoning för honom genom skuldofferbaggen får han förlåtelse.

¹⁷ Om någon syndar utan att veta det och bryter mot något Herrens bud och gör sådant som inte får göras, drar han på sig skuld och bär på missgärning. ¹⁸ Han ska som skuldoffer föra fram till prästen en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer. Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått av misstag och utan att veta det får han förlåtelse. ¹⁹ Det är ett skuldoffer, eftersom han har dragit på sig skuld inför Herren.

6 Herren talade till Mose. Han sade: ^2 (Q) Om någon syndar och handlar trolöst mot Herren genom att ljuga för sin nästa om något som denne anförtrott honom eller överlämnat i hans vård, eller om något som han har tagit med våld, eller ifall han berövat sin nästa något genom utpressning, ³ eller om han har hittat något borttappat och ljuger om det och svär falskt i någon sak, vad det än är som en människa kan göra sig skyldig till, ⁴ då ska den som har syndat på detta sätt och därmed dragit på sig skuld återlämna det han har tagit med våld eller tillägnat sig genom utpressning eller det som anförtrotts honom, eller det borttappade som han har hittat, ^5 (R) eller vad det än gäller där han svurit falskt. Han ska ersätta det till dess fulla värde och lägga till en femtedel. Han ska ge det åt ägaren samma dag som han bär fram sitt skuldoffer.

⁶ Han ska föra fram sitt skuldoffer inför Herren, en felfri bagge av småboskapen ska han föra fram till prästen, efter det värde du bestämmer. ⁷ Och när prästen så bringar försoning för honom inför Herrens ansikte, får han förlåtelse för vad han än har gjort som har dragit skuld över honom.

Brännoffret

⁸ Herren talade till Mose. Han sade: ⁹ Ge Aron och hans söner denna befallning: Detta är lagen om brännoffret: Brännoffret ska ligga på altarets härd hela natten^[o] till morgonen och elden på altaret ska därigenom hållas brinnande. ¹⁰ Prästen ska klä sig i sin livrock av linne^[p] och ta på sig byxor av linne närmast kroppen. Han ska ta bort askan efter brännoffret som elden har förtärt på altaret och lägga den vid sidan av altaret. ¹¹ Sedan ska han ta av sig kläderna och klä sig i andra kläder och föra bort askan till en ren plats utanför lägret. ¹² Men elden på altaret ska hållas brinnande och får inte slockna. Varje morgon ska prästen där tända ny ved, och på veden ska han lägga brännoffret och bränna fettstyckena av gemenskapsoffret. ¹³ Elden ska alltid hållas brinnande på altaret. Den får inte slockna.

Matoffret

¹⁴ Detta är lagen om matoffret: Arons söner ska bära fram det inför Herrens ansikte till altaret. ¹⁵ Och prästen ska ta en handfull av offret, av det fina mjölet som hör till matoffret och av oljan, dessutom all rökelsen som ligger på matoffret. Han ska bränna det på altaret till en ljuvlig doft, som ett påminnelseoffer till Herren. ¹⁶ Det som är över av det ska Aron och hans söner äta. Osyrat ska det ätas på en helig plats. I förgården till uppenbarelsetältet ska de äta det. ¹⁷ Det ska inte bakas med surdeg. Detta är deras andel som jag har gett dem av mina eldsoffer. Det är högheligt liksom syndoffret och skuldoffret. ^18 (S) Alla av manligt kön bland Arons barn ska äta det. Det ska vara deras eviga rätt av Herrens eldsoffer från släkte till släkte. Var och en som rör vid det blir helig.

¹⁹ Och Herren talade till Mose. Han sade: ²⁰ Detta är den offergåva som Aron och hans söner ska offra åt Herren på den dag då någon av dem blir smord: en tiondels efa fint mjöl^[q] som det dagliga matoffret, hälften på morgonen och hälften på kvällen. ^21 (T) Det ska bakas på plåt med olja, och när det är blandat ska du bära fram det. Du ska offra det sönderdelat som när man offrar ett matoffer i stycken, till en ljuvlig doft för Herren. ²² Den präst bland Arons söner som blir smord i hans ställe ska göra det. Detta ska vara en evig stadga. Som ett heloffer ska det brännas åt Herren. ²³ En prästs matoffer ska alltid vara ett heloffer. Det får inte ätas.

Syndoffret

²⁴ Herren talade till Mose. Han sade: ²⁵ Säg till Aron och hans söner: Detta är lagen om syndoffret: På samma plats som brännofferdjuret slaktas ska syndofferdjuret slaktas inför Herrens ansikte. Det är högheligt. ²⁶ Den präst som offrar syndoffret ska äta det. På en helig plats ska det ätas, i förgården till uppenbarelsetältet. ²⁷ Var och en som rör vid köttet blir helig.

Om något av blodet stänks på någons kläder, ska man tvätta av det nerstänkta stället på en helig plats. ²⁸ Det lerkärl som offerköttet har kokats i ska slås sönder^[r], men om det har kokats i ett kopparkärl ska det skuras och sköljas med vatten. ²⁹ Alla av manligt kön bland prästerna får äta det. Det är högheligt. ^30 (U) Men sådant syndoffer vars blod bärs in i uppenbarelsetältet för att bringa försoning i helgedomen får inte ätas. Det ska brännas upp i eld.

Skuldoffret

7 Detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt. ² På samma plats som man slaktar brännofferdjuret ska man slakta skuldofferdjuret och man ska stänka blodet runt omkring på altaret. ³ Allt fettet ska man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna, ⁴ de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet som man ska ta loss tillsammans med njurarna. ⁵ Prästen ska bränna det på altaret till ett eldsoffer åt Herren. Det är ett skuldoffer. ⁶ Alla av manligt kön bland prästerna ska äta det. På en helig plats ska det ätas. Det är högheligt.

⁷ Det som gäller för syndoffret ska också gälla för skuldoffret. Samma lag ska gälla för dem båda. Offerköttet ska tillhöra den präst som bringar försoning med det. ⁸ När en präst bär fram brännoffer för någon, ska huden av brännofferdjuret som bärs fram tillhöra den prästen. ⁹ Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt ska alltid tillfalla den präst som bär fram det. ¹⁰ Men ett matoffer som är blandat med olja eller som bärs fram torrt ska alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene såväl som den andre.

Gemenskapsoffret

^11 (V) Detta är lagen om gemenskapsoffret, när ett sådant bärs fram åt Herren: ¹² Om någon vill offra det som ett gemenskapsoffer, ska han förutom det slaktdjur som hör till gemenskapsoffret bära fram osyrade kakor blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja och fint mjöl, hopknådat i form av kakor som är blandade med olja. ¹³ Tillsammans med kakor av syrat bröd ska han som offergåva bära fram det slaktdjur som hör till det tackoffer han offrar som gemenskapsoffer. ¹⁴ Av detta ska han bära fram en kaka av varje offer som en gåva åt Herren. Denna ska tillhöra den präst som stänker gemenskapsoffrets blod på altaret. ¹⁵ Köttet av det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer som bärs fram som gemenskapsoffer ska ätas samma dag det har offrats. Ingenting av det får lämnas kvar till nästa morgon.

¹⁶ Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram är ett löftesoffer^[s] eller ett frivilligt offer, ska även det offerdjuret ätas samma dag som det har offrats. Men det som blivit över får ätas nästa dag. ¹⁷ Skulle ändå något av offerköttet bli kvar, ska det brännas upp i eld på tredje dagen. ¹⁸ Om någon på tredje dagen äter av köttet från gemenskapsoffret, blir offret inte välbehagligt. Han som offrat det får inte räkna sig det tillgodo, utan köttet anses som orent. Den som äter av det kommer att bära på skuld. ¹⁹ Inte heller får man äta det kött som varit i beröring med något orent, utan det ska brännas upp i eld. I övrigt kan köttet ätas av var och en som är ren.

²⁰ Men den som äter kött av Herrens gemenskapsoffer medan han är oren, han ska utrotas ur sitt folk. ^21 (W) Och om någon rör vid något orent, en människas orenhet eller ett orent djur eller vilken annan orenhet som helst och han ändå äter kött av Herrens gemenskapsoffer, ska han utrotas ur sitt folk.

Förbud mot att äta fett och blod

²² Herren talade till Mose. Han sade: ^23 (X) Säg till Israels barn: Ni ska inte äta något fett av kor, får eller getter. ^24 (Y) Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur får användas till alla slags behov, men ni ska inte äta det, ²⁵ för var och en som äter fettet av något djur som bärs fram som eldsoffer åt Herren ska utrotas ur sitt folk.

^26 (Z) Och ni ska inte förtära något blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. ²⁷ Var och en som förtär blod ska utrotas ur sitt folk.

Prästernas andel

²⁸ Och Herren talade till Mose. Han sade: ²⁹ Säg till Israels barn: Den som vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren ska av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt Herren.

³⁰ Med egna händer ska han bära fram Herrens eldsoffer. Fettet och bringan ska han bära fram, och bringan ska lyftas som ett lyftoffer^[t] inför Herrens ansikte. ³¹ Fettet ska prästen bränna på altaret, men bringan ska tillhöra Aron och hans söner. ³² Också det högra lårstycket ska ni ge åt prästen som en gåva av era gemenskapsoffer. ³³ Den bland Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fettet ska ha det högra lårstycket som sin andel. ^34 (AA) Av israeliternas gemenskapsoffer tar jag lyftofferbringan och offergärdslåret och ger dem åt prästen Aron och åt hans söner som en evig rätt från Israels barn.

³⁵ Detta är Arons och hans söners smörjelselott av Herrens eldsoffer, den lott som de fick den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. ³⁶ Denna lott skulle de enligt Herrens befallning få av Israels barn som en evig rätt, släkte efter släkte, på den dag då han smorde dem.

Avslutning om offren

³⁷ Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret. ³⁸ Herren gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt Herren i Sinai öken.

Arons och hans söners prästvigning

8 Herren talade till Mose. Han sade: ^2 (AB) ”För fram Aron och hans söner tillsammans med honom, deras kläder och smörjelseoljan^[u] samt syndoffertjuren och de två baggarna och korgen med de osyrade bröden. ³ Samla sedan hela församlingen vid ingången till uppenbarelsetältet.” ⁴ Mose gjorde som Herren hade befallt honom, och församlingen samlades vid uppenbarelsetältets ingång. ⁵ Och Mose sade till församlingen: ”Detta är vad Herren har befallt mig att göra.”

⁶ Han förde fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten. ^7 (AC) Och han satte tunikan på Aron och spände på honom bältet, klädde på honom kåpan, satte fast efoden^[v] med efodens skärp och fäste med det ihop alltsamman på honom. ^8 (AD) Han satte på honom bröstskölden och lade in urim och tummim^[w] i skölden. ⁹ Han satte också turbanen på hans huvud och framtill på turbanen satte han den skinande plattan av guld, det heliga diademet, så som Herren hade befallt Mose. ^10 (AE) Och Mose tog smörjelseoljan och smorde tabernaklet och allt som fanns i det och helgade det. ¹¹ Han stänkte oljan sju gånger på altaret och smorde altaret och alla dess tillbehör och karet med dess fotställning för att helga dem. ¹² Han hällde en del av smörjelseoljan på Arons huvud och smorde honom^[x] för att helga honom. ¹³ Och Mose förde fram Arons söner och satte på dem tunikor, spände på dem bälten och band på dem huvor, så som Herren hade befallt Mose.

^14 (AF) Mose förde fram syndoffertjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på syndoffertjurens huvud. ¹⁵ Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strök med sitt finger runt omkring på altarets horn och renade altaret. Men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret och helgade det för att bringa försoning för det. ¹⁶ Och han tog allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett, och Mose brände det på altaret. ¹⁷ Men resten av tjuren, hud och kött och orenhet, brände han upp i eld utanför lägret, så som Herren hade befallt honom.

^18 (AG) Och han förde fram brännofferbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud. ¹⁹ Sedan slaktades den och Mose stänkte blodet runt omkring på altaret. ²⁰ Han styckade baggens kropp och brände huvudet och styckena och istret. ²¹ Inälvorna och benen tvättade han i vatten. Sedan brände Mose hela baggen på altaret. Det var ett brännoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren, så som Herren hade befallt Mose.

^22 (AH) Därefter förde han fram den andra baggen, prästvigningsbaggen, och Aron och hans söner lade händerna på baggens huvud. ²³ Sedan slaktades den och Mose tog av blodet och strök på Arons högra örsnibb, tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot. ²⁴ Han förde fram Arons söner och Mose strök något av blodet på deras högra örsnibb, tummen på deras högra hand och stortån på deras högra fot. Men resten av blodet stänkte Mose runt omkring på altaret.

²⁵ Sedan tog han fettet, svansen och allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket. ²⁶ Och ur korgen med de osyrade bröden som stod inför Herrens ansikte tog han en osyrad kaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka och lade dem på fettstyckena och det högra lårstycket. ²⁷ Allt detta lade han i händerna på Aron och hans söner, och de lyfte det som ett lyftoffer inför Herrens ansikte.

²⁸ Sedan tog Mose det ur deras händer och brände det på altaret, ovanpå brännoffret. Det var ett prästvigningsoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren. ²⁹ Och Mose tog bringan – den var Moses del av prästvigningsoffrets bagge – och lyfte den som ett lyftoffer inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose.

^30 (AI) Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron och hans kläder, på hans söner och hans söners kläder. Så helgade han Aron och hans kläder, hans söner och hans söners kläder. ³¹ Sedan sade Mose till Aron och hans söner: ”Koka köttet vid ingången till uppenbarelsetältet, och där ska ni äta det tillsammans med brödet som är i prästvigningskorgen, så som jag har befallt: Aron och hans söner ska äta det. ³² Men det som blir kvar av köttet eller av brödet ska ni bränna upp i eld.

³³ Under sju dagar^[y] ska ni inte lämna uppenbarelsetältets ingång, inte förrän era prästvigningsdagar är över, för er prästvigning ska vara i sju dagar. ³⁴ Herren har befallt att så som det har gått till i dag ska det också ske i fortsättningen, för att försoning ska bringas för er. ³⁵ Vid ingången till uppenbarelsetältet ska ni stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och ni ska iaktta vad Herren har befallt er att iaktta för att ni inte ska dö. Detta har jag fått befallning om.”

³⁶ Och Aron och hans söner gjorde allt som Herren hade befallt genom Mose.

Arons första offer

9 På åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och de äldste i Israel. ² Han sade till Aron: ”Ta dig en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herrens ansikte. ³ Och säg till Israels barn: Ta en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda ettåriga och felfria, till brännoffer. ⁴ Ta dessutom en tjur och en bagge till gemenskapsoffer för att offra dem inför Herrens ansikte och dessutom ett matoffer blandat med olja, för i dag ska Herren uppenbara sig för er.”

⁵ De tog det som Mose hade gett befallning om och förde fram det inför uppenbarelsetältet och hela församlingen trädde fram och ställde sig inför Herrens ansikte. ⁶ Då sade Mose: ”Detta är vad Herren har befallt er att göra för att Herrens härlighet ska visa sig för er.”

⁷ Och Mose sade till Aron: ”Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning för dig själv och för folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning för dem, så som Herren har befallt.”

⁸ Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferkalv. ⁹ Arons söner bar fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och strök på altarets horn, men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. ¹⁰ Syndofferdjurets fett, njurar och leverfett brände han på altaret, så som Herren hade befallt Mose. ¹¹ Men köttet och huden brände han upp i eld utanför lägret. ¹² Sedan slaktade han brännofferdjuret, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret. ¹³ De räckte honom det styckade brännofferdjuret med dess huvud, och han brände det på altaret. ¹⁴ Han tvättade inälvorna och benen och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.

¹⁵ Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndofferbock och slaktade den och offrade den till syndoffer på samma sätt som det förra syndofferdjuret. ¹⁶ Och han förde fram brännofferdjuret och offrade det på föreskrivet sätt. ¹⁷ Han bar också fram matoffret och tog en handfull av det och brände det på altaret, förutom morgonens brännoffer. ¹⁸ Sedan slaktade han tjuren och baggen, som var folkets gemenskapsoffer, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret. ¹⁹ Fettstyckena av tjuren samt baggens fettsvans och det fett som omsluter inälvorna, liksom njurarna och leverfettet ²⁰ lade de på bringorna, och han brände fettstyckena på altaret. ²¹ Men bringorna och det högra lårstycket lyfte Aron som ett lyftoffer inför Herrens ansikte, så som Mose hade befallt.

^22 (AJ) Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade dem. Därefter steg han ner, sedan han hade offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret. ²³ Och Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet. Sedan gick de ut igen och välsignade folket. Då visade sig Herrens härlighet för allt folket. ^24 (AK) Eld gick ut från Herren och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg det, jublade de och föll ner på sina ansikten.

Nadabs och Abihus synd

10 ^(AL) Men Arons söner Nadab och Abihu^[z] tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld^[aa] inför Herrens ansikte, något som han inte hade befallt dem. ^2 (AM) Då gick eld ut från Herren och förtärde dem, och de dog inför Herren. ^3 (AN) Och Mose sade till Aron: ”Detta är vad Herren har sagt: På dem som står mig nära ska jag visa mig helig och inför allt folket visa mig härlig.” Och Aron teg stilla^[ab].

^4 (AO) Mose kallade till sig Mishael och Elsafan, söner till Arons farbror Ussiel, och sade till dem: ”Kom fram och bär ut era släktingar från helgedomen, utanför lägret.” ⁵ Då steg de fram och bar ut dem i deras tunikor från lägret, så som Mose hade sagt. ⁶ Sedan sade Mose till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar: ”Ni ska inte ha ert hår oordnat eller riva sönder era kläder^[ac]. Annars kan ni dö och vrede drabbar hela församlingen. Men era bröder, hela Israels hus, får gråta över den brand som Herren har tänt. ^7 (AP) Ni ska inte lämna uppenbarelsetältets ingång, för att ni inte ska dö, för Herrens smörjelseolja är på er.” Och de gjorde enligt Moses ord.

Regler för präster

⁸ Herren talade till Aron. Han sade: ^9 (AQ) ”För att ni inte ska dö får varken du själv eller dina söner dricka vin eller starka drycker^[ad] när ni ska gå in i uppenbarelsetältet. Det ska vara en evig stadga för er från släkte till släkte. ¹⁰ Ni ska skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent. ¹¹ Och ni ska lära Israels barn alla de stadgar^[ae] som Herren har kungjort för dem genom Mose.”

^12 (AR) Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans kvarvarande söner: ”Ta det matoffer som har blivit över av Herrens eldsoffer och ät det osyrat vid sidan av altaret, för det är högheligt. ¹³ Ni ska äta det på en helig plats, för det är din och dina söners lagliga rätt av Herrens eldsoffer. Den befallningen har jag fått. ^14 (AS) Lyftofferbringan och offergärdslåret ska ni äta på en ren plats, du och dina söner och döttrar med dig, för du har fått dem som din och dina söners lagliga rätt av Israels barns gemenskapsoffer. ¹⁵ Tillsammans med eldsoffren av fettstyckena ska offergärdslåret och lyftofferbringan bäras fram för att lyftas som ett lyftoffer inför Herrens ansikte. De ska tillhöra dig och dina söner med dig som en evig rätt, så som Herren har befallt.”

^16 (AT) Mose frågade efter syndofferbocken, och se, den var uppbränd. Då blev Mose vred på Eleasar och Itamar, Arons kvarvarande söner, och sade: ¹⁷ ”Varför har ni inte ätit syndoffret^[af] på den heliga platsen? Det är ju högheligt. Han har gett er det för att ni ska ta bort församlingens skuld och bringa försoning för dem inför Herrens ansikte. ^18 (AU) Se, dess blod har inte burits in i helgedomens inre. Därför skulle ni ha ätit upp köttet på helig plats, så som jag hade befallt.”

¹⁹ Men Aron sade till Mose: ”Se, de har i dag offrat sitt syndoffer och brännoffer inför Herrens ansikte och du vet vad som har hänt mig. Om jag nu i dag hade ätit syndofferkött, skulle det ha varit välbehagligt för Herren?” ²⁰ När Mose hörde det var han nöjd.

Rena och orena djur

11 Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ^2 (AV) Säg till Israels barn: Detta är de djur som ni får äta bland alla fyrfotadjur på jorden: ³ Alla de djur som har helt kluvna klövar och som idisslar får ni äta. ⁴ Men av de djur som idisslar och av dem som har kluvna klövar ska ni inte äta dessa:

⁸ Köttet av dessa djur ska ni inte äta, och ni ska inte heller röra vid deras döda kroppar. De ska vara orena för er.

^9 (AW) Detta får ni äta av det som är i vattnet: Allt i vattnet, sjöarna och floderna som har fenor och fjäll, det får ni äta. ¹⁰ Men allt i sjöarna och floderna som inte har fenor och fjäll av allt det som rör sig och lever i vattnet, det ska ni betrakta som något avskyvärt. ¹¹ De ska vara avskyvärda för er. Av deras kött ska ni inte äta, och deras döda kroppar ska ni avsky. ¹² Allt i vattnet som inte har fenor och fjäll ska vara avskyvärda för er.

^13 (AX) Dessa fåglar^[ai] ska ni räkna som avskyvärda, de ska inte ätas, de är avskyvärda: örnen, lammgamen, havsörnen, ¹⁴ gladan, falken med dess arter, ¹⁵ korpen med dess arter, ¹⁶ strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter, ¹⁷ ugglan, dykfågeln, uven, ¹⁸ tinsemetfågeln, pelikanen, ¹⁹ asgamen, storken, regnpiparen med dess arter, härfågeln och fladdermusen.

²⁰ Alla de flygande smådjur som går på alla fyra ska vara avskyvärda för er. ²¹ Av alla de flygande smådjur som går på alla fyra får ni endast äta dem som ovanför sina fötter har två ben att hoppa med på jorden. ²² Dessa får ni äta bland gräshopporna^[aj]: arbe med dess arter, soleam med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter. ²³ Men alla andra flygande smådjur som har fyra fötter ska vara avskyvärda för er.

^24 (AY) Var och en som rör vid den döda kroppen av något av följande djur drar på sig orenhet och ska vara oren ända till kvällen, ²⁵ och var och en som har burit bort någon sådan död kropp ska tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen: ²⁶ Alla de fyrfotadjur som har klövar, men inte helt kluvna, och som inte idisslar, de ska vara orena för er. Var och en som rör vid dem blir oren. ²⁷ Och alla slags fyrfotadjur som går på tassar ska vara orena för er. Var och en som rör vid deras döda kroppar ska vara oren ända till kvällen. ²⁸ Den som bär bort en sådan död kropp ska tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen. De ska vara orena för er.

²⁹ Bland de smådjur som rör sig på marken ska dessa vara orena för er: vesslan, jordråttan, de olika slagen av ödlor, ³⁰ geckoödlan, landkrokodilen, letaödlan, sandödlan och kameleonten. ³¹ Bland alla smådjur ska dessa vara orena för er. Var och en som rör vid dem när de är döda ska vara oren ända till kvällen.

³² Allt som ett sådant djur faller på när det är dött blir orent, vare sig det är något slags träkärl eller kläder, något av skinn eller en säck eller vilken annan sak det kan vara som används till något behov. Man ska lägga det i vatten, och det ska vara orent ända till kvällen, då det blir rent. ³³ Om något sådant faller ner i ett lerkärl blir allt som är i det orent, och ni ska slå sönder kärlet. ³⁴ All mat man äter som är tillredd med vatten från ett sådant kärl är oren, och all dryck man dricker ur ett sådant kärl blir oren av det. ³⁵ Allt som en sådan död kropp faller på blir orent. Är det en ugn eller öppen eldstad ska den förstöras, eftersom den blir oren. Den ska vara oren för er. ³⁶ Men en källa eller en brunn, en plats dit vatten samlas, ska förbli ren. Men om någon rör vid själva den döda kroppen blir han oren. ³⁷ Om en sådan död kropp faller på något slags utsäde, något man sår, förblir det rent. ³⁸ Men om vatten har kommit på säden och en sådan död kropp sedan faller på den, ska den vara oren för er.

³⁹ Om något fyrfotadjur som får ätas av er, dör, ska den som rör vid den döda kroppen vara oren ända till kvällen. ^40 (AZ) Den som äter kött av en sådan död kropp ska tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen. Den som bär bort den döda kroppen ska tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen.

⁴¹ Alla slags smådjur som rör sig på jorden är avskyvärda, de får inte ätas. ⁴² Varken av det som går på buken eller av det som går på fyra eller flera fötter bland alla de smådjur som rör sig på jorden ska ni äta något, för de är avskyvärda. ⁴³ Gör er inte själva avskyvärda genom något av dessa kryp. Dra inte på er orenhet genom sådana, så att ni blir orena genom dem, ^44 (BA) för jag är Herren er Gud. Ni ska hålla er heliga och vara heliga, för jag är helig^[ak]. Orena er inte genom något av de smådjur som rör sig på jorden, ⁴⁵ för jag är Herren som har fört er upp ur Egyptens land för att vara er Gud. Så ska ni nu vara heliga, för jag är helig.

⁴⁶ Detta är lagen om fyrfotadjuren, om fåglarna, om alla slags levande varelser som rör sig i vattnet och om alla slags smådjur som rör sig på jorden. ⁴⁷ Den visar hur man ska kunna skilja mellan orent och rent, mellan de djur som får ätas och de som inte får ätas.

Kvinnors rening när de fött barn

12 Herren talade till Mose. Han sade: ^2 (BB) Säg till Israels barn: När en kvinna blir havande och föder en pojke, ska hon vara oren i sju dagar, lika många dagar som vid sin månadsrening ska hon vara oren. ^3 (BC) På åttonde dagen ska hans förhud omskäras. ⁴ Sedan ska kvinnan stanna hemma i trettiotre dagar, under sitt reningsflöde^[al]. Hon får inte röra vid något som är heligt och inte heller komma till helgedomen förrän hennes reningsdagar är över. ⁵ Men om det är en flicka som hon har fött, ska kvinnan vara oren i två veckor som vid sin månadsrening. Sedan ska hon stanna hemma i sextiosex dagar under sitt reningsflöde.

^6 (BD) När hennes reningsdagar är över efter att hon fött son eller dotter ska hon komma till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, med ett årsgammalt lamm som brännoffer och en ung duva eller turturduva som syndoffer. ⁷ Prästen ska offra det inför Herrens ansikte och bringa försoning för henne, så blir hon ren från sitt blodflöde. Detta är lagen om en barnaföderska, både när hon har fött en pojke och när hon har fött en flicka.

^8 (BE) Men om hon inte har råd med ett får, ska hon ta två turturduvor eller två unga duvor^[am], en till brännoffer och en till syndoffer. Prästen ska så bringa försoning för henne och hon blir ren.

Lagar om olika sorters spetälska

13 Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ^2 (BF) När någon får en upphöjning på huden eller ett utslag eller en ljus fläck och det utvecklas till något som liknar spetälska^[an] på hans hud, ska han föras till prästen Aron eller någon av hans söner, prästerna. ³ Prästen ska se på det angripna stället på huden. Om han då finner att håret på det angripna stället har vitnat och att det angripna stället visar sig djupare än den övriga huden på kroppen, då är det spetälska. När prästen ser det, ska han förklara honom oren.

⁴ Och om den ljusa fläcken på hans hud är vit men inte visar sig djupare än den övriga huden och om håret på den inte har vitnat, ska prästen hålla den angripne instängd i sju dagar. ⁵ Den sjunde dagen ska prästen se på honom. Om han då finner att det angripna stället är oförändrat och att det onda inte har brett ut sig på huden, ska han för andra gången hålla honom instängd i sju dagar. ⁶ Sedan ska prästen se på honom igen på sjunde dagen. Om det angripna stället har bleknat och det onda inte har brett ut sig på huden, ska han förklara honom ren, eftersom det då är ett vanligt utslag. När han har tvättat sina kläder är han ren.

⁷ Men om utslaget breder ut sig på huden, sedan han visat sig för prästen för att förklaras ren, ska han visa sig för prästen en gång till. ⁸ Om prästen ser att utslaget har brett ut sig på huden, ska prästen förklara honom oren, för då är det spetälska.

⁹ När någon får spetälska, ska han föras till prästen, ¹⁰ och prästen ska se på honom. Om det finns en vit upphöjning på huden och håret har vitnat där och svallkött har bildats i upphöjningen, ¹¹ då är det gammal spetälska på hans hud, och prästen ska förklara honom oren. Han ska inte stänga in honom, för han är oren. ¹² Men om spetälskan har brutit ut så att hela huden är täckt av spetälska på den angripne, från huvud till fot, överallt där prästen ser, ¹³ då ska prästen undersöka honom. Om han då finner att spetälska täcker hela hans kropp, ska han förklara den angripne ren. Hela hans kropp har blivit vit, han är ren.

¹⁴ Men så snart svallkött visar sig på honom är han oren. ¹⁵ När prästen ser svallköttet, ska han förklara honom oren. Svallköttet är orent, det är spetälska. ¹⁶ Men om svallköttet förändras och stället blir vitt, ska han gå till prästen. ¹⁷ Och prästen ska se på honom och om det angripna stället har blivit vitt, ska han förklara den angripne ren. Han är då ren.

¹⁸ När någon på sin hud har haft en böld som har läkts, ¹⁹ men det sedan visar sig en vit upphöjning eller en rödvit fläck på det ställe där bölden var, ska han visa sig för prästen, ²⁰ och prästen ska se på honom. Om denne finner att stället är lägre än den övriga huden och att håret på det har vitnat, då ska han förklara honom oren, för han är angripen av spetälska som har brutit ut där bölden var. ²¹ Men om prästen undersöker honom och finner att vitt hår saknas där, att stället inte är lägre än den övriga huden och att det är blekt, då ska prästen hålla honom instängd i sju dagar. ²² Om då det onda breder ut sig på huden, då ska prästen förklara honom oren, för han är angripen. ²³ Men om den ljusa fläcken stannar kvar på sin plats och inte breder ut sig, då är det ett ärr efter bölden, och prästen ska förklara honom ren.

²⁴ Om någon får ett brännsår på sin hud och det sedan blir en rödvit eller en vit fläck av ärrbildningen i brännsåret, ²⁵ ska prästen undersöka det. Om håret på fläcken har vitnat och den visar sig vara djupare än huden, då är det spetälska som har brutit ut i brännsåret. Därför ska prästen förklara honom oren, för han är angripen av spetälska.

²⁶ Men om prästen undersöker stället och finner att vitt hår saknas på den ljusa fläcken, att stället inte är lägre än den övriga huden och att det är blekt, då ska prästen hålla honom instängd i sju dagar. ²⁷ Och prästen ska se på honom den sjunde dagen. Om det onda har brett ut sig på huden, då ska prästen förklara honom oren, för han är angripen av spetälska. ²⁸ Men om den ljusa fläcken stannar kvar på sin plats och inte breder ut sig på huden och förblir blek, då är det en upphöjning efter brännsåret. Prästen ska förklara honom ren, eftersom det är ett märke efter brännsåret.

²⁹ Om en man eller kvinna får en fläck på huvudet eller hakan, ³⁰ ska prästen undersöka fläcken. Om den då visar sig djupare än huden och där finns gulaktigt, tunt hår, då ska prästen förklara den angripne oren, för det är elakartad spetälskeskorv eller spetälska på huvud eller haka.

³¹ Men om prästen ser på det ställe som angripits av skorven och det inte är djupare än huden och det inte finns något svart hår i det, då ska prästen hålla den som angripits av skorven instängd i sju dagar. ³² Den sjunde dagen ska prästen se på det angripna stället. Om skorven då inte har brett ut sig och där inte finns något gulaktigt hår och skorven inte visar sig djupare än huden, ³³ då ska den sjuke raka sig utan att raka det skorviga stället, och prästen ska för andra gången hålla honom instängd i sju dagar.

³⁴ Den sjunde dagen ska prästen se på den skorvsjuke. Om skorven inte har brett ut sig på huden och inte visar sig djupare än huden, ska prästen förklara honom ren. Han ska tvätta sina kläder och vara ren. ³⁵ Men om skorven breder ut sig på huden, sedan han har förklarats ren, ³⁶ ska prästen se på honom. Om skorven då har brett ut sig på huden behöver han inte närmare se efter om det finns något gulaktigt hår, eftersom han är oren.

³⁷ Men om skorven visar sig oförändrad och det har växt svart hår på stället, då är skorven läkt.

Han är ren, och prästen ska förklara honom ren.

³⁸ När någon, man eller kvinna, får ljusa fläckar på huden, särskilt vita, ljusa fläckar, ³⁹ ska prästen se på den angripne. Om de ljusa fläckarna på huden är blekvita, då är det ett ofarligt utslag på huden. Han är ren.

⁴⁰ När håret på en mans huvud faller av, är det vanlig bakskallighet. Han är ren. ⁴¹ Om håret faller av på främre delen av huvudet, är det vanlig framskallighet och han är ren. ⁴² Men om det uppstår en rödvit fläck på det skalliga stället, baktill eller framtill, då är det spetälska som har brutit ut på det skalliga stället, baktill eller framtill, ⁴³ och prästen ska se på honom. Om den upphöjda fläcken på det skalliga stället, bak eller fram, då är rödvit och visar sig likna spetälska på kroppens hud, ⁴⁴ då är mannen spetälsk. Han är oren. Prästen ska förklara honom oren, eftersom han är angripen på sitt huvud.

⁴⁵ Den som är angripen av spetälska ska gå med sönderrivna kläder. Han ska ha sitt hår ovårdat och skyla sitt skägg^[ao] och ropa: ”Oren! Oren!” ^46 (BG) Så länge han är angripen av spetälska ska han vara oren. Han är oren och ska bo avskilt. Han ska ha sin bostad utanför lägret.

⁴⁷ När ett klädesplagg blir angripet av spetälska^[ap] – ett plagg av ylle eller linne, ⁴⁸ ett vävt eller virkat tyg av linne eller ylle, ett skinn eller något som är tillverkat av skinn – ⁴⁹ och det angripna stället är grönaktigt eller rödaktigt på plagget eller skinnet, det vävda eller virkade tyget eller skinnföremålet eller vad det än är, då är stället angripet av spetälska och ska visas för prästen. ⁵⁰ Och prästen ska se på det angripna stället och det föremål som angripits ska vara inlåst i sju dagar.

⁵¹ Den sjunde dagen ska han se på det angripna stället. Om skadan har brett ut sig på plagget eller det vävda eller virkade tyget eller skinnet eller det som är gjort av skinnet, så är stället angripet av elakartad spetälska. Det är orent. ⁵² Man ska bränna upp plagget eller det vävda eller virkade tyget av ylle eller linne eller skinnföremålet, vad det än är som är angripet, eftersom det är elakartad spetälska. Allt ska brännas upp i eld.

⁵³ Men om prästen ser på stället och fläcken inte har brett ut sig på plagget eller det vävda eller virkade tyget eller skinnföremålet, vad det än är, ⁵⁴ ska han befalla att man tvättar den sak där det angripna stället finns, och prästen ska ha den inlåst i ytterligare sju dagar. ⁵⁵ Han ska efter tvättningen se på det angripna stället. Om fläcken då inte har ändrat utseende är saken oren, även om fläcken inte har brett ut sig. Du ska bränna upp den i eld. Det är en frätfläck, vare sig den sitter på avigsidan eller på rätsidan.

⁵⁶ Men om prästen ser på det angripna stället och finner att det har bleknat efter tvättningen, då ska han riva bort det från plagget eller skinnet eller det vävda eller virkade tyget. ⁵⁷ Om en fläck visar sig igen på plagget eller det vävda eller virkade tyget eller skinnföremålet, vad det än är, så är det spetälska som har brutit ut. Föremålet med det angripna stället ska du bränna upp i eld. ⁵⁸ Men om fläcken på plagget eller det vävda eller stickade tyget eller skinnföremålet, vad det än är, har gått bort genom tvättningen, ska plagget tvättas en andra gång och blir då rent.

⁵⁹ Detta är lagen om det som blir angripet av spetälska, plagg av ylle eller linne eller vävt eller virkat tyg eller skinnföremål, vad det än är. Efter denna lag ska det förklaras rent eller orent.

Den spetälskes rening

14 Herren talade till Mose. Han sade: ^2 (BH) Detta är lagen om den spetälske den dag han ska renas: Han ska föras till prästen^{[aq] 3} och prästen ska gå ut utanför lägret och se på honom. Om han är botad från sin spetälska ^4 (BI) ska prästen befalla att man för den som ska renas tar två levande rena fåglar, cederträ^[ar], karmosinrött garn och isop. ⁵ Prästen ska befalla att den ena fågeln slaktas över ett lerkärl med friskt vatten^[as]. ⁶ Sedan ska han ta den levande fågeln, cederträet, det karmosinröda garnet och isopen och doppa alltsammans med den levande fågeln i blodet från fågeln som slaktades över det friska vattnet. ⁷ Han ska stänka sju gånger på den som ska renas från spetälskan, och när han så har renat honom ska han släppa fri den levande fågeln ute på marken.

^8 (BJ) Den som ska renas ska tvätta sina kläder och raka av allt sitt hår och bada i vatten, så blir han ren och får sedan gå in i lägret. Men han ska stanna utanför sitt tält i sju dagar. ⁹ På sjunde dagen ska han raka av allt sitt hår, både huvudhåret, skägget och ögonbrynen. Allt sitt hår ska han raka av. Och han ska tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten, så blir han ren.

¹⁰ På åttonde dagen ska han ta två felfria lamm av hankön, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön och tre tiondels efa fint mjöl blandat med olja till matoffer, och vidare en log olja^[at]. ¹¹ Och prästen som utför reningen ska ställa fram den som ska renas och allt det andra inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. ¹² Prästen ska ta det ena lammet med tillhörande logmått olja och offra det till ett skuldoffer och lyfta det som ett lyftoffer inför Herrens ansikte. ^13 (BK) Han ska slakta lammet på samma plats som man slaktar syndofferdjuren och brännofferdjuren, på en helig plats, för skuldoffret tillhör liksom syndoffret prästen. Det är högheligt.

¹⁴ Och prästen ska ta något av skuldoffrets blod och stryka det på högra örsnibben på den som ska renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå. ¹⁵ Sedan ska prästen ta av tillhörande log olja och hälla i sin vänstra hand. ¹⁶ Han ska doppa sitt högra pekfinger i oljan som han har i vänster hand och stänka något av oljan med sitt finger sju gånger inför Herrens ansikte. ¹⁷ Av den olja som är kvar i hans hand ska prästen stryka på högra örsnibben på den som ska renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå, ovanpå skuldofferblodet. ¹⁸ Det som sedan är kvar av oljan i prästens hand ska han hälla på huvudet på den som ska renas. Så ska prästen bringa försoning för honom inför Herrens ansikte. ¹⁹ Därefter ska han offra syndoffret och bringa försoning för den som ska renas, så att han blir fri från sin orenhet. Sedan ska prästen slakta brännofferdjuret. ²⁰ Han ska offra brännoffret och matoffret på altaret. När prästen så bringar försoning för honom, blir han ren.

²¹ Men om han är fattig och inte har råd med så mycket, ska han ta endast ett lamm till skuldoffer och lyfta det för att bringa försoning för sig, och endast en tiondels efa fint mjöl, blandat med olja, till matoffer samt en log olja^[au], ²² och dessutom två turturduvor eller två unga duvor, allt eftersom han har råd. Den ena duvan ska vara till syndoffer och den andra till brännoffer. ²³ För att förklaras ren ska han på åttonde dagen bära allt detta till prästen, till uppenbarelsetältets ingång inför Herrens ansikte. ²⁴ Prästen ska ta skuldofferlammet och det logmått olja som hör till det, och han ska lyfta det som ett lyftoffer inför Herrens ansikte.

²⁵ När skuldofferlammet har slaktats, ska prästen ta av skuldoffrets blod och stryka på högra örsnibben på den som ska renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå. ²⁶ Sedan ska prästen hälla något av oljan i sin vänstra hand, ²⁷ och han ska med sitt högra pekfinger stänka något av oljan som han har i vänster hand sju gånger inför Herrens ansikte. ²⁸ Och prästen ska med oljan som han har i handen stryka på högra örsnibben på den som ska renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå, ovanpå skuldofferblodet. ²⁹ Det som är kvar av oljan i prästens hand ska han hälla på huvudet på den som ska renas, för att bringa försoning för honom inför Herrens ansikte.

³⁰ Sedan ska han offra den ena av turturduvorna eller av de unga duvorna, vad han nu har haft råd till. ³¹ Av det han kunnat skaffa ska han offra den ena till syndoffer och den andra till brännoffer tillsammans med matoffret. Så ska prästen bringa försoning inför Herrens ansikte för den som ska renas.

³² Detta är lagen om den som har blivit angripen av spetälska men inte har råd att skaffa vad som enligt lagen hör till hans rening.