4 Mosebok 31-32

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Kriget mot Midjan

^1-2 Herren talade än en gång till Mose och sa: Hämnas på midjaniterna, som förlett er till avgudadyrkan, innan det är dags för dig att dö.

³ Då sa Mose till folket: En del av er måste gripa till vapen i Herrens krig mot midjaniterna.

^4-5 Kalla samman 1.000 man från varje stam.Man gjorde som Mose hade befallt, och Mose sände ut 12.000 beväpnade män i strid.

⁶ Pinehas, prästen Eleasars son, ledde dem i striden, åtföljd av arken och stridstrumpeter.

⁷ De kämpade mot midjaniterna och dödade dem alla,

⁸ bland dem de fem midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba. Även Bileam, Beors son, blev dödad.

^9-11 Sedan tog den israelitiska armén alla kvinnor och barn som fångar och lade beslag på boskap, hjordar och annat byte. Alla städer och byar i Midjan brändes ner.

¹² Fångarna och allt krigsbyte fördes fram till Mose och prästen Eleasar och till det övriga folket i Israel, som slagit läger på Moabs slätter vid floden Jordan, mitt emot Jeriko.

¹³ Mose, Eleasar och folkets ledare gick ut för att möta den segerrika armén,

¹⁴ men Mose blev mycket förargad på officerarna och befälet.

¹⁵ Varför har ni skonat alla kvinnor? frågade han.

¹⁶ Det var ju de som följde Bileams råd och fick Israels folk att tillbe avgudar på berget Peor, och de är orsaken till att pesten dödade så många av oss.

¹⁷ Döda nu alla pojkar och även alla kvinnor som har legat med en man.

¹⁸ Ni får bara låta dem som inte legat med en man leva, för de har inte varit delaktiga i vår olycka.

¹⁹ Och var och en som har dödat någon eller rört vid någons döda kropp ska stanna utanför lägret i sju dagar. På den tredje och på den sjunde dagen måste ni rena er och era fångar.

²⁰ Kom också ihåg att rena alla era kläder och allt som är gjort av läder, gethår eller av trä.

²¹ Sedan sa prästen Eleasar till männen som varit med i striden: Det här är Herrens befallning, som han gett till Mose:

²² Allt sådant som tål eld; guld, silver, koppar, järn, tenn och bly

²³ ska renas i eld. Sedan måste det renas ytterligare genom reningsvattnet. Men det som inte tål eld ska renas bara genom vatten.

²⁴ På den sjunde dagen måste ni tvätta era kläder och bli renade, och därefter kan ni gå in i lägret igen.

²⁵ Herren sa till Mose:

²⁶ Du, prästen Eleasar och stamledarna ska göra en förteckning över människor och djur och över allt byte.

²⁷ Sedan ska ni dela bytet i två delar. Den ena hälften ska tillhöra männen som var i strid, och den andra hälften ska ges till Israels folk.

²⁸ Men först ska Herren få sin del av de fångar, boskap, åsnor, får och getter som tagits som byte. Vart femhundrade djur ska tillhöra Herren.

²⁹ Ge det till prästen Eleasar, så att han kan överlämna det till Herren.

³⁰ Ta också var femtionde fånge och vart femtionde djur i hjordar och bland boskap av den del som ges till Israels folk att överlämnas till de leviter, som är i tjänst i tabernaklet.

³¹ Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren sagt.

^32-35 Det totala bytet var 675.000 får, 72.000 oxar, 61.000 åsnor och 32.000 unga flickor.

^36-41 Den hälft som gavs till soldaterna bestod av 337.500 får, av vilka 675 gavs till Herren, 36.000 oxar, av vilka 72 gavs till Herren, 30.500 åsnor, av vilka 61 gavs till Herren och 16.000 flickor, av vilka 32 tillföll Herren.41Hela Herrens del gavs till prästen Eleasar, som Herren hade sagt till Mose.

^42-46 Den andra hälften av bytet tilldelades Israels folk och bestod av samma antal, nämligen 337.500 får, 36.000 oxar, 30.500 åsnor och 16.000 flickor.

⁴⁷ Enligt Herrens order gav Mose var femtionde av allt till leviterna.

^48-49 Då kom officerarna och underbefälen till Mose och sa: Vi har räknat alla de män som drog ut med oss i striden, och ingen av dem saknas!

⁵⁰ Därför vill vi bära fram ett särskilt tackoffer till Herren, nämligen vårt byte av guld, juveler, armband, fotringar, ringar, örhängen och halsband. Detta vill vi göra för att försonas med Herren.

^51-52 Mose och prästen Eleasar tog emot officerarnas och befälens gåva och fann att värdet uppgick till över en och en halv miljon kronor.

⁵³ Varje soldat hade tagit eget byte i striden.

⁵⁴ Offret fördes in i tabernaklet och förvarades där inför Herren, för att han på ett särskilt sätt skulle komma ihåg Israels folk.

Två stammar ber om att få ett särskilt område

32 När Israel kom till Jaers och Gileads land, lade Rubens och Gads stammar, som hade stora fårhjordar, märke till vilket underbart land det var för boskapen.

² De gick då till Mose, prästen Eleasar och de övriga stamledarna och sa:

^3-4 Herren har använt Israel för att utrota befolkningen i hela det här området: Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon. Hela den här trakten är idealisk för våra hjordar.

⁵ Låt oss få det här landområdet som vår del, i stället för landet på andra sidan floden Jordan.

⁶ Ni menar att ni vill stanna kvar här i allsköns ro, medan era bröder går över floden för att strida? frågade Mose.

⁷ Varför gör ni era bröder osäkra så att de tvekar att gå över till det land som Herren har gett dem?

⁸ Det var på det sättet era föräldrar uppträdde! Jag skickade dem från Kades-Barnea för att de skulle utforska landet,

⁹ men när de hade gjort det och kom tillbaka från Eskols dal, slog de ner modet på Israels barn, så att de inte vågade gå in i det utlovade landet.

^10-11 Herren blev då så vred på dem att han lovade att ingen av dem som vid detta tillfälle var tjugo år eller däröver, och som varit med vid flykten ut ur Egypten, skulle få komma in i det land han lovat Abraham, Isak och Jakob.

¹² De enda undantagen var Kaleb, kenaseen Jefunnes son, och Josua, Nuns son, därför att båda helhjärtat följde Herren och hade vädjat till folket att inta det utlovade landet.

¹³ Herren lät oss sedan vandra fram och tillbaka i öknen i fyrtio år, tills hela denna syndiga generation var borta.

¹⁴ Och nu står ni här och beter er på precis samma sätt! Den enda skillnaden är att ni är fler, så Herrens vrede kommer att bli ännu större den här gången.

¹⁵ Om ni vänder er bort från Gud på det här sättet, så kommer han att låta folket stanna ännu längre i öknen, och ni kommer att bli ansvariga för död och olycka över hela nationen!

¹⁶ Nej, inte alls! förklarade de. Vi tänker bygga fållor åt våra hjordar och städer åt våra hustrur och barn,

¹⁷ men sedan vill vi beväpna oss och gå över till andra sidan i spetsen för folket, tills alla har kommit i trygghet. Men först måste vi bygga upp befästa städer åt våra familjer här, för att de ska kunna vara trygga från anfall av dem som bor i området.

¹⁸ Vi ska inte slå oss till ro här, förrän alla bland Israels folk har fått sina arvslotter.

¹⁹ Vi vill inte ha några landområden på andra sidan floden Jordan, utan vi föredrar att stanna här på den östra sidan.

²⁰ Då sa Mose: Om ni gör som ni har sagt, utrustar er för Herrens krig

²¹ och håller era trupper kvar på andra sidan Jordan tills Herren har drivit ut alla sina fiender

²² och landet är helt underlagt honom, så kan ni sedan få vända tillbaka hit. Då har ni uppfyllt era skyldigheter mot Herren och de andra stammarna. Och landet på östra sidan av floden Jordan kommer att vara den besittning ni tilldelas av Herren.

²³ Men om ni inte gör som ni lovat, syndar ni mot Herren, och ni kan vara övertygade om att ni får känna av följderna.

²⁴ Sätt nu i gång och bygg städer åt era familjer och fållor åt era hjordar, och gör precis som ni har sagt.

²⁵ Vi ska följa dina föreskrifter in i minsta detalj, svarade folket från Gad och Ruben.

²⁶ Våra barn, hustrur och boskapshjordar ska stanna kvar här i Gileads städer,

²⁷ men alla vi andra som är stridsdugliga ska gå ut i striden för Herren, precis som du har befallt.

²⁸ Mose godtog deras förslag genom att säga till Eleasar, Josua och de övriga stamledarna i Israel:

²⁹ Om alla stridsdugliga män i Gads och Rubens stammar går med er över floden Jordan, så ska ni ge dem Gileads land som arvslott när ni intagit landet.

³⁰ Men om de vägrar att göra det, måste de acceptera landområden bland er övriga i Kanaan.

³¹ Det Herren har befallt ska vi göra, försäkrade folket från Gads och Rubens stammar än en gång.

³² Vi ska strida för Herren i Kanaan, men vårt eget land ska vara på den här sidan av Jordan.

³³ Mose tilldelade Gads och Rubens stammar och Manasses gren av Josefs stam hela det område som tillhört amoreernas kung Sihon och kung Og i Basan med alla dess städer.

^34-36 Gads folk byggde upp städerna Dibon, Atarot, Aroer, Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha, Bet-Nimra och Bet-Haran. Alla var befästa och försedda med fårfållor.

^37-38 Rubens barn byggde upp städerna Hesbon, Eleale, Kirjataim, Nebo, Baal-Meon och Sibma. (Senare ändrade israeliterna namnen på flera av de städer de hade intagit och byggt upp.)

³⁹ Sedan begav sig Makirs släkt, från Manasses stam, till Gilead, intog det och drev bort amoreerna som bodde där.

⁴⁰ Mose gav dem Gilead, och de bosatte sig där.

⁴¹ Jair från Manasses stam intog byar i Gilead och ändrade namnet på dem till Jairs byar.

⁴² En annan man, Noba, intog Kenat och dess kringliggande byar och gav området namnet Noba efter sig själv.