Mika 6-7

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Folket anklagas

6 Hör vad Herren säger till sitt folk:Stå upp och lägg fram din sak inför mig! Låt bergen och höjderna vara vittnen till din anklagelse!

² Ja, lyssna ni berg till Herren! Han anklagar sitt folk Israel och ska dra det inför rätta.

³ Mitt folk, vad är det jag har gjort, eftersom ni vänder er bort från mig? Tala om för mig varför det är slut på ert tålamod! Svara mig!

⁴ Det var jag som förde er ut ur Egypten, lät er slippa slaveriets bojor och gav er Mose, Aron och Mirjam till hjälp.

⁵ Kommer ni inte ihåg, mina barn, hur Balak, kungen i Moab, försökte besegra er genom förbannelsen från Bileam, Beors son, men hur jag fick honom att välsigna er i stället? Det är sådan barmhärtighet jag har visat er gång på gång. Kommer ni inte alls ihåg vad som hände vid Sittim och Gilgal och hur jag välsignade er där?

⁶ Hur ska vi kunna ställa till rätta vad vi har gjort? frågar ni. Ska vi komma fram inför Herren med brännoffer och årsgamla kalvar? Nej!

⁷ Även om ni offrade tusentals baggar och floder av olivolja, skulle det behaga honom? Skulle han bli nöjd då? Om ni offrade era äldsta barn, skulle det göra honom glad? Skulle han då förlåta er synd? Naturligtvis inte!

⁸ Nej, han har talat om för er vad det är han vill: att ni gör det som är rätt och barmhärtigt och vandrar i ödmjukhet inför Gud.

⁹ Herren ropar till Jerusalem. Förståndig är den som lyssnar! De arméer som ska förstöra staden är på väg! Herren har sänt dem.

¹⁰ Era synder är så många. Ska ni aldrig sluta att göra er rika på andras bekostnad? De ogudaktigas hem är fulla av stulna skatter och falska vågar.

¹¹ Ska jag acceptera alla dessa köpmän som fifflar med sina vågar, vikter och mått? Hur skulle Gud kunna vara rättfärdig om han tillät detta?

¹² Era rika män har vunnit sin rikedom genom utpressning och grymhet, och man har blivit så vana vid lögner att man inte längre kan tala sanning!

¹³ Därför måste jag straffa er! Ni måste straffas för all er synd.

¹⁴ Ni ska äta utan att bli mätta och ständigt gå hungriga. Hur ni än försöker spara pengar ska det inte lyckas, och det lilla ni får ihop ska jag låta era fiender ta hand om.

¹⁵ Ni ska så men inte skörda. Ni ska pressa olja ur oliver, men åt er själva blir det inget över. Ni ska pressa druvor, men inte få dricka vinet från dem.

¹⁶ De enda bud ni följer är kung Omris stadgar, och hans son kung Ahab är ert enda föredöme! Därför ska jag låta er bli ett avskräckande exempel på hur jag handlar med den olydige. Jag ska förgöra er. Jag ska göra er till åtlöje för hela världen, och alla som ser er ska hånle.

Landet ska byggas upp igen

^1-2 Allt är hopplöst. Det är lika svårt att finna en ärlig man som det är att finna druvor och fikon när skördetiden är över. Inte en druvklase att äta och inte ett enda fikon, hur mycket jag än letar. De goda har försvunnit från jordens yta, och inte en enda rättfärdig finns kvar. Alla är mördare och vänder sig till och med mot sina egna bröder.

³ De använder båda sina händer till onda gärningar, och de gör det skickligt. Både landshövdingar och domare tar mutor. De rika betalar dem och kräver något i utbyte. Rättvisa finns inte längre bland dem.

⁴ Den bäste bland dem är behaglig som ett törnsnår, och den renhårigaste bland dem som en taggig häck. Men dagen för domen närmar sig. Stunden för straffet är snart inne. De kommer att drabbas av förvirring, terror och undergång.

⁵ Lita inte på någon, inte på din bäste vän och inte ens på din hustru!

⁶ Sonen föraktar sin far, dottern sätter sig upp mot sin mor och sonhustrun förbannar sin svärmor. Ja, man ska finna fiender i sitt eget hus.

⁷ Men jag vill se upp till Herren och vänta hjälp från honom. Jag väntar att Gud ska rädda mig, att han ska höra mitt rop.

⁸ Gläds inte över mig, mina fiender, för även om jag faller ska jag resa mig igen! När jag sitter i mörkret ska Herren själv vara mitt ljus.

⁹ Jag ska ha tålamod när Herren straffar mig, för jag har syndat mot honom. Sedan ska han försvara mig mot mina fiender och straffa dem för allt ont de har gjort mot mig. Gud ska föra mig ut ur mörkret och in i ljuset, och jag ska få se hans godhet.

¹⁰ Då ska mina fiender få se att Gud är med mig och skämmas för att de hånat mig och sagt: Var är nu din Gud? Jag ska med egna ögon få se dem trampas till marken.

¹¹ Dina städer, Guds folk, ska byggas upp på nytt och bli mycket större och mer blomstrande än förr.

¹² Invånare från många länder ska komma och betyga dig sin vördnad: från Assyrien till Egypten och från Egypten till Eufrat, från hav till hav och från berg till berg.

¹³ Men alla andra länder ska ligga öde på grund av folkens ondska.

¹⁴ Herre, kom och regera över ditt folk! Led din hjord, låt den leva i frid och ro och låt den få njuta av de gröna ängarna i Basan och Gilead, som den gjorde för länge sedan.

¹⁵ Ja, svarar Herren. Jag ska göra stora under bland er, precis som jag gjorde när jag förde er ut ur slaveriet i Egypten.

¹⁶ Hela världen ska stå där förvånad inför vad jag ska göra för dig och känna sig besvärad och maktlös. Människor ska stå i tyst förundran och varken kunna tala eller höra.

¹⁷ De ska kräla på marken som ormar, som maskar ska de krypa ut ur sina hål. De ska komma skräckslagna ur sina fästningar för att möta Herren Gud. De ska med fruktan och bävan stå inför honom.

¹⁸ Var finns en sådan Gud som du, som förlåter de överlevandes synder? Du kan inte fortsätta att vara vred på ditt folk, för du älskar att vara barmhärtig.

¹⁹ Än en gång ska du ha fördrag med oss. Du ska trampa våra synder under dina fötter. Du ska kasta dem i havets djup.

²⁰ Du ska välsigna oss, som du lovade Jakob. Du ska bevisa oss din kärlek som du lovade vår fader Abraham för så länge sedan!