Domarboken 8-9

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Gideon straffar dem som svikit

8 Men ledarna för Efraims stam var arga och besvikna på Gideon. Varför skickade du inte bud på oss, när du gav dig iväg för att strida mot midjaniterna? frågade de.

^2-3 Gideon svarade: Gud lät er ta de midjanitiska generalerna Oreb och Seeb till fånga! Vad har jag gjort som kan jämföras med det? Det som ni gjorde i stridens slutskede är mycket mer betydelsefullt än vad vi gjorde i början!Med dessa ord lyckades Gideon få ledarna att lugna sig.

⁴ Gideon gick nu över Jordan med sina tre hundra män. Trots att alla var mycket trötta, förföljde de fortfarande fienden.

⁵ Han bad de styrande i Suckot om proviant för männen. Vi har blivit trötta av att förfölja Seba och Salmunna, midjaniternas kungar, förklarade han.

⁶ Ni har ju inte tagit dem till fånga än! svarade ledarna i Suckot. Om vi nu ger er mat och ni sedan misslyckas, kommer de tillbaka och dödar oss.

⁷ Då varnade Gideon dem: När Herren låtit oss få tag i dem, ska jag komma tillbaka och slita sönder er med törnen och tistlar från öknen.

⁸ Därefter drog han upp till Penuel och bad att få mat där, men han fick samma svar.

⁹ Han sa då: När jag återvänder i triumf ska jag riva ner detta torn.

¹⁰ Just då befann sig kung Seba och kung Salmunna i Karkor med de 15.000 man som återstod av armén. Detta var allt som fanns kvar av midjaniternas allierade arméer från östern. Över 120.000 man hade redan dödats.

¹¹ Då gick Gideon runt dem på karavanvägen öster om Noba och Jogbena och överraskade den midjanitiska armén med ett anfall.

¹² De båda kungarna flydde, men Gideon förföljde dem och tog dem till fånga och utplånade hela hären.

¹³ När Gideon senare återvände från striden genom Herespasset

¹⁴ fick han tag i en ung man från Suckot. Gideon krävde att han skulle skriva ner namnen på alla de sjuttiosju ledarna i staden.

¹⁵ När Gideon kom till Suckot sa han: Ni hånade mig och trodde inte att jag skulle kunna ta Seba och Salmunna till fånga, och ni vägrade ge oss mat när vi var trötta och hungriga. Men nu är Seba och Salmunna här!

¹⁶ Han grep ledarna i staden och dödade dem sedan med törnen och tistlar.

¹⁷ Han rev också ner tornet i staden Penuel och dödade styresmännen där.

¹⁸ Sedan frågade Gideon Seba och Salmunna: De män ni dödade vid Tabor, hur såg de ut? De svarade: De var klädda precis som du, som kungasöner!

¹⁹ Det måste ha varit mina bröder! utropade Gideon. Jag lovar er, att om ni hade låtit dem leva, skulle jag inte döda er.

²⁰ Sedan vände han sig till sin äldste son Jeter och uppmanade honom att döda dem. Men pojken var bara barnet och vågade inte.

²¹ Då sa Seba och Salmunna till Gideon: Du kan göra det själv. Vi vill hellre bli dödade av en man! Då dödade Gideon dem och tog de prydnader som hängde kring deras kamelers halsar.

Gideon vill inte bli kung

²² Israels män vädjade till Gideon: Bli vår kung nu! Du och dina söner och alla dina efterkommande ska härska över oss, för du har räddat oss från Midjan.

^23-24 Jag ska inte bli er kung, och inte min son heller! svarade Gideon. Herren är er kung! Men jag har en önskan. Ge mig ett örhänge var av det ni samlat från era fallna motståndare. (Midjaniterna var ismaeliter, och de brukade ha guldringar i öronen.)

²⁵ Det ska vi gärna göra! svarade de och bredde ut ett tygstycke. Där lade var och en ett örhänge från bytet.

²⁶ Den sammanlagda vikten blev 1700 siklar, nästan tjugo kilo. Till detta kom värdet av halsprydnaderna, de kungliga kläderna och kamelernas halskedjor.

²⁷ Gideon gjorde en efod av guldet och satte upp den i sin hemstad Ofra. Men alla i Israel började snart tillbe den. Därför blev den till olycka för Gideon och hans familj.

Gideon dör

²⁸ Så gick det alltså till när Midjan blev kuvat av Israel. Midjan reste sig aldrig mer, och Israel hade fred i fyrtio år, under återstoden av Gideons livstid.

²⁹ Han återvände hem efter kriget

³⁰ och fick inte mindre än sjuttio söner, för han skaffade sig många hustrur.

³¹ Han hade också en bihustru i Sikem som födde honom sonen Abimelek.

³² Gideon dog vid hög ålder, och man begravde honom i familjegraven i Ofra, i det abiesritiska landet.

³³ Men så snart Gideon var död började israeliterna att tillbe avgudarna Baal och Baal-Berit.

³⁴ De räknade inte längre Herren som sin Gud, fast han hade räddat dem från alla deras fiender runt omkring dem.

³⁵ Inte heller visade de någon vänlighet mot Gideons familj, trots allt som han hade gjort för dem.

Abimelek försöker bli kung

9 En dag gick Gideons son Abimelek till Sikem för att tala med sina morbröder.

² Gå och fråga Sikems ledare om de hellre vill ha sjuttio kungar, Gideons sjuttio söner, än en enda, det vill säga jag, som är av ert eget kött och blod! sa han till dem.

³ Hans morbröder gick då till de ledande männen i staden och lade fram Abimeleks förslag. De ansåg att eftersom hans mor var från deras egen stad, så kunde de acceptera honom.

⁴ De gav honom pengar som offrats i Baal-Berits tempel, och för dem anställde han en del löst folk, äventyrare som var beredda att göra allt vad han bad om.

⁵ Han tog dem med sig till sin fars hus i Ofra, och där dödade de alla hans sjuttio halvbröder utom en, Jotam, den yngste av dem alla, som lyckades fly och gömma sig.

⁶ Därefter samlades alla invånare i Sikem och Millo och utropade Abimelek till kung under eken invid tornet i Sikem.

⁷ När Jotam hörde detta, ställde han sig högst uppe på berget Gerissim och ropade till Sikems män: Om ni vill få Guds välsignelse ska ni lyssna till mig.

⁸ En gång beslutade träden att välja en kung. Först frågade de olivträdet,

⁹ men det svarade nej och sa:'Skulle jag sluta att ge olivolja, som är en välsignelse för både Gud och människor, för att stå och svaja över de andra träden?'

¹⁰ Då vände de sig till fikonträdet. 'Kan inte du bli vår kung?'

¹¹ Men fikonträdet vägrade också: 'Skulle jag sluta att bära ljuvlig frukt bara för att lyfta mitt huvud över de andra träden?'

¹² Då tillfrågades vinstocken: 'Kan inte du regera över oss?'

¹³ Men vinstocken svarade: 'Skulle jag sluta att ge vin, som gläder både Gud och människor, bara för att bli mäktigare än alla de andra träden?'

¹⁴ Då vände de sig slutligen till törnbusken: 'Du kan väl bli vår kung!' bad de.

¹⁵ Då svarade törnbusken: 'Om det verkligen är sant att ni vill ha mig till kung, så kom då och böj er i skuggan av mig. Om ni inte gör det, ska eld komma ut ur mig och bränna ner de stora cedrarna i Libanon!'

¹⁶ Tänk därför efter, om ni har handlat rätt, när ni har utropat Abimelek till kung! Är det rätt mot Gideon och alla hans ättlingar?

¹⁷ Min far stred för er och riskerade livet för att befria er från midjaniterna,

¹⁸ men ändå har ni gjort uppror mot honom och avrättat hans sjuttio söner på en och samma sten. Och nu har ni utropat hans slavinnas son, Abimelek, till er kung, därför att han är släkt med er.

¹⁹ Om ni har handlat rätt mot Gideon och hans familj, då ska ni och Abimelek få en lycklig tid tillsammans.

²⁰ Men om ni handlat orätt mot Gideon, då ska Abimelek med eld döda invånarna i Sikem och Millo, och de i sin tur ska döda Abimelek!

²¹ Jotam flydde och bosatte sig i Beer. Han var rädd för sin bror Abimelek.

^22-23 Tre år senare lät Gud fiendskap uppstå mellan Abimelek och invånarna i Sikem, som gjorde uppror mot honom.

²⁴ Detta var straffet som Abimelek och folket fick, för att de tillsammans hade dödat Gideons sjuttio söner.

²⁵ Sikems män lade sig i bakhåll för handelskaravanerna för att råna dem och därigenom beröva Abimelek hans inkomster från dessa och skada hans rykte. Men någon varnade Abimelek för deras sammansvärjning.

²⁶ Samtidigt flyttade Gaal, Ebeds son, in i Sikem tillsammans med sina bröder. Ebed blev snart en av de ledande i staden.

²⁷ Under skördefesten samlades man i avgudatemplet. Vinet flödade, och alla började uttala förbannelser över Abimelek.

²⁸ Vem är egentligen Abimelek? frågade Gaal. Och varför ska han vara vår kung? Varför ska vi vara hans tjänare? Han och hans vän Sebul borde vara våra tjänare. Nej, ner med Abimelek!

²⁹ Låt mig bli kung över er, så ska ni snart få se hur det går för Abimelek. Säg till honom: 'Samla ihop en armé och kom och strid mot mig!'

³⁰ Men när kung Sebul, borgmästaren i staden, fick höra vad Gaal hade sagt, blev han rasande.

³¹ Han sände i hemlighet ett meddelande till Abimelek och lät honom veta vad som höll på att hända. Gaal, Ebeds son, och hans släktingar har flyttat till Sikem, och nu försöker de få hela staden att göra uppror.

³² Kom med dina män i kväll. Göm er på fälten

³³ och storma sedan staden i gryningen. När Gaal och hans män kommer ut för att strida mot dig, kan du göra vad du vill med dem!

³⁴ Abimelek och hans män delade upp sig i fyra grupper och drog på kvällen ner mot staden och omringade den.

³⁵ På morgonen när Gaal stod i stadsporten och diskuterade med de lokala ledarna, började Abimelek och hans män tåga mot staden.

³⁶ När Gaal såg dem, ropade han till Sebul: Titta upp mot berget där! Ser du inte att det kommer folk där uppifrån? Nej, svarade Sebul. Det är bara skuggor av morgonsolen.

³⁷ Jo, titta där! Jag är säker på att det är folk som kommer mot oss, fortsatte Gaal. Och titta där! Där kommer andra på vägen förbi teckentydareken!

³⁸ Då vände sig Sebul triumferande mot honom. Hur är det nu med alla dina stora ord? frågade han. Vem var det som sa: 'Vem är egentligen Abimelek, och varför skulle han vara vår kung?' Mannen du hånade och förbannade står utanför stadsporten. Gå ut och strid mot honom!

³⁹ Gaal drog då ut i strid med männen från Sikem.

⁴⁰ De blev besegrade av Abimelek, som drev dem tillbaka, och det låg sårade och döda ända fram till stadsporten.

⁴¹ Abimelek bodde sedan kvar i Aruma, men Sebul drev ut Gaal och alla hans släktingar ur staden och lät dem inte längre bo där.

⁴² Dagen därpå gick folket i Sikem ut på fälten för att arbeta. Någon hade förvarnat Abimelek

⁴³ om detta, och han lade sig i bakhåll med sina män, som han delat upp i tre grupper. När männen från staden kom ut, rusade de fram från sina gömställen och gick till attack.

⁴⁴ Abimelek och hans grupp stormade fram mot stadsporten och hindrade på så sätt männen från Sikem att komma in i staden igen, medan de andra två grupperna dödade dem som var på fälten.

⁴⁵ Slakten pågick hela dagen. Till sist hade Abimelek intagit hela staden. Han jämnade den med marken, dödade alla som bodde där och strödde salt över platsen.

⁴⁶ I grannstaden Migdal såg man vad som hände och tog sin tillflykt till fästningen vid Baal-Berits tempel.

^47-48 När Abimelek fick veta detta, tog han sina trupper med sig upp på berget Salmon. Där tog han en yxa, högg av grenar från träden och lade dem på sina axlar. Skynda er nu och gör precis som jag! sa han till sina män.

⁴⁹ Då högg också de av var sin gren och följde efter Abimelek till staden. Där staplade de upp veden mot muren och tände på. Alla där inne dog, över tusen personer.

⁵⁰ Därefter anföll Abimelek staden Tebes och intog den.

⁵¹ I själva centrum av staden fanns ett mycket starkt torn. Dit flydde befolkningen, blockerade ingången och klättrade upp på taket för att se vad som skulle hända.

⁵² Medan Abimelek förberedde sig för att bränna tornet,

⁵³ var det en kvinna på taket som kastade ner en kvarnsten. Den träffade Abimelek i huvudet.

⁵⁴ Döda mig! ropade den skadade Abimelek till sin unge vapendragare. Ingen ska få säga att en kvinna dödade Abimelek!Den unge mannen genomborrade då Abimelek med sitt svärd och dödade honom,

⁵⁵ och när hans män såg att han var död, skingrades de och gick hem igen, var och en till sitt.

^56-57 På detta sätt straffade Gud både Abimelek och männen i Sikem för att de hade dödat Gideons sjuttio söner. Jotams förbannelse gick allså i uppfyllelse.