Jeremia 1-2

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Gud kallar Jeremia

1 Detta är Guds budskap genom prästen Jeremia, Hilkias son, från staden Anatot i Benjamins land.

² Det första budskapet kom till honom under Amons son Josias trettonde regeringsår i Juda.

³ Flera andra budskap kom när Josias son Jojakim var kung i Juda och vid olika tillfällen fram till den femte månaden under det elfte året av Josias son Sidkias regering i Juda, när Jerusalem intogs och folket bortfördes som slavar.

⁴ Herren sa till mig:

⁵ Jag kände dig innan du formades i din mors liv. Innan du föddes avskilde jag dig och utsåg dig till min budbärare till världen.

⁶ Herre, jag kan inte vara den budbäraren! Jag är alldeles för ung! svarade jag.

⁷ Säg inte så, för du ska gå dit jag sänder dig och tala vad jag säger till dig, fortsatte Herren.

⁸ Var inte rädd för människor, för jag, Herren, kommer att vara med dig och hjälpa dig.

⁹ Sedan rörde han vid min mun och sa: Från och med nu lägger jag mina ord i din mun!

¹⁰ I dag börjar din uppgift att varna folk och nationer i hela världen och att slå ner och förgöra, plantera och bygga upp.

¹¹ Sedan sa Herren till mig: Jeremia! Vad är det du ser? Jag svarade: Jag ser en gren av ett mandelträd.

¹² Det är riktigt, och det betyder att jag ska låta mitt hot om straff bli verklighet, svarade Herren.

¹³ Sedan frågade Herren mig: Vad ser du nu? Jag ser en gryta med kokande vatten. Den kommer norrifrån och töms över Juda, svarade jag.

¹⁴ Ja, från norr kommer olycka att dra fram över allt folk i det här landet, sa han.

¹⁵ Jag ska befalla arméerna från kungarikena i norr att komma till Jerusalem och sätta upp sina troner vid stadens portar och längs dess murar och i alla andra städer i Juda.

¹⁶ På det sättet ska jag straffa mitt folk för att det har lämnat mig för att tillbe andra gudar, avgudar som de själva har gjort!

¹⁷ Gör dig beredd att gå ut och berätta allt som jag säger till dig. Var inte rädd, för då kommer jag att göra dig till åtlöje.

¹⁸ I dag gör jag dig osårbar inför alla deras anfall. De kommer inte att kunna skada dig. Du är som en befäst och ointaglig stad, stadig som en järnpelare eller en tung kopparport. Judas kungar, furstar och präster ska inte lyckas besegra dig.

¹⁹ De kommer att försöka, men de ska misslyckas, för jag är med dig, säger Herren. Jag ska hjälpa dig.

Israel överger Herren

2 Herren talade till mig igen och sa:

² Gå ut på gatorna i Jerusalem och ropa: Herren säger: Jag kommer ihåg hur ivrig du var att behaga mig när du var en ung brud och hur du älskade mig och följde mig genom torra öknen.

³ På den tiden var Israel ett heligt folk, mina första barn. Alla som handlade illa mot dem fick stå där med skuld och blev drabbade av olycka.

^4-5 Israel, varför övergav dina förfäder mig? säger Herren. Vad var det för fel med mig, eftersom man vände sig bort från mig och handlade så dåraktigt som att tillbe avgudar?

⁶ De brydde sig inte om att det var jag, Herren, som ledde dem ut ur Egypten, genom öde öknar och genom ett oländigt land med klippor, torka och död, där ingen vill bo eller ens passera igenom.

⁷ Jag ledde dem vidare till ett bördigt land, där de kunde ha levt gott av markens skördar, men de förvandlade det till ett land av synd och det som var min gåva till dem blev en avskyvärd plats.

⁸ Inte ens deras präster brydde sig om mig, och deras domare låtsades som om jag inte fanns. Deras härskare vände sig bort från mig, och deras profeter talade i Baals namn och ägnade sin tid åt värdelösa avgudar.

⁹ Därför kommer jag att anklaga och döma er än en gång, säger Herren, ja både er och era barn i kommande generationer.

^10-11 Se er omkring och försök hitta något annat folk som bytt ut sina gamla gudar mot nya. Trots att deras gudar inte kan hjälpa dem sviker man dem inte. Hör efter i väster, på ön Cypern, och i öster, i Kedars öknar. Ta reda på om någon har hört talas om något så märkligt som detta att mitt folk har bytt ut sin levande Gud mot döda gudar!

¹² Himlarna är chockerade över att något sådant kan ske och ryggar tillbaka i skräck och bestörtning.

¹³ Mitt folk har gjort två allvarliga misstag: Det har övergett mig, källan med det livgivande vattnet, och de har grävt sig dåliga brunnar som inte ger vatten.

¹⁴ Varför har Israel blivit andras slav? Varför har detta folk blivit besegrat och bortfört?

¹⁵ Jag ser stora arméer som marscherar fram mot Jerusalem under höga rop för att inta landet och bränna ner städerna till ruiner som ingen kan bo i.

¹⁶ Jag ser arméer från Egypten som rycker fram mot landet. De marscherar från Memfis och Tapanhes för att ta ifrån Israel all dess makt och härlighet.

¹⁷ Det är du själv som har dragit allt detta över dig genom att göra uppror mot Herren, din Gud, som vill leda dig och visa dig vägen.

¹⁸ Vad har du vunnit genom ditt förbund med Egypten och Assyrien?

¹⁹ Din egen ondska kommer att straffa dig. Du kommer att få se hur fruktansvärt det är att göra uppror mot Herren, din Gud, att överge honom och inte frukta honom längre, säger Herren, härskarornas Gud.

²⁰ För länge sedan skakade du av dig mitt ok och bröt dig loss från mig. I ditt trots vägrade du att lyda mig. På varje höjd och under varje träd böjde du dig för avgudar.

²¹ Hur kunde något sådant hända? Jag planterade dig som ett ädelt vin av allra bästa slag. Hur har du kunnat förvandlas till ett vildvuxet folk, korrumperat och odugligt?

²² Såpa och lut kan inte göra dig ren. Du är fläckad av en skuld som aldrig kan tvättas bort. Jag ser den alltid framför mig, säger Herren Gud.

²³ Du säger att du inte har tillbett avgudar. Hur kan du säga något sådant? Gå och titta själv i vilken dal som helst i landet! Där kan du ansikte mot ansikte se alla de fruktansvärda synder du har begått. Du är som ett oroligt kamelsto, som irrar hit och dit.

²⁴ Du är som en vildåsna som flåsar under parningstiden. Vem kan mätta dina begär? Den som vill ha dig behöver inte söka länge, du är ju så angelägen!

²⁵ Varför slutar du inte upp med detta rännande efter andra gudar? Men du säger: 'Det är ingen idé att du försöker ändra på mig. Jag vill ha dessa gudar, och nu kan jag inte släppa dem!'

^26-27 Precis som en tjuv tagen på bar gärning ska Israel stå där med skam tillsammans med sina furstar, präster och profeter. De kallar en trästolpe för far och en uthuggen sten för mor. Men ändå ber de till mig om hjälp när det verkligen kniper.

²⁸ Varför duger inte längre de gudar som du har gjort åt dig själv? Nu är det ju dags att de bevisar vad de kan och räddar dig! Du har ju lika många av dem som det finns städer i Juda.

²⁹ Kom inte till mig och klaga, ni är rebeller allesammans, säger Herren.

³⁰ Jag har straffat er, men till ingen nytta. Ni vill fortfarande inte lyda. Som retade lejon har ni överfallit mina profeter.

³¹ Mitt folk, lyssna till Herrens ord! Har jag varit orättvis mot Israel? Har jag låtit dem leva i mörker och elände? Varför säger mitt folk: 'Äntligen har vi blivit fria från Herren. Vi vill inte ha något med honom att göra nu!'

³² Skulle en ung flicka kunna glömma sina juveler? En brud försöker väl inte gömma undan sin brudklänning. Men av mitt folk har jag varit glömd så länge man kan minnas.

³³ Du vet sannerligen hur du ska förföra dina älskare! Den mest erfarna gatflicka har en hel del att lära av dig.

³⁴ Dina kläder är fläckade av blod från oskyldiga och fattiga. Du mördar mycket raffinerat, men utan orsak.

³⁵ Och ändå säger du: 'Jag har väl inte gjort något som Gud skulle behöva bli arg för. Jag är säker på att han inte är arg!' Jag ska ge dig ett strängt straff, därför att du säger att du inte har syndat!

³⁶ Du far än hit och än dit, till den ene efter den andre av dina bundsförvanter för att få hjälp, men det hjälper inte. Dina nya vänner i Egypten kommer att överge dig, på samma sätt som Assyrien en gång gjorde.

³⁷ Du kommer att gråta i din förtvivlan, för Herren har förkastat dem som du litade på, och du ska inte klara dig trots deras hjälp.