Hesekiel 5-8
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Ett varnande exempel
5 Du människa, ta ett skarpt svärd som rakkniv och raka av dig hår och skägg. Väg upp håret i tre lika delar.
2 En tredjedel ska du lägga på ritningen över Jerusalem. När belägringsdagarna är över, ska du bränna det där. En annan tredjedel ska du sprida runt ritningen av staden och slå på det med svärd. Den sista tredjedelen ska du sprida för vinden. Jag ska jaga mitt folk med svärd.
3 Behåll några hårstrån som du gömmer i en mantelflik.
4 Kasta till sist några hårstrån i elden, för en eld ska komma från denna rest och förgöra hela Israel.
5-7 Herren Gud säger: Detta visar vad som kommer att hända med Jerusalem. Stadens invånare har vänt sig bort från mina lagar och varit ogudaktigare än sina grannfolk.
8 Därför säger jag, Herren, din Gud, att till och med jag är emot dig och ska straffa dig i allas åsyn.
9 Jag ska straffa dig hårdare än jag någonsin gjort eller kommer att göra, för de fruktansvärda synder du har begått.
10 Föräldrar kommer att äta sina egna söner, och söner kommer att äta sina föräldrar. Och de som överlever kommer att bli spridda över hela världen.
11 Därför att du har orenat mitt tempel med avgudar och avgudaoffer, kommer jag inte att ha något förbarmande med dig.
12 En tredjedel av dig ska dö av hunger och pest, en tredjedel ska slås av fienden och en tredjedel ska spridas för vinden, men jag ska låta fiendens svärd förfölja dig.
13 Till slut ska min vrede lägga sig, och hela Israel ska förstå att jag menar vad jag säger.
14 Jag ska göra dig till ett varnande exempel för alla grannfolk och alla som på sina resor passerar ruinerna i ditt land.
15 Du ska bli till åtlöje för hela världen och ett avskräckande exempel för alla, så att de kan se vad som händer när Herren vänder sig mot ett helt folk med sin skarpa tillrättavisning. Jag, Herren, har sagt detta!
16 Jag ska låta dig drabbas av hunger som ska förgöra dig. Hungersnöden ska bli värre och värre tills varenda brödbit tagit slut.
17 Inte bara hungersnöd ska komma! Vilda djur ska också anfalla och döda dig och dina barn. Epidemier och krig ska komma över ditt land, och fiendens svärd ska genomborra dig. Jag, Herren, säger detta!
Avgudarna ska krossas
6 På nytt kom ett budskap från Herren:
2 Du människa, se ut över Israels berg och profetera mot dem.
3 Säg till dem: O, Israels berg, hör budskapet från Herren Gud till er och till floder och dalar. Jag, ja också jag, Herren, ska låta krig komma över er och förgöra era avgudar.
4-7 Alla era städer ska förstöras och brännas ner, och avgudarnas altaren ska överges. Era gudar ska krossas. Deras tillbedjares ben ska ligga utspridda runt varje altare. Då ska ni till slut förstå att jag är Herren.
8 Men jag ska låta några få av mitt folk komma undan för att sedan spridas bland världens nationer.
9 När de då befinner sig i landsflykt i olika länder, ska de komma ihåg mig. Jag ska göra dem förkrossade i sin trolöshet och ta bort deras kärlek till avgudar. Jag ska göra så att deras ögon, som varit tända av lust, inte längre far efter andra gudar. De ska till slut avsky sig själva för all sin ogudaktighet.
10 De kommer att inse att jag ensam är Gud och att jag inte bedrog dem, när jag talade om för dem att allt detta skulle hända.
11 Herren Gud säger: Visa öppet er ånger och bekänn allt det fruktansvärda ni gjort, för ni kommer att förgås genom krig, hungersnöd och epidemier.
12 Epidemier ska döda dem som är i landsflykt. Krig ska förgöra dem som är kvar i Israel, och den som möjligen överlever kommer att dö av hunger. På så sätt ska jag uttömma min vrede över er.
13 När era slagna ligger spridda bland avgudar och altaren på kullar och berg, under träd och lummiga ekar där de offrat rökelseoffer till sina gudar, då ska ni förstå att jag ensam är Gud.
14 Jag ska krossa er och göra era städer öde, från öknen i söder till Dibla i norr. Då ska ni förstå att jag är Herren.
Herrens vrede drabbar hela landet
7 Detta budskap kom också till mig från Gud:
2 Säg till Israel: Vart du än ser - mot öster, väster, norr eller söder - är det slut med ditt land.
3 Det finns inte längre något hopp för dig, för jag ska låta min vrede komma över dig, därför att du har tillbett avgudar.
4 Jag ska vända mina ögon från dig och inte visa någon barmhärtighet. Jag ska verkligen betala igen för allt du har gjort mot mig, och du ska få veta att jag är Herren.
5-6 Herren Gud säger: Med den ena olyckan efter den andra ska jag förgöra dig. Slutet har kommit, och bara domen väntar.
7 Israel, det är dags för dom! Tiden är inne och bedrövelsens dag närmar sig. Det är en dag av ångest i stället för glädje!
8-9 Snart ska jag tömma ut min vrede och straffa dig för all din ondska. Jag ska inte ha något förbarmande med dig, och du ska veta att jag, Herren, är den som gör det.
10-11 Domens dag har kommit. Din ondska och högfärd har nått sin höjdpunkt. Ingen av ditt folk ska bli kvar och inget av värde återstå. All din härlighet ska försvinna och ingen ska finnas kvar som kan gråta över ditt öde.
12 Ja, stunden kommer, dagen drar allt närmare. Det ska inte finnas något att köpa eller sälja, för Guds vrede vilar över landet.
13 Och även om det finns någon köpman vid liv, ska det vara slut med alla hans affärer, för Gud har sagt sitt om Israel. Inte en enda av dem ska överleva.
14 Trumpeterna ljuder bland Israels trupper: 'Mobilisera!' Men inte en enda lyssnar, för min vrede vilar över dem alla.
15 Om ni går utanför murarna, finns fienden där och dödar er. Om ni stannar inne i staden, ska hunger och sjukdom göra slut på er.
16 De som flyr upp i bergen kommer att vara som ensamma, klagande duvor i bergsklyftorna. Alla kommer att gråta över sina synder.
17 Alla kommer att stå där handfallna och med skakande knän.
18 Ni ska klä er i säcktyg, och skräck och skam ska komma över er. Ni ska raka era huvuden i sorg och ånger.
19 Era pengar kan ni lika gärna kasta ut på gatan, för de kommer inte att ha något värde på denna vredens dag. De ska varken tillfredsställa er eller ge er mat, för det är kärleken till dem som ligger bakom er synd.
20 Jag gav er guld som ni skulle använda till att smycka templet, men i stället använde ni det till avgudar! Därför ska jag ta alltsammans ifrån er.
21 Jag ska ge det till främlingar och till ogudaktiga människor som byte. Dessa människor kommer att orena mitt tempel.
22 Jag ska vända mig bort och inte se på. Som rövare ska de plundra skattkamrarna och lämna templet i ruiner.
23 Gör i ordning kedjor för mitt folk, för landet är fullt av blod. Jerusalem är en våldets stad, och därför kommer jag att sända dess invånare bort i slaveri.
24 Jag ska krossa er högfärd genom att leda de värsta nationerna mot Jerusalem. De ska inta era hem och bryta ner alla de befästningsverk ni är så stolta över och orena ert tempel.
25 Tiden har kommit, då jag ska göra slut på Israel. Ni ska längta efter fred, men inte få någon.
26-27 Olycka på olycka ska drabba er, sorgebud och katastrofer ska avlösa varandra! Ni ska längta efter en profet som ska kunna leda er, men prästerna, de äldste, kungarna och furstarna kommer att stå hjälplösa och gråta i förtvivlan. Folket ska darra av fruktan, för jag ska betala igen för deras ondska och ge dem vad de förtjänar. Då ska de förstå att jag är Herren.
Folkets synder
8 På femte dagen i sjätte månaden av kung Jojakins sjätte år i fångenskap, kom Guds kraft över mig, där jag satt i mitt hem och samtalade med de äldste i Juda.
2 Jag såg något som verkade vara en människa. Från midjan och nedåt var han som gjord av eld, och från midjan och uppåt var han som av glödande metall.
3 Han sträckte fram något som liknade en hand och tog tag i mitt hår. Och anden lyfte upp mig i skyn, och jag förflyttades till Jerusalem, till den norra porten, där den stora avgudabild fanns som hade upprört Herren.
4 Plötsligt var Israels Guds härlighet där, precis som jag tidigare hade sett den nere i dalen.
5 Han sa till mig: Du människa, titta åt norr! Jag gjorde som jag blivit tillsagd, och där, på norra sidan om altaret, stod verkligen avgudabilden.
6 Och han sa: Du människa, ser du vad det är de gör? Ser du vilka fruktansvärda synder Israels folk begår här, när de driver ut mig ur templet? Men följ med, så ska jag visa dig det som är ännu värre!
7 Han ledde mig bort mot ingången till templets förgård, där jag fick se ett hål i väggen.
8 Bryt dig igenom väggen sa han. Jag gjorde det och upptäckte en dörr in till ett hemligt rum.
9 Fortsätt in och se den ondska som förekommer där!
10 Jag gick in. Väggarna var täckta av bilder på ormar, ödlor och andra orena varelser, förutom alla de olika avgudabilder som Israels folk tillbad.
11 Sjuttio av de äldste i Israel stod där tillsammans med Jaasanja, Safans son, och tillbad bilderna. Var och en av dem hade ett rökelsekar i handen, och ett tjockt moln av rökelse svävade över deras huvuden.
12 Då sa Herren till mig: Du människa, har du sett vad de äldste i Israel sysslar med? Så här säger de: 'Herren ser oss inte, för han har glömt oss!'
13 Sedan tillade han: Kom, så ska jag visa dig ännu värre synder än dessa!
14 Han ledde mig till templets norra port, och där satt kvinnor och grät inför sin gud Tammus.
15 Nu har du också sett det? sa han. Men jag ska visa dig ännu värre synder än dessa!
16 Så ledde han mig till templets inre förgård och där, vid dörren mellan förhuset och kopparaltaret, stod omkring femtio män med ryggarna mot Herrens tempel, vända mot öster, och tillbad solen!
17 Vad säger du om detta? frågade han. Betyder det inget för Juda folk att de syndar så fruktansvärt och leder hela nationen in i avgudadyrkan och på detta sätt uppväcker min vrede?
18 Jag ska behandla dem därefter. Jag ska varken tycka synd om dem eller skona dem, och hur de än ropar om nåd ska jag inte lyssna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica