Add parallel Print Page Options

När pingstdagen[a] kom, var de troende alla samlade. Då hördes plötsligt ett dån från himlen som en väldig storm och det fyllde hela huset där de satt. Sedan såg de något som såg ut som eldslågor och de delade på sig och stannade över var och en av dem. Och alla blev fyllda av den heliga Anden och började tala andra språk som Anden gav dem.

Många hängivna judar från olika länder var i Jerusalem och när de hörde dånet, samlades en stor mängd människor. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas. De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen och ändå hör vi dem tala på våra egna språk. Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien, 10 Frygien, Pamfylien,[b] Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, 11 både judar och proselyter, vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga gärningar på våra egna språk!”

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:1 Pingsten firades sju veckor efter påsk och var från början en skördefest.
  2. 2:10 Kappadokien, Pontos, provinsen Asien, Frygien och Pamfylien var alla romerska provinser i nuvarande Turkiet.