Add parallel Print Page Options

Jesus frikänner en kvinna som begått äktenskapsbrott

Jesus återvände till Oljeberget,

men redan tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet. Snart samlades en stor skara människor, och han satte sig ner och samtalade med dem.

Medan han talade kom de judiska ledarna och fariseerna släpande med en kvinna, som varit otrogen i sitt äktenskap, och de ställde henne framför den nyfikna folkhopen.

Mästare, sa de till Jesus, den här kvinnan har varit otrogen. Vi tog henne på bar gärning.

Moses lag säger att vi ska döda henne. Vad säger du?

De försökte få honom att säga något som de kunde använda mot honom, men Jesus böjde sig ner och skrev i sanden med fingret.

Men de fortsatte att kräva ett svar, och då reste han sig upp igen och sa: Sätt igång och kasta sten på henne. Men den av er som aldrig har syndat ska kasta den första stenen.

Sedan böjde han sig ner och fortsatte att skriva i sanden.

Och de judiska ledarna smög sig bort en efter en, och de äldre av dem gick först. Till slut var Jesus ensam med kvinnan.

10 Då reste sig Jesus igen och sa till henne: Var är de som anklagar dig? Var det ingen av dem som dömde dig?

11 Nej, herre, svarade hon. Då sa Jesus: Det gör inte jag heller. Gå, och synda inte mer.

Jesus - världens ljus

12 Senare sa Jesus till människorna: Jag är världens ljus. Om ni följer mig behöver ni inte treva er fram i mörkret, för detta ljus, som leder till liv, kommer att lysa upp er väg.

13 Fariseerna svarade: Nu talar du om dig själv igen, och det är inget bevis!

14 Jesus sa till dem: Även om jag uppträder som mitt eget vittne så säger jag er sanningen. För jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg, men ni vet det inte.

15 Ni dömer mig utan att känna till fakta. Jag dömer inte er nu.

16 Men om jag skulle göra det, så skulle det vara en absolut rättvis dom på alla områden, för jag är inte ensam utan min Far är med mig, han som har sänt mig.

17 Säger inte er egen lag att om två män vittnar samstämmigt så gäller deras vittnesmål?

18 Jag är det ena vittnet, och min Far som sände mig är det andra.

19 Var är din Far? frågade de.Jesus svarade: Ni vet inte vem jag är, och därför vet ni inte vem min Far är. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.

20 När Jesus sa detta befann han sig i den del av templet som kallades skattkammaren. Men han blev inte arresterad, för hans stund hade ännu inte kommit.

Jesus varnar för den kommande domen

21 Senare sa han till dem igen: Jag går bort, och ni ska söka efter mig och dö i era synder. Och ni kan inte komma dit jag går.

22 Judarna frågade: Tänker han begå självmord? Vad menar han när han säger 'Ni kan inte komma dit jag går'?

23 Då sa han till dem: Ni kommer nerifrån, jag kommer uppifrån. Ni kommer från den här världen, men det gör inte jag.

24 Det är därför som jag sa att ni kommer att dö i era synder. Om ni inte tror att jag är Messias, Guds Son, kommer ni att göra det.

25 Säg oss vem du är, sa de.Han svarade: Jag är den som jag alltid påstått mig vara.

26 Jag skulle kunna döma er för mycket och lära er mycket, men jag ska inte göra det för jag säger bara vad jag har hört av honom som sände mig. Och han är sanningen.

27 Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om Gud.

28 Då sa Jesus: När ni har dödat Människosonen kommer ni att förstå att jag är den jag är, och att det jag sagt er inte är mina egna tankar, utan att jag har talat vad min Far har lärt mig.

29 Och han som sände mig är med mig och han har inte övergett mig, för jag gör alltid hans vilja.

Abrahams barn eller djävulens

30-31 Då började många av de judiska ledarna, som hörde honom säga detta, tro att han var Messias.Jesus sa till dem: Ni är verkligen mina lärjungar om ni lever som jag säger att ni ska,

32 och ni kommer att förstå sanningen och sanningen ska göra er fria.

33 Men vi härstammar från Abraham, sa de, och har aldrig varit slavar åt någon människa på jorden. Vad menar du med 'göra er fria'?

34 Jesus svarade: Ni är slavar under synden varenda en av er.

35 Och slavar har inga rättigheter, men Sonen har alla rättigheter som finns.

36 Om därför Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria.

37 Jag vet naturligtvis att ni härstammar från Abraham. Och ändå försöker en del av er döda mig därför att mitt budskap inte finner någon plats i era hjärtan.

38 Jag talar om för er vad jag har sett när jag var hos min Far, på samma sätt som ni följer er fars råd.

39 Vår far är Abraham, förklarade de.Nej, svarade Jesus, för om det är så, så skulle ni följa hans goda föredöme.

40 Men i stället försöker ni döda mig därför att jag har sagt er sanningen som jag har hört från Gud. Abraham skulle inte göra så.

41 Nej, ni lyder er verklige far när ni handlar på det sättet.De svarade: Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår verklige far är Gud själv.

42 Jesus sa till dem: Om det var på det sättet så skulle ni älska mig för jag har kommit till er från Gud. Jag är inte här av mig själv, utan därför att han har sänt mig.

43 Varför kan ni inte förstå vad jag säger? Jo, därför att ni hindras att göra det.

44 Ni är nämligen barn till djävulen, och ni älskar att göra allt det onda som han gör. Han var en mördare från början och hatar sanningen. Det finns inte ett dyft sanning i honom. När han ljuger är det fullständigt naturligt för han är lögnens far.

45 Och när jag säger er sanningen är det därför helt naturligt att ni inte tror mig.

46 Vem av er kan anklaga mig för en enda synd? Ingen! Och när jag säger er sanningen varför tror ni mig inte?

47 Var och en som har Gud till far lyssnar med glädje till Guds ord. Eftersom ni inte gör det bevisar det att ni inte är hans barn.

Jesus berättar att han alltid funnits till

48 Du din samarier! Utböling! Djävul! ropade de judiska ledarna ilsket. Har vi inte hela tiden sagt att du är besatt av en ond ande?

49 Nej, sa Jesus, jag har ingen ond ande i mig. För jag ärar min Far. Men ni vanärar mig.

50 Det är inte jag som vill upphöja mig själv, utan Gud vill det, och han kommer att döma dem som inte accepterar mig.

51 Jag säger er med det största allvar: Ingen som lyder mig ska någonsin dö!

52 Då sa judarnas ledare: Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Till och med Abraham och profeterna dog, och ändå säger du att om man lyder dig så ska man inte dö.

53 Du menar alltså att du är större än fader Abraham? Och större än profeterna som också dog? Vem tror du att du är egentligen?

54 Då sa Jesus till dem: Om jag bara berömmer mig själv, så skulle det inte räknas. Men det är min Far, samme Far som ni gör anspråk på som er Gud som berömmer och ärar mig.

55 Men ni känner honom ens inte. Jag gör det däremot. Om jag sa något annat så skulle jag vara en lika stor lögnare som ni är. Men det är sant att jag känner honom och lyder honom helt och fullt.

56 Er far Abraham såg förväntansfullt fram emot att jag skulle komma. Han visste det, och nu gläder han sig.

57 De judiska ledarna sa: Du är inte ens femtio år, och du har sett Abraham?

58 Jesus svarade: Sanningen är att jag fanns till innan Abraham ens var född!

59 Då plockade de upp stenar för att döda honom, men Jesus kom undan och lämnade templet.

Och Jesus gick ut till Oljeberget.

Men i dagbräckningen kom han åter till helgedomen.

Då förde översteprästerna och fariséerna dit en kvinna som hade blivit beträdd med äktenskapsbrott; och när de hade lett henne fram,

sade de till honom: »Mästare, denna kvinna har på bar gärning blivit beträdd med äktenskapsbrott.

Nu bjuder Moses i lagen att sådana skola stenas. Vad säger då du?»

Detta sade de för att snärja honom, på det att de skulle få något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ned och skrev med fingret på jorden.

Men när de stodo fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: »Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen på henne.»

Sedan böjde han sig åter ned och skrev på jorden.

När de hörde detta, gingo de ut, den ene efter den andre, först de äldsta, och Jesus blev lämnad allena med kvinnan, som stod där kvar.

10 Då såg Jesus upp och sade till kvinnan: »Var äro de andra? Har ingen dömt dig?»

11 Hon svarade: »Herre, ingen.» Då sade han till henne: »Icke heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.»]

12 Åter talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.»

13 Då sade fariséerna till honom: »Du vittnar om dig själv; ditt vittnesbörd gäller icke.»

14 Jesus svarade och sade till dem: »Om jag än vittnar om mig själv, så gäller dock mitt vittnesbörd, ty jag vet varifrån jag har kommit, och vart jag går; men I veten icke varifrån jag kommer, eller vart jag går.

15 I dömen efter köttet; jag dömer ingen.

16 Och om jag än dömer, så är min dom en rätt dom, ty jag är därvid icke ensam, utan med mig är han som har sänt mig.

17 I eder lag är ju ock skrivet att vad två människor vittna, det gäller såsom sant.

18 Här är nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar också Fadern, som har sänt mig.

19 Då sade de till honom: »Var är då din Fader?» Jesus svarade: »I kännen varken mig eller min Fader. Om I känden mig, så känden I ock min Fader.»

20 Det var på det ställe där offerkistorna stodo som han talade dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar hand på honom, ty hans stund var ännu icke kommen.

21 Åter sade han till dem: »Jag går bort, och I skolen då söka efter mig; men I skolen dö i eder synd. Dig jag går, dit kunnen I icke komma.»

22 Då sade judarna: »Icke vill han väl dräpa sig själv, eftersom han säger: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma'?»

23 Men han svarade dem: »I ären härnedifrån, jag är ovanifrån; I ären av denna världen, jag är icke av denna världen.

24 Därför sade jag till eder att I skullen dö i edra synder; ty om I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder.»

25 Då frågade de honom: »Vem är du då?» Jesus svarade dem: »Det som jag redan från begynnelsen har uttalat för eder.

26 Mycket har jag ännu att tala och att döma i fråga om eder. Men han som har sänt mig är sannfärdig, och vad jag har hört av honom, det talar jag ut inför världen.»

27 Men de förstodo icke att det var om Fadern som han talade till dem.

28 Då sade Jesus: »När I haven upphöjt Människosonen, då skolen I första att jag är den jag är, och att jag icke gör något av mig själv, utan talar detta såsom Fadern har lärt mig.

29 Och han som har sänt mig är med mig; han har icke lämnat mig allena, eftersom jag alltid gör vad honom behagar.»

30 När han talade detta, kommo många till tro på honom.

31 Då sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: »Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar;

32 Och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.»

33 De svarade honom: »Vi äro Abrahams säd och hava aldrig varit trälar under någon. Huru kan du då säga: 'I skolen bliva fria'?»

34 Jesus svarade dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Var och en som gör synd, han är syndens träl.

35 Men trälen får icke förbliva i huset för alltid; sonen får förbliva där för alltid.

36 Om nu Sonen gör eder fria, så bliven i verkligen fria.

37 Jag vet att I ären Abrahams säd; men I stån efter att döda mig, eftersom mitt ord icke får någon ingång i eder.

38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader; så gören ock I vad I haven hört av eder fader.»

39 De svarade och sade till honom: »Vår fader är ju Abraham.» Jesus svarade till dem: »Ären I Abrahams barn, så gören ock Abrahams gärningar.

40 Men nu stån I efter att döda mig, en man som har sagt eder sanningen, såsom jag har hört den av Gud. Så handlade icke Abraham.

41 Nej, I gören eder faders gärningar.» De sade till honom: »Vi äro icke födda i äktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen annan.»

42 Jesus svarade dem: »Vore Gud eder fader, så älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig själv, utan det är han som har sänt mig.

43 Varför fatten I då icke vad jag talar? Jo, därför att I icke 'stån ut med' att höra på mitt ord.

44 I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.

45 Men mig tron I icke, just därför att jag talar sanning.

46 Vilken av eder kan överbevisa mig om någon synd? Om jag alltså talar sanning, varför tron I mig då icke?

47 Den som är av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det är därför att I icke ären av Gud som I icke lyssnen därtill.

48 Judarna svarade och sade till honom: »Hava vi icke rätt, då vi säga att du är en samarit och är besatt av en ond ande?»

49 Jesus svarade: »Jag är icke besatt av någon ond ande; fastmer hedrar jag min Fader. I åter skymfen mig.

50 Men jag söker icke min egen ära; en finnes dock som söker den och som dömer.

51 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.»

52 Judarna sade till honom: »Nu förstå vi att du är besatt av en ond ande. Abraham har dött, så ock profeterna, och likväl säger du: 'Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin smaka döden.'

53 Icke är väl du förmer än vår Fader Abraham? Och han har ju dött. Profeterna hava också dött. Till vem gör du då dig själv?»

54 Jesus svarade: »Om jag själv ville skaffa mig ära, så vore min ära intet; men det är min Fader som förlänar mig ära, han som I säger vara eder Gud.

55 Dock, I haven icke lärt känna honom, men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, så bleve jag en lögnare likasom I; men jag känner honom och håller hans ord.

56 Abraham, eder fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad.»

57 Då sade judarna till honom: »Femtio år gammal är du icke ännu, och Abraham har du sett!»

58 Jesus sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag.»

59 Då togo de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.