En utvald rest ur Israel skall frälsas

11 Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. ² Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. Eller vet ni inte, vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: ³ Herre, dina profeter har de dödat, och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam är kvar, och mig vill de döda.^{[a] 4} Men vad svarar Gud honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal.^{[b] 5} På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. ⁶ Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd. ⁷ Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade. ⁸ Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag.^{[c] 9} Och David säger: Må deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem.^{[d] 10} Må deras ögon bli förmörkade, så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.

Israels fall till frälsning för hedningarna

¹¹ Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund. ¹² Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal^[e] vara det?

¹³ Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt ¹⁴ i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. ¹⁵ Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?

De hednakristna varnas för högmod

¹⁶ Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga. ¹⁷ Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, ¹⁸ då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

¹⁹ Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. ²⁰ Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. ²¹ Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. ²² Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. ²³ Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. ²⁴ Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.

Utkorelsens hemlighet avslöjas

²⁵ Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. ²⁶ Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.^{[f] 27} Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.

²⁸ I fråga om evangelium är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. ²⁹ Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. ³⁰ Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. ³¹ Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får. ³² Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Lovsång till den Outgrundlige