^9 (A) Du hämtade en vinstock
        från Egypten,
    du fördrev hednafolk
    och planterade den.
¹⁰ Du röjde plats för den,
    och den slog rot
        och uppfyllde landet.
¹¹ Den täckte bergen med sin skugga
    och Guds cedrar med sina grenar,
^12 (B) den sträckte ut sina skott till havet
    och sina knoppar till floden^[a].

^13 (C) Varför rev du dess mur
    så att alla som passerar
        kan plocka av den?
¹⁴ Vildsvin från skogen
        frossar på den,
    markens smådjur äter av den.

¹⁵ Gud Sebaot, kom tillbaka!
    Blicka ner från himlen och se,
        ta hand om denna vinstock!
^16 (D) Skydda vad din högra hand
        har planterat,
    den son du har fostrat åt dig.
¹⁷ Den är bränd av eld och nerhuggen,
    de går under inför din stränga blick.
¹⁸ Håll din hand över mannen
        vid din högra sida,
    den människoson
        du har fostrat åt dig.
¹⁹ Då ska vi inte vika från dig.
    Ge oss liv, och vi ska åkalla
        ditt namn.
²⁰ Herre Gud Sebaot, upprätta oss!
    Låt ditt ansikte lysa
        så att vi blir frälsta.

⁷ Men det fanns också en annan
    stor örn med stora vingar
        och många fjädrar.
    Och se, vinstocken sköt
        längtansfullt ut
            sina rötter till den.
    Och från platsen
        där den var planterad
    sträckte den sina rankor
        mot honom,
    för att han skulle vattna den.
⁸ Den var planterad i god jord
        vid mycket vatten,
    för att den skulle få grenar
        och bära frukt
            och bli en utsökt vinstock.

⁹ Säg: Så säger Herren Gud:
    Kan det gå väl
        för den vinstocken?
    Ska han inte rycka upp rötterna
        och riva av frukten,
            så att den torkar
    och alla de spirande bladen
        vissnar?
    Det behövs inte stor kraft
        eller mycket folk
    för att rycka upp den
        med rötterna.
¹⁰ Visst står den fast planterad,
        men kan det sluta väl för den?
    När östanvinden når den,
        ska den då inte helt torka bort?
    På den plats där den vuxit upp
        ska den torka bort.”

^12 (A) ”Säg nu till det upproriska släktet:
    Förstår ni inte
        vad detta betyder?
    Säg dem: Se, Babels kung
        kom till Jerusalem
    och tog kungen^[a] och furstarna
        och förde dem med sig till Babel.
^13 (B) Sedan tog han en ättling^[b]
        av kungahuset
    och slöt förbund med honom
        och lät honom avlägga ed^[c].
    Men de mäktiga i landet
        förde han med sig bort,
¹⁴ så att riket skulle vara obetydligt
        och inte kunna resa sig
    utan hålla förbundet med honom,
        om det skulle bestå.
^15 (C) Men han avföll från honom
        och skickade sina sändebud
            till Egypten,
    för att man där skulle ge honom
        hästar och mycket folk.
    Kan det gå väl för honom?
        Kan han komma undan?
    Kan den som bryter förbund
        komma undan?

Så sant jag lever,
    jag ska låta min ed
        som han har föraktat
    och mitt förbund som han har brutit
        komma över hans huvud.
^20 (E) Jag ska breda ut mitt nät
            över honom,
        och han ska fångas i min snara.
    Jag ska föra honom till Babel
        och döma honom där
    för den otrohet
        som han har begått mot mig.
²¹ Alla hans flyktingar
    och alla hans skaror
        ska falla för svärd,
    och de som räddas
        ska spridas för vinden.
    Och ni ska inse att
        jag, Herren, har talat.

Jag ska själv ta en kvist
    från den höga cederns topp^[d]
        och plantera den.
    Av dess översta grenar
        ska jag bryta av en späd kvist
    och själv plantera den
        på ett högt och brant berg.
^23 (G) På Israels höga berg
        ska jag plantera den,
    och den ska få grenar och bära frukt
            och bli en utsökt ceder.
    Alla slags fåglar ska bo under den
        och finna skugga
            under grenarna.
^24 (H) Alla markens träd ska förstå
        att jag, Herren,
    har böjt ner det höga trädet
        och upphöjt det låga trädet,
    och låtit det friska trädet torka
        och det torra trädet grönska.
    Jag, Herren, har talat
        och ska göra det.”

^10 (A) Din mor är som en vinstock
        i din vingård,^[a]
    planterad vid vatten,
        fruktbar och rik på skott,
    för där fanns mycket vatten.
¹¹ Den fick starka grenar,
        användbara till härskarspiror,
    och stammen växte hög,
        omgiven av lövverk,
    så att den syntes
        genom sin ståtliga växt
            och sin rikedom på rankor.
^12 (B) Men den blev uppryckt i vrede
        och kastad till marken,
    östanvinden förtorkade
        dess frukt.
    De starka grenarna
        bröts av och vissnade,
            och elden förtärde dem.
¹³ Nu är den planterad i öknen,
    i ett torrt och törstande land.
^14 (C) Eld har gått ut från
    en av de yppersta grenarna
        och har förtärt frukten.
    Ingen stark gren finns kvar,
        ingen härskarspira!