Add parallel Print Page Options

Tredje boken

(73—89)

Den gudlöses kortvariga framgång och den rättfärdiges eviga lön

73 En psalm av Asaf.

Gud är sannerligen god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.

Men jag höll på att snava,
    mina fötter höll på att tappa fästet.
Jag var avundsjuk på de högmodiga
    då jag såg de gudlösas framgång.

De slipper svårigheter ända fram till sin död,
    de är friska och välmående.
De råkar inte i människans nöd
    och plågas inte som andra.
Därför är högfärd deras halsband,
    och våld deras kläder.
Ur deras fetma tittar ögonen fram,
    deras fantasier har ingen gräns.
De talar föraktfullt och ondsint.
    De är högfärdiga och förtrycker andra.
De gör anspråk på himlen
    och talar som om de ägde jorden.
10 Så återvänder hans folk dit
    och suger åt sig mängder av vatten.[a]
11 De frågar: ”Hur kan Gud veta?
    Skulle den Högste ha den kunskapen?”

12 Så är det med de gudlösa,
    ostörda ökar de alltid sin rikedom.

13 Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent
    och tvättat mina händer i oskuld.
14 Jag har plågats dagen lång,
    bestraffats var morgon.

15 Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,
    skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.
16 När jag försökte förstå detta
    var det alltför mödosamt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
    och insåg hur det går med dessa till slut.

18 Du låter dem vandra på en hal väg,
    störtar dem i fördärvet
19 och plötsligt går de under.
    De tar en ände med förskräckelse.
20 Det blir som när man vaknar ur en dröm:
    Du, Herre, reser dig
    och föraktar dem som om de vore fantasier.[b]

21 När mitt hjärta var bittert
    och det sved inom mig,
22 då var jag oförnuftig och ovetande,
    som ett djur inför dig.

23 Ändå är jag alltid hos dig,
    och du håller min högra hand.
24 Du leder mig efter ditt råd,
    och sedan för du mig till härligheten[c].
25 Vem har jag i himlen utom dig?
    Och när jag har dig,
    önskar jag ingenting på jorden.
26 Min kropp och min själ kan tyna bort,
    men Gud är min inre klippa och min del för evigt.

27 Men de som är långt borta från dig kommer att förgås.
    Du förgör dem som inte är trogna mot dig.
28 Men det är gott för mig att vara nära Gud.
    Jag har gjort Herren Gud till min tillflykt,
    och jag vill berätta om alla dina gärningar.

Footnotes

  1. 73:10 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
  2. 73:20 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
  3. 73:24 Det framkommer inte om det är evigheten eller någon form av jordisk härlighet/ära som åsyftas här.

TREDJE BOKEN

Undran över de gudlösas framgång

73 (A) En psalm av Asaf.

Gud är verkligen god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.
Men jag var nära att snava
        med mina fötter,
    mina steg var nära att slinta,
(B) för jag greps av avund
        mot de högmodiga
    när jag såg de gudlösas framgång.

De är fria från plågor
        fram till sin död,
    deras kroppar är välnärda.
De drabbas inte av mänsklig nöd,
    de plågas inte
        som andra människor.
Därför är högmod deras halsband
    och våld den dräkt de sveper sig i.
(C) Deras ögon kikar fram[a] ur fetman,
    deras hjärtans fantasier
        har ingen gräns.

De hånar och hotar med ondska,
    överlägset hotar de med förtryck.
De öppnar sin mun mot himlen
    och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem,
    de suger i sig vatten i mängd.
11 (D) De säger:
        "Hur skulle Gud kunna veta?
    Den Högste har väl ingen vetskap?"
12 (E) Sådana är de gudlösa,
    ständigt trygga
        med växande rikedom.

13 (F) Förgäves höll jag mitt hjärta rent
    och tvådde mina händer i oskuld!
14 Jag var plågad hela dagen
    och tuktad varje morgon –
15 men hade jag sagt:
        "Så tänker jag tala",
    då hade jag svikit dina barns släkte.

16 Jag funderade
        och försökte förstå det,
    men det var för svårt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
    och insåg deras öde.

18 (G) Du ställer dem på det hala,
    du störtar dem i fördärvet.
19 (H) Hur plötsligt ska de inte gå under!
    De förgås och får ett fruktansvärt
        slut.
20 (I) Så som en dröm är borta
        när man vaknar
    ska du, Herre, förakta dem
        som skuggbilder när du griper in.

21 När mitt hjärta var bittert
    och det stack i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig
        och förstod ingenting,
    jag var som ett djur inför dig.

23 Men jag är alltid hos dig,
    du håller mig i min högra hand.
24 (J) Du leder mig med ditt råd
    och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig?
    Och har jag dig,
        söker jag inget på jorden.
26 (K) När min kropp och mitt hjärta
        ger upp,
    är Gud mitt hjärtas klippa
        och min lott för evigt.

27 De som är fjärran från dig går under,
    du förgör alla som är otrogna
        mot dig.
28 Men för mig är det gott
        att vara nära Gud.
    Jag tar min tillflykt
        till Herren, Gud,
    för att förkunna
        alla dina gärningar.

Footnotes

  1. 73:7 Deras ögon kikar fram   Andra handskrifter (Septuaginta): "Deras synd tränger fram".

Gud är rättvis

73 Gud är verkligen god mot Israel! Han är god mot dem som har rena hjärtan.

Men jag nästan tvivlade på honom och kom för nära klippbranten! Jag snubblade och var nära att falla ner.

Jag var avundsjuk på dem som det gick bra för, de stolta och högfärdiga som hade framgång.

Hela livet tycks le emot dem. De är friska och välmående.

De råkar inte in i svårigheter och brottas inte med problem som många andra.

Deras högfärd glänser som ett juvelhalsband, och deras kläder är vävda av grymhet!

Deras feta uppsyn talar om de onda planerna i deras hjärtan.

Föraktfullt skrattar de åt andra människor och förtalar dem. De är högfärdiga och förtrycker andra.

De skryter som om de ägde både himmel och jord.

10 De har lyckats göra Guds folk förskräckt och förvirrat, så att de lyssnar till dem och tror vad de säger.

11 Förstår Gud vad som händer? frågar de.

12 Se på dessa självsäkra människor. De behöver aldrig lyfta ett finger. Eller också lyfter de ett finger och får det de pekar på. De lever ett lättvindigt liv och blir bara rikare och rikare.

13 Har jag slösat bort min tid? Vad har jag för glädje av att leva ett rent liv och inte synda?

14 Allt jag fått ut av det är lidande och problem, ingenting annat.

15 Nej, om jag verkligen hade sagt så, skulle jag ha varit en förrädare mot ditt folk.

16 Ändå är det alltför svårt att förstå varför de som hatar Herren kan ha sådan framgång.

17 Jag funderade mycket över detta, men en dag då jag satt i Guds helgedom fick jag ett annat perspektiv på alltsammans.

18 Jag tänkte på hur framtiden ska bli för dessa ogudaktiga människor och på vilken slipprig väg de går. Plötsligt kommer Gud att störta dem i fördärvet.

19 I ett ögonblick tar deras lycka slut. Den tar en ände med förskräckelse.

20 Nu lever de som i en drömvärld, men en dag kommer de att vakna upp inför sanningen, och stå där yrvakna inför dig.

21 När jag ännu kände bitterhet och mina känslor var sårade,

22 då var jag lika dum och ovetande som ett djur, och jag förstod dig inte.

23 Trots detta älskar du mig! Du håller min högra hand!

24 Du ska fortsätta att leda mig hela livet med din vishet och dina råd, och slutligen ska du ta emot mig med ära i din himmel.

25 Vem känner jag i himlen utom dig? Och när jag känner dig, vad behöver jag då på jorden?

26 Om jag blir sjuk till kropp och själ, så är ändå Gud min styrka! Han ger mig kraft att leva.

27 Men ett är säkert. De som vägrar att tillbe Gud kommer att förgås. Han förgör dem som inte är trogna honom.

28 Men jag försöker komma honom så nära jag kan! Jag har utvalt honom, och jag kommer att berätta för alla om hur underbart han räddar mig.