^2 (A) Till dig, Herre, tar jag min tillflykt.
    Låt mig aldrig behöva skämmas,
        rädda mig i din rättfärdighet.
^3 (B) Vänd ditt öra till mig,
        skynda till min räddning!
    Var min fasta klippa,
        en borg till min frälsning,
^4 (C) för du är min klippa och min borg.
    Du ska leda och föra mig
        för ditt namns skull,
^5 (D) du ska lossa mig ur nätet
        de lagt ut för mig,
    för du är mitt beskydd.
^6 (E) I din hand^[a] överlämnar jag
        min ande.
    Du har friköpt mig, Herre,
        du trofaste Gud.

^7 (F) Jag hatar^[b] dem som håller fast
        vid tomma avgudar,
    jag litar på Herren.
^8 (G) Jag vill jubla och glädjas
        över din nåd,
    att du ser mitt lidande
        och känner min själ i nöden.
^9 (H) Du utlämnar mig inte
        i fiendens hand,
    du ställer mina fötter
        på rymlig plats.

^10 (I) Förbarma dig över mig, Herre,
        jag är i nöd!
    Grämelse förtär mitt öga,
        min själ och min kropp.
^11 (J) Mitt liv försvinner i sorg,
        mina år i suckan.
    Min kraft är bruten
        genom min synd^[c],
    mina ben^[d] förtärs
^{12         (K)} för alla mina fienders skull.
    Jag har blivit en skam
        för mina grannar
    och en skräck
        för dem som känner mig.
    De som ser mig på gatan
        flyr för mig.
¹³ Jag är glömd och borta
        ur deras hjärtan, som död,
    jag har blivit som ett krossat kärl.
^14 (L) Jag hör vad många viskar,
        skräck från alla håll!
    De gaddar ihop sig mot mig,
        smider planer för att ta mitt liv.

¹⁵ Men jag litar på dig, Herre,
    jag säger: "Du är min Gud."
^16 (M) Min tid är i dina händer.
    Rädda mig från mina fienders hand,
        från dem som förföljer mig.
^17 (N) Låt ditt ansikte lysa
        över din tjänare,
    fräls mig genom din nåd.
^18 (O) Herre, låt mig inte
    behöva skämmas,
        jag ropar till dig!
    Låt de gudlösa få skämmas,
        låt dem tystna i dödsriket.
¹⁹ Låt lögnarnas läppar förstummas,
    de som talar fräckhet i högmod
        och förakt mot den rättfärdige.

^20 (P) Hur stor är inte din godhet,
    som du sparar åt dem
        som vördar dig
    och visar i människors åsyn
        mot dem som flyr till dig!
^21 (Q) Du tar dem i ditt ansiktes beskydd
        mot människors intriger,
    du gömmer dem i din hydda
        undan elaka tungor.

^22 (R) Lovad är Herren!
    Han har visat mig
        sin underbara nåd
    i en belägrad^[e] stad.
^23 (S) Jag sade i min ångest:
        "Jag är avskuren från dina ögon!"
    Men du hörde min bön om nåd
        när jag ropade till dig.

^24 (T) Älska Herren,
        alla ni hans trogna!
    Herren bevarar de trofasta,
        men den som handlar i högmod
            straffar han strängt.
^25 (U) Var starka och modiga i era hjärtan,
    alla ni som hoppas på Herren!