Psaltaren 132

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Guds tempel och Davids kungahus

^1-2 Herre, du glömmer väl inte vilka prövningar David fick gå igenom. Tänk på de högtidliga löften han gav dig, vår stamfar Jakobs Gud, när han lovade och sa:

^3-5 Jag vill inte gå in i mitt hus, och jag vill inte lägga mig i min säng. Jag vill inte heller gå till vila förrän jag byggt ett bestående hem åt Herrens ark, ett tempel åt Israels mäktige.

⁶ Först fick vi höra att arken fanns i Betlehem och sedan att den var i skogstrakterna.

⁷ Men nu ska den få stå i ett tempel, där Gud ska bo här på jorden. Det är dit vi ska gå för att be till honom.

⁸ Res dig, Herre, och gå för alltid in i ditt tempel tillsammans med arken, som vittnar om din stora styrka.

⁹ Prästerna som tjänar dig ska alltid hålla sig till det förbund, som du har ingått med oss. Var och en som älskar dig ska då jubla av glädje.

¹⁰ Förkasta inte din tjänare David, den kung du har utvalt åt ditt folk,

¹¹ för du har lovat honom: En av dina söner ska jag göra till tronföljare!

¹² Och om dina efterlevande håller förbundet med mig och lyder mina bud, så ska en av dem för alltid vara kung!

¹³ Herre, du har utvalt berget Sion till ditt hem.

¹⁴ Detta är den plats där jag vill slå mig ner. Här är den viloplats som jag har valt, sa du.

¹⁵ Hela denna stad ska få allt den behöver, och de fattiga ska kunna äta sig mätta.

¹⁶ Jag ska välsigna stadens präster i allt de gör, och dess invånare ska ropa och sjunga av glädje.

¹⁷ Här vill jag göra en av Davids söner till en stor kung, och hans kungahus ska bestå för alltid.

¹⁸ Hans fiender ska komma att skämmas, men hans rike ska ha framgång och blomstra.