Psaltaren 49

Svenska Folkbibeln 2015

² Hör detta, alla folk!
    Lyssna, alla som lever i världen,
³ både låg och hög,
    rik som fattig.
⁴ Min mun ska tala vishet,
    mitt hjärtas tanke
        ska vara förstånd.
^5 (A) Jag vänder mitt öra till visdomsord,
    jag tyder min gåta
        till harpans toner.

⁶ Varför vara rädd
        under olyckans dagar
    när mina förföljares^[a] ondska
        omger mig?
⁷ De litar till sina ägodelar
    och stoltserar
        med sin stora rikedom.
⁸ Men ingen kan köpa sin broder fri
    eller ge Gud lösepenning
        för honom.
⁹ Hans själs lösen är dyr,
    den kan inte betalas till evig tid
¹⁰ så att han får leva för alltid
    och aldrig se förgängelsen.

^11 (B) Nej, man ser att de visa dör,
    att både dårar och oförnuftiga
        går under
    och lämnar sin rikedom åt andra.
¹² De tror att deras hus
        ska bestå^[b] för evigt,
    deras boningar
        från släkte till släkte.
    De uppkallar sina marker
        efter sina namn.
^13 (C) Men människan i all sin härlighet
        har inte bestånd^[c],
    hon liknar djuren som förgås.

¹⁴ Så går det dem
        som litar till sig själva^[d]
    och deras efterföljare
        som gillar deras ord. Sela
¹⁵ Som får drivs de ner i dödsriket,
        döden blir deras herde^[e].
    De rättfärdiga ska råda över dem
        när morgonen gryr.
    Deras gestalt tynar bort i dödsriket,
        de får ingen upphöjd boning.
^16 (D) Men Gud ska friköpa min själ
        från dödsrikets våld,
    han ska ta emot mig. Sela

¹⁷ Bli inte imponerad när någon blir rik,
    när hans hus växer i härlighet,
^18 (E) för han får inget med sig i döden,
    hans härlighet följer inte
        med honom ner.
¹⁹ Även om han skattar sig lycklig
        under livet
    och får beröm när han gör det gott
        för sig själv,
²⁰ så går hans själ till sina fäder,
    till dem som aldrig mer ser ljuset.

²¹ En människa som i all sin härlighet
        inte har förstånd,
    hon liknar djuren som förgås.