Bön i ensamhet och nöd

142 [a]En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan[b].

Med hög röst
        ropar jag till Herren,
    med hög röst
        ber jag Herren om nåd.
[c]Jag utgjuter mitt bekymmer
        för honom,
    berättar om min nöd för honom.

[d]När min ande mattas i mig
        är du den som känner min stig.
    På vägen där jag går
        har de lagt snaror för mig.
[e]Se på min högra sida,
    där finns ingen
        som känns vid mig.
    Jag har ingen tillflykt mer,
        ingen som frågar efter min själ.

[f]Jag ropar till dig, Herre,
    jag säger: Du är min tillflykt,
        min lott i de levandes land.
Lyssna till mitt rop,
        för jag är i stor nöd.
    Rädda mig från mina förföljare,
        för de är starkare än jag.
[g]För min själ ut ur fängelset,
        så att jag kan prisa ditt namn.
    De rättfärdiga ska samlas
        omkring mig
    när du visar din godhet mot mig.

Footnotes

  1. 142:1 1 Sam 22:1, 24:4, Ps 57:1.
  2. 142:1 när han var i grottan   på flykt undan kung Saul. Se 1 Sam 22:1 och Ps 57.
  3. 142:3 Ps 62:9.
  4. 142:4 Ps 77:4, 140:6, 141:9, 143:4.
  5. 142:5 Ps 31:12, 38:12, 88:9, 19.
  6. 142:6 Ps 16:5, 27:13, 73:26, 116:9.
  7. 142:8 Ps 25:17, 143:11.