³ Herrens röst hörs över vattnen,
    Gud, den upphöjde, dundrar.
    Herrens röst hörs över de stora vattnen.
⁴ Herrens röst är väldig,
    Herrens röst är praktfull.
⁵ Herrens röst knäcker cedrar,
    Herren knäcker Libanons cedrar.
⁶ Han får Libanon att hoppa som en kalv
    och Sirjon som en vildoxe.
⁷ Herrens röst slår med ljungande blixtar.
⁸ Herrens röst skakar öknen,
    Herren skakar Kadeshöknen.
⁹ Herrens röst får hindarna att kalva,
    den klär av träden i skogarna.
Allting i hans tempel ropar: ”Ära!”

¹⁰ Herren satt på sin tron vid syndafloden,
    Herren sitter på sin tron för evigt.
¹¹ Herren ger sitt folk styrka.
    Herren välsignar sitt folk med frid.

¹⁶ Strutsen flaxar glatt med sina vingar,
    men dess fjädrar kan inte jämföras med hägerns.^[a]
17 Den lägger sina ägg på marken,
    låter dem värmas i sanden
¹⁸ och tänker inte på att någon kan trampa på dem
    och vilda djur kan krossa dem.
¹⁹ Den är hård mot sina ungar,
    precis som om de inte var dess egna
och bryr sig inte om sin möda,
    som var förgäves,
²⁰ för Gud har inte utrustat den med vishet
    eller gett den förstånd.
²¹ Men så snart den reser sig upp för att springa
    skrattar den både åt häst och ryttare.

²² Har du gett hästen dess styrka
    eller klätt dess nacke med den yviga manen?
²³ Är det du som lärt den hoppa som gräshoppan
    och sprida skräck med sitt stolta frustande?
²⁴ Den skrapar med hoven,
    gläds över sin styrka
och rusar fram mot väpnade styrkor.
²⁵     Den skrattar åt rädslan och fruktar inget,
den ryggar inte tillbaka för svärdet.