12 (A) Den som älskar fostran

        älskar kunskap,
    den som hatar tillrättavisning
        är dum.

Den som är god
        får nåd från Herren,
    den som gör onda planer
        blir fördömd.

(B) Ingen människa kan bestå
        genom ondska,
    men de rättfärdigas rot
        kan inte rubbas.

(C) En driftig hustru är sin mans krona,
    en skamlös är som röta i hans ben.

(D) De rättfärdigas tankar är rätta,
    de gudlösas råd bedrar.

(E) De gudlösas ord lurar efter blod,
    de ärligas tal räddar dem.

(F) De gudlösa störtas
        och finns inte mer,
    men de rättfärdigas hus består.

Efter sitt förstånd blir man prisad,
    men ett förvridet hjärta
        blir föraktat.

(G) Bättre vara ringa och ha en tjänare[a]
    än spela förnäm och sakna bröd.

10 (H) Den rättfärdige vet
        hur hans boskap känner det,
    men de gudlösas omsorg är grym.

11 (I) Den som brukar sin åker
        får bröd så det räcker,
    den som jagar tomhet
        saknar vett.

12 (J) Den gudlöse har begär
        till de ondas fångst[b],
    men de rättfärdigas rot ger frukt.

13 (K) Den onde snärjs i sina läppars synd,
    men den rättfärdige slipper ut
        ur nöden.

14 (L) Av munnens frukt
        blir man mättad med gott,
    vad människans händer har gjort
        får hon tillbaka.

15 (M) Dåren tycker själv hans väg är rätt,
    vis är den som lyssnar till råd.

16 (N) Dåren visar genast sin vrede,
    klok är den som döljer en skymf.

17 (O) Den ärlige talar sanning,
    ett falskt vittne bedrar.

18 (P) Tanklösa ord kan hugga som svärd,
    men de visas tunga ger läkedom.

19 Sanna ord består för evigt,
    en lögnaktig tunga
        bara ett ögonblick.

20 De som smider onda planer
        har svek i hjärtat,
    de som främjar frid får glädje.

21 (Q) Inget ont drabbar den rättfärdige,
    men de gudlösa får olycka
        i fullt mått.

22 (R) Herren avskyr falska läppar,
    de som handlar i sanning
        behagar honom.

23 (S) En klok man döljer sin kunskap,
    dårars hjärtan ropar ut
        sitt oförnuft.

24 (T) Flitig hand får härska,
    den late tvingas till trältjänst.

25 (U) Bekymmer tynger en mans hjärta,
    ett vänligt ord ger det glädje.

26 (V) Den rättfärdige väljer sitt sällskap,
    de gudlösas väg leder andra vilse.

27 Den late får inte tag i[c] sitt villebråd,
    flit är för människan
        en dyrbar skatt.[d]

28 På rättfärdighetens väg är liv,
    på den vägen finns ingen död.

Footnotes

  1. 12:9 ha en tjänare   Annan översättning (Septuaginta): ”arbeta för sig själv”.
  2. 12:12 fångst   Annan översättning: ”borg”.
  3. 12:27 tag i   Andra handskrifter: ”steka”.
  4. 12:27 flit är för människan en dyrbar skatt   Annan översättning: ”den flitige får en dyrbar skatt”.