Herren är sen till vrede
    men stor i kraft,
han låter ingen gå ostraffad.
    Herren har sin väg i storm och oväder,
och molnen är dammet under hans fötter.
Han straffar havet och låter det torka ut,
alla floder låter han sina.
    Då tynar Basan och Karmel bort
och Libanons grönska vissnar.
Bergen darrar för honom
    och höjderna smälter ner.
Jorden bävar för hans ansikte,
    världen och alla som bor där.

Read full chapter

HERREN är långmodig, men han är stor i kraft, och ingalunda låter han någon bliva ostraffad. HERREN har sin väg i storm och oväder och molnen äro dammet efter hans fötter.

Han näpser havet och låter det uttorka och alla strömmar låter han sina bort. Då försmäkta Basan och Karmel, Libanons grönska försmäktar.

Bergen bäva för honom, och höjderna försmälta av ångest. Jorden röres upp för hans ansikte, jordens krets med alla som bo därpå.

Read full chapter

(A) Herren är sen till vrede
    men stor i kraft,
        han låter ingen gå ostraffad.
    Herren har sin väg
        i storm och oväder,
    och molnen är dammet
        under hans fötter.

(B) Han straffar havet
    och låter det torka ut,
        han låter alla floder sina.
    Då tynar Bashan och Karmel bort
        och Libanons grönska vissnar.[a]
(C) Bergen darrar för honom
        och höjderna smälter.
    Jorden bävar för hans ansikte,
        världen och alla som bor där.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:4 Bashan … Karmel … Libanon   Regnrika och bördiga högländer i trakten runt Galileen.

Det tar lång tid innan han blir arg, men när han blir det är hans styrka enorm, och han ser inte mellan fingrarna med synden. Då går han fram som en storm, och molnen är dammet efter hans fötter.

På hans befallning blir hav och floder torr mark. Basans och Karmels grönskande ängar vissnar och Libanons blomning tar slut.

Bergen skakar, och höjderna smälter i hans närhet. Jorden går under och människorna förgås.

Read full chapter