Jesus förklarar vem som är störst

(Mark 9:33-37; Luk 9:46-48; 17:1-2)

18 Lite senare kom lärjungarna fram till Jesus och frågade vem som var störst i himmelriket.

² Då ropade Jesus på ett barn och ställde det mitt ibland dem ³ och sa: ”Sannerligen säger jag er: om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni överhuvudtaget inte in i himmelriket. ⁴ Den som gör sig liten som det här barnet, han är störst i himmelriket. ⁵ Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.

Jesus varnar för förförelser

(Mark 9:43-47)

⁶ Men om någon förför en av dessa små som tror på mig, skulle det vara bättre för den personen att få en stor kvarnsten bunden runt halsen och att han sänktes i havets djup. ⁷ Ve dig världen för dina förförelser! Förförelser måste ju komma, men ve den människa som förför andra! ⁸ Om din hand eller fot förför dig, så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att gå in i livet stympad eller handikappad än att kastas i den eviga elden med både händer och fötter i behåll. ⁹ Och om ditt öga förför dig, så riv ut det och kasta bort det. Det är bättre att gå in i livet enögd än att kastas i elden i Gehenna med båda ögonen i behåll.^{[a] 10} Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små, för jag säger er att deras änglar alltid ser min Faders ansikte i himlen.^[b]

Liknelsen om det förlorade fåret

(Luk 15:4-7)

¹² Vad tror ni? Om en man har hundra får och ett har kommit bort, lämnar han inte de nittionio andra kvar bland bergen och ger sig iväg för att leta efter det som har försvunnit? ¹³ Och när han har hittat det, sannerligen säger jag er att han gläder sig mer över det än över de nittionio andra som aldrig kom bort. ¹⁴ På samma sätt vill inte er Fader i himlen att någon enda av dessa små ska gå förlorad.

Om en troende har handlat fel

(Luk 17:3)

¹⁵ Men om din nästa har begått en synd mot dig, så gå till honom enskilt och tillrättavisa honom. Lyssnar han då på dig har du vunnit tillbaka din nästa. ¹⁶ Men om han inte gör det, så hämta en eller två personer som vittnen, för det krävs två eller tre vittnen för att en sak ska avgöras.^{[c] 17} Vägrar han fortfarande att lyssna på dig, ska du ta upp fallet i församlingen. Och om han inte vill lyssna på församlingen heller, så behandla honom som en främling eller en tullindrivare. ¹⁸ Sannerligen säger jag er: allt ni binder på jorden blir bundet i himlen och allt ni löser på jorden blir löst i himlen.^[d]

¹⁹ Jag säger er också att allt som två av er här på jorden kommer överens att be om, det ska de få av min Fader i himlen. ²⁰ För där två eller tre samlas i mitt namn, då är jag mitt ibland dem.”

Jesus undervisar om förlåtelse

(Luk 17:4)

²¹ Då kom Petrus fram till honom och frågade: ”Herre, hur många gånger måste jag förlåta en människa som syndar mot mig? Räcker det med sju gånger?” ²² ”Nej”, svarade Jesus, ”inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju^[e] gånger.

²³ Himmelriket är som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. ²⁴ När han började granskningen visade det sig att en av dem var skyldig honom flera miljarder.^{[f] 25} Och eftersom tjänaren inte kunde betala tillbaka pengarna, befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas på det sättet.

²⁶ Men mannen föll ner för kungen och bad: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala alltihop.’

²⁷ Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och avskrev hans skuld.

²⁸ Men när tjänaren gick därifrån, träffade han på en annan tjänare som var skyldig honom 100 denarer^[g]. Och han tog struptag på honom och krävde pengarna tillbaka. ²⁹ Hans arbetskamrat föll då ner inför honom och sa: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala.’ ³⁰ Men mannen ville inte vänta, utan gick därifrån och ordnade så att den andre tjänaren blev satt i fängelse tills hela skulden var betald.

³¹ När de andra tjänarna fick reda på detta blev de mycket upprörda och gick till kungen och berättade vad som hade hänt. ³² Kungen kallade då till sig tjänaren och sa: ’Din usling! Här avskrev jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det. ³³ Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare på samma sätt som jag förbarmade mig över dig?’

³⁴ Sedan lät den uppretade kungen sina fångvaktare ta hand om mannen, tills han betalt allt han var skyldig. ³⁵ På samma sätt ska min Fader i himlen göra med er, om ni inte av hela hjärtat förlåter era medmänniskor.”