Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

(Mark 4:1-9; Luk 8:4-8)

13 Senare samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig nere vid sjön. ² Och snart hade det samlats så mycket folk omkring honom att han var tvungen att stiga i en båt och sitta i den och tala, medan folket stod på stranden. ³ Han berättade för dem många liknelser:

”En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. ⁴ När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. ⁵ En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De växte snabbt upp i den tunna myllan, ⁶ men när solen steg vissnade de bort, eftersom de saknade rot. ⁷ Andra föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävde de plantorna. ⁸ Men en del korn föll i bördig jord och gav skörd, hundra, sextio och trettio gånger så mycket säd som hade såtts. ⁹ Lyssna, hör, den som har öron!”

Jesus förklarar liknelsen om sådden

(Mark 4:10-20; Luk 8:9-15; 10:23-24)

¹⁰ Jesus lärjungar kom senare fram till honom och frågade: ”Varför berättar du liknelser för folket?”

¹¹ Då svarade han: ”Ni har fått gåvan att förstå himmelrikets hemligheter, men andra har inte fått den gåvan. ¹² Den som har ska få ännu mer. Men den som inget har ska bli av med även det han har. ¹³ Det är därför jag berättar de här liknelserna,

¹⁴ Så går det i uppfyllelse som förutsagts om dem genom profeten Jesaja:

¹⁶ Men era ögon är lyckliga som kan se och era öron som kan höra. ¹⁷ För sannerligen säger jag er, att många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se och höra det som ni nu får se och höra, men de fick aldrig göra det.

¹⁸ Hör nu vad som menas med liknelsen om lantbrukaren som sådde säd: ¹⁹ När någon hör ordet om riket men inte förstår, kommer den Onde och rycker bort sådden ur hans hjärta. Det är sådden längs stigen. ²⁰ Den steniga markens sådd är den som hör ordet och tar emot det med glädje, ²¹ men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller han genast bort. ²² Sådden bland tistlar är den som hör ordet men låter världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväva det, så att det blir fruktlöst. ²³ Men den bördiga jorden är den som lyssnar till ordet och förstår det och bär frukt, en skörd som är hundra, sextio eller trettio gånger så mycket som den sådd som såddes.”

Liknelsen om ogräset och vetet

²⁴ Jesus berättade en annan liknelse för folket:

”Himmelriket är likt en man som sådde god säd i en åker. ²⁵ En natt då alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs bland vetet och smög bort därifrån. ²⁶ När säden sedan började växa och gå i ax, växte också ogräset upp.

²⁷ Då gick tjänarna och berättade för mannen: ’Herre, det är ogräs på åkern där du ju sådde den goda säden! Var kom det ifrån?’ ²⁸ ’Det måste vara en fiende som har varit där’, svarade han.

Männen frågade då: ’Ska vi rycka upp ogräset?’ ²⁹ ’Nej’, sa han, ’då kommer ni att skada vetet samtidigt. ³⁰ Låt båda växa tillsammans tills det blir dags att skörda. Och när skördetiden kommer ska jag säga till skördemännen: Sortera först bort ogräset och bunta ihop det så att det kan brännas upp. Samla sedan in vetet i min lada.’ ”

Liknelsen om senapsfröet

(Mark 4:30-32; Luk 13:18-19)

³¹ Han berättade en annan liknelse för dem:

”Himmelriket är som när en man sår ett senapsfrö i en åker. ³² Det är det minsta^[b] av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland kryddväxterna och blir till ett träd, där fåglarna kan komma och bygga bo bland grenarna.”

Liknelsen om surdegen

(Mark 4:33-34; Luk 13:20-21)

³³ Han berättade också en annan liknelse:

”Himmelriket är som när en kvinna blandar in surdeg i tre mått mjöl, så att hela degen blir syrad.”

³⁴ Allt detta berättade Jesus för folket genom att använda liknelser. Han talade aldrig till dem utan en liknelse, ³⁵ för att det skulle uppfyllas som förutsagts genom en profet:

Jesus förklarar liknelsen om ogräset och vetet

³⁶ Sedan lämnade Jesus folket och gick hem, och hans lärjungar kom och bad honom förklara liknelsen om ogräset och vetet.

³⁷ Han svarade: ”Människosonen är den som sår den goda säden. ³⁸ Åkern är världen, säden är rikets barn, och ogräset den Ondes. ³⁹ Fienden, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.

⁴⁰ Som när ogräset skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidsålderns slut. ⁴¹ Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska rensa hans rike från alla dem som förleder andra och gör det som är mot lagen, ⁴² och de ska kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. ⁴³ Men de rättfärdiga ska lysa som solen i sin Faders rike. Lyssna, den som har öron!

Liknelserna om skatten i åkern, den värdefulla pärlan och fisknätet

⁴⁴ Himmelriket är som när en man upptäcker en skatt i en åker. I sin iver gräver han ner skatten igen och går och säljer allt han äger för att kunna köpa åkern.

⁴⁵ Himmelriket är också som när en köpman är på jakt efter dyrbara pärlor. ⁴⁶ Då han upptäcker en värdefull pärla, går han iväg och säljer allt han äger för att kunna köpa den.

⁴⁷ Himmelriket är också som när man kastar ut ett nät i sjön för att fånga fiskar av olika slag. ⁴⁸ När nätet är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger man i en korg, men de andra slänger man bort.

⁴⁹ Så ska det vara vid tidsålderns slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från de rättfärdiga, ⁵⁰ och sedan kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. ⁵¹ Har ni nu förstått alla dessa liknelser?” ”Ja”, sa de, ”det har vi.”

⁵² Då sa han: ”Det betyder att varje skriftlärd som blivit himmelrikets lärjunge är som en husbonde som ur sitt förråd kan ta fram både av det nya och det gamla.”

Människorna i Nasaret vägrar att tro

(Mark 6:1-6; Luk 4:16-30)

⁵³ När Jesus hade berättat alla dessa liknelser, lämnade han platsen. ⁵⁴ Han kom sedan till sin hemstad. Där undervisade han i synagogan, och han förvånade alla med sin vishet och sina under. De sa:

⁵⁵ ”Det är ju bara snickarens son. Är inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas, ⁵⁶ och alla hans systrar bor väl här? Var har han fått allt detta ifrån?” ⁵⁷ Och de retade sig på honom.

Då sa Jesus till dem: ”En profet blir föraktad bara i sin egen hemstad och i sin egen familj.” ⁵⁸ Och på grund av deras otro gjorde han bara några få under där.

Kvinnorna som följde med Jesus

8 Efter detta gav sig Jesus ut på vandring till olika städer och byar i Galileen. Och överallt förkunnade han evangeliet om Guds rike. Med sig hade han sina tolv lärjungar, ² och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria från Magdala, som sju onda andar hade drivits ut ur, ³ Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna, och många andra som hjälpte dem med sina tillgångar.

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

(Matt 13:1-10; Mark 4:1-9)

⁴ En dag när mycket folk hade kommit ut till Jesus från de olika städerna, berättade han den här liknelsen för dem:

⁵ ”En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och folk trampade på dem, och fåglarna kom och åt upp dem. ⁶ En del korn föll på stengrunden och började snart gro, men vissnade lika fort eftersom det inte fanns någon fukt. ⁷ Andra föll bland tistlarna, och eftersom tistlarna växte upp samtidigt kvävde de plantorna. ⁸ Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav hundra gånger så mycket säd som den som hade såtts.” Sedan ropade Jesus: ”Lyssna, hör, den som har öron!”

Jesus förklarar liknelsen om sådden

(Matt 13:10-23; Mark 4:10-20)

⁹ Hans lärjungar frågade honom nu vad denna liknelse betydde.

¹⁰ Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får bara höra de här liknelserna, för att

¹¹ Detta är vad liknelsen betyder: Säden är Guds ord. ¹² De vid vägen är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort sådden ur deras hjärtan och hindrar dem från att tro och bli räddade. ¹³ De på stengrunden är de som tar emot ordet med glädje, men som inte har någon rot. De tror en tid, men så fort de utsätts för frestelser^[b] faller de bort. ¹⁴ Det som föll bland tistlarna är de som hör men som snart kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen, så att de aldrig ger mogen skörd.

¹⁵ Men säden i den bördiga jorden är de som hör ordet och gömmer det i ett gott och uppriktigt hjärta och genom uthållighet bär frukt.

Liknelsen om lampan

(Mark 4:21-25)

¹⁶ Ingen tänder en lampa och gömmer den under ett kärl eller sätter den under en säng, utan tvärtom ställer man den i ett lampställ så att alla som kommer in kan se ljuset. ¹⁷ Det finns ingenting gömt som inte ska bli synligt och ingenting dolt som inte ska föras fram i ljuset. ¹⁸ Var därför noga med hur ni lyssnar. För den som har ska nämligen få, men den som inget har ska bli av med även det han tror sig ha.”

Jesus riktiga familj

(Matt 12:46-50; Mark 3:31-35)

¹⁹ Jesus mor och bröder kom till honom, men de kunde inte komma fram för folkmassans skull. ²⁰ Man sa då till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig.” ²¹ Men han svarade: ”Min mor och mina syskon, det är alla de som hör Guds ord och lyder det.”

Jesus stillar stormen

(Matt 8:23-27; Mark 4:36-41)

²² En dag sa Jesus till sina lärjungar: ”Kom, så åker vi över till andra sidan sjön.” De gav sig iväg, ²³ och under resan lade sig Jesus och somnade.

Men en våldsam storm svepte ner över sjön, och båten började fyllas så att de var verkligt illa ute. ²⁴ Då gick hans lärjungar fram och väckte honom och började ropa: ”Mästare, Mästare, vi förgås!” När Jesus vaknat talade han strängt till vinden och vågorna, och de lade sig genast, och allt blev lugnt.

²⁵ Sedan frågade han dem: ”Hur är det med er tro?”

Häpna och förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han, som till och med befaller vinden och vågorna och de lyder honom?”

Jesus befriar en man som är besatt av onda andar

(Matt 8:28-34; Mark 5:1-17)

²⁶ Så kom de över till området kring Gerasa^[c], mitt emot Galileen, och lade till där. ²⁷ Och när Jesus steg ur båten kom en man från staden emot honom. Han hade länge varit besatt av onda andar och levde hemlös och naken bland gravarna.

²⁸ Så snart han fick se Jesus började han skrika och föll ner inför honom och ropade högt: ”Lämna mig ifred, Jesus, du den högste Gudens Son! Jag ber dig, plåga mig inte!” ²⁹ För Jesus hade just befallt den orena anden att lämna mannen. Den hade haft mannen i sitt våld under en lång tid. Man hade bundit honom med kedjor, satt fotbojor på honom och försökt att låsa in honom, men han hade slitit sig loss och drivits ut i ödemarken av den onda anden.

³⁰ Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Mannen svarade: ”Legion^[d]”, för många onda andar hade farit in i honom. ³¹ Och andarna bad Jesus att inte skicka iväg dem till avgrunden^[e].

³² Där gick då en stor svinhjord och betade på berget. De onda andarna bad därför Jesus att få fara in i svinen, och Jesus tillät dem att göra det. ³³ Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och hela svinhjorden rusade utför bergssluttningen och ner i sjön och drunknade.

³⁴ När herdarna som vaktat svinen såg vad som hände, sprang de till staden och ut på landsbygden och berättade alltihop. ³⁵ Folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt, och när de kom till Jesus fick de se mannen som hade varit besatt av de onda andarna sitta helt lugn vid Jesus fötter, påklädd och fullständigt normal. De blev förskräckta. ³⁶ De som varit ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit frisk. ³⁷ Men händelsen hade skrämt upp människorna i Gerasa-området så mycket att de bad Jesus lämna dem. Han steg därför i en båt och åkte tillbaka. ³⁸ Mannen som de onda andarna hade lämnat bad att få följa med Jesus, men Jesus skickade iväg honom och sa: ³⁹ ”Gå tillbaka till din familj och berätta vad Gud har gjort med dig.”

Då gick mannen iväg och berättade för alla i hela staden vad Jesus hade gjort med honom.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

(Matt 9:18-26; Mark 5:22-43)

⁴⁰ När Jesus kom tillbaka, tog folket emot honom på stranden, för alla hade väntat på honom.

⁴¹ Då kom det fram en man som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan. Han kastade sig ner framför Jesus och han bad honom följa med honom hem, ⁴² eftersom hans enda barn, en flicka på tolv år, höll på att dö.

På vägen dit trängde folket på från alla håll. ⁴³ Där fanns också en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och inte kunnat bli botad av någon, trots att hon lagt ut allt hon ägde på läkare^[f]. ⁴⁴ Kvinnan närmade sig nu Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel. Och genast stannade blödningen.

⁴⁵ ”Vem rörde vid mig?” frågade Jesus. Och då alla teg, sa Petrus: ”Mästare, det är ju så många som knuffas och tränger sig på överallt.” ⁴⁶ Men Jesus sa till honom: ”Någon rörde vid mig, för jag kände att det gick ut kraft från mig.”

⁴⁷ När kvinnan förstod att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom.^[g] Sedan berättade hon inför alla varför hon hade rört vid honom och att hon genast blivit frisk.

⁴⁸ ”Min dotter”, sa han till henne, ”din tro har gjort dig frisk^[h]. Gå i frid.”

⁴⁹ Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade: ”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” ⁵⁰ Men då Jesus hörde det, sa han till Jairos: ”Var inte rädd! Tro bara, så ska hon bli räddad!”

⁵¹ När de sedan kom fram till huset lät inte Jesus någon följa med in utom Petrus, Jakob och Johannes och flickans far och mor. ⁵² Alla grät och höll dödsklagan över flickan, men Jesus sa: ”Gråt inte! Hon är inte död, hon sover.”

⁵³ Då hånskrattade folket åt Jesus, för de visste ju att hon hade dött. ⁵⁴ Men Jesus tog hennes hand och sa högt: ”Flicka, ställ dig upp!” ⁵⁵ Genast återvände hennes ande och hon reste sig upp. Sedan sa Jesus till dem att ge henne något att äta. ⁵⁶ Hennes föräldrar blev alldeles häpna, men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt.