Johannes Döparens död

^14 (A) Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes^[a] fick höra att folk sade att Johannes Döparen hade uppstått från de döda och att det var därför dessa krafter verkade i honom. ¹⁵ En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet liksom någon av profeterna. ¹⁶ När Herodes hörde detta sade han: "Det är Johannes, han som jag halshögg. Han har uppstått."

^17 (B) Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias^[b], hustru till hans bror Filippus. Herodes hade gift sig med henne, ¹⁸ men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet^[c] att du har din brors hustru." ¹⁹ Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte ^20 (C) eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom. När han hörde honom blev han många gånger villrådig^[d]. Ändå lyssnade han gärna på honom.

²¹ Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag med en fest för sina stormän och befälhavare och de främsta i Galileen. ²² Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till flickan: "Be mig om vad du vill, så ska du få det." ²³ Han svor på det och sade till henne: "Vad du än ber om ska jag ge dig, ända till hälften av mitt rike."

²⁴ Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad ska jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." ²⁵ Flickan skyndade genast in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat!" ²⁶ Kungen blev djupt bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte neka henne. ²⁷ Han skickade genast i väg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Denne gick då bort och halshögg honom i fängelset. ²⁸ Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor.

²⁹ När Johannes lärjungar fick höra det, kom de och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.

Jesus mättar fem tusen

^30 (D) Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade undervisat om. ^31 (E) Han sade till dem: "Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. ³² De gav sig av i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.

³³ Men folk såg att de for iväg och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom fram före dem. ^34 (F) När Jesus steg ur båten såg han en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.

^35 (G) Timmen var redan sen när hans lärjungar kom till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. ³⁶ Skicka i väg dem, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." ³⁷ Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Ska vi gå och köpa bröd för tvåhundra denarer^[e] och ge dem att äta?" ³⁸ Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar."

³⁹ Då befallde han att de skulle låta alla slå sig ner i gröngräset i skilda matlag, ⁴⁰ och de satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. ⁴¹ Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud^[f], bröt bröden och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut av de två fiskarna åt dem alla. ⁴² Och alla åt och blev mätta, ⁴³ och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. ⁴⁴ Det var fem tusen män som hade ätit^[g].

Jesus går på vattnet

^45 (H) Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida^[h], medan han själv sände i väg folket. ⁴⁶ Och när han hade tagit farväl av dem, gick han upp på berget för att be.

⁴⁷ På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land. ⁴⁸ Han såg hur lärjungarna slet med rodden, för de hade vinden emot sig. Mot slutet av natten^[i] kom han till dem, gående på sjön, och han skulle just gå förbi dem. ⁴⁹ När de fick se honom gå på sjön trodde de att det var ett spöke, och de skrek, ⁵⁰ för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast med dem och sade till dem: "Var lugna. Det Är Jag^[j]. Var inte rädda." ^51 (I) Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad, ⁵² för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var förhärdade.

Jesus botar sjuka i Gennesaret

^53 (J) När de hade kommit över sjön nådde de land vid Gennesaret och lade till där. ⁵⁴ Så snart de steg ur båten kände folk igen Jesus, ⁵⁵ och folk skyndade ut i hela den trakten och började bära de sjuka på bårar till platsen där de hörde att han var. ⁵⁶ Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen^[k] på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska^[l].

^7 (A) När landsfursten Herodes fick höra om allt som hände, visste han inte vad han skulle tro. Några sade att Johannes hade uppstått från de döda, ⁸ andra att Elia hade visat sig^[a] och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. ^9 (B) Herodes sade: "Johannes halshögg jag. Vem är då han som jag hör sådant om?" Och han försökte få träffa Jesus.

Jesus mättar fem tusen

^10 (C) Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus om allt de hade gjort. Då tog han med dem och drog sig undan mot en stad som heter Betsaida^[b]. ¹¹ Men folket fick veta det och följde efter honom. Han tog emot dem och talade till dem om Guds rike, och han botade dem som behövde hjälp.

^12 (D) När dagen började gå mot sitt slut kom de tolv fram och sade till honom: "Skicka iväg folket så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och få mat och husrum. Vi är ju på en ödslig plats här." ¹³ Han sade till dem: "Ge ni dem att äta." Men de svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte ska gå och köpa mat åt allt det här folket?" ¹⁴ Det var omkring fem tusen män.

Då sade han till sina lärjungar: "Låt dem slå sig ner i matlag, ungefär femtio i varje." ¹⁵ De gjorde så och lät alla slå sig ner. ¹⁶ Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud för dem^[c], bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle dela ut åt folket. ¹⁷ Alla åt och blev mätta, och bitarna som blev över plockades upp, tolv korgar fulla.

Petrus bekännelse

^18 (E) En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var med honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?" ¹⁹ De svarade: "Johannes Döparen. Men en del säger Elia, och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått." ²⁰ Han sade till dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Guds Messias."

²¹ Då befallde han dem strängt att inte tala om det för någon. ^22 (F) Och han sade: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad, och på tredje dagen uppväckt igen."

I Jesu efterföljd

^23 (G) Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv^[d] och varje dag ta sitt kors och följa mig. ^24 (H) Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det. ²⁵ För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sig själv eller går förlorad? ^26 (I) Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet. ^27 (J) Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike."

Jesus visar sin härlighet

^28 (K) Ungefär åtta dagar efter de orden tog Jesus med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget^[e] för att be. ²⁹ Medan han bad, förvandlades hans ansikte och hans kläder blev strålande vita. ³⁰ Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia, ³¹ som visade sig i härlighet och talade om hans bortgång^[f] som han skulle fullborda i Jerusalem.

³² Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de hans härlighet och de båda männen som stod där med honom. ³³ När männen skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här^[g]. Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade.

³⁴ Medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och lärjungarna blev förskräckta när de kom in i molnet. ^35 (L) Ur molnet hördes en röst: "Han är min Son, den Utvalde. Lyssna till honom!" ^36 (M) Och när rösten hördes, fann de att Jesus var ensam.

Lärjungarna höll tyst och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett.

Jesus botar en besatt pojke

^37 (N) När de dagen därpå kom ner från berget möttes han av en stor skara människor. ^38 (O) Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn. ³⁹ En ande tar tag i honom så att han plötsligt skriker, den sliter i honom tills han tuggar fradga, och det är knappt att den släpper honom och slutar plåga honom. ⁴⁰ Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut den, men de kunde inte."

⁴¹ Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er och stå ut med er? Hämta hit din son." ⁴² Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och ryckte och slet i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far. ⁴³ Och alla var överväldigade av Guds stora makt.

Människosonen ska utlämnas

Medan alla var förundrade över allt han gjorde, sade han till sina lärjungar: ^44 (P) "Öppna era öron för det jag nu säger: Människosonen kommer att utlämnas i människors händer." ^45 (Q) Men de förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem så att de inte kunde fatta det, och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt.

Vem är störst?

^46 (R) Bland lärjungarna kom frågan upp om vem som var störst bland dem. ⁴⁷ Men Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan. Han tog ett barn och ställde det bredvid sig ^48 (S) och sade till dem: "Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Den som är minst bland er alla, han är störst."

^49 (T) Johannes svarade: "Mästare, vi såg en som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte var i följe med oss." ^50 (U) Men Jesus sade till honom: "Hindra honom inte. Den som inte är mot er^[h] är för er."

Jesus på väg upp till Jerusalem

^51 (V) När tiden för hans upptagande^[i] var inne vände han sitt ansikte mot Jerusalem, fast besluten att gå dit. ⁵² Han sände budbärare framför sig, och de gick i väg och kom in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. ^53 (W) Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg mot Jerusalem. ^54 (X) När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen som förtär dem^[j]?" ⁵⁵ Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.^{[k] 56} Och de gick vidare till en annan by.

Lärjungaskapets kostnad

^57 (Y) Medan de vandrade vägen fram sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går." ⁵⁸ Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud."

⁵⁹ Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far^[l]." ⁶⁰ Jesus sade till honom: "Låt de döda^[m] begrava sina döda, men gå du och förkunna Guds rike!"

^61 (Z) En annan sade: "Jag ska följa dig, Herre. Men låt mig först ta farväl av min familj." ^62 (AA) Jesus svarade: "Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rike."