Markusevangeliet 5

Svenska Folkbibeln 2015

Jesus botar en besatt

5 ^(A) Så kom de över till gerasenernas område^[a] på andra sidan sjön. ² När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande ³ och bodde bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. ⁴ Flera gånger hade han blivit bunden med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. ⁵ Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och sargade sig själv med stenar.

⁶ När han nu fick se Jesus på långt håll, kom han springande och föll ner för honom ⁷ och skrek högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Lova mig inför Gud att du inte plågar mig!" ⁸ Jesus hade nämligen just sagt till honom: "Du orena ande, far ut ur mannen!" ⁹ Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."^{[b] 10} Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.

¹¹ Där gick en stor svinhjord och betade vid berget. ¹² Andarna bad honom: "Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem!" ¹³ Det tillät han. De orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Det var ungefär två tusen svin som drunknade i sjön.

¹⁴ De som vaktade dem flydde och berättade om det i staden och ute på landet, och man gick för att se vad som hade hänt. ¹⁵ När de kom till Jesus och såg den besatte som hade haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda. ¹⁶ De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och med svinen. ¹⁷ Då bad de att Jesus skulle lämna deras område.

¹⁸ När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt om att få följa med honom. ¹⁹ Men Jesus lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig och hur han förbarmat sig över dig." ²⁰ Då gick mannen och började ropa ut över hela Dekapolis^[c] allt som Jesus hade gjort med honom. Och alla var förundrade.

Jairus dotter och den sjuka kvinnan

^21 (B) När Jesus var tillbaka med båten på andra sidan samlades en stor folkskara hos honom där han var vid sjön. ^22 (C) En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och när han fick se Jesus föll han ner för hans fötter ²³ och bad honom enträget: "Min dotter är döende. Kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk^[d] och får leva." ²⁴ Då gick Jesus med honom.

Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. ^25 (D) Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. ²⁶ Hon hade fått lida mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, men inget hade hjälpt, hon blev bara sämre. ²⁷ Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel, ²⁸ för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk." ²⁹ Genast stannade hennes blödning, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.

^30 (E) Jesus märkte genast inom sig att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om i folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" ³¹ Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och så frågar du: Vem rörde vid mig?" ³² Men han fortsatte att se sig omkring efter henne som hade gjort det.

³³ Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom. ^34 (F) Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga."

^35 (G) Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?" ³⁶ Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Bara tro." ³⁷ Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, ^38 (H) och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. ^39 (I) Han gick in och sade till dem: "Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover." ⁴⁰ Då hånskrattade de åt honom.

Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg. ⁴¹ Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talitha koum!" Det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp!" ⁴² Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad. ⁴³ Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.