Add parallel Print Page Options

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Matt 21:1-9; Luk 19:28-38; Joh 12:12-15)

11 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage och Betania, som låg vid Olivberget, skickade Jesus iväg två av sina lärjungar och sa till dem: ”Gå till byn som ligger framför er. Där inne kommer ni genast att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. Och om någon frågar vad ni håller på med så säg bara: ’Herren behöver den, men han kommer snart att lämna den tillbaka.’ ”

De gav sig då iväg och hittade en ungåsna som stod bunden vid en port på bygatan. Och medan de höll på att lösgöra den, sa några som stod där: ”Vad gör ni? Tar ni åsnan?” Men de svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå.

De ledde sedan åsnan till Jesus, lade sina mantlar på den, och Jesus satte sig på den. Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde ut gröna kvistar från träden runt omkring.[a] Och både de som gick framför Jesus och de som gick efter ropade:

”Hosianna!

Välsignad är han som kommer i Herrens namn![b]

10 Välsignat är vår fader Davids kommande rike!

Hosianna i höjden!”

11 Så red han in i Jerusalem och gick till templet. Där såg han på allt, men eftersom det redan var sent gick han därifrån till Betania med de tolv.

Jesus rensar templet

(Matt 21:18-22)

12 Nästa morgon, när de var på väg från Betania, blev Jesus hungrig. 13 Då fick han se att det lite längre bort fanns ett fikonträd med gröna blad, och han gick dit för att se om det fanns någon frukt på det. Men när han kom dit fann han bara blad. Fikonens tid var nämligen inte inne.[c] 14 Då sa Jesus till trädet: ”Aldrig mer i evighet ska någon äta frukt från dig!” Och hans lärjungar hörde det.

Templet rensas

(Matt 21:12-16; Luk 19:45-47; Joh 2:13-16)

15 När de kom fram till Jerusalem gick han in i templet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor, 16 och han stoppade alla som försökte bära varor över tempelplatsen.[d]

17 Sedan undervisade han dem och sa: ”Står det inte skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk?’ Men ni har gjort det till ett rövarnäste.”[e]

18 När översteprästerna och de skriftlärda fick höra detta, började de göra upp planer på hur de skulle bli av med honom. Men de var rädda för honom, eftersom alla människor var så imponerade av hans undervisning.

19 På kvällen lämnade sedan Jesus och hans lärjungar staden.

Jesus förklarar att hans lärjungar kan be om stora ting

(Matt 21:20-22; 6:14)

20 När de nästa morgon gick förbi fikonträdet igen, såg de att det hade vissnat ända från roten. 21 Då kom Petrus ihåg det och sa: ”Rabbi[f], har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!”

22 Då sa Jesus till dem: ”Ni måste tro på Gud. 23 Sannerligen säger jag er: om någon säger till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet!’ och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det ska ske som han säger, då kommer det att bli så. 24 Jag säger er därför att vad ni än ber om i er bön i tron att ni får det, så ska ni få det. 25 Men när ni står och ber till Gud ska ni först förlåta dem ni har något emot. Då ska också er Fader i himlen förlåta er era överträdelser.[g]

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt

(Matt 21:23-27; Luk 20:1-8)

27 Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring i templet kom översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare fram till honom. 28 De frågade honom: ”Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten att göra det?”

29 Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Om ni svarar på den ska jag tala om för er vad jag har för fullmakt att göra detta. 30 Var Johannes dop från himlen eller från människorna? Svara mig!”

31 De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 32 Men kan vi säga att det var från människor?” Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes faktiskt var en profet. 33 Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”

Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”

Footnotes

  1. 11:8 Åsnan var en symbol för att Jesus tillhörde kung Davids ätt, och genom att han red på en åsna gick det i uppfyllelse som förutsagts i Sak 9:9. Mantlarna var en kunglig hyllning.
  2. 11:9 Hosianna är ett hebreiskt hyllningsord som betyder Herre, fräls oss! Se vidare not till Matt 21:9.
  3. 11:13 Jfr Matt 21:19 med not.
  4. 11:16 Köpmännen sålde djur som skulle användas till offer i templet.
  5. 11:17 Se Jes 56:7 och Jer 7:11.
  6. 11:21 Se not till 9:5.
  7. 11:25 En del handskrifter har med en extra vers 26 Men om ni inte förlåter, kommer er Fader i himlen inte att förlåta er era överträdelser. Jfr Matt 6:15.

L’entrée du Roi à Jérusalem(A)

11 Alors qu’ils approchaient de Jérusalem, à la hauteur de Bethphagé et de Béthanie[a], près du mont des Oliviers, Jésus envoya deux de ses disciples en leur disant : Allez dans le village qui est devant vous. Dès que vous y serez entrés, vous trouverez un ânon attaché que personne n’a encore monté. Détachez-le et amenez-le ici. Si quelqu’un vous demande : « Pourquoi faites-vous cela ? » répondez : « Le Seigneur en a besoin, et il le renverra très bientôt[b]. »

Ils partirent donc, trouvèrent un ânon attaché dehors, près d’une porte dans la rue, et le détachèrent.

Quelques personnes, qui se trouvaient là, leur dirent : Holà ! Qu’est-ce qui vous prend de détacher cet ânon ?

Ils répondirent comme Jésus le leur avait ordonné et on les laissa faire.

Ils amenèrent l’ânon à Jésus et posèrent leurs manteaux sur son dos, et Jésus s’assit dessus. Beaucoup de gens étendirent leurs manteaux sur le chemin ; d’autres, des branches vertes coupées dans les champs.

La foule, de la tête à la fin du cortège, criait :

Hosanna[c] !
Béni soit celui qui vient au nom du Seigneur[d] !
10 Béni soit le royaume qui vient,
le royaume de David, notre père !
Hosanna à Dieu au plus haut des cieux !

11 Une fois entré dans Jérusalem, Jésus se rendit au Temple et y observa attentivement tout ce qui s’y passait. Ensuite, comme il se faisait déjà tard, il quitta la ville avec les Douze pour se rendre à Béthanie.

La malédiction du figuier(B)

12 Le lendemain, comme il sortait de Béthanie avec eux, il eut faim. 13 Il aperçut, de loin, un figuier couvert de feuillage. Il se dirigea vers cet arbre pour voir s’il y trouverait quelque fruit. Quand il se fut approché, il n’y trouva que des feuilles, car ce n’était pas la saison des figues[e].

14 S’adressant alors au figuier, il lui dit : Que plus jamais personne ne mange de fruit venant de toi !

Et ses disciples l’entendirent.

Jésus dans le Temple(C)

15 Ils arrivèrent à Jérusalem. Jésus entra dans la cour du Temple et se mit à en chasser les marchands qui s’étaient installés dans l’enceinte sacrée ainsi que leurs clients[f] ; il renversa les comptoirs des changeurs d’argent ainsi que les chaises des marchands de pigeons ; 16 il ne laissa personne transporter des marchandises dans l’enceinte du Temple.

17 Puis, s’adressant à tous, il les enseigna en disant : N’est-il pas écrit : On appellera ma maison une maison de prière pour tous les peuples[g]? Mais vous, vous en avez fait une caverne de brigands[h]!

18 Les chefs des prêtres et les spécialistes de la Loi apprirent ce qui s’était passé et ils cherchèrent un moyen de le faire mourir. En effet, ils craignaient son influence, car son enseignement faisait une vive impression sur la foule.

19 Le soir venu, Jésus et ses disciples quittèrent la ville.

La leçon du figuier desséché(D)

20 Le lendemain matin, en passant par là, ils virent le figuier : il avait séché jusqu’aux racines.

21 Pierre, se souvenant de ce qui s’était passé, dit à Jésus : Maître ! regarde le figuier que tu as maudit : il est devenu tout sec !

22 Jésus répondit : Ayez foi en Dieu. 23 Vraiment, je vous l’assure, si quelqu’un dit à cette colline : « Soulève-toi de là et jette-toi dans la mer », sans douter dans son cœur, mais en croyant que ce qu’il dit va se réaliser, la chose s’accomplira pour lui. 24 C’est pourquoi je vous le déclare : tout ce que vous demandez dans vos prières, croyez que vous l’avez reçu et cela vous sera accordé.

25 Quand vous priez, si vous avez quoi que ce soit contre quelqu’un, pardonnez-lui, pour que votre Père céleste vous pardonne, lui aussi, vos fautes. [26 Mais si vous ne pardonnez pas, votre Père qui est dans les cieux ne vous pardonnera pas non plus vos fautes[i].]

L’autorité de Jésus contestée(E)

27 Ils retournèrent à Jérusalem. Pendant que Jésus marchait dans la cour du Temple, les chefs des prêtres, les spécialistes de la Loi et les responsables du peuple l’abordèrent et lui demandèrent : 28 Par quelle autorité agis-tu ainsi ? Qui t’a donné l’autorité de faire cela ?

29 Jésus leur répondit : J’ai aussi une question à vous poser, une seule. Si vous me répondez, je vous dirai de quel droit je fais cela : 30 De qui Jean tenait-il son mandat pour baptiser ? De Dieu ou des hommes ? Répondez-moi !

31 Alors ils se mirent à raisonner entre eux : Si nous disons : « De Dieu », il va demander : « Pourquoi alors n’avez-vous pas cru en lui ? » 32 Mais, d’autre part, si nous répondons : « Des hommes », alors ? …

Ils craignaient les réactions de la foule, car tout le monde pensait que Jean était un vrai prophète. 33 Ils répondirent donc à Jésus : Nous ne savons pas.

Et Jésus répliqua : Alors, moi non plus, je ne vous dirai pas par quelle autorité j’agis comme je le fais.

Footnotes

  1. 11.1 Bethphagé… Béthanie: deux villages situés sur le flanc est du mont des Oliviers, une colline séparée de Jérusalem par la vallée du Cédron.
  2. 11.3 Autre traduction : et le propriétaire le laissera venir ici sur-le-champ.
  3. 11.9 Voir note Mt 21.11.
  4. 11.9 Ps 118.25-26.
  5. 11.13 Même en dehors de la saison des figues, les figuiers portent généralement des figues printanières qui se développent en même temps que les feuilles ; tout le monde a le droit d’en manger.
  6. 11.15 Voir note Mt 21.12. Ces changeurs et ces marchands étaient installés dans la cour dite des non-Juifs où ceux-ci avaient accès.
  7. 11.17 Es 56.7.
  8. 11.17 Jr 7.11.
  9. 11.26 Ce verset est absent de plusieurs manuscrits (voir Mt 6.15).

Jesus rider in i Jerusalem

11 (A) När de närmade sig Jerusalem och var nära Betfage och Betania vid Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Så snart ni kommer in i den ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på. Ta loss det och led hit det. Och om någon frågar er varför ni gör så, ska ni svara: Herren behöver det. Och han skickar strax hit det igen[a]."

De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan bundet vid en port, och de lossade det. Några av dem som stod där sade till dem: "Vad gör ni? Tar ni loss fölet?" Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå.

(B) De ledde fölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde kvistar som de skar ute på fälten. (C) Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna[b]! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. 10 Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!"

11 Så kom han in i Jerusalem och in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom timmen redan var sen gick han ut till Betania med de tolv.

Jesus förbannar fikonträdet

12 (D) När de dagen därpå gick från Betania blev han hungrig. 13 På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet fann han inget annat än blad, för fikonens tid var inte inne[c]. 14 Jesus sade till trädet: "Aldrig mer ska någon äta frukt från dig." Hans lärjungar hörde det.

Jesus rensar templet

15 (E) De kom fram till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte i templet[d]. Han välte växlarnas bord och duvförsäljarnas stolar, 16 och han tillät inte att man bar något över tempelplatsen.[e] 17 (F) Och han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"[f]

18 (G) Översteprästerna och de skriftlärda hörde det, och de försökte finna ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. 19 När det sedan blev kväll lämnade han staden.

Lär av fikonträdet

20 (H) När de tidigt nästa morgon gick förbi fikonträdet, såg de att det hade vissnat ända från roten. 21 Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se! Fikonträdet som du förbannade har vissnat."

22 Jesus svarade dem: "Ha tro på Gud! 23 (I) Jag säger er sanningen: Om någon säger till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska ske, då kommer det att ske för honom.

24 (J) Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så ska det bli ert. 25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då ska också er Far i himlen förlåta er era överträdelser."[g]

Jesu fullmakt ifrågasätts

27 (K) De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom 28 (L) och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?" 29 Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er en sak. Svara mig, så ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra det här. 30 Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!"

31 De samrådde med varandra: "Säger vi: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 32 (M) Men kan vi säga: Från människor?" Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. 33 Så de svarade Jesus: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."

Footnotes

  1. 11:3 igen   Detta ord saknas i senare handskrifter, och meningen kan i så fall syfta på ägarens beredvillighet att stå till Herrens tjänst. Jfr dock Matt 21:3, Luk 19:31.
  2. 11:9 Hosianna   Hebr. "Fräls!" (Ps 118:25), ett bönerop som med tiden blev ett liturgiskt hyllningsrop.
  3. 11:13 fikonens tid var inte inne   Fikonskörden började i juni, men redan på våren hade fruktbärande träd omogen men fullt ätlig fikonkart (jfr Höga V 2:13). Troligen var det sådan frukt som Jesus sökte vid påsktiden.
  4. 11:15 dem som sålde och köpte i templet   Pilgrimer kunde växla till den lokala valutan och köpa offerdjur (5 Mos 14:26) i butiker utanför själva tempelplatsen. När affärsverksamheten flyttade in i templet, störde det rabbinernas undervisning (Luk 2:46) och hedningarnas böner (Jes 56:7).
  5. 11:16 tillät inte att man bar något över tempelplatsen   Om man på väg in i staden genade över tempelplatsen, som låg intill den östra stadsmuren, störde det människors bön.
  6. 11:17 Jes 56:7, Jer 7:11.
  7. 11:25 Senare handskrifter tillägger (vers 26): "Men om ni inte förlåter, ska inte heller er himmelske Far förlåta er era överträdelser" (jfr Matt 6:15).