Förakt för Herren

(A) En son hedrar sin far
        och en tjänare sin herre.
    Men om jag är en far,
        var är då hedern jag borde få?
    Och om jag är en herre,
        var är då vördnaden för mig?
    Detta säger Herren Sebaot
        till er präster
            som föraktar mitt namn.
    Och ni frågar:
        ”Hur har vi föraktat ditt namn?”
Genom att ni offrar oren mat
        på mitt altare.
    Och ni frågar:
        ”Hur har vi kränkt din renhet?”
    Genom att ni säger:
        Herrens bord
            betyder ingenting.”
(B) Om ni bär fram
    ett blint djur som offer,
        är inte det något ont?
Om ni bär fram
    det som är lamt och sjukt,[a]
        är inte det något ont?
    Kom med sådant
        till din ståthållare[b]!
    Tror du han blir glad
        och tar emot dig?
    säger Herren Sebaot.

Men bönfall nu inför Gud
        att han förbarmar sig över oss.
    När det kommer sådant
        från era händer,
    ska han då ta emot er?
        säger Herren Sebaot.
10 (C) Kan inte någon av er
        stänga tempeldörrarna,
    så att ni inte tänder min altareld
        förgäves!
    Jag har inte behag till er,
        säger Herren Sebaot,
    jag har ingen glädje
        i offergåvorna från er hand.

11 (D) Från solens uppgång
        till dess nedgång
    ska mitt namn vara stort
        bland hednafolken.
    På varje plats ska man bära fram
        rökoffer och rena offergåvor
            åt mitt namn.
    Ja, mitt namn ska vara stort
        bland hednafolken,
    säger Herren Sebaot.
12 Men ni vanhelgar det när ni säger:
    Herrens bord är orent
        och maten där är värdelös.”
13 Ni säger: ”Det är inte mödan värt!”
    och fnyser åt det,
        säger Herren Sebaot.
    Ni kommer med stulna,
        halta och sjuka djur
            och bär fram det som offer.
    Ska jag ta emot det från er
        med glädje? säger Herren.

14 Förbannad är den bedragare
    som har ett djur av hankön
        i sin hjord
            och lovar att ge det,
    men sedan offrar ett skadat[c] djur
        till Herren.
    För jag är en stor Kung,
        säger Herren Sebaot,
    och mitt namn är fruktat
        bland hednafolken.

Prästernas synd

Och nu kommer denna befallning till er, ni präster:

(E) Om ni inte vill höra,
    om ni inte tar det till hjärtat
        att ge ära åt mitt namn,
            säger Herren Sebaot,
    då ska jag sända förbannelse
        över er.
    Jag ska förbanna era välsignelser,
        och jag har redan förbannat dem
    eftersom ni inte tar det till hjärtat.
(F) Se, jag ska tillrättavisa era ättlingar
    och kasta dynga[d] i ansiktet på er,
        dynga från era högtidsoffer,
    och ni ska bäras bort
        tillsammans med den.

(G) Och ni ska förstå
    att jag har gett er
        denna befallning
    för att mitt förbund med Levi
        ska bestå, säger Herren Sebaot.
(H) Mitt förbund med honom
        var liv och frid,
    och jag gav honom det
        för att han skulle vörda mig.
    Och han vördade mig
        och bävade för mitt namn.
Sann undervisning var i hans mun,
        ingen orätt fanns på hans läppar.
    I frid och uppriktighet
        vandrade han med mig,
    och han omvände många
        från deras missgärningar.
(I) För prästens läppar
        ska bevara kunskap,
    och man ska hämta undervisning
        från hans mun,
    eftersom han är en budbärare
        från Herren Sebaot.

Men ni har vikit av från vägen,
    ni har fått många på fall
        genom er undervisning.
    Ni har fördärvat förbundet
        med Levi, säger Herren Sebaot.
(J) Därför har jag också gjort er
    föraktade och förnedrade
        inför hela folket,
    för ni har inte hållit er
        till mina vägar
    utan varit partiska
        när ni undervisar.

Folkets trolöshet

10 (K) Har vi inte alla samme Far?
        Har inte samme Gud skapat oss?
    Varför begår vi då svek
        mot varandra
    och kränker våra fäders förbund?
11 (L) Juda har begått svek,
    och avskyvärda ting
        har gjorts i Israel och i Jerusalem.
    Juda har kränkt
        det som Herren håller heligt,
            det som han älskar,
    och de har gift sig med kvinnor
        som dyrkar främmande gudar.
12 Herren ska utrota ur Jakobs tält
        var och en som gör så,
    både hög och låg[e]
        och den som bär fram gåvor
            till Herren Sebaot.

13 (M) Och dessutom gör ni detta:
    Ni översköljer Herrens altare
        med tårar, gråt och klagan,
    eftersom han inte vill
        se till offergåvan längre
    eller ta emot något från er hand
        med glädje.
14 Och ni frågar: ”Varför?”
    Därför att Herren var vittne
        mellan dig
            och din ungdoms hustru.
    Du har varit trolös mot henne,
        trots att hon är din maka,
    din hustru
        som du ingått förbund med.
15 (N) Har inte han gjort dem till ett?
    Det som är kvar av ande[f]
        tillhör honom.
    Och varför till ett?
        Han söker ättlingar
            som hör Gud till.
    Så ta hand om er ande
        och var inte trolös
            mot din ungdoms hustru.
16 (O) Jag hatar skilsmässa,
        säger Herren, Israels Gud,
    och att man höljer sig i våld
        som i en klädnad,
            säger Herren Sebaot.
    Så var på er vakt i er ande
        och var inte trolösa.

17 Ni tröttar ut Herren med era ord.
    Ni frågar:
        ”Hur har vi tröttat ut honom?”
    När ni säger:
        ”Den som gör det onda
            är god i Herrens ögon,
        och han gläder sig över dem”,
    eller: ”Var är rättvisans Gud?”

Footnotes

  1. 1:8 blint … lamt … sjukt   Ett offerdjur skulle vara felfritt, som förebild till Kristus (3 Mos 22:19).
  2. 1:8 till din ståthållare   Som skatt till ståthållaren som styrde Juda för perserrikets räkning.
  3. 1:14 skadat   Annan översättning: ”kastrerat” (jfr 3 Mos 22:24).
  4. 2:3 dynga   Ordet användes om offerdjurens maginnehåll (se 3 Mos 1:9).
  5. 2:12 hög och låg   Grundtextens innebörd är osäker.
  6. 2:15 Det som är kvar av ande   Annan översättning: ”Kött och ande” eller ”Andlig släkt”. Grundtexten är i denna vers svårtolkad.