Luke 7
Disciples’ Literal New Testament
Jesus Heals a Centurion’s Servant From Afar By Speaking The Word
7 After He completed all His words in the hearing of the people, He entered into Capernaum. 2 And a certain centurion’s[a] slave, who was precious[b] to him, being ill, was about to come-to-an-end[c]. 3 But having heard about Jesus, he sent-forth elders of the Jews to Him, asking Him so that having come, He might restore his slave. 4 And the ones having come to Jesus were appealing-to Him earnestly, saying that “He for whom You will grant this is worthy. 5 For he loves our nation, and he built the synagogue for us”. 6 Now Jesus was proceeding with them. And He already being not far distant from the house, the centurion sent friends, saying to Him, “Master, do not be troubling Yourself. For I am not fit that You should come in under my roof. 7 For this reason I did not even consider myself worthy to come to You. But speak it in a word[d], and let my servant be healed. 8 For I also am a man being placed under authority, having soldiers under myself. And I say to this one, ‘Go!’, and he goes; and to another, ‘Come!’, and he comes; and to my slave, ‘Do this!’, and he does it”. 9 And having heard these things, Jesus marveled-at him. And having turned to the crowd following Him, He said, “I say to you, not even in Israel did I find so great a faith”. 10 And having returned to the house, the ones having been sent found the slave being healthy.
Jesus Raises a Woman’s Only Son From The Dead
11 And it came about afterwards[e] that He proceeded to a city being called Nain. And His disciples and a large crowd were proceeding-with Him. 12 Now when He drew-near to the gate of the city, and behold— one having died was being carried out, an only-born son to his mother. And she was a widow. And a considerable crowd from the city was with her. 13 And having seen her, the Lord felt-deep-feelings [of compassion] for her. And He said to her, “Do not be weeping”. 14 And having come to it, He touched the funeral-bed. And the ones bearing it stopped. And He said, “Young-man, I say to you, arise!” 15 And the dead one sat up and began to speak. And He gave him to his mother. 16 And awe seized everyone. And they were glorifying God, saying that “A great prophet arose among us”, and that “God visited His people”. 17 And this statement concerning Him went out in all Judea and in all the surrounding-region.
John The Baptist Asks, Are You The One? Jesus Points Him To His Miraculous Works
18 And his disciples reported to John about all these things. And having summoned a certain two of his disciples, John 19 sent them to the Lord, saying, “Are You the One coming, or should we be looking-for another one?” 20 And having come to Him, the men said, “John the Baptist sent us forth to You, saying, ‘Are You the One coming[f], or should we be looking for another one?’” 21 At that hour, He cured many from diseases and scourges and evil spirits. And He granted seeing to many blind ones. 22 And having responded, He said to them, “Having gone, report to John the things which you saw[g] and heard— blind ones are seeing-again, lame ones are walking, lepers are being cleansed. And deaf ones are hearing, dead ones are being raised, poor ones are having-good-news-announced[h] to them. 23 And blessed is whoever does not take-offense[i] in Me”.
John Is The One Preparing The Way For The Messiah In Fulfillment of Malachi
24 And the messengers of John having departed, He began to speak to the crowds about John. “What[j] did you go out into the wilderness to look-at? A reed being shaken by the wind? 25 But what did you go out to see? A man having been dressed in soft garments? Behold— the ones being[k] in glorious[l] clothing and luxury are in the royal palaces! 26 But what did you go out to see? A prophet? Yes, I say to you, and more than a prophet. 27 This one is about whom it has been written [in Mal 3:1]: ‘Behold— I am sending forth My messenger ahead of Your presence[m], who will make Your way ready in front of You’. 28 I say to you— no one is greater[n] among ones born of women than John. But the least one in the kingdom of God is greater than he. 29 And all the people having heard him[o], even the tax collectors, vindicated[p] God, having been baptized with the baptism of John. 30 But the Pharisees and the Law-experts rejected the purpose of God for themselves, not having been baptized by him.
But This Generation Rejects Both The One Preparing And He Who Came
31 “To what then will I liken the people of this generation, and to what are they like? 32 They are like children sitting in the marketplace and calling to one another, who say ‘We played the flute for you and you did not dance. We lamented[q] and you did not weep’. 33 For John the Baptist has come not eating bread nor drinking wine, and you say ‘He has a demon’. 34 The Son of Man has come eating and drinking, and you say ‘Behold— a man who is a glutton and drunkard[r], a friend of tax-collectors and sinners’. 35 And wisdom was vindicated[s] by all her children”.
Jesus Is Anointed By a Sinful Woman. A Pharisee Objects
36 And one of the Pharisees was asking Him to eat with him. And having entered into the house of the Pharisee, He laid-down [to eat]. 37 And behold— there was a woman in the city who was a sinner. And having learned that He is reclining [to eat] at the house of the Pharisee, having brought an alabaster-jar of perfume[t], 38 and having stood behind Him at His feet weeping— she began to wet His feet with the tears, and was wiping them with the hair of her head. And she was kissing His feet, and anointing them with the perfume. 39 And having seen it, the Pharisee having invited Him spoke within himself, saying, “If this One were a prophet, He would know who and what-kind-of person the woman is who is touching Him— that she is a sinner”.
The One Forgiven Much Loves Much. Jesus Forgives Her Sins
40 And having responded, Jesus said to him, “Simon, I have something to speak to you”. And the one says, “Teacher, speak”. 41 “There were two debtors to a certain lender. The one was owing five-hundred denarii[u], and the other, fifty. 42 They not having the means to pay, he forgave both. So which of them will love him more?” 43 And having responded, Simon said, “I assume that it is to whom he forgave the more”. And the One said to him, “You judged correctly”. 44 And having turned toward the woman, He said to Simon, “Do you see this woman? I entered into your house— You did not give Me water for My feet. But this one wet My feet with her tears and wiped them with her hair. 45 You did not give Me a kiss. But this one did not stop kissing My feet from which hour I came-in. 46 You did not anoint My head with oil. But this one anointed My feet with perfume. 47 For which reason I say to you— her many sins have been forgiven, because she loved much. But he to whom little is forgiven, loves little”. 48 And He said to her, “Your sins have been forgiven”. 49 And the ones reclining-back-with Him [to eat] began to say among themselves, “Who is this One, Who even forgives sins?” 50 And He said to the woman, “Your faith has saved you. Go in peace”.
Footnotes
- Luke 7:2 That is, a Roman commander of a hundred soldiers.
- Luke 7:2 Or, esteemed by.
- Luke 7:2 That is, die.
- Luke 7:7 That is, a word of command.
- Luke 7:11 Or, next.
- Luke 7:20 Or, the Coming One; the Messiah.
- Luke 7:22 The works of Jesus answer the question.
- Luke 7:22 Or, are being-told-good-news, are being-evangelized.
- Luke 7:23 Or, is not caused-to-fall by.
- Luke 7:24 Or, Why, with different punctuation of the questions. See Mt 11:7.
- Luke 7:25 Or, existing, and thus, living.
- Luke 7:25 Or, splendid, distinguished.
- Luke 7:27 Or, face.
- Luke 7:28 greater... least... greater. See Mt 11:11.
- Luke 7:29 That is, John, as Jesus comments on the reception given John. Or, Him, making this Luke’s comment about the reception given Jesus.
- Luke 7:29 That is, declared God right and just.
- Luke 7:32 Or, sang a funeral song. John and Jesus did not respond to them as they expected. See Mt 11:18.
- Luke 7:34 See Mt 11:19.
- Luke 7:35 Or, declared right.
- Luke 7:37 Or, fragrant oil.
- Luke 7:41 One denarius was a day’s wage for a laborer.
Lukas 7
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
En romersk officer visar stark tro
(Matt 8:5-13)
7 När Jesus hade slutat tala till folket gick han in i Kafarnaum.
2 Där fanns en romersk officer som hade en tjänare som han satte stort värde på, och nu var tjänaren sjuk och låg för döden. 3 När officeren fick höra talas om Jesus, sände han några av judarnas ledare till honom för att be honom komma och bota tjänaren. 4 Dessa kom nu till Jesus och bad ivrigt till honom: ”Han förtjänar din hjälp”, sa de. 5 ”Han älskar vårt folk och har till och med byggt synagogan åt oss.”
6 Då följde Jesus med dem. Men innan han kom fram till huset, skickade officeren några vänner för att säga till honom: ”Herre, stanna där du är, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[a] 7 Därför vågade jag inte heller komma till dig. Men säg bara ett ord, och låt min tjänare så bli frisk. 8 Jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här’, så gör han det.”
9 När Jesus hörde detta blev han mycket förvånad och vände sig till folket som följde honom och sa: ”Jag säger er att inte ens bland Israels folk har jag funnit en så stark tro.”
10 När de utsända kom tillbaka till huset, såg de att tjänaren var fullt frisk.
Jesus uppväcker en änkas son från döden
11 Sedan gick Jesus till en stad som hette Nain, och med honom följde hans lärjungar och mycket folk. 12 Och just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Den döde var ende sonen, och hans mor var änka. Mycket folk från staden gjorde henne sällskap.
13 När Herren såg änkan fylldes han av medlidande och sa: ”Gråt inte!” 14 Sedan gick han fram till båren och rörde vid den, och bärarna stannade. ”Unge man”, sa han, ”jag säger dig: Res dig upp!”
15 Då satte sig den döde upp och började tala. Och Jesus gav honom tillbaka till hans mor.
16 De greps av fruktan och hyllade Gud och sa: ”En stor profet har uppstått bland oss!” och: ”Gud har besökt sitt folk”. 17 Berättelsen om detta spred sig sedan över hela Judeen och till och med utanför landets gränser.
Jesus svarar på Johannes döparens fråga
(Matt 11:2-19)
18 Johannes döparen fick höra allt detta av sina lärjungar. Han kallade till sig två av dem 19 och skickade dem till Herren för att fråga: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?”
20 När männen kom till Jesus sa de: ”Johannes döparen har skickat oss till dig för att fråga: ’Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?’ ” 21 Jesus höll just då på att bota människor från sjukdomar och lidanden och från onda andar. Han gav också flera blinda synen tillbaka. 22 Jesus svarade dem: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har sett och hört: blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår, och de fattiga får höra ett glatt budskap.[b] 23 Lycklig är den som inte kommer på fall för min skull.”
24 När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: ”När ni gick ut i ödemarken, vad ville ni då se? Ett grässtrå som vajar för vinden? 25 Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, män som går omkring i dyrbara kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen. 26 Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: han är mer än en profet. 27 Han är den som det står skrivet om:
’Se! Jag ska sända min budbärare före dig,
och han ska bereda vägen för dig’[c].
28 Jag säger er: ingen av en kvinna född är större än Johannes, men den minsta i Guds rike är större än han.”
29 Allt folket som lyssnade, även tullindrivarna, gav Gud rätt, och de lät sig döpas med Johannes dop. 30 Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan och lät sig inte döpas av Johannes.
31 ”Vad ska jag jämföra detta släkte med? Vad liknar de? 32 De är som barn som sitter på torget och ropar till varandra:
’Vi spelade flöjt för er,
men ni ville inte dansa.
Vi sjöng klagosång för er,
men ni ville inte gråta.’
33 Johannes döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: ’Han är besatt av en ond ande.’ 34 Men Människosonen har kommit och äter och dricker, och då säger ni: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare!’ 35 Men vishetens barn ger ändå visheten rätt.[d]”
En syndig kvinna smörjer Jesus fötter
(Matt 26:6-13; Mark 14:3-9; Joh 12:1-8)
36 En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, så han gick dit och slog sig ner för att äta. 37 I staden fanns en kvinna som var en synderska[e], och hon fick höra att han var där i fariséns hus och åt. Hon gick då dit med en alabasterflaska väldoftande olja. 38 Hon ställde sig bakom Jesus vid hans fötter[f] och grät tills hans fötter var våta av hennes tårar. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår och kysste dem och smorde dem med olja.
39 När värden, som var farisé, såg det, tänkte han för sig själv: ”Om den här mannen verkligen var en profet, hade han förstått vad det här är för en slags kvinna som rör vid honom, en synderska.”
40 Jesus sa till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Simon svarade: ”Säg det, Mästare.”
41 ”En man lånade ut pengar till två personer, femhundra denarer till den ene och femtio till den andre.[g] 42 Men ingen av dem kunde betala tillbaka, så han avskrev skulden. Vem av dem älskar honom mest?”
43 ”Jag antar att den som var skyldig honom mest”, svarade Simon. ”Ja, det är riktigt”, sa Jesus.
44 Sedan vände sig Jesus mot kvinnan och sa till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten så att jag kunde tvätta mina fötter, men hon har tvättat mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig ingen hälsningskyss när jag kom, men hon har kysst mina fötter utan uppehåll, ända sedan jag kom hit. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med sin väldoftande olja. 47 Därför säger jag dig att hennes många synder är förlåtna, vilket hennes stora kärleksfullhet visar. Men den som har fått litet förlåtet, visar lite kärlek.”
48 Sedan sa han till kvinnan: ”Dina synder är förlåtna.”
49 Då sa de övriga vid bordet till varandra: ”Vem är han som till och med förlåter synder?”
50 Jesus sa till kvinnan: ”Din tro har räddat dig. Gå i frid.”
Footnotes
- 7:6 Se not till Matt 8:8.
- 7:22 Jesus citerar Jes 29:18; 35:5-6; 61:1.
- 7:27 Se Mal 3:1.
- 7:35 Gud hade i sin vishet sänt både Johannes och Jesus, men deras uppgifter var olika.
- 7:37 En vanlig tolkning är att hon var prostituerad, men det finns ingenting i texten som definierar hennes synder. Hon har också identifierats som Maria från Magdala eller Maria från Betania, men texten säger bara att hon var en kvinna från denna stad.
- 7:38 I den här kulturen låg man vid bordet för att äta.
- 7:41 En denar motsvarade en dagslön.
От Луки 7
New Russian Translation
Вера римского воина(A)
7 Закончив говорить народу, Иисус отправился в Капернаум. 2 Там у одного сотника был болен и лежал при смерти слуга. Сотник очень дорожил этим своим слугой, 3 и когда он услышал об Иисусе, то послал к Нему иудейских старейшин с просьбой прийти и исцелить его слугу. 4 Старейшины пришли к Иисусу и стали горячо просить Его:
– Этот человек заслуживает Твоей помощи, 5 потому что он любит наш народ, и это он построил нам синагогу.
6 Иисус пошел с ними. Он уже подходил к дому, когда сотник послал к Нему друзей передать:
– Господи, не утруждай Себя, так как я не достоин, чтобы Ты вошел под крышу моего дома. 7 Я и себя не счел достойным прийти к Тебе. Но скажи лишь слово, и мой слуга выздоровеет. 8 Ведь и сам я подчиняюсь приказам, и у меня в подчинении тоже есть воины. Я говорю одному: «Ступай!» – и он идет, другому: «Ко мне!» – и тот приходит. Слуге моему говорю: «Сделай это!» – и он делает. 9 Иисус, услышав это, удивился и, обернувшись к толпе, шедшей за Ним, сказал:
– Говорю вам, что даже в Израиле Я не встречал такой сильной веры.
10 Когда посланные возвратились в дом, они нашли слугу здоровым.
Иисус воскрешает сына вдовы
11 Вскоре после этого Иисус пошел в город, называемый Наин, с Ним были Его ученики и много других людей. 12 Когда Он подходил к воротам города, из них выносили умершего, единственного сына у матери, а она была вдовой. Вместе с ней из города выходила большая толпа. 13 Когда Господь увидел эту женщину, Он сжалился над ней.
– Не плачь, – сказал Он ей.
14 Затем Он подошел и прикоснулся к носилкам. Те, кто нес их, остановились, и Иисус сказал:
– Юноша, говорю тебе: встань!
15 Умерший сел и начал говорить, и Иисус передал его матери. 16 Всех, кто там был, охватил страх, и люди прославляли Бога:
– Великий пророк появился среди нас! Бог посетил Свой народ!
17 И молва об Иисусе распространилась по всей Иудее и в окружающих ее землях.
Иисус разрешает сомнения Иоанна(B)
18 Ученики Иоанна рассказали ему обо всех этих событиях. И тогда Иоанн позвал к себе двоих из них 19 и послал их к Господу спросить:
– Ты ли Тот, Кто должен прийти, или нам ожидать кого-то другого?
20 Они пришли к Иисусу и сказали:
– Иоанн Креститель послал нас к Тебе спросить: Ты ли Тот, Кто должен прийти, или нам ожидать кого-то другого?
21 Иисус как раз в это время исцелил множество людей от болезней, недугов, от одержимости злыми духами и многим слепым даровал зрение. 22 И Он ответил посланным:
– Пойдите и расскажите Иоанну о том, что вы увидели и услышали: слепые прозревают, хромые ходят, прокаженные очищаются, глухие слышат, мертвые воскресают и бедным возвещается Радостная Весть[a]. 23 Блажен тот, кто не усомнится во Мне.
Свидетельство Иисуса об Иоанне Крестителе(C)
24 Когда посланцы Иоанна ушли, Иисус начал говорить народу об Иоанне:
– Что вы ходили смотреть в пустыню? Тростник, колеблемый ветром? 25 Тогда что же вы ходили смотреть? Человека, одетого в роскошные одежды? Нет, те, кто одевается в дорогую одежду и живет в роскоши, находятся в царских дворцах. 26 Тогда что же вы ходили смотреть? Пророка? Да, и говорю вам, что больше, чем пророка. 27 Он тот, о ком написано:
«Вот, Я посылаю перед Тобой Моего вестника,
который приготовит перед Тобой Твой путь»[b].
28 Говорю вам, среди всех рожденных женщинами нет более великого, чем Иоанн. Но наименьший в Божьем Царстве – больше его.
29 (И весь народ, и даже сборщики налогов, услышав слова Иисуса, признали Божий путь правым, потому что они приняли крещение Иоанна. 30 Фарисеи же и учители Закона, отказавшись принять крещение от него, отвергли Божью волю.)
31 – С кем тогда Мне сравнить людей этого поколения? – продолжал Иисус. – На кого они похожи? 32 Они как дети, которые сидят на площади и кричат друг другу:
«Мы играли вам на свирели,
а вы не плясали;
мы пели вам похоронные песни,
а вы не плакали».
33 Смотрите, вот пришел Иоанн Креститель, не ест хлеба и не пьет вина, и вы говорите: «В нем демон». 34 Пришел Сын Человеческий, ест и пьет, и вы говорите: «Вот обжора и пьяница, друг сборщиков налогов и грешников». 35 Но мудрость оправдана всеми детьми ее[c].
Помазание Иисуса дорогим ароматическим маслом(D)
36 Один из фарисеев пригласил Иисуса к себе на обед. Иисус пришел к нему в дом и возлег у стола. 37 В это время одна женщина из этого города, которая была известна как грешница, узнав, что Иисус обедает в доме фарисея, принесла туда алебастровый кувшин, в котором было очень дорогое ароматическое масло. 38 Женщина встала сзади у ног Иисуса и, плача, обливала Его ноги слезами. Она стала вытирать Ему ноги своими волосами, целовала их и натирала ароматическим маслом. 39 Когда фарисей, пригласивший Иисуса, увидел это, он подумал: «Если бы Этот Человек действительно был пророком, то Он бы знал, что женщина, которая к Нему прикасается, – грешница». 40 Тогда Иисус сказал ему:
– Симон, Я хочу тебе что-то сказать.
– Говори, Учитель, – ответил тот.
41 – Два человека были должны одному и тому же заимодавцу, – начал Иисус. – Один должен был пятьсот динариев, а другой – пятьдесят. 42 И тому, и другому было нечем вернуть долг, и кредитор простил долг им обоим. Кто из них, по-твоему, будет больше любить его?
43 Симон ответил:
– Я думаю, тот, кому был прощен больший долг.
– Ты правильно рассудил, – сказал Иисус. 44 И, повернувшись к женщине, сказал Симону:
– Ты видишь эту женщину? Я пришел в твой дом, и ты не дал Мне даже воды, чтобы вымыть ноги, а она омыла Мои ноги слезами и вытерла своими волосами! 45 Ты даже не поцеловал Меня при встрече, а эта женщина, с тех пор как Я вошел в дом, не перестает целовать Мне ноги. 46 Ты не помазал Мне голову маслом, а она драгоценным ароматическим маслом помазала Мне ноги. 47 Поэтому Я говорю тебе: ей прощены все грехи, из-за этого она и возлюбила так сильно. А тот, кому мало прощено, и любит мало.
48 Потом Иисус сказал женщине:
– Твои грехи прощены.
49 Но другие гости, возлежащие за столом, начали переговариваться:
– Кто Он такой, что даже грехи прощает?
50 Иисус же сказал женщине:
– Твоя вера спасла тебя, иди с миром.
Footnotes
- 7:22 См. Ис. 29:18; 35:5-6; 61:1.
- 7:27 Мал. 3:1.
- 7:35 Существует несколько вариантов толкования этого места, например: 1) правота мудрости видна в жизни тех, кто следует ей; 2) но истинная мудрость не противоречит сама себе. Кроме того, некоторые толкователи полагают, что мудростью здесь назван Сам Иисус (ср.: Прит. 8:22-23; 1 Кор. 1:24).
Disciples' Literal New Testament: Serving Modern Disciples by More Fully Reflecting the Writing Style of the Ancient Disciples, Copyright © 2011 Michael J. Magill. All Rights Reserved. Published by Reyma Publishing
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Holy Bible, New Russian Translation (Новый Перевод на Русский Язык) Copyright © 2006 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.