Introduction

Since many have undertaken to compile an account of the things [a](A)accomplished among us, just as they were handed down to us by those who (B)from the beginning [b]were (C)eyewitnesses and [c](D)servants of (E)the [d]word, it seemed fitting to me as well, (F)having [e]investigated everything carefully from the beginning, to write it out for you (G)in an orderly sequence, (H)most excellent (I)Theophilus; so that you may know the exact truth about the [f]things you have been [g](J)taught.

John the Baptist’s Birth Foretold

(K)In the days of Herod, king of Judea, there was a priest named Zechariah, of the (L)division of [h]Abijah; and he had a wife [i]from the daughters of Aaron, and her name was Elizabeth. They were both (M)righteous in the sight of God, walking (N)blamelessly in all the commandments and requirements of the Lord. And yet they had no child, because Elizabeth was infertile, and they were both advanced in [j]years.

Now it happened that while (O)he was performing his priestly service before God in the appointed order of his division, according to the custom of the priestly office, he was chosen by lot (P)to enter the temple of the Lord and burn incense. 10 And the whole multitude of the people were in prayer (Q)outside at the hour of the incense offering. 11 Now (R)an angel of the Lord appeared to him, standing to the right of the altar of incense. 12 Zechariah was troubled when he saw the angel, and (S)fear [k]gripped him. 13 But the angel said to him, “(T)Do not be afraid, Zechariah, for your prayer has been heard, and your wife Elizabeth will bear you a son, and (U)you shall [l]name him John. 14 You will have joy and gladness, and many will rejoice over his birth. 15 For he will be great in the sight of the Lord; and he will (V)drink no wine or liquor, and he will be filled with the Holy Spirit [m]while still in his mother’s womb. 16 And he will (W)turn many of the sons of Israel back to the Lord their God. 17 And it is he who will (X)go as a forerunner before Him in the spirit and power of (Y)Elijah, (Z)to turn the hearts of fathers back to their children, and the disobedient to the attitude of the righteous, to (AA)make ready a people prepared for the Lord.”

18 Zechariah said to the angel, “How will I know this? For (AB)I am an old man, and my wife is advanced in her [n]years.” 19 The angel answered and said to him, “I am (AC)Gabriel, who [o](AD)stands in the presence of God, and I was sent to speak to you and to bring you this good news. 20 And behold, you will be silent and unable to speak until the day when these things take place, because you did not believe my words, which will be fulfilled at their proper time.”

21 And meanwhile the people were waiting for Zechariah, and were wondering at his delay in the temple. 22 But when he came out, he was unable to speak to them; and they realized that he had seen a vision in the temple, and he repeatedly [p](AE)made signs to them, and remained speechless. 23 When the days of his priestly service were concluded, he went back home.

24 Now after these days his wife Elizabeth became pregnant, and she kept herself [q]in seclusion for five months, saying, 25 “This is the way the Lord has dealt with me in the days when He looked with favor upon me, to (AF)take away my disgrace among people.”

Jesus’ Birth Foretold

26 Now in the sixth month the angel (AG)Gabriel was sent from God to a city in Galilee named (AH)Nazareth, 27 to (AI)a virgin [r]betrothed to a man whose name was Joseph, (AJ)of the [s]descendants of David; and the virgin’s name was [t]Mary. 28 And coming in, he said to her, “Greetings, favored one! The Lord [u]is with you.” 29 But she (AK)was very perplexed at this statement, and was pondering what kind of greeting this was. 30 And the angel said to her, “(AL)Do not be afraid, Mary, for you have found favor with God. 31 And behold, you will conceive in your womb and give birth to a son, and you (AM)shall name Him Jesus. 32 He will be great and will be called the Son of (AN)the Most High; and the Lord God will give Him (AO)the throne of His father David; 33 (AP)and He will reign over the house of Jacob forever, (AQ)and His kingdom will have no end.” 34 But Mary said to the angel, “How will this be, since I [v]am a virgin?” 35 The angel answered and said to her, “(AR)The Holy Spirit will come upon you, and the power of (AS)the Most High will overshadow you; for that reason also (AT)the [w]holy Child will be called (AU)the Son of God. 36 And behold, even your relative Elizabeth herself has conceived a son in her old age, and [x]she who was called infertile is now in her sixth month. 37 For (AV)nothing will be impossible with God.” 38 And Mary said, “Behold, the Lord’s bond-servant; may it be done to me according to your word.” And the angel departed from her.

Mary Visits Elizabeth

39 Now [y]at this time Mary set out and went in a hurry to (AW)the hill country, to a city of Judah, 40 and she entered the house of Zechariah and greeted Elizabeth. 41 When Elizabeth heard Mary’s greeting, the baby leaped in her womb, and Elizabeth was (AX)filled with the Holy Spirit. 42 And she cried out with a loud voice and said, “Blessed are you among women, and blessed is the fruit of your womb! 43 And [z]how has it happened to me that the mother of (AY)my Lord would come to me? 44 For behold, when the sound of your greeting reached my ears, the baby leaped in my womb for joy. 45 And (AZ)blessed is she who [aa]believed that there would be a fulfillment of what had been spoken to her [ab]by the Lord.”

Mary’s Song: The Magnificat

46 And Mary said:

(BA)My soul [ac](BB)exalts the Lord,
47 And (BC)my spirit has rejoiced in (BD)God my Savior.
48 For (BE)He has had regard for the humble state of His bond-servant;
For behold, from now on all generations will [ad]call me (BF)blessed.
49 For the Mighty One has done great things for me;
And holy is His name.
50 (BG)And His mercy is to generation [ae]after generation
Toward those who fear Him.
51 (BH)He has done [af]mighty deeds with His arm;
He has scattered those who were proud in the [ag]thoughts of their hearts.
52 He has brought down rulers from their thrones,
And has (BI)exalted those who were humble.
53 (BJ)He has filled the hungry with good things,
And sent the rich away empty-handed.
54 He has given help to His servant Israel,
[ah]In remembrance of His mercy,
55 (BK)Just as He spoke to our fathers,
(BL)To Abraham and his [ai]descendants forever.”

56 Mary stayed with her about three months, and then returned to her home.

John the Baptist Is Born

57 Now the time [aj]had come for Elizabeth to give birth, and she gave birth to a son. 58 Her neighbors and her relatives heard that the Lord had [ak](BM)displayed His great mercy toward her; and they were rejoicing with her.

59 And it happened that on (BN)the eighth day they came to circumcise the child, and they were going to call him Zechariah, [al]after his father. 60 And yet his mother responded and said, “No indeed; but (BO)he shall be called John.” 61 And they said to her, “There is no one among your relatives who is called by this name.” 62 And they [am](BP)made signs to his father, as to what he wanted him called. 63 And he asked for a tablet and wrote [an]as follows, “(BQ)His name is John.” And they were all amazed. 64 (BR)And at once his mouth was opened and his tongue freed, and he began speaking in praise of God. 65 And fear came on all those who lived around them; and all these matters were being talked about in (BS)the entire hill country of Judea. 66 All who heard them kept them in mind, saying, “What then will this child turn out to be?” For indeed (BT)the hand of the Lord was with him.

Zechariah’s Prophecy

67 And his father Zechariah (BU)was filled with the Holy Spirit and (BV)prophesied, saying:

68 (BW)Blessed be the Lord God of Israel,
For He has visited us and accomplished (BX)redemption for His people,
69 And has raised up a (BY)horn of salvation for us
In the house of (BZ)His servant David—
70 (CA)Just as He spoke by the mouth of His holy prophets (CB)from ancient times—
71 [ao](CC)Salvation (CD)from our enemies,
And from the hand of all who hate us;
72 (CE)To show mercy to our fathers,
(CF)And to remember His holy covenant,
73 (CG)The oath which He swore to our father Abraham,
74 To grant us that we, being rescued from the hand of our enemies,
Would serve Him without fear,
75 (CH)In holiness and righteousness before Him all our days.
76 And you, child, also will be called the (CI)prophet of (CJ)the Most High;
For you will go on (CK)before the Lord to (CL)prepare His ways;
77 To give His people the knowledge of salvation
[ap]By (CM)the forgiveness of their sins,
78 Because of the tender mercy of our God,
With which (CN)the Sunrise from on high will visit us,
79 (CO)To shine on those who sit in darkness and the shadow of death,
To guide our feet into the (CP)way of peace.”

80 (CQ)Now the child grew and was becoming strong in spirit, and he lived in the deserts until the day of his public appearance to Israel.

Footnotes

  1. Luke 1:1 Or on which there is full conviction
  2. Luke 1:2 Lit became
  3. Luke 1:2 Or ministers
  4. Luke 1:2 I.e., gospel
  5. Luke 1:3 Or followed
  6. Luke 1:4 Lit words
  7. Luke 1:4 Or orally instructed in
  8. Luke 1:5 Gr Abia
  9. Luke 1:5 I.e., of priestly descent
  10. Luke 1:7 Lit days
  11. Luke 1:12 Lit fell upon
  12. Luke 1:13 Lit call his name
  13. Luke 1:15 Lit still from his
  14. Luke 1:18 Lit days
  15. Luke 1:19 Lit stand beside
  16. Luke 1:22 Possibly gesturing or nodding to them
  17. Luke 1:24 Or hidden
  18. Luke 1:27 Unlike engagement, a betrothed couple was considered married, but did not yet live together
  19. Luke 1:27 Lit house
  20. Luke 1:27 Gr Mariam, Heb Miriam; so throughout Luke
  21. Luke 1:28 Or be
  22. Luke 1:34 Lit do not know a man
  23. Luke 1:35 Lit the holy One fathered
  24. Luke 1:36 Lit this is the sixth month for her who
  25. Luke 1:39 Lit in these days
  26. Luke 1:43 Lit from where this to me
  27. Luke 1:45 Or believed, because there will be
  28. Luke 1:45 Lit from
  29. Luke 1:46 Lit makes great
  30. Luke 1:48 Or consider
  31. Luke 1:50 Lit and
  32. Luke 1:51 Lit might
  33. Luke 1:51 Lit thought, attitude
  34. Luke 1:54 Lit So as to remember
  35. Luke 1:55 Lit seed
  36. Luke 1:57 Lit was fulfilled
  37. Luke 1:58 Lit magnified His mercy with her
  38. Luke 1:59 Lit after the name of
  39. Luke 1:62 I.e., gestured or nodded
  40. Luke 1:63 Lit saying
  41. Luke 1:71 Or Deliverance
  42. Luke 1:77 Or Consisting in

Inledning

Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss, så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare. (A) Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus, för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.

Löftet om Johannes Döparens födelse

På den tiden då Herodes var kung i Judeen[a] fanns i Abias prästavdelning[b] en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren.

En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud, fick han vid prästernas sedvanliga lottning[c] uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret[d]. 10 Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad.

11 Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret. 12 Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan.

13 Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. 14 Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, 15 för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka[e], och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. 16 Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. 17 (B) Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne[f] och skaffa åt Herren ett folk som är berett."[g]

18 (C) Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren." 19 (D) Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20 Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."

21 Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet. 22 När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum.

23 När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem. 24 En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade: 25 (E) "Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor."

Ängelns budskap till Maria

26 I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud 27 till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad[h] med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. 28 Ängeln kom in till henne och sade: "Gläd dig[i], du som fått nåd! Herren är med dig." 29 Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.

30 (F) Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. 31 (G) Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. 32 (H) Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. 33 (I) Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut."

34 Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man." 35 Ängeln svarade henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. 36 Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden, 37 (J) för ingenting är omöjligt för Gud[j]."

38 Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.

Maria och Elisabet

39 Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd. 40 Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.

41 När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande 42 och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! 43 Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? 44 När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje. 45 Och salig är du som trodde, för[k] det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse."

Marias lovsång

46 (K) Då sade Maria:

"Min själ upphöjer Herren

47 och min ande jublar över Gud,

        min Frälsare,
48 (L) för han har sett till sin
        tjänarinnas ringhet.
    Från denna stund ska alla släkten
        kalla mig salig,[l]
49 (M) för den Mäktige har gjort
        stora ting med mig
    och hans namn är heligt.
50 (N) Hans barmhärtighet
        varar från släkte till släkte
    över dem som vördar[m] honom.
51 (O) Han har gjort väldiga gärningar
        med sin arm,
    han har skingrat dem
        som har stolta hjärtan och sinnen.
52 (P) Härskare har han störtat
        från deras troner,
    och de enkla har han upphöjt.
53 (Q) Hungriga har han mättat
        med sitt goda,
    och rika har han skickat
        tomhänta bort.
54 (R) Han har tagit sig an
        sin tjänare Israel
    och tänkt på att vara barmhärtig
55 (S) mot Abraham och hans barn
        till evig tid,
    så som han har lovat våra fäder."

56 Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem.

Johannes Döparens födelse

57 För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne. 59 (T) På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60 Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." 61 Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet." 62 De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.

63 Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade. 64 Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. 65 Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. 66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.

Sakarias lovsång

67 Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:

68 (U) "Välsignad är Herren, Israels Gud,
    som har besökt
        och återlöst sitt folk!

69 (V) Han har rest för oss

        frälsningens horn[n]
    i sin tjänare Davids hus,
70 (W) så som han för länge sedan lovat
    genom sina heliga profeters mun:
71 (X) frälsning från våra fiender
    och från alla som hatar oss.
72 (Y) Han har visat barmhärtighet
        mot våra fäder
    och tänkt på sitt heliga förbund,
73 (Z) den ed han gav
    vår fader Abraham:
74 att vi, frälsta från våra fienders hand,
    skulle få tjäna honom
        utan fruktan,
75 i helighet och rättfärdighet
    inför honom alla våra dagar.
76 (AA) Och du, barn, ska kallas
        den Högstes profet,
    för du ska gå före Herren
        och bana väg för honom.
77 (AB) Du ska ge hans folk kunskap
        om frälsningen,
    med förlåtelse för deras synder
78 (AC) genom vår Guds
        barmhärtiga kärlek.
    Så ska en soluppgång
        från höjden besöka oss,
79 (AD) för att lysa över dem
        som sitter i mörker
            och dödsskugga
    och styra våra fötter
        in på fridens väg."

80 (AE) Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken[o] fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.

Footnotes

  1. 1:5 då Herodes var kung i Judeen   År 37-4 f Kr. Troligen utspelar sig händelserna ca 6-5 f Kr (vår tideräknings början utgår från en inexakt beräkning från 500-talet e Kr).
  2. 1:5 Abias prästavdelning   Israels tempelpräster var indelade i 24 avdelningar som tjänstgjorde en vecka i taget (1 Krön 24:10, 19). De övriga 23 veckorna bodde prästerna i byar utanför Jerusalem (vers 23, 39).
  3. 1:9 prästernas sedvanliga lottning   Varje morgon drog tempelprästerna lott om vem som skulle utföra de olika uppgifterna i gudstjänsten.
  4. 1:9 tända rökelseoffret   Rökelseoffret tändes morgon och eftermiddag (2 Mos 30:7f). Varje präst frambar rökelseoffret endast en gång i livet, eftersom prästernas antal var mycket stort.
  5. 1:15 starka drycker ska han inte dricka   Liksom profetgestalterna Simson (Dom 13:5) och Samuel (1 Sam 1:11) blev Johannes helgad åt Herren som nasir (jfr 4 Mos 6 och not till Apg 18:18).
  6. 1:17 Mal 4:6.
  7. 1:17 ett rättfärdigt sinne   Annan översättning: "de rättfärdigas vishet".
  8. 1:27 trolovad   En juridiskt bindande överlåtelse i väntan på bröllop. Trolovning ingicks normalt i tonåren, och redan vid detta stadium kunde otrohet bestraffas med döden (5 Mos 22:23f).
  9. 1:28 Gläd dig   Annan översättning: "Var hälsad". På NT:s grundspråk grekiska var den normala hälsningen chaíre, "Gläd dig".
  10. 1:37 ingenting är omöjligt för Gud   Annan översättning: "inget ord från Gud är kraftlöst".
  11. 1:45 trodde, för   Annan översättning: "trodde att".
  12. 1:48 kalla … salig   Att anse någon lyckligt lottad (jfr 1 Mos 30:13, Höga V 6:9, Mal 3:12).
  13. 1:50 vördar   Annan översättning: "fruktar". Grundtextens uttryck fóbomai rymmer inte bara fruktan (Rom 8:15, 1 Joh 4:18) utan även vördnad och värme (Ef 5:21, 33, Ps 103:13, 130:4).
  14. 1:69 horn   symboliserar höghet och styrka (Ps 75:11) och Messiaskungen (Ps 132:17, 148:14).
  15. 1:80 ödemarken   Annan översättning: "öknen". Johannes kan ha haft kontakt med Qumrans esseer, som skrev Dödahavsrullarna och liksom Johannes kallade sig "en röst som ropar i öknen" (jfr 3:4).