Lukasevangeliet 1:5-2:52

Svenska Folkbibeln 2015

Löftet om Johannes Döparens födelse

⁵ På den tiden då Herodes var kung i Judeen^[a] fanns i Abias prästavdelning^[b] en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. ⁶ Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. ⁷ Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren.

⁸ En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud, ⁹ fick han vid prästernas sedvanliga lottning^[c] uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret^[d]. ¹⁰ Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad.

¹¹ Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret. ¹² Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan.

¹³ Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. ¹⁴ Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, ¹⁵ för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka^[e], och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. ¹⁶ Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. ^17 (A) Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne^[f] och skaffa åt Herren ett folk som är berett."^[g]

^18 (B) Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren." ^19 (C) Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. ²⁰ Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."

²¹ Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet. ²² När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum.

²³ När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem. ²⁴ En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade: ^25 (D) "Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor."

Ängelns budskap till Maria

²⁶ I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud ²⁷ till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad^[h] med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. ²⁸ Ängeln kom in till henne och sade: "Gläd dig^[i], du som fått nåd! Herren är med dig." ²⁹ Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.

^30 (E) Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. ^31 (F) Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. ^32 (G) Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. ^33 (H) Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut."

³⁴ Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man." ³⁵ Ängeln svarade henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. ³⁶ Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden, ^37 (I) för ingenting är omöjligt för Gud^[j]."

³⁸ Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.

Maria och Elisabet

³⁹ Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd. ⁴⁰ Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.

⁴¹ När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande ⁴² och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! ⁴³ Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? ⁴⁴ När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje. ⁴⁵ Och salig är du som trodde, för^[k] det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse."

Marias lovsång

^46 (J) Då sade Maria:

⁴⁷ och min ande jublar över Gud,

⁵⁶ Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem.

Johannes Döparens födelse

⁵⁷ För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son. ⁵⁸ Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne. ^59 (S) På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. ⁶⁰ Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." ⁶¹ Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet." ⁶² De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.

⁶³ Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade. ⁶⁴ Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. ⁶⁵ Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. ⁶⁶ Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.

Sakarias lovsång

⁶⁷ Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:

^69 (U) Han har rest för oss

^80 (AD) Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken^[o] fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.

Jesu födelse

2 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus^[p] utgick ett påbud att hela världen^[q] skulle skattskrivas. ² Detta var den första skattskrivningen^[r], och den hölls när Quirinius^[s] styrde i Syrien. ³ Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.

^4 (AE) Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. ⁵ Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande.

⁶ Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, ^7 (AF) och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet^[t].

⁸ I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. ⁹ Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. ¹⁰ Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: ¹¹ I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren^[u]. ¹² Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."

¹³ Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

¹⁵ När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!" ¹⁶ De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. ¹⁷ När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. ¹⁸ Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. ¹⁹ Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.

²⁰ Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.

Jesu omskärelse

^21 (AH) När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till^[w] i sin mors liv.

Jesus bärs fram i templet

^22 (AI) När tiden var inne för deras rening^[x] enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, ²³ som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren.^{[y] 24 (AJ)} De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor^[z].

^25 (AK) I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. ²⁶ Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde^[aa]. ²⁷ Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen, ²⁸ tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:

³³ Hans far och mor förundrades över det som sades om honom. ^34 (AP) Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. ^35 (AQ) Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras."

³⁶ Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru, ^37 (AR) och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. ^38 (AS) Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning.

^39 (AT) När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret. ^40 (AU) Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.

Jesus som tolvåring i templet

^41 (AV) Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden. ⁴² När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt, ⁴³ men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det. ⁴⁴ De antog att han var med i ressällskapet och vandrade en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. ⁴⁵ När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom.

⁴⁶ Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. ^47 (AW) Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. ⁴⁸ När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig." ⁴⁹ Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far^[ab]?" ^50 (AX) Men de förstod inte vad det var han sade till dem.

⁵¹ Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. ^52 (AY) Och Jesus växte i vishet, ålder^[ac] och välbehag inför Gud och människor.