Liknelsen om den förlorade sonen

¹¹ För att ytterligare förklara denna tanke berättade han följande: En man hade två söner.

¹² Den yngre sa till sin far: 'Jag vill ha min del av arvet nu, i stället för att vänta tills du dör.' Då gick fadern med på att dela sin egendom mellan sönerna.

¹³ Några dagar senare gav sig den yngre sonen iväg till ett främmande land. Där levde han livets glada dagar och gjorde slut på alla sina pengar.

¹⁴ En svår hungersnöd drabbade landet och han började lida nöd.

¹⁵ I sin förtvivlan bad han då en lantbrukare att anställa honom för att vakta hans svin.

¹⁶ Men så småningom blev han så hungrig, att han till och med skulle ha kunnat äta svinens mat, men ingen gav honom något.

¹⁷ När han till sist tog sitt förnuft till fånga sa han till sig själv: 'Hemma har till och med de anställda vad de behöver och mer därtill, och här går jag och håller på att dö av hunger!

¹⁸ Jag går hem till min far och säger: 'Far, jag har syndat mot både Gud och dig,

¹⁹ och jag är inte längre värd att kallas din son. Men var snäll och låt mig få arbeta som en av dina tjänare.'

²⁰ Han återvände alltså hem till sin far. Medan han fortfarande var långt borta såg hans far honom och fylldes av kärlek och medkänsla. Han sprang emot sin son och kramade om honom och kysste honom.

²¹ Sonen utbrast: 'Far, jag har syndat mot Gud och mot dig och är inte längre värd att kallas din son.'

²² Men hans far sa till tjänarna: 'Skynda er! Ta fram den bästa högtidsdräkten i huset och sätt på honom den. Och en ring med juveler och ett par skor!

²³ Och slakta gödkalven som vi har. Vi måste fira det här.

²⁴ För min son var död, men han har återvänt till livet. Han var förlorad, men är återfunnen.' Och så började festen.