Lukasevangeliet 2:22-52

Svenska Folkbibeln 2015

Jesus bärs fram i templet

^22 (A) När tiden var inne för deras rening^[a] enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, ²³ som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren.^{[b] 24 (B)} De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor^[c].

^25 (C) I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. ²⁶ Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde^[d]. ²⁷ Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen, ²⁸ tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:

³³ Hans far och mor förundrades över det som sades om honom. ^34 (H) Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. ^35 (I) Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras."

³⁶ Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru, ^37 (J) och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. ^38 (K) Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning.

^39 (L) När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret. ^40 (M) Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.

Jesus som tolvåring i templet

^41 (N) Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden. ⁴² När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt, ⁴³ men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det. ⁴⁴ De antog att han var med i ressällskapet och vandrade en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. ⁴⁵ När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom.

⁴⁶ Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. ^47 (O) Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. ⁴⁸ När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig." ⁴⁹ Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far^[e]?" ^50 (P) Men de förstod inte vad det var han sade till dem.

⁵¹ Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. ^52 (Q) Och Jesus växte i vishet, ålder^[f] och välbehag inför Gud och människor.