Lukas 2
Svenska Folkbibeln
Jesu födelse
2 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus[a] utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius[b] var landshövding över Syrien. 3 Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4 Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit 5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. 6 När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. 7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.
8 I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. 10 Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. 11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.[c] 12 Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." 13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
14 "Ära vare Gud i höjden
och frid på jorden,
till människor hans välbehag."[d]
15 När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta." 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.
Jesu omskärelse
21 När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv.
Jesus bärs fram i templet
22 När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, 23 som det var befallt i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som helgad åt Herren.[e] 24 De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag.
25 På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 26 Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde.[f] 27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, 28 tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:
29 "Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid,
så som du har lovat.
30 Ty mina ögon har sett
din frälsning,
31 som du har berett att skådas
av alla folk,
32 ett ljus som skall uppenbaras
för hedningarna
och en härlighet
för ditt folk Israel."
33 Hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom. 34 Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. 35 Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan."
36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.
39 Sedan de hade fullgjort allt som var föreskrivet i Herrens lag, vände de tillbaka till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40 Och pojken växte till och fylldes av kraft och vishet, och Guds välbehag vilade över honom.
Jesus som tolvåring i templet
41 Hans föräldrar gick varje år vid påskhögtiden upp till Jerusalem. 42 När Jesus var tolv år gick de som vanligt upp till högtiden. 43 Då festdagarna var över och de vände hem, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar visste om det. 44 De trodde att han var med i ressällskapet och gick en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. 45 När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom. 46 Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och frågade dem. 47 Och alla som hörde honom häpnade över hans förståndiga svar. 48 När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig." 49 Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?" 50 Men de förstod inte vad han sade till dem. 51 Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han var alltid lydig mot dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52 Och Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor.
Footnotes
- Lukas 2:1 kejsar Augustus regerade 31 f. Kr. - 14 e. Kr.
- Lukas 2:2 Kvirinius var den romerske kejsarens särskilde representant i den östra delen av Romarriket under tiden 12 f. Kr. - 16 e. Kr.
- Lukas 2:11 Herren Se not till Rom 10:9.
- Lukas 2:14 människor hans välbehag Annan översättning: "Guds välbehags människor."
- Lukas 2:23 2 Mos l3:2, 12.
- Lukas 2:26 Smorde Messias. Se även not till Matt 1:1.
Lukasevangeliet 2
Svenska Folkbibeln 2015
Jesu födelse
2 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus[a] utgick ett påbud att hela världen[b] skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen[c], och den hölls när Quirinius[d] styrde i Syrien. 3 Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
4 (A) Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. 5 Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande.
6 Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7 (B) och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet[e].
8 I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. 10 Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: 11 I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren[f]. 12 Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."
13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
15 När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!" 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.
20 Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.
Jesu omskärelse
21 (D) När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till[h] i sin mors liv.
Jesus bärs fram i templet
22 (E) När tiden var inne för deras rening[i] enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, 23 som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren.[j] 24 (F) De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor[k].
25 (G) I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 26 Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde[l]. 27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen, 28 tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:
29 (H) "Herre, nu låter du din tjänare
gå hem i frid,
så som du har lovat,
30 (I) för mina ögon har sett
din frälsning
31 (J) som du har berett
inför alla folk:
32 (K) ett ljus med uppenbarelse
för hedningarna
och härlighet
för ditt folk Israel."
33 Hans far och mor förundrades över det som sades om honom. 34 (L) Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. 35 (M) Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras."
36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru, 37 (N) och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 (O) Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning.
39 (P) När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret. 40 (Q) Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.
Jesus som tolvåring i templet
41 (R) Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden. 42 När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt, 43 men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det. 44 De antog att han var med i ressällskapet och vandrade en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. 45 När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom.
46 Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. 47 (S) Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. 48 När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig." 49 Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far[m]?" 50 (T) Men de förstod inte vad det var han sade till dem.
51 Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52 (U) Och Jesus växte i vishet, ålder[n] och välbehag inför Gud och människor.
Footnotes
- 2:1 kejsar Augustus regerade 31 f Kr-14 e Kr.
- 2:1 hela världen Grek. oikouméne(jfr "ekumenik"), den bebodda och civiliserade världen vilket i officiellt språkbruk var liktydigt med Romarriket.
- 2:2 den första skattskrivningen Längre fram genomförde Quirinius år 6 e Kr en andra skattskrivning som ledde till ett lokalt uppror (jfr Apg 5:37).
- 2:2 Quirinius Den romerske kejsarens särskilde representant i östra delen av Romarriket under tiden 12 f Kr-16 e Kr. Vid tiden för Jesu födelse var han militär befälhavare ("styrde", grek. hegemoneúontos) men ännu inte ståthållare.
- 2:7 gästrummet Grek. katályma betyder normalt "gästrum" (jfr Luk 22:11). Det upptagna gästrummet kan ha legat i ett härbärge (jfr Jer 41:17) eller troligare hos släktingar till Josef (vers 4). Boningshus (jfr Matt 2:11) kunde ha en stalldel med krubbor för djuren.
- 2:11 Herren Anspelning på det högsta gudsnamnet Jhvh, som normalt uttalades Adonai ("Herren").
- 2:14 bland människor som han älskar Andra handskrifter: "åt människor hans välbehag."
- 2:21 blev till Grek. syllemfthénaisyftar på graviditetens startpunkt ("avlades"). Andligen är Messias ursprung "från evighetens dagar" (Mika 5:2, jfr även Joh 1:1).
- 2:22 tiden … för deras rening En kvinna som fött en son skulle stanna hemma i 40 dagar och därefter frambära ett reningsoffer i templet (se 3 Mos 12:1f).
- 2:23 2 Mos 13:2, 12.
- 2:24 ett par turturduvor eller två unga duvor En barnaföderska skulle egentligen offra ett lamm och en duva, men den som var fattig kunde i stället offra två duvor (se 3 Mos 12:8).
- 2:26 Smorde Hebr. "Messias" och grek. "Kristus", Guds utlovade frälsare, kung och profet.
- 2:49 hos min Far Annan översättning: "i det som hör till min Far".
- 2:52 ålder Annan översättning: "längd".
Lukas 2
Svenska 1917
2 Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.
2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.
3 Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.
4 Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,
5 för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.
6 Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.
7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.
8 I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.
9 Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.
10 Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.
11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.
12 Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»
13 I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:
14 »Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»
15 När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»
16 Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.
17 Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.
18 Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.
19 Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.
20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.
21 När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.
22 Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,
23 enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,
24 så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.
25 I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.
26 Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.
27 Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,
28 då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:
29 »Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,
30 ty mina ögon hava sett din frälsning,
31 vilken du har berett till att skådas av alla folk:
32 ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»
33 Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.
34 Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.
35 Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»
36 Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,
37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.
38 Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.
39 Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.
40 Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.
41 Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.
42 När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.
43 Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.
44 De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.
45 När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.
46 Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;
47 och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.
48 När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»
49 Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»
50 Men de förstodo icke det som han talade till dem.
51 Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.
52 Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation