Lukas 11-17

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Jesus undervisar sina lärjungar om bön

(Matt 6:9-13; 7:7-11)

11 En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be, och när han hade slutat sa en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, så som Johannes lärde sina lärjungar att be.”

² Då sa Jesus: ”Så här ska ni säga:

⁵ Sedan sa han till dem: ”Vem av er skulle kunna ha en vän som någon gick till mitt i natten och sa: ’Min vän, låna mig tre brödkakor! ⁶ En av mina vänner har kommit resande, och jag har inget att bjuda honom på.’ ⁷ Och vännen därinne skulle då svara och säga: ’Dörren är redan låst och mina barn ligger hos mig i sängen, så jag kan inte stiga upp och ge dem till dig.’ ⁸ Men jag säger er att även om han inte stiger upp och ger honom något därför att han är en vän, så gör han det för att slippa skämma ut sig^[b]. ⁹ Därför säger jag er: be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka på, och dörren ska öppnas. ¹⁰ För den som ber, han får, och den som söker, han finner. Och för var och en som knackar på ska dörren öppnas.

¹¹ Kan någon far, om hans barn ber om en fisk, ge det en orm, ¹² eller en skorpion, när barnet ber om ett ägg? ¹³ Om nu ni, som är onda, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Fader i himlen ge den heliga Anden till dem som ber honom?”

Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen

(Matt 12:22-30; Mark 3:22-27)

¹⁴ En annan gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. Och när den onda anden for ut, började den stumme tala. Folk blev häpna, ¹⁵ men några sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul^[c], de onda andarnas härskare.” ¹⁶ Några andra försökte sätta honom på prov och krävde ett tecken från himlen.

¹⁷ Men Jesus förstod vad de var ute efter och sa till dem: ”Ni vet ju att ett rike där man strider mot varandra går under och hus faller på hus. ¹⁸ Om Satan därför är kluven och strider mot sig själv kan väl inte hans rike bestå? Ni menar ju att jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul. ¹⁹ Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vilken kraft driver då era egna anhängare ut dem? De ska därför bli era domare. ²⁰ Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har ju Guds rike kommit till er. ²¹ Om en stark, beväpnad man bevakar sitt hus är hans ägodelar skyddade. ²² Men om någon starkare dyker upp, besegrar han honom och tar ifrån honom hans vapenrustning, som han litade på, och fördelar bytet. ²³ Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

Den orena andens återkomst

(Matt 12:43-45)

²⁴ När en oren ande drivs ut ur en människa, irrar den omkring i vattenlösa trakter och letar efter ro, utan att hitta någon. Då säger den: ’Jag vänder tillbaka till det hus jag kom ifrån.’ ²⁵ Och när den gör det och finner huset rent och iordningställt, ²⁶ letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans återvänder de sedan och bosätter sig där. Den människan får det då långt värre än hon hade det förut.”

²⁷ Medan han talade ropade en kvinna i folkmassan: ”Lycklig är den kvinna som har fått föda och amma dig.”

²⁸ Men han svarade: ”Säg istället: Lyckliga är de som får höra Guds ord och tar vara på det.”

Jesus varnar för otro

(Matt 12:39-42)

²⁹ Från alla håll trängde sig nu folk på, och Jesus talade till dem och sa: ”Detta släkte är ett ont släkte. De kräver ett tecken, men det enda tecken de ska få se är Jona-tecknet.^{[d] 30} Så som Jona blev ett tecken för Nineves invånare, så ska Människosonen bli ett tecken för detta släkte.

³¹ Söderns drottning^[e] ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo. ³² Invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för de vände om när Jona predikade. Men här finns en som är större än Jona.

Släpp in ljuset

(Matt 6:22-23)

³³ När man tänder en lampa gömmer man den inte i ett hörn eller täcker över den med ett sädesmått, utan man ställer den i lampstället så att alla som kommer in kan se ljuset. ³⁴ Ditt öga är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. Men om det är dåligt blir det mörkt i din kropp. ³⁵ Se därför till att ljuset i dig inte är mörker. ³⁶ Om hela din kropp får ljus och ingen del ligger i mörker, blir den helt och hållet ljus, som när en lampa låter sitt sken flöda över dig.”

Jesus anklagar de religiösa ledarna

(Matt 23:1-36)

³⁷ Medan Jesus höll på att tala till folket, bjöd en av fariseerna hem honom på mat, och Jesus följde med och slog sig ner vid bordet. ³⁸ Farisén såg att han inte först tvättade sig och blev förvånad.

³⁹ Herren sa till honom: ”Ni fariseer rengör nog utsidan av bägare och fat, men inom er är ni fulla av girighet och ondska. ⁴⁰ Förstår ni då inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan? ⁴¹ Nej, ge det som finns därinne till de fattiga, så ska allting bli rent för er.

⁴² Ve er, fariseer! Ni ger Gud en tiondel^[f] av mynta och vinruta, och av alla grönsaker, men ni struntar i rättvisan och kärleken till Gud. Visst ska ni göra det ena, men försumma inte det andra.

⁴³ Ve er, fariseer, som älskar att sitta på främsta raden i synagogorna och bli hälsade på torgen! ⁴⁴ Ve er, för ni är som omarkerade gravar, som människor trampar på utan att märka något.^[g]”

⁴⁵ ”Mästare”, sa en av de laglärda, ”när du talar så där förolämpar du oss också.”

⁴⁶ ”Ve er laglärda också”, sa Jesus, ”för ni lägger bördor på människorna som de knappt kan bära, men vill inte röra ett finger för att flytta dem. ⁴⁷ Ve er som reser gravmonument över profeterna, som era förfäder mördade! ⁴⁸ Ni vittnar så om era förfäders gärningar och accepterar dem. De dödade profeterna, och ni bygger gravar över dem.

⁴⁹ Därför har Gud i sin vishet sagt: ’Jag ska sända dem profeter och apostlar. Några ska de döda och andra ska de förfölja.’ ⁵⁰ Men därför ska också detta släkte få stå till svars för morden på alla de profeter som dödats sedan världens skapelse, ⁵¹ ända från Abel till Sakarja, han som blev mördad mellan altaret och templet.^[h] Ja, jag säger er att detta släkte ska ställas till svars för allt detta.

⁵² Ve er, laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Ni har själva inte gått in, och andra som vill gå in hindrar ni.”

⁵³ När han gick därifrån började fariseerna och de skriftlärda ansätta honom hårt och överösa honom med besvärliga frågor ⁵⁴ för att få honom att säga något som de kunde arrestera honom för.

Jesus varnar för hyckleri

(Matt 10:26-27)

12 Under tiden hade folk samlats i tusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Men Jesus vände sig först till sina lärjungar och varnade dem: ”Akta er för fariseernas surdeg, hyckleriet. ² Det finns ingenting gömt som inte ska komma fram och ingenting dolt som inte ska bli känt. ³ Det ni har sagt i mörkret ska höras i dagsljuset, och det ni har viskat i någons öra i enrum kommer att ropas ut från hustaken.

Var inte rädda

(Matt 10:28-33)

⁴ Till er som är mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som kan döda kroppen, men sedan inte kan göra något mer. ⁵ Jag ska visa er vem ni ska frukta. Frukta honom som har makt att både döda och sedan kasta i Gehenna^[i].

⁶ Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar? Och ändå är ingen av dem glömd av Gud. ⁷ Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda! Ni är mer värda än alla sparvar tillsammans.

Bekännelse och förnekelse

(Matt 12:31-32; Mark 3:28-29)

⁸ Jag säger er, att om någon bekänner mig inför människorna, honom ska också Människosonen bekänna inför Guds änglar. ⁹ Men den som förnekar mig inför människorna ska bli förnekad inför Guds änglar. ¹⁰ Vem som än säger något mot Människosonen kan få förlåtelse, men den som hädar den heliga Anden kommer aldrig att bli förlåten.

¹¹ När man drar er till synagogorna^[j], makthavarna och myndigheterna, så oroa er inte för hur ni ska försvara er eller för vad ni ska säga. ¹² Den heliga Anden kommer i samma stund att låta er veta vad ni behöver säga.”

Liknelsen om den rika lantbrukaren

¹³ Då sa någon i folkmassan: ”Mästare, säg till min bror att han ska dela arvet med mig.”

¹⁴ Men Jesus svarade: ”Min vän, vem har satt mig till domare, så att jag kan avgöra tvister mellan er?”

¹⁵ Vidare sa han till dem: ”Akta er för allt habegär! En människas liv är inte beroende av hur mycket hon äger.”

¹⁶ Sedan berättade han en liknelse för dem. Han sa:

”En rik lantbrukare hade fått en stor skörd. ¹⁷ Han gick och funderade på vad han skulle göra eftersom det inte gick att få in all skörd. ¹⁸ Han sa: ’Nu vet jag, jag river ner mina gamla lador och bygger större. Då får jag plats både med skörden och med allt annat jag äger. ¹⁹ Sedan kan jag slå mig till ro och säga till mig själv: Nu har du samlat så mycket att det räcker i många år. Koppla av nu! Ät, drick och roa dig!’

²⁰ Men Gud sa till mannen: ’Din dåre, redan i natt ska ditt liv tas ifrån dig! Vem ska då få allt som du har sparat ihop?’

²¹ Så går det för den som samlar rikedomar åt sig själv men inte är rik inför Gud.”

Om att oroa sig

(Matt 6:25-33)

²² Sedan sa Jesus till sina lärjungar: ”Därför säger jag er: oroa er inte för hur ni ska klara livet, hur ni ska få mat att äta och kläder att ta på er. ²³ Livet är ju mer än maten och kroppen mer än kläderna. ²⁴ Tänk på korparna! De varken sår eller skördar, eller skaffar förråd eller lador, men Gud ger dem mat ändå. Är ni inte mycket mer värda än fåglarna? ²⁵ Vem av er kan med sina bekymmer förlänga sitt liv med en enda timma? ²⁶ Men om ni nu inte ens klarar så lite, varför oroar ni er då för allt annat?

²⁷ Tänk på liljorna hur de växer! De arbetar inte och spinner inte. Ändå säger jag er, att inte ens Salomo i all sin prakt var så klädd som de. ²⁸ Men om Gud nu ger sådana kläder åt gräset, som idag står på ängen och imorgon kastas på elden, skulle han då inte ordna kläder åt er? Så lite tro ni har! ²⁹ Grubbla inte över vad ni ska äta och dricka. Oroa er inte för sådant. ³⁰ För sådant jagar all världens folk efter, men er Fader vet redan att ni behöver det. ³¹ Sök först hans rike, så får ni det övriga också.

³² Var inte rädd, du lilla hjord. Er Fader i himlen har beslutat att ge er riket. ³³ Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en börs som aldrig slits ut och en skatt i himlen som är i säkert förvar, där ingen kan stjäla den och där ingen mal förstör. ³⁴ För där er skatt finns, där kommer också ert hjärta att vara.

Var beredda

(Matt 24:43-51; 25:1-13; Mark 13:33-37)

³⁵ Fäst upp era kläder^[k] och håll lamporna brinnande. ³⁶ Var som tjänare som väntar på att deras herre ska komma hem från en bröllopsfest, så att de snabbt kan öppna dörren för honom när han knackar. ³⁷ Lyckliga är de som deras herre finner vakna när han kommer. Sannerligen säger jag er: han ska själv göra sig redo att tjäna, och han ska låta dem få slå sig ner vid bordet för att äta medan han passar upp dem. ³⁸ Kanske kommer han inte förrän vid midnatt eller till och med inte förrän strax före gryningen. Men lyckliga är de som är beredda.

³⁹ Ni ska veta att om husägaren bara visste när tjuven tänkte komma, skulle han hindra honom från att bryta sig in. ⁴⁰ Var beredda ni också, för Människosonen kommer tillbaka när ni minst av allt väntar det.”

⁴¹ Petrus frågade: ”Herre, talar du denna liknelse bara till oss, eller gäller detta alla?”

⁴² Herren svarade: ”Vem är som en trogen och klok tjänare, som av sin herre har fått i uppgift att ansvara för de andra tjänarna och ge dem mat när de behöver? ⁴³ Lycklig är den tjänaren om hans herre kommer hem och får se att han gör det han ska. ⁴⁴ Sannerligen säger jag er: en sådan trogen tjänare ska få ansvar för allt hans herre äger. ⁴⁵ Men om tjänaren säger i sitt hjärta: ’Min herre kommer inte än på ett tag’, och börjar misshandla de andra tjänarna och äta och dricka sig full, ⁴⁶ då ska hans herre komma en dag då han inte alls väntar honom, vid en tid som han inte vet om. Han ska slå honom i stycken och låta honom dela plats med dem som inte tror.

⁴⁷ Den tjänare som känner till sin herres vilja, men ändå inte förbereder sig eller gör vad hans herre vill, han ska straffas med många piskslag. ⁴⁸ Men den som inte är medveten om att han handlar fel och gör något straffbart, ska bara straffas med några få piskslag. Av den som har fått mycket kommer det att krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket, har också desto större ansvar.

Splittring väntar, inte fred

(Matt 10:34-35)

⁴⁹ Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och jag önskar att den redan brann! ⁵⁰ Men jag måste döpas med ett dop som väntar mig, och jag plågas svårt innan det är över. ⁵¹ Tror ni att jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, utan splittring! ⁵² Om fem personer bor i ett hus, kommer de i fortsättningen att leva splittrade, tre mot två och två mot tre, ⁵³ far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot svärdotter och svärdotter mot svärmor.”

Att tolka den tid man lever i

(Matt 16:2-3; 5:25-26)

⁵⁴ Sedan sa han till folket: ”När ni ser molnen torna upp sig i väster, så säger ni: ’Nu blir det regn.’ Och det blir det också. ⁵⁵ När det blåser sydliga vindar säger ni: ’Idag blir det hett!’ Och det blir det. ⁵⁶ Ni hycklare! Ni har lätt för att tyda tecken på jorden och himlen, men varför kan ni inte tyda den här tiden?

Gör upp med Gud innan det är för sent

⁵⁷ Varför avgör ni inte själva vad som är rätt? ⁵⁸ När du är på väg med din motpart till domstolen, försök då komma överens med honom innan ni är framme. Annars kanske han drar dig inför domaren, som sedan låter sin medhjälpare ta hand om dig och sätta dig i fängelse. ⁵⁹ Jag säger dig: du slipper inte därifrån förrän du betalt till sista kopparslanten.”

Vänd om till Gud

13 Just då kom några och berättade för Jesus om de galileer som Pilatus hade dödat medan de offrade i templet.

² Jesus frågade då: ”Tror ni att dessa galileer var större syndare än de andra i Galileen? Var det därför de fick lida? ³ Nej! Men jag säger er att om ni inte vänder om, så ska ni också mista livet^[l].

⁴ Och hur var det med de arton människor som dog när tornet i Siloa föll över dem? Var de större syndare än alla andra i Jerusalem? ⁵ Nej! Men jag säger er att om ni inte vänder om, så ska ni också mista livet.”

⁶ Sedan berättade han en liknelse: ”En man planterade ett fikonträd i sin vingård. Sedan kom han för att se om det fanns någon frukt på det, men han hittade ingen. ⁷ Till sist bad han sin trädgårdsmästare att hugga ner trädet. ’Jag har i tre år kommit och letat efter frukt på det, utan att finna någonting’, sa han. ’Varför låta det ta upp näring ur jorden?’ ⁸ Men trädgårdsmästaren bad: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så ska jag gräva runt det och ge det gödning. ⁹ Kanske blir det fikon på det nästa år. Om inte, så kan du hugga ner det då.’ ”

Jesus botar en kvinna på sabbaten

¹⁰ En sabbat när Jesus undervisade i synagogan, ¹¹ fanns där en kvinna som var handikappad på grund av en ande. Hon hade gått framåtböjd i arton år, och kunde inte räta på ryggen.

¹² När Jesus fick se henne, kallade han på henne och sa: ”Kvinna, du är fri från din sjukdom!” ¹³ Sedan lade han händerna på henne, och genast rätade hon på ryggen och började hylla Gud.

¹⁴ Men synagogföreståndaren blev arg över att Jesus botade henne på sabbaten. ”Det finns sex dagar i veckan då man får arbeta”, sa han till folket. ”Ni kan komma och bli botade på dem, men inte på sabbaten!”

¹⁵ Då svarade Jesus: ”Ni hycklare! Finns det någon av er här som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut den och ger den vatten? ¹⁶ Men här har vi en Abrahams dotter som Satan hållit bunden i arton år, och så skulle hon inte få bli löst från sin boja bara för att det är sabbat!”

¹⁷ Det fick hans fiender att skämmas, men folket gladde sig över de stora under han gjorde.

Liknelsen om senapsfröet och om surdegen

(Matt 13:31-33; Mark 4:30-32)

¹⁸ Sedan sa han: ”Hur ska vi beskriva Guds rike? Vilken liknelse ska jag använda? ¹⁹ Det är som ett senapsfrö som en man sådde i sin trädgård. Det växte och blev till ett träd, där fåglarna kunde bygga bo bland grenarna.” ²⁰ Åter frågade han: ”Vad ska jag jämföra Guds rike med? ²¹ Det är som när en kvinna blandar in surdeg i tre mått mjöl, så att hela degen blir syrad.”

Den trånga porten

(Matt 7:13-14; 7:2-23; 8:11-12)

²² På sin väg mot Jerusalem gick Jesus genom olika städer och byar och undervisade. ²³ Och någon frågade honom: ”Herre, är det bara några få som blir räddade?”

Jesus sa då till dem: ²⁴ ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er, att många ska försöka komma in men inte lyckas. ²⁵ Och när husets herre väl har stigit upp och låst porten och ni då står utanför och bankar och ropar: ’Herre, öppna för oss!’, så ska han svara: ’Jag vet inte vilka eller varifrån ni är!’

²⁶ Då säger ni: ’Men vi har ju ätit och druckit tillsammans med dig. Och du undervisade på våra gator!’

²⁷ Men han ska svara: ’Jag känner er inte och vet inte varifrån ni är! Försvinn härifrån, alla ni orättens hantlangare!’

²⁸ Där ska ni gråta och skära tänder när ni blir utestängda från Guds rike och ser Abraham, Isak och Jakob därinne tillsammans med alla profeterna. ²⁹ Och människor ska komma från öster och väster, norr och söder och ta plats vid måltiden i Guds rike. ³⁰ Då ska de som är sist bli först, och de som är först bli sist.”

Jesus sörjer över Jerusalem

(Matt 23:37-39)

³¹ Just då kom några fariseer till honom och sa: ”Gå genast härifrån, för Herodes tänker döda dig!”

³² Jesus svarade: ”Hälsa den räven^[m] att jag driver ut onda andar och botar sjuka idag och imorgon, och att jag på den tredje dagen når mitt mål. ³³ Ja, idag, imorgon och i övermorgon måste jag fortsätta min vandring, för en profet kan inte bli dödad någon annanstans än i Jerusalem.

³⁴ Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som sänts till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, precis som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. ³⁵ Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. Jag säger er: ni kommer inte att få se mig igen förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.^[n]’ ”

Jesus botar en man på sabbaten

14 En sabbat var Jesus hembjuden på mat till en farisé som var medlem i rådet^[o]. Man observerade honom noga, ² eftersom det där fanns framför honom en man som led av vatten i kroppen. ³ Jesus frågade då fariseerna och de laglärda: ”Är det tillåtet att bota någon på sabbaten eller inte?”

⁴ Men de teg. Då rörde Jesus vid mannen och botade honom och lät honom gå.

⁵ Sedan sa han till dem: ”Om någon av er har ett barn eller kanske en oxe som ramlar i en brunn, drar ni då inte genast upp dem, även om det skulle råka vara sabbat?”

⁶ Men det kunde de inte svara på.

Sträva inte efter främsta platsen

⁷ När Jesus såg att gästerna försökte få de främsta platserna vid bordet, gav han dem denna liknelse: ⁸ ”Om du blir bjuden på bröllop, så sträva inte efter att få den främsta platsen. Det kan ju komma någon som är mer respekterad än du, ⁹ och då kommer värden och säger: ’Kan du vara snäll och lämna din plats åt den här personen.’ Då måste du generad söka upp en plats längst ner vid bordet.

¹⁰ När du är bjuden, välj istället en plats längst ner. När värden då kommer och ser dig kanske han säger: ’Min vän, det finns en bättre plats här framme för dig!’ Då kommer du att bli hedrad inför alla de andra gästerna. ¹¹ Den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.”

¹² Sedan sa Jesus till honom som hade bjudit in honom: ”När du bjuder till fest, så bjud inte dina vänner eller syskon eller släktingar eller rika grannar, för då blir din belöning att de bjuder tillbaka. ¹³ Nej, bjud istället till festen dem som är fattiga och handikappade, förlamade och blinda. ¹⁴ Då är du lycklig, eftersom de inte kan ge någon belöning tillbaka, utan du ska få din belöning vid de rättfärdigas uppståndelse.”

Liknelsen om den stora festen

(Matt 22:2-14)

¹⁵ En man som var med vid bordet och hörde detta, sa till honom: ”Lycklig är den som får komma till festmåltiden i Guds rike.”

¹⁶ Då svarade Jesus: ”En man ordnade en stor fest och bjöd in många gäster. ¹⁷ När det sedan var dags för festen, sände han iväg sin tjänare till de inbjudna för att säga: ’Allt är klart, välkomna till festen.’ ¹⁸ Men alla kom med ursäkter. En sa: ’Jag har just köpt en åker och måste gå och inspektera den. Förlåt att jag inte kan komma!’ ¹⁹ En annan sa: ’Jag har just köpt fem par oxar och vill se vad de duger till. Förlåt att jag inte kan komma!’ ²⁰ En tredje sa: ’Jag har just gift mig och kan inte komma.’

²¹ När tjänaren kom tillbaka och berättade vad de hade sagt, blev hans herre arg och befallde honom att genast gå ut på alla gator och gränder i hela staden och hämta fattiga och handikappade, blinda och förlamade. ²² Men tjänaren sa: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men det finns fortfarande platser kvar.’

²³ Då sa mannen till sin tjänare: ’Gå ut överallt på vägar och stigar och uppmana alla att komma, så att mitt hus blir fullt. ²⁴ Men jag säger er att ingen av dem som jag bjöd första gången ska få vara med på festen.’ ”

Priset för att vara en lärjunge till Jesus

(Matt 10:37-38; 5:13; Mark 9:50)

²⁵ Jesus var omgiven av stora mängder människor, och han vände sig till dem och sa: ²⁶ ”Den som kommer till mig utan att hata sina föräldrar och sin hustru eller man och barn och syskon, ja, till och med sitt eget liv, kan inte vara min lärjunge.^{[p] 27} Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.

²⁸ Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner först och räknar ut om han har tillräckligt med pengar för att avsluta bygget? ²⁹ Annars kanske han inte kommer längre än till grunden, och när folk ser det, blir han utskrattad. ³⁰ ’Titta på den där mannen’, kommer man att säga. ’Han började bygga, men blev inte färdig!’

³¹ Eller när en kung tänker dra ut i krig mot en annan kung, sätter han sig inte först ner och funderar på om hans armé med 10 000 man är stark nog att möta den fiende som kommer emot honom med 20 000 man? ³² Visar det sig vara omöjligt, sänder han istället ut medlare för att be om fred, medan fiendetrupperna fortfarande är långt borta.

³³ Ingen av er kan alltså bli min lärjunge, om han inte ger upp allt han äger för min skull. ³⁴ Salt är bra, men till vilken nytta är saltet om det förlorat sin kraft? Kan man få det salt igen? ³⁵ Det duger inte ens till jorden eller till gödselhögen. Det måste kastas bort. Lyssna, du som har öron att höra med!”

Liknelsen om det förlorade fåret

(Matt 18:12-14)

15 Alla tullindrivare och andra syndare kom för att lyssna till Jesus. ² Detta retade fariseerna och de skriftlärda, som kritiserade Jesus för att han umgicks med syndare, och till och med åt med dem.

³ Då berättade Jesus en liknelse för dem: ⁴ ”Om någon av er har hundra får och upptäcker att han saknar ett av dem, lämnar han inte då de nittionio andra i ödemarken och letar efter det som är försvunnet, tills han hittar det? ⁵ När han hittar det, blir han glad och bär hem det på sina axlar. ⁶ Sedan samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas över att han hittat sitt förlorade får.

⁷ Jag säger er att på samma sätt kommer man att glädja sig mer i himlen över en enda syndare som vänder om, än över nittionio rättfärdiga som inte behöver vända om.

Liknelsen om det borttappade myntet

⁸ Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett, tänder hon inte då en lampa och sopar igenom hela huset och letar i varje vrå tills hon hittar det? ⁹ Och när hon hittar det, kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne över att hon hittat det borttappade? ¹⁰ På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar när en enda syndare vänder om.”

Liknelsen om sonen som lämnade sin far

¹¹ Jesus sa: ”En man hade två söner. ¹² Den yngre sa till sin far: ’Far, ge mig min del av arvet nu.’ Och han gick med på att dela sin egendom mellan sönerna.

¹³ Några dagar senare hade den yngre sonen sålt allt han ägde och gav sig iväg till ett främmande land. Där levde han ett vilt liv och gjorde snart slut på alla sina pengar. ¹⁴ Men när han hade gjort av med allt, drabbade en svår hungersnöd landet, och han var snart i nöd. ¹⁵ Han bad då en lantbrukare att anställa honom och mannen skickade ut honom att vakta svin. ¹⁶ Han längtade efter att få äta sig mätt på svinens fröskidor, men ingen gav honom något.

¹⁷ Då insåg han sin situation och sa till sig själv: ’Hemma hos min far har de anställda mat i överflöd, och här håller jag på att svälta ihjäl! ¹⁸ Jag går hem till min far och säger: Far, jag har syndat mot både himlen och dig. ¹⁹ Jag är inte värd att kallas din son längre, men låt mig åtminstone få arbeta som en av dina tjänare.’ ²⁰ Och så gick han tillbaka hem till sin far.

Men medan sonen fortfarande var långt borta, såg hans far honom och fylldes av medlidande. Han sprang emot sin son och kramade om honom och kysste honom.

²¹ Sonen sa: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte värd att kallas din son längre.’

²² Men hans far sa till tjänarna: ’Skynda er! Ta fram mina finaste dräkter och sätt på honom dem. Sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter! ²³ Hämta sedan gödkalven och slakta den, så att vi kan äta och ha fest. ²⁴ För min son var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ Och så började festen.

²⁵ Under tiden hade den äldre sonen varit ute på fälten. När han nu närmade sig huset, hörde han ljudet av musik och dans. ²⁶ Han kallade på en av tjänarna och frågade vad det var man firade. ²⁷ Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit tillbaka, och din far har slaktat gödkalven för att fira att han har kommit hem välbehållen.’

²⁸ Då blev den äldre sonen rasande och ville inte gå in i huset. Hans far gick därför ut och försökte övertala honom, ²⁹ men han svarade: ’Under alla dessa år har jag arbetat hårt och aldrig någonsin vägrat att göra vad du har bett mig om. Ändå har du inte gett mig ens en killing, så att jag kunde ha fest med mina vänner. ³⁰ Men nu när denne din son kommer hem, slösaren, som har gjort slut på dina pengar tillsammans med prostituerade, då firar du det med att slakta gödkalven!’

³¹ ’Mitt barn’, sa fadern till honom, ’du är alltid hos mig, och allt jag äger är ditt. ³² Men nu måste vi vara glada och fira detta, för din bror var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ ”

Liknelsen om den oärliga förvaltaren

16 Till sina lärjungar sa Jesus också: ”En rik man hade en förvaltare som skötte hans affärer, men ett rykte började spridas om att mannen förskingrade hans pengar.

² Arbetsgivaren kallade därför till sig mannen och sa: ’Vad är det jag hör om dig? Gör i ordning din redovisning, för jag tänker avskeda dig.’

³ Förvaltaren tänkte då för sig själv: ’Vad ska jag göra om jag måste sluta som förvaltare hos min herre? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. ⁴ Men nu har jag en idé, så att folk tar emot mig i sina hus när jag måste lämna mitt arbete.’

⁵ Sedan bjöd han in alla dem som var skyldiga hans arbetsgivare pengar, och började diskutera med dem en efter en. Han frågade den förste: ’Hur mycket är du skyldig?’

⁶ ’Hundra krus olja’, svarade mannen.

Då sa förvaltaren: ’Här är skuldebrevet. Ta det, sätt dig och skriv snabbt femtio krus istället.’

⁷ Sedan frågade han nästa person: ’Och hur mycket är du skyldig honom?’

’Hundra tunnor vete’, svarade han.

’Här’, sa förvaltaren, ’ta ditt skuldebrev och skriv åttio tunnor istället!’

⁸ Herren berömde den oärliga förvaltaren för hans slughet.^[q] Den här tidsålderns människor är nämligen slugare mot sina egna, än vad ljusets människor är. ⁹ Ja, jag säger er: använd den ohederlige mammon till att skaffa er vänner som välkomnar er i de eviga boningarna den dag då mammon sviker.

¹⁰ Den som är ärlig i småsaker kommer att vara ärlig när det gäller stora saker. Fuskar man i småsaker, kommer man också att fuska när det gäller stora saker.

¹¹ Men om ni inte är trogna i fråga om den ohederlige mammon, vem vill då låta er ta hand om det som verkligen är något värt? ¹² Och om ni inte är trogna när det gäller andra människors egendom, vem vill då ge er något att äga? ¹³ Ingen tjänare kan tjäna två herrar, för antingen kommer han att hata den förste och älska den andre, eller att hålla sig till den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna Gud och mammon samtidigt.”

¹⁴ När fariseerna hörde detta hånade de Jesus, för de var mycket glada för pengar. ¹⁵ Men Jesus sa till dem: ”Ni vill framstå som rättfärdiga inför människorna, men Gud känner era hjärtan. Det som människor värderar högt, avskyr Gud.

En ny tid, men Moses lag gäller fortfarande

(Matt 11:12-13; 5:18; 5:31-32)

¹⁶ Lagens och profeternas tid rådde fram till Johannes. Sedan dess förkunnas evangeliet om Guds rike, och alla tränger på för att komma in där. ¹⁷ Men det är lättare för himlen och jorden att förgås än att en enda prick i lagen försvinner. ¹⁸ Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig med en annan, han är otrogen.^[r] Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Liknelsen om den rike mannen och Lasaros

¹⁹ Det var en gång en rik man, som var klädd i purpur och fint linne och varje dag levde i lyx och överflöd. ²⁰ Samtidigt låg en tiggare som hette Lasaros vid hans port, full av sår. ²¹ Lasaros längtade efter att få några rester från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. ²² Till slut dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rika mannen dog också och blev begravd. ²³ När han slog upp sina ögon i dödsriket^[s], där han plågades, såg han Abraham långt borta, och Lasaros vid hans sida. ²⁴ ’Fader Abraham’, ropade han, ’förbarma dig över mig! Skicka Lasaros hit för att doppa fingertoppen i vatten och svalka min tunga. Jag plågas svårt i dessa lågor.’

²⁵ Men Abraham sa till honom: ’Mitt barn, kom ihåg att du under din livstid fick allt det goda, medan Lasaros fick det onda. Nu är han här för att tröstas, medan du får plågas. ²⁶ Dessutom finns det en stor klyfta som skiljer oss åt. Ingen härifrån kan ta sig över till er, och ingen från er kan heller komma över hit.’

²⁷ Då sa den rika mannen: ’Fader, jag ber dig, skicka honom då åtminstone hem till min far, ²⁸ till mina fem bröder, för att varna dem för detta plågornas ställe, så att de slipper komma hit.’

²⁹ Men Abraham sa: ’De har Mose och profeterna som de kan lyssna till.’

³⁰ Den rika mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda, då vänder de om!’

³¹ Men Abraham sa: ’Om de inte vill lyssna till Mose och profeterna, så kommer de inte att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’ ”

Om synd, tro och förlåtelse

(Matt 18:6-7; 18:15; 18:21-22; Mark 9:42)

17 Jesus sa till sina lärjungar: ”Det är oundvikligt att förförelser kommer, men ve den genom vilken de kommer! ² Det skulle vara bättre för honom att bli kastad i havet med en stor sten runt halsen, än att han ska kunna förföra någon av dessa små. ³ Var på er vakt!

Om din medmänniska syndar, så tillrättavisa henne, och förlåt henne om hon ångrar sig. ⁴ Även om hon syndar mot dig sju^[t] gånger om dagen och sju gånger kommer tillbaka och ångrar sig, så ska du förlåta henne.”